Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 6 december 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 26 november 2014 ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401).

3 Legge n. 107 – Riforma del sistema nazionale di istruzione e formazione e delega per il riordino delle disposizioni legislative vigenti (lag nr 107 om reform av det nationella utbildningssystemet och delegering för revidering av gällande lagbestämmelser) av den 13 juli 2015 (GURI nr 162 av den 15 juli 2015) (nedan kallad lag nr 107/2015).

4 Ramavtal om visstidsarbete, ingånget den 18 mars 1999 (nedan kallat ramavtalet), som är bifogat som bilaga till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).

5 Decreto legislativo n. 297 – Testo unico delle disposizioni legislative in materia di istruzione, relative alle scuole di ogni ordine et grado (lagstiftningsdekret nr 297 om konsoliderad lagstiftning på undervisningsområdet, rörande skolor av alla slag och på samtliga nivåer) av den 16 april 1994 (ordinarie tillägg till GURI nr 115 av den 19 maj 1994) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 297/1994).

6 Legge n. 449 – Misure per la stabilizzazione della finanza pubblica (lag nr 449 om åtgärder för stabilisering av de offentliga finanserna), av den 27 december 1997 (GURI nr 302, av den 30 december 1997, ordinarie tillägg nr 255).

7 Dessa kontrakt ingicks i enlighet med artikel 2.6 i Legge n. 508 – Riforma delle Accademie di belle arti, dell’Accademia nazionale di danza, dell’Accademia nazionale di arte drammatica, degli Istituti superiori per le industrie artistiche, dei Conservatori di musica e degli Istituti musicali pareggiati (lag nr 508 om reform av konstakademier, nationella dansakademin, nationella teaterakademin, konsthögskolor, musikkonservatorier och likställda musikinstitut) av den 21 december 1999 (GURI nr 2 av den 4 januari 2000) (nedan kallad lag nr 508/1999).

8 Dom rörande det särskilda regelverket för ersättande av personal i skolsektorn i enlighet med artikel 399 i lagstiftningsdekret nr 297/1994 och artikel 4 i Legge n. 124, recante disposizioni urgenti in materia di personale scolastico (lag nr 124 om brådskande bestämmelser rörande skolpersonal) av den 3 maj 1999 (GURI nr 107 av den 10 maj 1999) (nedan kallad lag nr 124/1999). Beträffande denna dom och dessa artiklar, se dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkterna 18, 20–22 och 27–32).

9 C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401.

10 Vilket trädde i kraft den 1 januari 2014.

11 Decreto-legge n. 104 – Misure urgenti in materia di istruzione, università e ricerca (Lagdekret nr 104 om brådskande åtgärder med avseende på utbildning, universitet och forskning) av den 12 september 2013 (GURI nr 214 av den 12 september 2013), som omvandlats till lag genom lag nr 128 av den 8 november 2013 (GURI nr 264 av den 11 november 2013).

12 Decreto-legge n. 97 – Disposizioni urgenti per assicurare l’ordinato avvio dell’anno scolastico 2004–2005, nonché in materia di esami di Stato e di Università (lagdekret nr 97 om brådskande åtgärder för att säkerställa att skolstarten läsåret 2004–2005 förlöper väl samt i fråga om statliga prov och universitetstentamina) av den 7 april 2004 (GURI nr 88 av den 15 april 2004), som omvandlats till lag, med ändringar, genom lag nr 143 av den 4 juni 2004 (GURI nr 130 av den 5 juni 2004).

