Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 23 maj 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 283, 2003, s. 51. Direktiv 2003/96 ersatte både rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, 1992, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91), senast ändrat genom direktiv 94/74/EG (EGT L 365, 1994, s. 46; svensk specialutgåva, område 9, volym 3, s. 3), och rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor (EGT L 316, 1992, s. 19; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 98), senast ändrat genom direktiv 94/74. Se skäl 1 och artikel 30 i direktiv 2003/96.

3 EGT L 76, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57, senare upphävt genom rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12 (EUT L 9, 2009, s. 12).

4 Av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 13, s. 22). Se artikel 2.5 i direktiv 2003/96, där det föreskrivs att hänvisningar i direktivet till nummer i den kombinerade nomenklaturen, KN-nummer, …, skall avse nummer i kommissionens förordning (EG) nr 2031/2001 av den 6 augusti 2001 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om gemensamma tulltaxan (EGT L 279, 2001, s. 1). Bilagan till förordning 2658/87 har ändrats flera gånger under den period som omfattas av förevarande mål, men ändringarna saknar betydelse för denna begäran om förhandsavgörande.

5 I artikel 18.2 föreskrivs vidare att [u]tan hinder av de perioder som anges i punkterna 3–12 och förutsatt att detta inte innebär betydande snedvridning av konkurrensen skall medlemsstater som har svårt att införa de nya minimiskattenivåerna ha rätt till en övergångsperiod fram till och med den 1 januari 2007, särskilt för att inte prisstabiliteten skall äventyras. Frankrike har i förevarande mål dock inte åberopat denna bestämmelse.

6 Se nedan i punkt 30.

7 Artikel 37 i Loi no 2002–1576 du 30 décembre 2002 de finances rectificative pour 2002 (lag nr 2002–1576 om budgetjustering för år 2002).

8 Loi no 2005–1719 du 30 décembre 2005 de finances pour 2006 (lag nr 2005–1719 av den 30 december 2005 om budget för år 2006), och Loi no 2005–1720 du 30 décembre 2005 de finances rectificative pour 2005 (lag nr 2005–1720 av den 30 december 2005 om budgetjustering för år 2005).

9 Loi no 2007–1824 du 25 décembre 2007 de finances rectificative pour 2007 (lag nr 2007–1824 av den 25 december 2007 om budgetjustering för år 2007), artikel 62.

10 Loi no 2000–108 du 10 février 2000 relative à la modernisation et au développement du service public de l’électricité (lag nr 2000–108 av den 10 februari 2000 om modernisering och utveckling av allmännyttiga eltjänster), artiklarna 10 och 50.

11 Loi no 2011–900 du 29 juillet 2011 de finances rectificative pour 2011 (lag nr 2011–900 av den 29 juli 2011 om budgetjustering för år 2011), artikel 17.

12 Lag nr 2000–108 av den 10 februari 2000 om modernisering och utveckling av allmännyttiga eltjänster, ändrad genom loi No 2003–8, du 3 janvier 2003, relative aux marchés du gaz et de l’électricité et au service public de l’énergie (lag nr 2003–8 av den 3 januari 2003 om gas- och elmarknaderna och allmännyttiga energitjänster). Se punkterna 12–13 i domen av den 25 juli 2018, Messer France, C‑103/17, EU:C:2018:587.

13 Loi no 2010–1448 du 7 décembre 2010 portant nouvelle organisation du marché de l’électricité (lag nr 2010–1488 av den 7 december 2010 om omorganisering av elmarknaden).

14 Se punkt 17 ovan.

15 Läsaren kan vilja gå tillbaka till punkterna 18–22 ovan för de (labyrintiska) nationella bestämmelser som ger detta resultat.

16 Av begäran om förhandsavgörande verkar framgå att avgränsningen av relevant period till 2004–2006 inte bestreds eller ogillades i det efterföljande överklagandet.

17 Ordonnance (beslut) 2000–387 av den 4 maj 2000.

18 Se dom av den 7 mars 2018, Cristal Union, C‑31/17, EU:C:2018:168.

19 Dom av den 7 mars 2018, Cristal Union, C‑31/17, EU:C:2018:168, punkt 46.

20 Dom av den 25 juli 2018, C‑103/17, EU:C:2018:587, punkt 23. Återstoden av den domen behandlar tolkningen av artikel 3.2 i rådets direktiv 92/12/EEG.

21 Dom av den 25 juli 2018, C‑103/17, EU:C:2018:587, och dom av den 7 mars 2018, C‑31/17, EU:C:2018:168.

22 Dom av den 8 september 2010, Winner Wetten, C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 36 och där angiven rättspraxis.

23 Dom av den 28 mars 1995, Kleinwort Benson, C‑346/93, EU:C:1995:85, punkterna 22–24.

24 Dom av den 18 december 1997, Inter-Environnement Wallonie, C‑129/96, EU:C:1997:628, punkt 50.

25 Dom av den 25 oktober 2012, kommissionen/Frankrike, C‑164/11, ej publicerad, EU:C:2012:665.

26 Se fotnot 24 ovan.

27 Dom av den 7 mars 2018, C‑31/17, EU:C:2018:168, punkt 46.

28 Dom av den 17 juli 2008, C‑226/07, EU:C:2008:429, punkt 39.

29 Se punkt 25 ovan.

30 Förslag till rådets direktiv om en omstrukturering av [unionens] regelverk för beskattning av energiprodukter, KOM(97) 30 slutlig – CNS 97/0111 (EGT C 139, 1997, s. 14) samt bifogad motivering.

31 Dom av den 30 mars 2006, Smits-Koolhoven, C‑495/04, EU:C:2006:218, punkt 31.

32 Dom av den 7 mars 2018, Cristal Union, C‑31/17, EU:C:2018:168, punkt 27, liksom dom av den 27 juni 2018, Turbogás, C‑90/17, EU:C:2018:498, punkt 45.

33 Dom av den 25 juli 2018, C‑103/17, EU:C:2018:587, punkt 23. Min kursivering.

34 Dom av den 3 december 1998, C‑233/97, EU:C:1998:585.

35 Dom av den 3 december 1998, KappAhl, C‑233/97, EU:C:1998:585, punkt 21.

36 Se punkterna 24 och 25 ovan.

37 Se punkt 26 ovan.

38 Se punkt 57 ovan.

39 Se punkt 8 ovan.

40 Se punkt 26 ovan.

41 Se fotnot 11 ovan.

42 Dom av den 17 juli 2008, C‑226/07, EU:C:2008:429, punkt 32. Min kursivering.

43 Se fotnot 30 ovan.

44 Dom av den 7 mars 2018, C‑31/17, EU:C:2018:168, punkt 27. Min kursivering.