Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 28 mars 2019

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 16 december 2015 om ändring av förordning nr 207/2009 och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EUT L 341, 2015, s. 21).

4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

5 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

6 Dom av den 5 juni 2014 ( C‑360/12, EU:C:2014:1318).

7 Dom av den 19 april 2012 ( C‑523/10, EU:C:2012:220).

8 Dom av den 5 juni 2014 ( C‑360/12, EU:C:2014:1318).

9 Dom av den 7 december 2010 ( C‑585/08 och C‑144/09, EU:C:2010:740).

10 Dom av den 12 juli 2011 ( C‑324/09, EU:C:2011:474).

11 Dom av den 9 november 2017, Parfummarken (BGH IZR 164/16).

12 Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 2007, s. 40).

13 Dom av den 27 september 2017 ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724).

14 Dom av den 27 september 2017 ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724).

15 Dom av den 19 april 2012 ( C‑523/10, EU:C:2012:220).

16 Dom av den 27 september 2017 ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724).

17 Dom av den 19 april 2012 ( C‑523/10, EU:C:2012:220).

18 Till yttermera visso får parterna enligt artikel 97.4 i förordning nr 207/2009 göra avsteg från dessa behörighetsregler genom att träffa en överenskommelse eller om svaranden uppträder vid en domstol för EU-varumärken.

19 Dom av den 5 juni 2014 ( C‑360/12, EU:C:2014:1318, punkterna 34 och 37).

20 Dom av den 30 november 1976 ( 21/76, EU:C:1976:166).

21 Dom av den 5 juni 2014, Coty Germany ( C‑360/12, EU:C:2014:1318, punkt 34).

22 Detta illustrerar – som jag redan tidigare har påpekat i ett mycket annorlunda sammanhang, nämligen på beskattningsområdet (närmare bestämt i mitt förslag till avgörande i målet Geelen, C‑568/17, EU:C:2019:109, punkterna 17 och 28) – det förhållandet att när det gäller internet ger en bokstavlig tolkning av en bestämmelse som rör platsen för en viss händelse ibland inte något tillfredsställande resultat.

23 Dom av den 18 maj 2017, Hummel Holding ( C‑617/15, EU:C:2017:390, punkt 33).

24 Såvitt avser begreppet territoriell omfattning av behörighet i varumärkesmål, se Larsen, T.B., The extent of jurisdiction under the forum delicti rule in European trademark litigation, Journal of Private International Law, 2018, vol. 14(3), s. 555. I detta sammanhang ska det också påpekas att frågor som rör dels utpekande av behörig domstol, dels fastställande av omfattningen av en sådan domstols behörighet, ska skiljas från frågan om den territoriella verkan av en sådan domstols avgöranden. En dylik åtskillnad följer också av domstolens överväganden i domen av den 18 maj 2017, Hummel Holding ( C‑617/15, EU:C:2017:390). I den domen angav domstolen nämligen först (i punkt 33) att den domstol som är behörig enligt artikel 97.5 i förordning nr 207/2009 har en behörighet som enligt artikel 98 i samma förordning är begränsad till territoriet för den medlemsstat som nämnda domstol tillhör. Därefter fann domstolen (i punkt 36 i domen) att avgöranden meddelade av domstolar som är behöriga enligt artikel 97 i förordning nr 207/2009 får rättsverkan i, och omfattar, hela unionen.

25 Dom av den 22 september 2016, combit Software ( C‑223/15, EU:C:2016:719, punkt 24). Se även dom av den 12 april 2011, DHL Express France ( C‑235/09, EU:C:2011:238, punkt 37). Se även Stone, P., EU Private International Law, Edward Elgar, Cheltenham – Northampton, 2014, s. 163.

26 Se dom av den 12 april 2011, DHL Express France ( C‑235/09, EU:C:2011:238, punkt 38), där EU-domstolen fann att en domstol vid vilken talan hade väckts i enlighet med de regler i rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken som motsvarade reglerna i artikel 97.1–4 i förordning 207/2009 var behörig i fråga om intrång som redan förekom, eller som riskerade att förekomma, i en eller flera medlemsstater eller till och med i samtliga medlemsstater och att dess behörighet därmed kunde omfatta hela unionen. Utifrån detta resonemang drar jag e contrario slutsatsen att en sådan domstol saknar behörighet att pröva handlingar som har företagits utanför unionen. Se, för ett liknande resonemang, Fawcett, J.J., & Torremans, P., Intellectual Property and Private International Law, Oxford University Press, Oxford, 2011, s. 415, punkt 8.31, och Ubertazzi, B., Exclusive Jurisdiction in Intellectual Property, Mohr Siebeck, Tübingen, 2012, s. 74.

27 Dom av den 27 september 2017 ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724).

28 Dom av den 19 april 2012 ( C‑523/10, EU:C:2012:220).

29 Dom av den 27 september 2017 ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724, punkt 98).

30 Dom av den 27 september 2017, Nintendo ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724, punkt 108).

31 Dom av den 19 april 2012 ( C‑523/10, EU:C:2012:220).

32 Dom av den 12 juli 2011 ( C‑324/09, EU:C:2011:474).

33 Dom av den 18 maj 2017 ( C‑617/15, EU:C:2017:390, punkt 33).

34 Dom av den 27 september 2017 ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724).

35 Dom av den 19 april 2012 ( C‑523/10, EU:C:2012:220).

36 Dom av den 27 september 2017 ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724).

37 Dom av den 19 april 2012 ( C‑523/10, EU:C:2012:220).

38 Dom av den 30 november 1976 ( 21/76, EU:C:1976:166, punkt 20).

39 Det vill säga förordning nr 1215/2012, förordning nr 44/2001 och konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32).

