Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 21 juni 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, till exempel, Rattigan, W.H., De Iure Personarum or A Treatise on the Roman Law of Persons, Wildy & Sons, London, 1873, s. 126–130, eller Rein, W., Das Römische Privatrecht und der Civilprozess bis in das erste Jahrhundert der Kaiserherrschaft, K.F. Koehler, Leipzig, 1836, s. 47–48 och s. 106.

3 Se, till exempel, Sullivan, W.P., Consent in Roman Choice of Law, Critical Analysis of Law, vol. 3, No 1, 2016, s. 165–166 eller Aldo, C., Legal Pluralism in Practice, du Plessis, P.J., Aldo, C., och Tuori, K. (red.), The Oxford Handbook of Roman Law and Society, Oxford University Press, Oxford, 2016, s. 286–287.

4 Gaius, Institutiones, Bok 4:37: Item civitas romana peregrino fingitur, si eo nomine agat aut cum eo agatur quo nomine nostris legibus actio constituta est, si modo iustum sit eam actionem etiam ad peregrinum extendi….The Institutes of Gaius, Translated with an Introduction by Gordon, W. M. and Robinson, O.F., Duckworth, London, 1988, s. 431.

5 Som målande beskrivits av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Deko Marty Belgium ( C‑339/07, EU:C:2008:575, punkterna 24–26).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

7 Artikel 66.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

8 Dom av den 17 juni 1992, Handte ( C‑26/91, EU:C:1992:268).

9 Förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Deko Marty Belgium ( C‑339/07, EU:C:2008:575, punkterna 24–26).

10 För en beskrivning av dessa två förfaranden se till exempel Talamanca, M., Istituzioni di Diritto Romano, Dott. A., Giuffrè Editore, Milano, 1990, s. 659, Kaser, M., Das römische Privatrecht, Erster Abschnitt, Das altrömische, das vorklassische und das klassische Recht, 2:a upplagan, C.H. Beck’sche Verlagsbuchhandlung, München, 1971, s. 252, Marrone, M., Lineamenti di Diritto Privato Romano, G. Giappichelli Editore, Turin, 2001, s. 299, Guarino, A., Diritto Privato Romano, Editore Jovene Napoli, Napoli, 2001,s. 1020, Impallomeni, G., Azione Revocatoria (Diritto Romano), Novíssimo Digesto Italiano, vol. II, 1957, Unione Tipografico – Editrice Torinese, Turin, s. 147, Fernández Barreiro, A., och Paricio Serrano, J., Fundamentos de Derecho Privado Romano, 9:e upplagan, Marcial Pons, Ediciones Jurídicas y Sociales, Madrid, 2016, s. 105.

11 Se, till exempel, Marrone, M., Lineamenti di Diritto Privato Romano, G. Giappichelli Editore, Turin, 2001, s. 300, Guarino, A., Diritto Privato Romano, Editore Jovene Napoli, Napoli, 2001, s. 1020, Kaser, M., Das römische Privatrecht, Zweiter Abschnitt, Die nachklassischen Entwicklungen, 2:a upplagan, C.H. Beck’sche Verlagsbuchhandlung, München, 1975, s. 94–95, Kaser, M., Knütel, R., Lohsse, S., Römisches Privatrecht – Ein Studienbuch, 21:a upplagan, C.H. Beck, München, 2017, § 9.12, Fernández Barreiro, A. och Paricio Serrano, J., Fundamentos de Derecho Privado Romano, 9:e upplagan, Marcial Pons, Ediciones Jurídicas y Sociales, Madrid, 2016, s. 106.

12 Se, till exempel, Marrone, M., Lineamenti di Diritto Privato Romano, G. Giappichelli Editore, Turin, 2001, s. 299, Guarino, A., Diritto Privato Romano, Editore Jovene Napoli, Napoli, 2001, s. 1021, Talamanca, M., Istituzioni di Diritto Romano, Dott. A., Giuffrè Editore, Milano, 1990, s. 659, Impallomeni, G., Azione Revocatoria (Diritto Romano), Novíssimo Digesto Italiano, vol. II, 1957, Unione Tipografico – Editrice Torinese, Turin, s. 148, Fernández Barreiro, A. och Paricio Serrano, J., Fundamentos de Derecho Privado Romano, 9:e upplagan, Marcial Pons, Ediciones Jurídicas y Sociales, Madrid, 2016, s. 105, Carballo Piñeiro, L., Acción Pauliana e integración Europea: una propuesta de ley aplicable, Revista Española de Derecho Internacional, vol. LXIV, 2012, s. 48.