13 Domar av den 30 december 2016 nr 27566/16, 27565/16, 27562/16, 27561/16 och 27560/16.

14 Dom nr 187/2016 av den 17 maj 2016.

15 Artikel 5.4 bis i decreto legislativo n. 368 – Attuazione della direttiva 1999/70/CE relativa all’accordo quadro sul lavoro a tempo determinato concluso dall’UNICE, dal CEEP e dal CES (lagstiftningsdekret nr 368 om genomförande av direktiv 1999/70/EG om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP) av den 6 september 2001 (GURI nr 235 av den 9 oktober 2001). Det ska erinras om att denna bestämmelse behandlades i de mål som gav upphov till domen av den 7 mars 2018, Santoro ( C‑494/16, EU:C:2018:166, punkt 7). Av handlingarna i förevarande mål framgår att denna bestämmelse har upphävts och ersatts med en bestämmelse med identiskt materiellt innehåll, det vill säga artikel 19 i decreto legislativo n. 81 – Disciplina organica dei contratti di lavoro e revisione della normativa in tema di mansioni, a norma dell’articolo 1, comma 7, della legge 10 dicembre 2014, n. 183 (lagstiftningsdekret nr 81 om systematisk reglering av anställningsavtal och översyn av lagstiftningen om sysselsättningsskyldigheter, enligt artikel 1.7 i lag nr 183 av den 10 december 2014) av den 15 juni 2015 (ordinarie tillägg till GURI nr 144 av den 24 juni 2015). När maximiperioden på 36 månader uppnåtts ska, enligt sistnämnda bestämmelse, kontraktet omvandlas till ett tillsvidareanställningskontrakt från och med den dagen, oavsett om det rör sig om ett enda kontrakt eller på varandra följande kontrakt som ingåtts för utövandet av funktioner på samma nivå och med samma lagstadgade status.

16 Dom av den 26 november 2014 ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401).

17 Dom av den 26 november 2014 ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401).

18 Dom av den 26 november 2014 ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401).

19 Enligt den hänskjutande domstolen motsvarar artikel 2.6 i lag nr 508/1999 artikel 4 i lag nr 124/1999, vilken avsågs i de mål som gav upphov till domen av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401), och vilken domstolen konstaterade var oförenlig med klausul 5.1 i ramavtalet. Beträffande innehållet i artikel 4.1 i lag nr 124/1999, se dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 18).

20 Det ska härvidlag erinras om att i de mål som gav upphov till domen Mascolo m.fl. och i vilka tolkningsfrågorna, såsom jag angett i fotnot 19 ovan, särskilt avsåg artikel 4.1 i lag nr 124/1999, påpekade domstolen att det framgick av besluten om hänskjutande och av de förklaringar som getts under förhandlingen att [e]nligt de aktuella nationella bestämmelserna, såsom dessa följer av lag nr 124/1999, ska rekrytering av personal till skolor som drivs av staten ske antingen genom fast anställning på ett tillsvidarekontrakt eller genom visstidsanställning inom ramen för vikariat. Fast anställning sker enligt systemet med dubbla kanaler, det vill säga att hälften av de lediga tjänsterna per läsår ska tillsättas genom uttagningsprov på grundval av meriter och prov, och de återstående tjänsterna ska tillsättas på grundval av permanenta reservlistor på vilka finns upptagna lärare som klarat uttagningsproven med godkänt resultat men som inte erhållit någon fast tjänst, liksom lärare som har gått kurser för att uppnå undervisningsbehörighet som ges av skolor specialiserade på undervisning. Vikarier hämtas också från dessa listor. Allteftersom en och samma lärare genomför flera vikariat ges han eller hon en högre placering på listan, vilket kan leda till fast anställning (dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 89)).

21 Enligt den hänskjutande domstolen motsvarade artikel 270 i lagstiftningsdekret nr 297/1994 artikel 399.1 i samma lagstiftningsdekret, vilken avsågs i de mål som gav upphov till domen av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13 till C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkterna 21 och 22). Se även mitt förslag till avgörande i dessa mål (EU:C:2014:2103, punkt 49). Beträffande reservlistorna, se fotnot 20.

22 Dom av den 26 november 2014 ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401).

23 Se punkt 7 ovan.

24 Vid förhandlingen framkom det att vid datumet för denna hade inget uttagningsförfarande ännu anordnats.

25 Enligt den hänskjutande domstolen grundade dessa högre domstolar sin slutsats dels på att medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa vilka åtgärder som ska vidtas för att beivra den rättsstridighet som följer av missbruk av visstidsanställningskontrakt, dels på att kommissionen beslutat att, mot bakgrund av de nya lagbestämmelser som Republiken Italien antagit, lägga ned det överträdelseförfarande som den inlett mot denna medlemsstat för åsidosättande av direktiv 1999/70.

