Förslag Till Förhandsavgörande Av Generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 25 juli 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Fastän kommissionen hade inlett ett förfarande om fördragsbrott mot Konungariket Sverige på grund av att Högsta domstolen systematiskt inte hade uppfyllt sin skyldighet att inhämta förhandsavgöranden (se kommissionens motiverade yttrande 2003/2161 av den 12 oktober 2004 [C(2004)3899]) – vilket, som Republiken Frankrike med fog framhöll i sitt svaromål, inte är fallet med Conseil d’Etat (Högsta förvaltningsdomstolen) – hade den inte initierat en behandling vid domstol. Även om kommissionen i talan som ledde till dom av den 9 december 2003, kommissionen/Italien ( C‑129/00, EU:C:2003:656), syftade till att få fastställt att Republiken Italien, genom att behålla en lagbestämmelse, såsom den tolkats och tillämpats av förvaltningen och de italienska domstolarna, hade försummat de skyldigheter som ålåg staten enligt fördraget, hade inget klagomål som byggde specifikt på artikel 267 FEUF framförts. Till sist, även om, i det mål som avgjordes genom dom av den 12 november 2009, kommissionen/Spanien ( C‑154/08, ej publicerad, EU:C:2009:695), frågan hade ställts om kommissionens talan gällde ett brott mot artikel 267 FEUF, hade kommissionen uttryckligen meddelat domstolen att så inte var fallet (punkt 65 i domen).

3 Republiken Frankrikes officiella tidning (JORF) av den 31 december 1998, s. 20050.

4 Se dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 49).

5 Se dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 51).

6 Se dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkterna 89 och 90 samt där angiven rättspraxis).

7 Se dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 91).

8 Se dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 92).

9 Se dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkterna 99 och 101).

10 Se dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 101).

11 FR:CESSR:2012:317074.20121210.

12 FR:CESSR:2012:317075.20121210.

13 Se domar från Conseil d’État av den 10 december 2012, Rhodia (FR:CESSR:2012:317074.20121210, punkt 29), och Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210, punkt 24).

14 Se domar från Conseil d’État av den 10 december 2012, Rhodia (FR:CESSR:2012:317074.20121210, punkt 44), och Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210, punkt 40).

15 Se domar från Conseil d’État av den 10 december 2012, Rhodia (FR:CESSR:2012:317074.20121210, punkterna 24 och 25), och Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210, punkterna 19 och 20).

16 Se domar från Conseil d’État av den 10 december 2012, Rhodia (FR:CESSR:2012:317074.20121210, punkt 35), och Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210, punkt 31).

17 Se, bland annat, dom av den 11 september 2014, Kronos International ( C‑47/12, EU:C:2014:2200, punkt 68).

18 Se, för ett liknande synsätt, dom av den 8 december 2011, Banco Bilbao Vizcaya Argentaria ( C‑157/10, EU:C:2011:813, punkt 39), och dom av den 26 maj 2016, NN (L) International ( C‑48/15, EU:C:2016:356, punkt 47).

19 Se, för ett liknande synsätt, bland annat dom av den 11 september 2014, Kronos International ( C‑47/12, EU:C:2014:2200, punkterna 85 och 86).

20 Dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 46).

21 Se, för ett likartat synsätt, dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 72), dom av den 30 juni 2011, Meilicke m.fl. ( C‑262/09, EU:C:2011:438, punkt 29), och dom av den 11 september 2014, Kronos International ( C‑47/12, EU:C:2014:2200, punkt 65).

22 Dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774, punkt 2 i domslutet).

23 Se, för ett likartat synsätt, dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 71).

24 Se, för ett likartat synsätt, dom av den 13 november 2012, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑35/11, EU:C:2012:707, punkt 73). Domstolen fann att [s]varen på den andra och den fjärde frågan som ställdes i det ovannämnda målet [dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation ( C‑446/04, EU:C:2006:774)] [alltså inte] påverkas … av att den utländska inkomstskatt för juridiska personer som påförts den vinst ur vilken utdelningen lämnats inte erlagts, eller inte erlagts i sin helhet, av det bolag utan hemvist i landet som lämnat utdelningen till bolaget med hemvist i landet, utan av ett av dess direkta eller indirekta dotterbolag med hemvist i en medlemsstat (punkt 74).

