Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 10 juli 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1, kallad Bryssel IIa-förordningen).

3 Dom av den 27 oktober 2016, D. ( C‑428/15, EU:C:2016:819, punkt 45).

4 Se dom av den 15 februari 2017, W och V ( C‑499/15, EU:C:2017:118, punkt 52), och dom av den 27 oktober 2016, D., C‑428/15, EU:C:2016:819, punkt 46.

5 Se i detta hänseende dom av den 27 oktober 2016, D. ( C‑428/15, EU:C:2016:819, punkt 30).

6 Se, i detta hänseende, dom av den 27 oktober 2016, D. ( C‑428/15, EU:C:2016:819, punkterna 56–59).

7 Se också mitt förslag till avgörande i det målet (C‑428/15, EU:C:2016:458) och även ett likartat mål som nyligen avgjorts av Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungarikets högsta domstol), N (Children) (2016) UKSC 15. För en analys, se till exempel Pirrung, J., Forum (non) conveniens – Art. 15 EuEheVO vor zwei obersten Common law-Gerichten, IPRax, 2017, 562, nr 6, för vilken såväl EU-domstolen i målet D. (C‑428/15) som Supreme Court sind auf unterschiedlichen Wegen zu richtigen Ergebnissen gekommen und haben einem besseren Verständnis der forum non conveniens … -Regel in europäischen Sorgerechtsverfahren beigetragen.

8 Se dom av den 27 oktober 2016, D. ( C‑428/15, EU:C:2016:819, punkt 61). Se också dom av den 19 november 2015, P ( C‑455/15 PPU, EU:C:2015:763), som i huvudsak gäller artikel 23 a i förordning nr 2201/2003 om vägran att erkänna ett beslut om föräldraansvar, om ett erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen (ordre public), och som i förbigående även berör tolkningen av artikel 15 i förordning nr 2201/2003.

9 Se punkterna 2 och 10 i begäran av förhandsavgörande.

10 Se generaladvokat Bots förslag till avgörande i målet W och V ( C‑499/15, EU:C:2016:920, punkt 51).

11 Vad beträffar det sammanhang i vilket artiklarna 8.1 och 12.3 i förordning nr 2201/2003 ingår konstaterar domstolen att skäl 12 i förordningen anger att behörigheten i första hand ska ligga hos domstolarna i den medlemsstat där barnet har hemvist. I linje med vad som sägs i detta skäl föreskrivs i artikel 8.1 att den allmänna behörigheten i mål om föräldraansvar ska fastställas utifrån nämnda hemvist. (dom av den 1 oktober 2014, E., C‑436/13, EU:C:2014:2246, punkt 41).

12 Om endast artikel 19 skulle vara tillämplig, skulle det, eftersom det tydligt framgår att de två förfarandena gäller samma fråga, det vill säga föräldraansvaret, ankomma på den brittiska domstolen att avstå från att behandla målet, eftersom talan vid denna domstol har väckts senare. Se, i detta hänseende, målet Liberato (C‑386/17), ännu inte avgjort, där EU-domstolen tillfrågats om följderna av ett uppenbart åsidosättande av bestämmelserna om litispendens i artikel 19 i förordning nr 2201/2003 i fråga om föräldraansvar. Den hänskjutande domstolen har begärt att få veta om ett sådant åsidosättande kan hindra erkännandet av ett avgörande som meddelats i strid med dessa bestämmelser därför att avgörandet skulle strida mot grundläggande rättsprinciper (ordre public) i den anmodade medlemsstaten med hänsyn till artikel 24 i förordningen eller tvingande bestämmelser om processuell ordre public i unionsrätten.

13 Se Handledning för tillämpningen av Bryssel IIa-förordningen, utgiven av Europeiska kommissionen, 2015, tillgänglig på http://e-justice.europa.eu, s. 34.

14 Om vi tar hänsyn till de olika europeiska rättssystemen i Bryssel I och Bryssel Ia som inte tillåter ett sådant samarbete mellan domstolarna i medlemsstaterna (i vart fall inte ännu). Se dom av den 1 mars 2005, Owusu ( C‑281/02, EU:C:2005:120, punkterna 38 och 41), där domstolen ansåg att tillämpning av teorin om forum non conveniens, vilken ger den domstol vid vilken talan väckts ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid avgörandet av huruvida en utländsk domstol är bättre lämpad att avgöra tvisten i sak, påverkar … förutsägbarheten hos behörighetsreglerna i Brysselkonventionen, särskilt artikel 2 häri, och till följd av detta även rättssäkerhetsprincipen som ligger till grund för konventionen. Se i detta hänseende, till exempel, Ni Shuilleabhain, M., Cross-Border Divorce Law, Brussels II bis, Oxford University Press, 2010, s. 202 och följande sidor (på s. 225 föreslår författaren att det genom ny lagstiftning införs en bestämmelse som överensstämmer med artikel 15 i förordning nr 2201/2003 och som också under vissa förutsättningar tillåter överföring av mål om äktenskapsskillnad).

15 Gallant, E., Le forum non conveniens de l’article 15 du règlement Bruxelles II bis (affaire C‑428/15, D), Revue critique de droit international privé (RCDIP), 2017, s. 464. Se också, beträffande artikel 15, Ancel, B., och Muir Watt, H., L’intérêt supérieur de l’enfant dans le concert des juridictions: le règlement Bruxelles II bis, RCDIP, 2005, s. 569, Gallant, E., Règlement II bis, Rép. Internat. Dalloz, 2007, spéc. nr 157, och Joubert, N., Autorité parentale, J.-Cl. int. fasc. 549–20, 172.

16 Till exempel: in Spain, a decision from the Supreme Court which refused to transfer the jurisdiction to a Belgian court, whereas the whole family was now living in Belgium. The refus[al] was based on the fact that a significant period of time had elapsed since the beginning of the proceedings and that the best interests of the child required a quick resolution of his situation (se dom av Tribunal supremo av den 7 juli 2011, 496/2011, SP/SENT/639104), detta avsnitt åberopas i Pataut, E., och Gallant, E., i Magnus, U., och Mankowski, P. (utgivare), ECPIL – European Commentaries on Private International Law, Brussels IIbis Regulation, ottoschmidt, 2017, s. 175. Se också dom [2016] UKSC 15, citerad i fotnot 7.

17 Dom av den 27 oktober 2016, D. ( C‑428/15, EU:C:2016:819, punkt 47).

18 Staudinger-Pirrung, BGB, Vorbem C‑H zu Art. 19 EGBGB, Internationales Kindschaftsrecht, 2009, Art 15 Regulation No 2201/2003, punkt C 89.

19 Min kursivering. Se Pataut, E., och Gallant, E., op. cit., s. 176.

20 Se Pataut, E., och Gallant, E., op. cit., s. 176.

21 Se analogt dom av den 27 oktober 2016, D. ( C‑428/15, EU:C:2016:819:, punkt 41).

22 I enlighet med artikel 1 är förordningen tillämplig, bland annat, på yrkanden om äktenskapsskillnad och föräldraansvar.

23 Se dom av den 15 februari 2017, W och V ( C‑499/15, EU:C:2017:118, punkt 50).

24 Dom av den 15 juli 2010, Purrucker ( C‑256/09, EU:C:2010:437, punkt 73).

25 Se dom av den 15 juli 2010, Purrucker ( C‑256/09, EU:C:2010:437, punkt 74).