26 Dom av den 26 november 2014 ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401).

27 Dom av den 22 juni 2017, Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:489, punkt 36).

28 Dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 63), dom av den 26 januari 2012, Kücük ( C‑586/10, EU:C:2012:39, punkt 25), och dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 72).

29 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2103, punkt 60).

30 Se andra stycket i ingressen till ramavtalet och punkterna 6–8 i de allmänna övervägandena i ramavtalet.

31 Se dom av den 22 november 2005, Mangold ( C‑144/04, EU:C:2005:709, punkt 64), dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 63), dom av den 26 januari 2012, Kücük ( C‑586/10, EU:C:2012:39, punkt 25), dom av den 3 juli 2014, Fiamingo m.fl. ( C‑362/13, C‑363/13 och C‑407/13, EU:C:2014:2044, punkt 54), och dom av den 25 oktober 2018, Sciotto ( C‑331/17, EU:C:2018:859, punkt 31).

32 Såsom generaladvokaten Poiares Maduro påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Marrosu och Sardino ( C‑53/04, EU:C:2005:569, punkterna 29 och 30).

33 Enligt klausul 5.1 i ramavtalet är medlemsstaterna, efter samråd med arbetsmarknadens parter, eller arbetsmarknadens parter, skyldiga att med effektiv och bindande verkan vidta åtgärder för att förhindra missbruk av visstidsanställningskontrakt. Dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 69), dom av den 23 april 2009, Angelidaki m.fl. ( C‑378/07–C‑380/07, EU:C:2009:250, punkt 74), och dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 74).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 76).

35 Se dom av den 7 september 2006, Marrosu och Sardino ( C‑53/04, EU:C:2006:517, och där angiven rättspraxis). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduros i målet Marrosu och Sardino ( C‑53/04, EU:C:2005:569, punkterna 29 och 30).

36 Vad gäller den personkrets på vilken ramavtalet är tillämpligt har domstolen preciserat att ramavtalet inte undantar någon särskild sektor från sitt tillämpningsområde och således är tillämpligt på personal inom undervisningssektorn. Dom av den 3 juli 2014, Fiamingo m.fl. ( C‑362/13, C‑363/13 och C‑407/13, EU:C:2014:2044, punkt 38), och dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 69).

37 Dom av den 8 september 2011, Rosado Santana ( C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 76), dom av den 18 oktober 2012, Valenza m.fl. ( C‑302/11–C‑305/11, EU:C:2012:646, punkt 57), och dom av den 20 september 2018, Motter ( C‑466/17, EU:C:2018:758, punkt 43).

38 Dom av den 8 september 2011, Rosado Santana ( C‑177/10, EU:C:2011:557, punkt 78), dom av den 18 oktober 2012, Valenza m.fl. ( C‑302/11–C‑305/11, EU:C:2012:646, punkt 60), och dom av den 20 september 2018, Motter ( C‑466/17, EU:C:2018:758, punkt 46).

39 I artikel 485 i lagstiftningsdekret nr 297/1994 föreskrivs följande: Den tjänstgöringstid som undervisande personal på statliga, och därmed jämställda, högstadie-, gymnasie- och konstskolor fullgör i egenskap av visstidsanställda, inklusive utlandstjänstgöring, ska, för rättsliga och ekonomiska ändamål, beträffande de fyra första åren beaktas fullt ut såsom fast tjänstgöring. Eventuella perioder därefter ska beaktas till två tredjedelar och den återstående tredjedelen ska enbart beaktas för ekonomiska ändamål. Ekonomiska rättigheter till följd av nämnda erkännande lagras och beaktas i samband med alla uppflyttningar i löneklasser som sker efter tidpunkten för detta erkännande.

