Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 27 mars 2019

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 8 november 2012 ( C‑461/11, EU:C:2012:704, punkt 32).

3 Dom av den 8 november 2012 ( C‑461/11, EU:C:2012:704).

4 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådet förordning (EU) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådets förordning av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19).

7 Rådets förordning av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, 2000, s. 1). Se skäl 33.

8 Dom av den 8 november 2012, Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:704, punkt 32).

9 Dom av den 8 november 2012, C‑461/11, EU:C:2012:704, punkt 23.

10 Dom av den 8 november 2012, C‑461/11, EU:C:2012:704.

11 Dom av den 8 november 2012, C‑461/11, EU:C:2012:704, punkt 24.

12 Dom av den 22 november 2012, Bank Handlowy och Adamiak ( C‑116/11, EU:C:2012:739).

13 Se bland annat, Robine, D., Jault-Seseke, F., Le règlement 2015/848: le vin nouveau et les vieilles outres, Revue critique de droit international privé, 2016, s. 21, punkt 18; Hess, B., Oberhammer, P., Bariatti, S., Koller, Ch., Laukemann, B., Requejo Isidro, M., Villata, F.C. (dirs.), The Implementation of the New Insolvency Regulation: Improving Cooperation and Mutual Trust, Nomos, 2018, s. 65.

14 Se den doktrin som anges i fotnot 13. Se även Van Calster, G., COMIng, and Here to Stay: The Review of The European Insolvency Regulation, European business law review, 2016, s. 739.

15 Se även skäl 10 i förordning 2015/848, där följande anges: Det bör även omfatta förfaranden för skuldnedsättning eller skuldsanering för konsumenter och egenföretagare, till exempel genom nedsättning av det belopp som gäldenären ska betala eller förlängning av den betalningstid som gäldenären beviljats. Eftersom dessa förfaranden inte nödvändigtvis behöver leda till att en förvaltare utses, bör de omfattas av denna förordning, om de äger rum under en domstols kontroll eller övervakning. I detta sammanhang bör termen kontroll inbegripa situationer där domstolen endast ingriper efter överklagande av en borgenär eller andra berörda parter.

16 Se artikel 84 i förordning 2015/848.

17 Rådets beslut 2005/790/EG av den 20 september 2005 om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 299, 2005, s. 61).

18 Det framgår av skäl 7 i förordning nr 2015/848 att de förfaranden som är undantagna från tillämpningsområdet för förordning nr 1215/2012 enligt artikel 1.2 b i den förordningen bör omfattas av förordning 2015/848. Se, för ett liknande resonemang när det gäller förhållandet mellan föregångaren till förordning nr 2015/848 (förordning nr 1346/2000) och förordning nr 44/2001, dom av den 4 september 2014, Nickel & Goeldner Spedition ( C‑157/13, EU:C:2014:2145, punkt 21). Domstolen har fört samma resonemang i andra sammanhang. Se, analogt, dom av den 6 oktober 2015, Matoušková ( C‑404/14, EU:C:2015:653, punkt 34) och dom av den 1 mars 2018, Mahnkopf ( C‑558/16, EU:C:2018:138, punkt 41).

19 Se, analogt, mitt förslag till avgörande i målet Mahnkopf ( C‑558/16, EU:C:2017:965, punkt 73).

20 Se artikel 1.1 tredje stycket i förordning 2015/848. Se även skäl 9 i samma förordning.

21 Se skäl 7 sista meningen i förordning 2015/848, där det anges att den omständigheten att ett nationellt förfarande inte ingår i förteckningen i bilaga A till den förordningen inte i sig bör innebära att det omfattas av förordning nr 1215/2012.

