Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 29 januari 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 25 januari 2018, Galocha/Gemenskapsföretaget för ITER och utveckling av fusionskraft ( T-561/16, EU:T:2018:29, punkterna 1–20).

3 Beslut om inrättande av ett europeiskt gemensamt företag för ITER och utveckling av fusionsenergi samt om beviljande av förmåner till detta företag (EUT L 90, 2007, s. 58).

4 Dom av den 25 januari 2018, Galocha/Gemenskapsföretaget för ITER och utveckling av fusionskraft ( T-561/16, EU:T:2018:29).

5 Se punkterna 36–58 i den överklagade domen.

6 Se punkterna 59–67 i den överklagade domen.

7 Det vill säga dom av den 31 mars 2004, Girardot/kommissionen ( T-10/02, EU:T:2004:94, punkterna 85 och 86).

8 Se punkterna 68 och 69 i den överklagade domen.

9 Se punkterna 71–80 i den överklagade domen.

10 Se, till exempel, dom av den 15 juli 1993, Camara Alloisio m.fl./kommissionen ( T-17/90, T-28/91 och T-17/92, EU:T:1993:69, punkterna 39–42), och dom av den 17 december 2003, McAuley/rådet ( T-324/02, EU:T:2003:346, punkt 28). Se också dom av den 21 mars 2013, Brune/kommissionen ( F-94/11, EU:F:2013:41, punkterna 34 och 39).

11 Se, till exempel, dom av den 18 december 1980, Gratreau/kommissionen ( 156/79 och 51/80, EU:C:1980:304, punkt 24).

12 Med tacksamt erkännande av den (metaforiska) inspirationen från domare Frankfurter i målet Nardone mot United States, 308 U.S. 338 (1939) samtidigt som naturligtvis metaforens rättsliga amerikanska sammanhang och åtföljande regel (uteslutning av bevis som åtkommits olagligen) är helt olik.

13 Med unionsdomstolarna avser jag denna domstol (EU-domstolen), tribunalen och (fram till 2016) personaldomstolen.

14 Se, till exempel, dom av den 14 juli 1983, Detti/domstolen ( 144/82, EU:C:1983:211, punkt 33), dom av den 6 juli 1993, kommissionen/Albani m.fl. ( C‑242/90 P, EU:C:1993:284, punkt 13), och dom av den 22 juni 1990, Marcopoulos/domstolen ( T-32/89 och T-39/89, EU:T:1990:39, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

15 Se, till exempel, dom av den 5 juni 1980, Oberthür/kommissionen ( 24/79, EU:C:1980:145, punkt 13), och dom av den 5 maj 2010, Bouillez m.fl. rådet ( F-53/08, EU:F:2010:37, punkt 83).

16 Se, till exempel, dom av den 5 december 2017, Spadafora/kommissionen ( T-250/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:866, punkt 110), och dom av den 5 maj 2010, Bouillez m.fl./rådet ( F‑53/08, EU:F:2010:37, punkt 82).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2017, Spadafora/kommissionen ( T‑250/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:866, punkt 110), och dom av den 5 maj 2010, Bouillez m.fl./rådet ( F-53/08, EU:F:2010:37, punkterna 87–89).

18 Se, till exempel, dom av den 6 juli 1993, kommissionen/Albani m.fl. ( C‑242/90 P, EU:C:1993:284, punkt 14). Min kursivering.

19 Se, till exempel, dom av den 5 maj 2010, Bouillez m.fl./rådet ( F-53/08, EU:F:2010:37, punkt 89) och dom av den 23 oktober 2012, Strack/kommissionen ( F-44/05 RENV, EU:F:2012:144, punkt 125).

20 Se, till exempel, dom av den 5 maj 2010, Bouillez m.fl./rådet ( F-53/08, EU:F:2010:37, punkt 89).

21 I den ursprungliga ställningen och bakom okunnighetens slöja beträffande utgången av urvalet skulle varje rationell sökande välja lagenlighet som en av de principer enligt vilken förfarandet ska genomföras (fastän det säkerligen kan antas att John Rawls inte hade kontraktsanställda inom EU i åtanke när han antog denna teori – se Rawls, J. A Theory of Justice, Reviderad utgåva. Belknap Press, Harvard, 1999, s. 118–130).