40 Dom av den 20 september 2018 ( C‑466/17, EU:C:2018:758).

41 Dom av den 20 september 2018, Motter ( C‑466/17, EU:C:2018:758, punkt 54).

42 Dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 94), dom av den 23 april 2009, Angelidaki m.fl. ( C‑378/07–C‑380/07, EU:C:2009:250, punkt 158), dom av den 3 juli 2014, Fiamingo m.fl. ( C‑362/13, C‑363/13 och C‑407/13, EU:C:2014:2044, punkt 62), och dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 77).

43 Dom av den 23 april 2009, Angelidaki m.fl. ( C‑378/07–C‑380/07, EU:C:2009:250, punkt 160), dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 79), och dom av den 7 mars 2018, Santoro ( C‑494/16, EU:C:2018:166, punkt 31).

44 Se mitt förslag till avgörande i målet Santoro ( C‑494/16, EU:C:2017:822, punkterna 50–52). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 78 och där angiven rättspraxis).

45 Dom av den 8 mars 2012, Huet ( C‑251/11, EU:C:2012:133, punkterna 38–40), dom av den 3 juli 2014, Fiamingo m.fl. ( C‑362/13, C‑363/13 och C‑407/13, EU:C:2014:2044, punkt 65), och dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 80).

46 Se artiklarna 1.95 och 132 i lag nr 107/2015.

47 Dom av den 23 april 2009, Angelidaki m.fl. ( C‑378/07–C‑380/07, EU:C:2009:250, punkt 106), dom av den 14 september 2016, Martínez Andrés och Castrejana López ( C‑184/15 och C‑197/15, EU:C:2016:680, punkt 50), och dom av den 25 oktober 2018, Sciotto ( C‑331/17, EU:C:2018:859, punkt 67).

48 Med detta sagt måste jag erkänna att jag har viss svårighet att anse att en särskild rekryteringsplan fullständigt kan undanröja det slumpmässiga eller oförutsägbara – i den mening som avses i punkterna 52–53 ovan – vid omvandlingen av visstidsanställningar till en tillsvidareanställning för lärare som fått fast anställning i enlighet med den lag som föregick lag nr 107/2015. Eftersom tolkningsfrågan emellertid inte så mycket avser innehållet i bestämmelserna i denna lag som följderna av den tolkning som gjorts av Corte costituzionale (Författningsdomstolen) Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen), avstår jag från att uttala mig på denna punkt.

49 Jag erinrar om att det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma i vilken mån tillämpningsvillkoren för, liksom det faktiska genomförandet av, de relevanta bestämmelserna i nationell rätt utgör en lämplig åtgärd för att förhindra, och i förevarande fall beivra, missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden. EU-domstolen kan emellertid i sitt förhandsavgörande i förekommande fall bidra med preciseringar för att vägleda den nationella domstolen vid dennas bedömning. Se bland annat dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkterna 82 och 83.

50 Särskilt artikel 4 i lag nr 124/1999. Se punkt 25 ovan och fotnoterna 19 och 20.

51 Dom av den 26 november 2014 ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401).

52 Dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkterna 114–116).

53 Dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkterna 105–107, 116 och 117).

54 Dom av den 26 november 2014 ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkterna 105–115).

55 Se punkt 25 ovan.

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 107).

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13– C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 120).

58 Dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkterna 70, 95 och 118).

59 Se dom av den 10 april 1984, von Colson och Kamann ( 14/83, EU:C:1984:153, punkt 28), dom av den 2 augusti 1993, Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:335, punkt 26), och dom av den 17 december 2015, Arjona Camacho ( C‑407/14, EU:C:2015:831, punkt 33).

60 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 100 och där angiven rättspraxis).

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkterna 77–79). Se även punkterna 53 och 54 ovan.

62 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 73).

63 Dom av den 26 november 2014, C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401.

64 Dom av den 23 april 2009, Angelidaki m.fl. ( C‑378/07–C‑380/07, EU:C:2009:250, punkt 160), dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl. ( C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkt 79), och dom av den 7 mars 2018, Santoro ( C‑494/16, EU:C:2018:166, punkt 31).