25 Se, bland annat, domar av den 10 december 2012, Rhodia (FR:CESSR:2012:317074.20121210, punkt 47), och Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210, punkt 41).

26 Se, bland annat, domar av den 10 december 2012, Rhodia (FR:CESSR:2012:317074.20121210, punkt 49) och Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210, punkterna 43 och 50). I domen Accor hänvisas det för övrigt inte till något särskilt protokoll. Om Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har grundat sin inställning på vissa bolagsstämmoprotokoll i det mål som avslutades med domen Accor, var det både för att ta avstånd från en del av den anknytning som åberopades av klaganden och för att opponera sig mot ett påstående av ministern (se dom av den 10 december 2012, Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210, punkterna 43, 50 och 56).

27 Dom av den 10 december 2012, Rhodia (FR:CESSR:2012:317074.20121210, punkt 35), och dom av den 10 december 2012, Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210, punkt 31).

28 Se dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 92).

29 Dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 101).

30 Dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 99); min kursivering.

31 Dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 101).

32 Domar av den 10 december 2012, Rhodia (FR:CESSR:2012:317074.20121210, punkt 37) och Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210, punkt 33).

33 Domar av den 10 december 2012, Rhodia (FR:CESSR:2012:317074.20121210, punkt 44), och Accor (FR:CESSR:2012:317075.20121210, punkt 40).

34 Se dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 90).

35 Det kan hända att moderbolaget har använt sina reservtillgångar för att kompensera den betalade förskottsskatten och till sin aktieägare betala en utdelning utan avräkning av skatt. Det eventuella skatteproblem som kunde uppkomma härigenom omfattas emellertid varken av domarna från Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) eller av förevarande talan om underlåtenhet att fullgöra förpliktelser, som endast gäller villkoren för återbetalning av förskottsskatt.

36 Det belopp som slutligen skulle betalas var 133 (utdelning mottagen av dotterbolaget minus förskottsskatten som betalats av moderbolaget) + 100 (återbetalat belopp) = 233.

37 Som svar på den andra frågan har EU-domstolen uttryckligen skilt mellan moderbolagets och dess aktieägares situation. Domstolen förklarade att den ordning som … är i fråga, vilken för övrigt rör den förskottsskatt som ett moderbolag har erlagt i samband med att det lämnat utdelning, och inte en skatt som uppburits med anledning av försäljning av produkter, inte leder till någon övervältring av nämnda förskottsskatt på tredje man (dom av den 15 september 2011, Accor ( C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 75).

38 Dom av den 26 april 2018, kommissionen/Bulgarien ( C‑97/17, EU:C:2018:285, punkt 69). Se även dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Slovenien ( C‑140/14, ej publicerad, EU:C:2015:501, punkt 38).

39 Se punkt 118 i kommissionens ansökan.

40 Dom av den 5 maj 1970, kommissionen/Belgien ( 77/69, EU:C:1970:34, punkt 15). För bekräftelser av principen i samband med nationell rättspraxis, se dom av den 9 december 2003, kommissionen/Italien ( C‑129/00, EU:C:2003:656, punkt 29), och dom av den 12 november 2009, kommissionen/Spanien ( C‑154/08, ej publicerad, EU:C:2009:695, punkt 125).

41 Se, för ett likartat synsätt, dom av den 12 november 2009, kommissionen/Spanien ( C‑154/08, ej publicerad, EU:C:2009:695, punkterna 124–127). Vid det tillfället var domstolen för övrigt angelägen om att påpeka att även om enstaka domstolsavgöranden eller domstolsavgöranden som utgör en minoritet i ett sammanhang med rättspraxis som präglas av ett annat synsätt, liksom en tolkning som dementeras av den högsta nationella domstolen, inte kan beaktas, förhåller det sig annorlunda med en signifikant tolkning i rättspraxis som inte dementerats utan som kanske till och med bekräftats av nämnda högsta domstol (punkt 126, varvid domstolen hänvisade till punkt 32 i domen av den 9 december 2003, kommissionen/Italien, C‑129/00, EU:C:2003:656).