22 Se, till exempel, dom av den 6 juli 1993, kommissionen/Albani m.fl. ( C‑242/90 P, EU:C:1993:284, punkt 13), dom av den 5 maj 2010, Bouillez m.fl./rådet ( F-53/08, EU:F:2010:37, punkterna 83–90) och dom av den 23 oktober 2012, Strack/kommissionen ( F‑44/05 RENV, EU:F:2012:144, punkt 117).

23 Se, till exempel, dom av den 5 maj 2010, Bouillez m.fl./rådet ( F-53/08, EU:F:2010:37, punkterna 83–85 och där angiven rättspraxis), och dom av den 23 oktober 2012, Strack/kommissionen ( F-44/05 RENV, EU:F:2012:144, punkterna 117 och 118).

24 Detta hindrar naturligen inte att andra fall av särbehandling i urvalsförfarandet också är relevanta och beaktas vederbörligen. Mitt förslag här är mycket mer modest: det föreligger helt enkelt en avsevärd skillnad mellan att genomföra ett urvalsförfarande som är befläckat med någon teknisk ojämlikhet mellan sökande och urvalsförfaranden som är (in)direkt rasistiska eller sexistiska, till exempel. För ett belysande exempel, se till exempel dom av den 13 februari 1979, Martin/kommissionen ( 24/78, EU:C:1979:37, punkt 21), där domstolen gick så långt som att ogiltigförklara ett beslut att utnämna en sökande som hade erhållit en fördel med avseende på föremålet för ett prov.

25 Se, på senare tid, förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Spanien/parlamentet ( C‑377/16, EU:C:2018:610, punkterna 156–164) och mitt förslag i målet kommissionen/Italien ( C‑621/16 P, EU:C:2018:611, punkterna 153–157).

26 Se, till exempel, dom av den 16 december 2010, Kahla Thüringen Porzellan/kommissionen ( C‑537/08 P, EU:C:2010:769, punkt 63 och där angiven rättspraxis), dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 62), och dom av den 13 september 2017, Pappalardo m.fl./kommissionen ( C‑350/16 P, EU:C:2017:672, punkt 39). Se också dom av den 19 maj 1983, Mavridis/parlamentet ( 289/81, EU:C:1983:142, punkt 21).

27 Formuleringen av normen är naturligtvis olika på olika rättsområden (och beroende på huruvida aktörerna i fråga är yrkesverksamma) – se till exempel, beträffande berättigade förväntningar på mervärdesskatteområdet, normen försiktig och medveten ekonomisk aktör i dom av den 14 september 2006, Elmeka ( C‑181/04–C‑183/04, EU:C:2006:563, punkt 32) och dom av den 9 juli 2015, Cabinet Medical Veterinar Tomoiagă Andrei ( C‑144/14, EU:C:2015:452, punkt 44). I fråga om statligt stöd är det snarare en omdömesgill ekonomisk aktör som är normen: till exempel, dom av den 20 september 1990, kommissionen/Tyskland ( C‑5/89, EU:C:1990:320, punkt 14) och dom av den 11 november 2004, Demesa och Territorio Histórico de Álava/kommissionen ( C‑183/02 P och C‑187/02 P, EU:C:2004:701, punkt 44).

28 Ovan punkt 49 i detta förslag.

29 Ovan punkterna 53–58 i detta förslag.

30 Se, till exempel, dom av den 20 mars 1997, Alcan Deutschland ( C‑24/95, EU:C:1997:163, punkt 25) där domstolen fann att mottagaren av statligt stöd inte kunde ha några berättigade förväntningar att stödet var lagenligt om inte kommissionen underättats därom och då avsaknad av underrättelse var jämförlig med grov rättsstridighet i fråga om statligt stöd.

31 Se, analogt, i samband med statligt stöd, dom av den 12 december 1985, Sideradria/kommissionen ( 67/84, EU:C:1985:506, punkt 21), avseende ett företags uppenbara åsidosättande av reglerna, och dom av den 16 juli 1998, Oelmühle och Schmidt Söhne ( C‑298/96, EU:C:1998:372, punkt 29) avseende kravet på god tro hos ett företag som bestred återkrav av ett lagstridigt statsstöd som det beviljats.

32 Se, till exempel, dom av den 5 december 2017, Spadafora/kommissionen ( T-250/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:866, punkt 112). Se även personaldomstolens dom av den 23 oktober 2012, Strack/kommissionen ( F-44/05 RENV, EU:F:2012:144, punkt 123), och dom av den 5 maj 2010, Bouillez m.fl./rådet ( F-53/08, EU:F:2010:37, punkt 88).