13 Se, till exempel, Pretelli, I., Cross-Border Credit Protection Against Fraudulent Transfers of Assets: Actio Pauliana in the Conflict of Laws, Yearbook of Private International Law, vol. 13, 2011, s. 590. För en liknande beskrivning, se Linna, T., Actio Pauliana – Actio Europensis? Some Cross-Border Insolvency Issues, Journal of Private International Law, vol. 10, 2014, s. 69. Se också Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F., Derecho procesal civil internacional: litigación internacional, Civitas, Madrid, 2007, s. 704–705 eller Göranson, U., Actio pauliana outside bankruptcy and the Brussels Convention, M. Sumampouw m.fl. (red.), Law and Reality, T.M.C Asser Instituut, Haag, 1992, s. 91.

14 Cloud Atlas, regi: Tykwer T., Wachowski L. och Wachowski L., 2012.

15 Virgós Soriano, M. och Garcimartín Alférez, F., Derecho procesal civil internacional: litigación internacional, 2:a upplagan, Thomson Civitas, Cizur Menor, 2007, s. 704–705, vid 24.44.

16 Se, för ett liknande resonemang, McCormack, G., Keay A., Brown, S., European Insolvency Law: Reform and Harmonization, Edward Elgar Publishing Ltd, Cheltenham, 2017, s. 159, Göranson, U., Actio pauliana outside bankruptcy and the Brussels Convention, Sumampouw M. m.fl. (red.), Law and Reality: Essays on National and International Procedural Law in Honour of Cornelis Carel Albert Voskuil, T.M.C. Asser Instituut, Haag, 1992, s. 90, Linna, T., Actio Pauliana – Actio Europensis? Some Cross-Border Insolvency Issues, Journal of Private International Law, vol. 10, 2014, s. 69, Pretelli, I., Cross-Border Credit Protection Against Fraudulent Transfers of Assets: Actio Pauliana in the Conflict of Laws, Yearbook of Private International Law, vol., 13, 2011, s. 598–599.

17 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Deko Marty Belgium ( C‑339/07, EU:C:2008:575, punkt 27 och där angiven doktrin).

18 Se, till exempel, Göranson, U., Actio pauliana outside bankruptcy and the Brussels Convention, Sumampouw M. m.fl. (red.), Law and Reality: Essays on National and International Procedural Law in Honour of Cornelis Carel Albert Voskuil, T.M.C. Asser Instituut, Haag, 1992, s. 92.

19 För en komparativ översikt se, till exempel, Pretelli, I., Cross-Border Credit Protection Against Fraudulent Transfers of Assets: Actio Pauliana in the Conflict of Laws, Yearbook of Private International Law, vol. 13, 2011, s. 590.

20 Se, till exempel, Göranson, U., Actio pauliana outside bankruptcy and the Brussels Convention, Sumampouw M., m.fl. (red.), Law and Reality: Essays on National and International Procedural Law in Honour of Cornelis Carel Albert Voskuil, T.M.C Asser Instituut, Haag, 1992, s. 93.

21 Se dom av den 22 februari 1979, Gourdain ( 133/78, EU:C:1979:49, punkterna 4–6) angående ett generellt uttalande om förfaranden gällande insolvensfrågor. Beträffande tillämpning av detta generella uttalande på insolvensförfaranden, se dom av den 12 februari 2009, Deko Marty Belgium ( C‑339/07, EU:C:2009:83).

22 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19). Denna upphävde rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, 2000, s. 1).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2009, Deko Marty Belgium ( C‑339/07, EU:C:2009:83), dom av den 10 september 2009, German Graphics Graphische Maschinen ( C‑292/08, EU:C:2009:544), och dom av den 19 april 2012, F-Tex ( C‑213/10, EU:C:2012:215). Se också Virgos/Schmit-rapporten om konventionen om insolvensförfaranden av den 3 maj 1996, rådets dokument nr 6500/1/96 REV 1 DRS (CFC), punkt 77, tillgänglig i Moss, G., Fletcher, I.F., och Isaacs, S., The EC Regulation on Insolvency proceedings A Commentary and Annotated Guide, 2. uppl., Oxford University Press, 2009, s. 381 och följande sidor.

24 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6).