40 Se, för ett liknande resonemang, Nuyts, A., Suing At the Place of Infringement: The Application of Article 5(3) of Regulation 44/2001 to IP Matter and Internet Disputes, i Nuyts, A. (red.), International Litigation in Intellectual Property and Information Technology, Kluwer Law International, 2008, Alphen aan den Rijn, s. 116.

41 Se Rosati, E., International jurisdiction in online EU trade mark infringement cases: where is the place of infringement located?, European Intellectual Property Law, 2016, 38(8), s. 482.

42 Enligt artikel 7.5 i förordning nr 1215/2012 får [t]alan mot en person som har hemvist i en medlemsstat … väckas i en annan medlemsstat … [o]m talan avser en tvist som hänför sig till verksamheten vid en filial, agentur eller annan etablering, vid domstolen för den ort där denna är belägen. Det är riktigt att användningen av etablering som anknytningsmoment i den bestämmelsen motsvarar användningen av driftställe som anknytningsmoment i artikel 97.1 i förordning nr 207/2009. Av domen av den 18 maj 2017, Hummel Holding ( C‑617/15, EU:C:2017:390, punkterna 26, 27 och 40), framgår emellertid att det finns väsentliga skillnader mellan den aktuella bestämmelsen i förordning nr 207/2009 och den i förordning nr 1215/2012. Se även Fawcett, J.J., & Torremans, P., Intellectual Property and Private International Law, Oxford University Press, Oxford, 2011, s. 417, punkt 8.43.

43 Dom av den 27 september 2017 ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724).

44 Dom av den 5 december 2013 ( C‑508/12, EU:C:2013:790).

45 Dom av den 16 januari 2014 ( C‑45/13, EU:C:2014:7, punkt 20).

46 Såvitt avser denna problematik, se även mitt förslag till avgörande i målet Pillar Securitisation ( C‑694/17, EU:C:2019:44, punkterna 39–46).

47 Dom av den 27 september 2017 ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724).

48 Dom av den 19 april 2012 ( C‑523/10, EU:C:2012:220).

49 Dom av den 5 juni 2014, Coty Germany ( C‑360/12, EU:C:2014:1318, punkt 36).

50 Dom av den 18 maj 2017, Hummel Holding ( C‑617/15, EU:C:2017:390, punkterna 27 och 28).

51 Se dom av den 19 december 2012 ( C‑149/11, EU:C:2012:816, punkt 33).

52 Dom av den 30 november 1976 ( 21/76, EU:C:1976:166, punkt 20).

53 Se dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635, punkt 42), och dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28, punkt 32). I domen av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220), redovisade inte domstolen uttryckligen något sådant övervägande. Generaladvokaten Cruz Villalón hade i sitt förslag till avgörande i målet Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:90, punkterna 25–31) förordat att de nationella domstolarnas behörighet skulle bedömas med ledning av kriteriet om nödvändiga medel. Domstolen valde inte den lösning som generaladvokaten hade förespråkat i sitt förslag till avgörande. Utifrån detta drar jag slutsatsen att domen Wintersteiger följer samma logik som de ovannämnda domarna. Se även Kohl, U., Jurisdiction in cyberspace, i: Tsagourias, N., & Buchan, R. (red.), Research Handbook on International Law and Cyberspace, Edward Elgar, Cheltenham – Northampton, 2015, s. 46.

54 För en annan betraktelse kring denna problematik i ett sammanhang som rörde unionsrättens territoriella tillämpningsområde, se mitt förslag till avgörande i målet Google (territoriellt tillämpningsområde för borttagande) ( C‑507/17, EU:C:2019:15, punkterna 47–53).

55 Se, för ett liknande resonemang såvitt avser förordning nr 1215/2012, Moura Vincente, D., La propriété intellectuelle en droit international privé, Recueil des cours de l’Académie de La Haye, vol. 335, 2008, s. 392.

56 C‑360/12, EU:C:2013:764, punkt 42.

57 Dom av den 19 april 2012 ( C‑523/10, EU:C:2012:220, punkt 27).

58 I doktrinen har det noterats att ett varumärkes nationella karaktär emellertid inte minskar antalet tillgängliga forum såvitt avser interimistiska åtgärder. Se, bland annat, van Calster, G., European Private International Law, Hart Publishing, Oxford – Portland, 2016, s. 153.

59 Se dom av den 12 juli 2011 ( C‑324/09, EU:C:2011:474).

60 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2010:757, punkt 125) och mitt nyligen föredragna förslag till avgörande i målet Google (territoriellt tillämpningsområde för borttagande) ( C‑507/17, EU:C:2019:15, punkterna 51–53). Se även Jääskinen, N., & Ward, A., The External Reach of EU Private Law in the Light of L’Oréal versus eBay and Google and Google Spain, i Cremona, M., & Micklitz, H.W., Private Law in the External Relations of the EU, Oxford University Press, Oxford, 2016, s. 128 och 144.

61 Se, analogt, dom av den 12 juli 2011, L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2011:474, punkt 67).

62 Se dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635, punkterna 28, 34 och 47), och dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28, punkterna 20 och 38).

63 Se dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635, punkterna 40 och 41). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220, punkt 26), och dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 44); se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:90, punkt 31) och mitt eget förslag till avgörande i målet Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:161, punkt 57).