22 Dom av den 8 november 2012, C‑461/11, EU:C:2012:704, punkterna 52 och 53.

23 Dom av den 8 november 2012, C‑461/11, EU:C:2012:704.

24 Se bland annat dom av den 7 maj 1998, Clean Car Autoservice ( C‑350/96, EU:C:1998:205, punkterna 29 och 30).

25 Se, för ett exempel på detta, mitt förslag till avgörande i målet KP ( C‑83/17, EU:C:2018:46, punkt 56).

26 Dom av den 8 november 2012, Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:704, punkterna 30 och 31).

27 Dom av den 8 november 2012, Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:704, punkt 33). Se även dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 38), och dom av den 5 december 2013, Zentralbetriebsrat der gemeinnützigen Salzburger Landeskliniken ( C‑514/12, EU:C:2013:799, punkt 36).

28 Dom av den 8 november 2012, Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:704, punkt 44). I sitt förslag till avgörande i det målet anförde generaladvokaten Sharpston, efter att ha redogjort för den svenska regeringens ståndpunkt, att ett beslut om skuldsanering måste grunda sig på en korrekt och ingående bedömning av gäldenärens verkliga personliga och ekonomiska förhållanden. Generaladvokaten Sharpston medgav även att en behörig myndighet i en medlemsstat måste ha möjlighet att samla in, granska och kontrollera nödvändiga upplysningar för att kunna fatta ett välgrundat beslut huruvida gäldenären ska beviljas skuldsanering eller inte. Detta står i överensstämmelse med principen om god förvaltningssed, och åtgärder som vidtas i detta syfte eftersträvar således ett berättigat mål. Se förslaget till avgörande i mål et Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:570, punkt 59).

29 Dom av den 8 november 2012, Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:704).

30 Dom av den 8 november 2012, Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:704).

31 Dom av den 8 november 2012, Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:704).

32 Dom av den 8 november 2012, Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:704).

33 Dom av den 8 november 2012, Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:704).

34 Dessa omständigheter återspeglar delvis omständigheterna i det mål som gav upphov till dom Radziejewski. I det målet var sökandens arbetsgivare svensk och sökanden var obegränsat skattskyldig i Sverige, vilket domstolen underströk när den fann att hemvistvillkoret gick längre än vad som var nödvändigt för att på ett tillfredsställande sätt fastställa gäldenärens ekonomiska och sociala förhållanden. Se dom av den 8 november 2012, Radziejewski ( C‑461/11, EU:C:2012:704, punkt 48).

35 A har som exempel angett en sökande med hemvist i Danmark som arbetar i en annan medlemsstat och ett fall där en dansk domstol är skyldig att pröva en ansökan om skuldsanering med stöd av uppgifter från denna andra medlemsstat avseende, bland annat, sökandens utgifts- och skatteförhållanden. A har enligt samma resonemang hänfört sig till en situation där en sökande har arbetat utomlands.

36 Se mitt ställningstagande i målet C ( C‑376/14 PPU, EU:C:2014:2275, fotnot 37).

37 Dom av den 8 november 2012, C‑461/11, EU:C:2012:704, punkt 47).

38 En sådan situation skulle nämligen kunna leda till en återvändsgränd, förutsatt att begreppet medlemsstat i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning 2015/848 inte ska anses avse samtliga medlemsstater där denna förordning är tillämplig. Nämnda löntagare skulle då inte kunna lämna in en ansökan om skuldsanering vare sig vid en dansk domstol eller vid en domstol i en annan medlemsstat. Jag vill i detta avseende påpeka att förordning 2015/848, till skillnad mot i synnerhet mellan Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6), inte innehåller någon bestämmelse som innebär att medlemsstat ska anses avse samtliga medlemsstater på vilka förordningen ska tillämpas. En sådan tolkning av begreppet medlemsstater tycks emellertid ha föreslagits av vissa bedömare beträffande tolkningen av artikel 39 i förordning nr 1346/2000, enligt vilken en fordringsägare med hemvist eller säte i en annan medlemsstat än inledningsstaten har rätt att skriftligen anmäla sina fordringar i insolvensförfarandet. Se Herchen, A., i: Pannen, K. (red.), European Insolvency Regulation, De Gruyter, Berlin, 2007, s. 465.

39 Se, för det motsatta fallet, dom av den 6 juni 2000, Angonese ( C‑281/98, EU:C:2000:296).