25 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 2007, s. 40).

26 Det finns ändå ett inslag i förarbetena till Rom II-förordningen som visar att frågan hade övervägts. En föreslagen (men inte antagen) version av artikel 10 (med rubriken Actio Pauliana) föreskrev att Villkor och verkningar som följer av en förpliktelse när en borgenär kan ifrågasätta ett avtal ingått av en gäldenär och en tredje part och som kan leda till att prestationen till borgenären inte fullgörs [reglering av fordran] skall avgöras genom den lag som skall tillämpas på den förpliktelse som har gjorts mellan borgenären och dennes gäldenär. Se dokument från rådets generalsekretariat till kommittén för civilrättsliga ärenden (Rom II), (10231/99 JUSTCIV 112) 11982/99 JUSTCIV 150 av den 9 december 1999.

27 Den hänskjutande domstolen anmärker att polsk actio pauliana är olik den franska som diskuterades i de fall vartill hänvisades i detta avsnitt av förslaget till avgörande (fotnoterna 32 och 35). Såsom redan beskrivits ovan i punkterna 36–41 är det sannolikt att två former av actio pauliana skiljer sig åt såvitt gäller detaljerade processuella och materiella krav. Det är ändå lika sant att deras utformning i grunden som beskrivits särskilt i punkt 35 ovan är helt jämförbara.

28 Artikel 16.1 i Brysselkonventionen (nu artikel 24.1 i förordning nr 1215/2012).

29 Artikel 16.5 i Brysselkonventionen (nu artikel 24.5 i förordning nr 1215/2012).

30 Artikel 24 i Brysselkonventionen (nu artikel 35 i förordning nr 1215/2012).

31 Artikel 5.3 i Brysselkonventionen (nu artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012).

32 Dom av den 10 januari 1990, Reichert och Kockler ( C‑115/88, EU:C:1990:3).

33 Dom av den 10 januari 1990, Reichert och Kockler ( C‑115/88, EU:C:1990:3, punkterna 11–12).

34 Dom av den 10 januari 1990, Reichert och Kockler ( C‑115/88, EU:C:1990:3, punkt 13).

35 Dom av den 26 mars 1992, Reichert och Kockler ( C‑261/90, EU:C:1992:149).

36 Dom av den 26 mars 1992, Reichert och Kockler ( C‑261/90, EU:C:1992:149, punkt 35 samt punkterna 27 och 28).

37 Dom av den 26 mars 1992, Reichert och Kockler ( C‑261/90, EU:C:1992:149, punkt 19).

38 På senare tid, till exempel, dom av den 7 mars 2018, flightright m.fl. (mål C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2018:160, punkt 58).

39 Dom av den 17 juni 1992, Handte & Co ( C‑26/91, EU:C:1992:268, punkt 15). Såsom påpekas i punkt 17 i denna dom rörde målet en kedja av internationella köpeavtal i vilka parternas avtalsförpliktelser kunde variera från avtal till avtal så att de avtalsrättigheter som köpare i senare led kunde göra gällande mot dennes omedelbara säljare inte nödvändigtvis var desamma som de som tillverkaren skulle ha godtagit i sitt förhållande till den förste köparen. Se också dom av den 17 september 2002, Tacconi ( C‑334/00, EU:C:2002:499, punkt 22), och dom av den 21 januari 2016, ERGO Insurance och Gjensidige Baltic ( C‑359/14 och C‑475/14, EU:C:2016:40, punkt 44).

40 Dom av den 7 mars 2018, flightright m.fl. (mål C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2018:160, punkterna 58–60 och där angiven rättspraxis).

41 Dom av den 7 mars 2018, flightright m.fl. (mål C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2018:160, punkt 61 och där angiven rättspraxis). Se, för ett annat resonemang, dom av den 13 mars 2014, Brogsitter ( C‑548/12, EU:C:2014:148, punkterna 24 och 25) och dom av den 14 juli 2016, Granarolo ( C‑196/15, EU:C:2016:559, punkt 21).

42 Till skillnad från domstols behörighet i fråga om avtal med konsumenter enligt artikel 18.1 i förordning nr 1215/2012, som endast gäller för avtalsparterna – dom av den 25 januari 2018, Schrems ( C‑498/16, EU:C:2018:37, punkterna 43–45).