33 I dom av den 23 oktober 2012, Strack/kommissionen ( F-44/05 RENV, EU:F:2012:144, punkt 123) hade inte mindre än åtta år gått efter antagandet av de angripna besluten. Personaldomstolen förklarade ändå att de godkända sökandena inte kunde åberopa berättigade förväntningar då dessa beslut hade angripits i rätt tid.

34 Såvida inte den önskade ideala EU-tjänstemannen som en sådan tillämpning förmodas välja ut på ett effektivt sätt uteslutande är sökande som har läst, strukit under och kommenterat tjänsteföreskrifterna och samtliga meddelanden om lediga tjänster/uttagningsprov, varje vägledning för sökande och alla tillgängliga anvisningar. De gör det detaljerat, förvarar dessa dokument på sina nattygsbord och läser dem varje kväll innan de somnar. Under hela urvalsförfarandet uppträder de som processuella vakthundar som oavbrutet ifrågasätter varje steg som institutionen tar även på grund av minsta avvikelse från tillämpliga regler.

35 Se, till exempel, dom av den 31 mars 2004, Girardot/kommissionen ( T-10/02, EU:T:2004:94, punkt 89).

36 Se, till exempel, dom av den 28 juni 1979, Anselme och Constant/kommissionen ( 255/78, EU:C:1979:175, punkt 15).

37 Se, till exempel, dom av den 22 juni 1990, Marcopoulos/domstolen ( T-32/89 och T-39/89, EU:T:1990:39, punkt 44) och dom av den 21 mars 2013, Brune/kommissionen ( F-94/11, EU:F:2013:41, punkt 65).

38 Se, till exempel, dom av den 31 mars 2004, Girardot/kommissionen ( T-10/02, EU:T:2004:94, punkt 89).

39 Se, till exempel, dom av den 5 juni 1980, Oberthür/kommissionen ( 24/79, EU:C:1980:145, punkt 14), och dom av den 1 juni 1995, Coussios/kommissionen ( C‑119/94 P, EU:C:1995:164, punkt 24).

40 Se, beträffande de faktiskt sällsynta exemplen på ogiltigförklaring av beslut att utnämna sökande, dom av den 13 februari 1979, Martin/kommissionen ( 24/78, EU:C:1979:37, punkt 21), och dom av den 23 oktober 2012, Strack/kommissionen ( F-44/05 RENV, EU:F:2012:144, punkterna 123–126).

41 Förslag till avgörande av generaladvokaten Van Gerven i målet kommissionen/Albani m.fl. ( C‑242/90 P, EU:C:1993:108, punkt 10).

42 Dom av den 6 juli 1993, kommissionen/Albani m.fl. ( C‑242/90 P, EU:C:1993:284, punkt 17).

43 Ovan punkterna 59–66 i detta förslag.

44 Punkterna 68 och 69 i den överklagade domen.

45 Se, till exempel, dom av den 18 mars 1993, parlamentet/Frederiksen ( C‑35/92 P, EU:C:1993:104, punkt 16), dom av den 9 november 2004, Montalto/rådet ( T-116/03, EU:T:2004:325, punkt 54), och dom av den 25 september 2008, Strack/kommissionen ( F-44/05, EU:F:2008:123, punkt 155).

46 Punkt 56 i den överklagade domen.

47 Det framgår av omständigheterna i målet som de redovisas av tribunalen att brevet som kallar sökandena till det muntliga provet inte hänvisade till något skriftligt prov medan brevet som upplyste sökande (åtminstone Yosu Galocha) om utgången av urvalsförfarandet faktiskt nämnde både de muntliga och skriftliga proven som han påstods ha genomfört (se den överklagade domen i punkterna 12 och 15).

48 Ovan punkterna 48–50 och 61.

49 Se, till exempel, dom av den 11 juli 2007, Centeno Mediavilla m.fl./kommissionen ( T-58/05, EU:T:2007:218, punkt 52). Se även personaldomstolens dom av den 13 september 2011, AA/kommissionen ( F-101/09, EU:F:2011:133, punkt 44).

50 Se, till exempel avseende en förlorad möjlighet att bli anställd, dom av den 21 februari 2008, kommissionen/Girardot ( C‑348/06 P, EU:C:2008:107, punkt 55).