Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 2 maj 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 10 november 2017, Icap m.fl./kommissionen ( T-180/15, EU:T:2017:795).

3 Kommissionens beslut C(2015) 432 final av den 4 februari 2015 om ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (ärende AT.39861 – Räntederivat i yen), (nedan kallat det angripna beslutet).

4 Särskilt vad gäller domen av den 22 oktober 2015, AC‑Treuhand/kommissionen ( C‑194/14 P, EU:C:2015:717, punkt 66–68).

5 Kommissionen åberopar dom av den 16 november 2000, Sarrió/kommissionen ( C‑291/98 P, EU:C:2000:631, punkt 78), dom av den 2 oktober 2003, Aristrain/kommissionen ( C‑196/99 P, EU:C:2003:529, punkt 56) och dom av den 22 oktober 2015, AC‑Treuhand/kommissionen ( C‑194/14 P, EU:C:2015:717, punkt 68).

6 Kommissionens beslut C(2009) 8682 final av den 11 november 2009 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (COMP/38589 – Värmestabilisatorer).

7 Dom av den 28 januari 2016, Quimitécnica.com och de Mello/kommissionen ( C‑415/14 P, ej publicerad, EU:C:2016:58, punkt 53).

8 Dom av den 6 april 1995, Trefilunion/kommissionen ( T-148/89, EU:T:1995:68, punkt 142).

9 Dom av den 15 mars 2000, Cimenteries CBR m.fl./kommissionen ( T-25/95, T-26/95, T-30/95–T-32/95, T-34/95–T-39/95, T-42/95–T-46/95, T-48/95, T-50/95–T-65/95, T-68/95–T-71/95, T-87/95, T-88/95, T-103/95 och T-104/95, EU:T:2000:77, punkt 4735).

10 Se punkt 79 i detta förslag till avgörande.

11 En viss parallell kan även dras till den stora avdelningens dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen ( C‑413/14 P, EU:C:2017:632). I det målet bekräftade tribunalen att kommissionens argument enligt vilket lojalitetsrabatter som ges av ett företag i dominerande ställning till sin natur hade konkurrensbegränsande förmåga vilket innebar att det saknades skäl att analysera samtliga omständigheter i ärendet, bland annat utifrån lika-effektiv-konkurrent-testet (AEC‑test). Domstolen framhöll emellertid att, även om kommissionen hade understrukit att rabatterna i fråga till sin natur hade förmåga att begränsa konkurrensen, hade den ändå genomfört en grundlig prövning av dessa omständigheter i målet i sitt beslut. Utifrån denna bedömning angav kommissionen att en lika effektiv konkurrent borde ha tillämpat priser som inte var hållbara och att det aktuella rabattsystemet var ägnat att eliminera en sådan konkurrent. Lika-effektiv-konkurrent-testet hade således en reell betydelse för kommissionens bedömning av om det aktuella rabattsystemet kunde få till följd att lika effektiva konkurrenter eliminerades från marknaden. Domstolen framhöll därför att tribunalen var skyldig att undersöka alla Intels argument beträffande testet, vilket tribunalen inte hade gjort. Domstolen upphävde därför tribunalens dom på grund av denna brist i prövningen av huruvida rabatterna i fråga var ägnade att begränsa konkurrensen.

12 Se punkt 74 i detta förslag till avgörande.

13 Se punkt 77 samt fotnot 16 i detta förslag till avgörande.

14 Dom av den 22 oktober 2015, AC‑Treuhand/kommissionen ( C‑194/14 P, EU:C:2015:717, punkt 68).

15 Det resultat kommissionen önskar är att denna beräkning av bötesbelopp skulle bli som ett Coca-Cola-recept, som parterna och EU-domstolarna kan njuta av och avsmaka, men de förväntas godta att det hålls hemligt och lita på kommissionens försäkran om att det har tillämpats korrekt utan diskriminering i ett mål som detta, där det finns en risk för ojämlik behandling mellan två aktörer som underlättat för kartellbildning.

16 Dom av den 27 september 2006, Jungbunzlauer/kommissionen ( T-43/02, EU:T:2006:270, punkt 91), dom av den 13 juli 2011, Schindler Holding m.fl./kommissionen ( T-138/07, EU:T:2011:362, punkt 243), och dom av den 8 december 2011 (Chalkor/kommissionen, C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 61).

17 Se, bland annat, dom av den 12 december 2002, Rodríguez Caballero ( C‑442/00, EU:C:2002:752, punkt 32 och där angiven rättspraxis.

18 Dom av den 24 oktober 1996, kommissionen/Lisrestal m.fl. ( C‑32/95 P, EU:C:1996:402, punkt 21), dom av den 22 oktober 2013, Sabou ( C‑276/12, EU:C:2013:678, punkt 38), och dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet ( C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkt 51) samt förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet UPS ( C‑265/17 P, EU:C:2018:628, punkt 38).

19 Till exempel dom av den 11 juli 2013, Ziegler/kommissionen ( C‑439/11 P, EU:C:2013:513, punkt 60).