43 Dom av den 17 september 2002, Tacconi ( C‑334/00, EU:C:2002:499, punkt 22).

44 Förslag till avgörande av generaladvokaten Gulmann i målet Reichert II ( C‑261/90, EU:C:1992:78, I-2164).

45 Förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Deko Marty Belgium ( C‑339/07, EU:C:2008:575, punkt 32).

46 Ancel, B., De la loi applicable à une donation attaquée par la voie de l’action paulienne, Revue critique de droit international privé, 1992, s. 714, punkt 12. Samma uppfattning har Forner Delaygua, J., The Actio Pauliana under the ECJ - a critical look on Reichert II, Gemeinsame Prinzipien des Europäischen Privatrechts, 2003, s. 291–301.

47 Således på ett sätt med tillämpning av tanken som föreslogs vad gäller tillämplig lag i det ovannämnda förslaget till artikel 10 i Rom II-förordningen (ovan fotnot 26).

48 Ovan, punkt 58.

49 Som anges i artikel 533 i civillagen (angiven i punkt 15 i detta förslag).

50 Ovan fotnot 39.

51 Således till skillnad från, till exempel, dom av den 7 mars 2018, flightright m.fl. (mål C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2018:160) eller dom av den 20 juli 2017, Landeskrankenanstalten-Betriebsgesellschaft ( C‑340/16, EU:C:2017:576).

52 Förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i de förenade målen ERGO Insurance och Gjensidige Baltic ( C‑359/14 och C‑475/14, EU:C:2015:630, punkterna 57–62).

53 Punkterna 48–53 i detta förslag.

54 Se punkterna 12–15 ovan i detta förslag.

55 Dom av den 26 mars 1992, Reichert och Kockler ( C‑261/90, EU:C:1992:149).

56 Återgång således till den romerska rättens rötter avseende på olika sätt utformad fraus (ovan punkt 30).

57 Dom av den 26 mars 1992, Reichert och Kockler ( C‑261/90, EU:C:1992:149, punkt 19).

58 Diskuterat ovan i punkterna 57–72 i detta förslag.

59 Dom av den 26 mars 1992, Reichert och Kockler ( C‑261/90, EU:C:1992:149, punkt 35). Den nuvarande regeln om behörighet för säkerhetsåtgärder återfinns i artikel 35 i förordning nr 1215/2012.

60 Calvo Caravaca, A. och Carrascosa González, J., Litigación internacional en la Unión Europea I, Competencia judicial y validez de resoluciones en materia civil y mercantil en la Unión Europea. Comentario al Reglamento Bruselas I Bis, Cizur Menor (Navarra), Editorial Aranzadi, 2017, s. 535.

61 Se till exempel dom av den 9 november 1995, Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m.fl. (I) ( C‑465/93, EU:C:1995:369, punkt 32), och dom av den 17 juli 1997, Krüger ( C‑334/95, EU:C:1997:378, punkt 44).

62 Detta återspeglas också i de två huvudvillkor som domstolen utvecklade för tillämpning av denna grund för behörighet – se i synnerhet dom av den 17 november 1998, Van Uden ( C‑391/95, EU:C:1998:543, punkterna 37 och 40).

63 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 mars 2005, Owosu ( C‑281/02, EU:C:2005:120, punkterna 37–46). För ett vidare resonemang, se, till exempel, Briggs, A., Some Points of Friction between English and Brussels Convention Jurisdiction, Andenas, M., och Jacobs, F., (red.), European Community Law in the English Courts, Clarendon Press, Oxford, 1998, s. 278 och 279, Briggs, A., The Conflict of Laws, 3:e upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2013, s. 52–54, Dickinson, A., Legal Certainty and the Brussels Convention – Too Much of a Good Thing?, De Vareilles-Sommières, P. (red.) Forum Shopping in the European Judicial Area, Hart Publishing, Oxford and Portland, 2007, s. 115 och följande sidor, Fentiman, R., Foreign Law and the Forum Conveniens, Nafziger, J., och Symeonides, S., (red.), Law and Justice in a Multistate World, Essays in Honor of Arthur T. von Mehren, Transnational Publishers Inc, Ardsley, New York, 2002, s. 291.

64 Göranson, U., Actio pauliana outside bankruptcy and the Brussels Convention, Sumampouw, M. m.fl. (red.), Law and Reality, Essays on National and International Procedural Law in Honour of Cornelis Carel Albert Voskuil, T.M.C Asser Instituut, Haag, 1992, s. 97.