42 Se, för ett likartat synsätt, dom av den 15 mars 2017, Aquino ( C‑3/16, EU:C:2017:209, punkt 33).

43 Se generaladvokat Bots förslag till avgörande i målet Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:390, punkt 102).

44 Se, för ett likartat synsätt, domar av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 55), av den 13 juni 2006, Traghetti del Mediterraneo ( C‑173/03, EU:C:2006:391, punkt 32), och av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkt 25).

45 Dom av den 14 december 1982, Waterkeyn m.fl. ( 314/81–316/81 och 83/82, EU:C:1982:430, punkt 14).

46 Se, för ett likartat synsätt, Wildemeersch, J., Une loi inconstitutionnelle et contraire au droit de l’Union: et alors? Une déférence erronée vis-à-vis du législateur, Journal des tribunaux, 2018, s. 256 och 257, särskilt s. 257. Författaren hänvisar själv till Lenaerts, K., Form and Substance of the Preliminary Ruling Procedure, i Curtin, D. och Heukels, T., (dir.), Institutional Dynamics of European Integration, Essays in Honor of Henry G. Schermers, vol. II, Kluwer Academic Publishers, 1994, s. 355–380, särskilt s. 376.

47 Se, för ett likartat synsätt, Soulard, S, Rigaux, A., och Munoz, R., Contentieux de l’Union européenne/3 – Renvoi préjudiciel – Recours en manquement, coll. Axe Droit, Paris, Lamy, 2011, nr 59.

48 Se, för ett likartat synsätt, dom av den 27 mars 1980, Meridionale Industria Salumi m.fl. ( 66/79, 127/79 och 128/79, EU:C:1980:101, punkt 9).

49 Punkt 11 i denna dom.

50 Uttrycket är lånat från Lekkou, E., kommentar nr 24, i Karpenschif, M. och Nourissat, C. (dir.), Les grands arrêts de la jurisprudence de l’Union européenne, 3 uppl., PUF, 2016, s. 131–136, särskilt nr 24–4. Se, för likartad bedömning, dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 47).

51 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 10); min kursivering. Se även dom av den 18 juli 2013, Consiglio Nazionale dei Geologi ( C‑136/12, EU:C:2013:489, punkt 26), och dom av den 15 mars 2017, Aquino ( C‑3/16, EU:C:2017:209, punkt 42).

52 Dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 38). Se även, för ett likartat synsätt, dom av den 15 september 2005, Intermodal Transports ( C‑495/03, EU:C:2005:552, punkt 33), dom av den 9 september 2015, X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:564, punkt 55), samt dom av den 1 oktober 2015, Doc Generici ( C‑452/14, EU:C:2015:644, punkt 43).

53 Se, för ett likartat synsätt, dom av den 9 september 2015, Ferreira da Silva e Brito m.fl. ( C‑160/14, EU:C:2015:565, punkt 40).

54 Dom av den 9 september 2015, X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:564, punkt 59).

55 Dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 48); min kursivering. Se även, för ett likartat synsätt, dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 16), och dom av den 15 september 2005, Intermodal Tranports ( C‑495/03, EU:C:2005:552, punkt 39).

56 Dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 48). Se även dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 16).

57 Jag noterar i detta hänseende att Olivier Fouquet, som är avdelningsordförande i Conseil d’État, avslutar sin kommentar till de domar som meddelats av Conseil d’État genom att ange att tvisten gällde andra intressanta frågor, såsom hänsynstagandet till de utdelningar som betalats av dotterdotterbolagen. Men det rör sig om rena rättsfrågor och inte om domstolsteknik (FOUQUET, O., Conseil d’État, précompte et fléchage: non possumus, Revue de droit fiscal, nr 1, januari 2013, s. 1 och 2, särskilt s. 2; min kursivering).