Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 10 april 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, analogt, dom av den 16 juni 2016, Kreissparkasse Wiedenbrück ( C‑186/15, EU:C:2016:452, punkt 40).

3 Dom av den 3 september 2015, Fast Bunkering Klaipėda ( C‑526/13, EU:C:2015:536, punkt 25).

4 Dom av den 26 juni 1990, Velker International Oil Company ( C‑185/89, EU:C:1990:262, punkt 21), och dom av den 14 september 2006, Elmeka ( C‑181/04–C‑183/04, EU:C:2006:563, punkt 21).

5 Bestämmelsen utgör en åtgärd för att stärka konkurrenskraften. Med tanke på att den verksamhet som genomfördes med det angivna fartyget ägde rum utanför den territoriella räckvidden för det gemensamma mervärdesskattesystemet, nämligen utanför unionens vatten, kunde de varor och tjänster som krävdes för att utföra verksamheten, inbegripet fartygen, med lätthet tillhandahållas av aktörer utanför unionen. Med avseende på de varor som användes för bunkring och proviantering av fartyg kunde leverantörer från unionen, om artikel 148 a inte fanns, vara benägna att vänta på att fartygen skulle lämna unionens vatten och därefter leverera till dem så att de därmed kunde dra nytta av mervärdesskatteundantaget.

6 Min kursivering.

7 Bland annat 1894 års brittiska Merchant Shipping Act (s. 742) där fartyg definieras som varje skepp eller båt eller fartyg av annan beskrivning som används för navigation.

8 Eller, för att citera Irlands Högsta domstol i målet The Von Rocks [1998] 3 Irish Reports 41, det nöje som många upplever av att bara hålla till i båtar. Detta citat har i sin tur hämtats ur The Wind in the Willows av Kenneth Grahame.

9 Det uttryck som används på tyska är att fartyget auf hoher See … eingesetzt sind.

10 Se, exempelvis, dom av den 18 oktober 2007, Navicon ( C‑97/06, EU:C:2007:609, punkt 21 och 22 och där angiven rättspraxis).

11 Denna slutsats påverkas inte av artikel 38 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Tvärtom följer det av ordalydelsen i den artikeln att räckvidden för definitionen av begreppet transportmedel i nämnda förordning, även om detta inkluderar fartyg, vilka definieras som enheter som är utformade för att transportera personer eller föremål från en plats till en annan, är begränsad till begreppet transportmedel i den mening som avses i artikel 56 och artikel 59 första stycket g i mervärdesskattedirektivet.

12 Se, dom av den 14 september 2006, Elmeka ( C‑181/04–C‑183/04, EU:C:2006:563, punkt 14). Förutom det skäl som har nämnts i denna dom, ska betonas att om artikel 148 a i mervärdesskattedirektivet tolkades så, att den endast var tillämplig på fartyg som fraktar passagerare mot betalning, skulle detta leda till att detta villkor blev överflödigt, eftersom passagerartransport också är en kommersiell verksamhet som uttryckligen undantas enligt denna artikel.

13 Dom av den 21 mars 2013, kommissionen/Frankrike ( C‑197/12, ej publicerad, EU:C:2013:202, punkt 22).

14 Se, analogt, angående en bestämmelse där tillämpningsområdet går längre än ändamålet för den förordning som bestämmelsen ingår i, dom av den 13 juni 2018, Deutscher Naturschutzring ( C‑683/16, EU:C:2018:433, punkt 43 och följande punkter).

15 Till sist ska det åter betonas att det följer av rättspraxis att transaktioner som omfattas av artikel 148 är undantagna, eftersom de ska jämställas med export. Såsom är fallet i fråga om fartyg, måste dessa navigera utanför tillämpningsområdet för att omfattas av bestämmelsen. Det är därför min uppfattning att denna rörlighet kan förklara varför bestämmelsen ingår i kapitel 7 under rubriken Undantag i samband med internationella transporter.

16 Se, exempelvis, dom av den 11 april 2013, HK Danmark ( C‑335/11 och C‑337/11, EU:C:2013:222, punkterna 28–30).

17 I det avseendet ska det erinras om att det i beslut 98/392/EG, varigenom Förenta nationernas havsrättskonvention godkändes, inte anges något datum för ikraftträdande. Enligt artikel 297 FEUF ska lagstiftningsakter som inte innehåller ett datum för ikraftträdande träda i kraft den tjugonde dagen efter offentliggörandet. Eftersom beslut 98/392/EG offentliggjordes den 23 juni 1998, måste det anses ha trätt i kraft den 13 juli 1998.

18 Domstolen betonade att detta konstaterande bekräftades genom artiklarna 58.1 och 79.1 i samma konvention, enligt vilka varje annan stat under vissa villkor har rätt att installera sjökabel i dessa områden.

19 Faktum är att problemet i det nationella målet verkar ha att göra med att Rumänien inte hade genomfört artikel 148 c korrekt vid tidpunkten för förvärvet. Således var det inte ett krav enligt artikel 143.1 h i lag nr 571/2003 om införande av skattelagen för att kunna utnyttja undantaget att fartygens verksamhet bestod av att frakta passagerare mot betalning eller att de användes för handels-, industri- eller fiskeriverksamhet på det öppna havet. Det var uppenbarligen inte förrän beslut nr 3/2015 antogs som detta villkor infördes i den nationella lagstiftningen.

20 Begreppet skatteneutralitet används på två olika sätt på området för mervärdesskatt. Dels används det för att beskriva syftet med det avdragssystem som föreskrivs i sjätte direktivet, nämligen att säkerställa att den mervärdesskatt som näringsidkaren ska betala eller har betalat inom ramen för sin ekonomiska verksamhet inte till någon del ska belasta honom själv. Dels används begreppet på ett sätt som motsvarar likabehandlingsprincipen. Se, om detta ämne, dom av den 15 november 2012, Zimmermann ( C‑174/11, EU:C:2012:716, punkt 48).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Gmina Ryjewo ( C‑140/17, EU:C:2018:595, punkt 34). Eftersom borrplattformar är kapitalvaror skulle varje ändring i användningen av dem omfattas av artikel 187 i mervärdesskattedirektivet.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2003, kommissionen/Frankrike ( C‑384/01, EU:C:2003:264, punkt 25). I den mån unionslagstiftaren har ett brett utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om att anta skatteåtgärder kan denne särbehandla varor eller tjänster så fort de har en egenskap som skiljer dem åt mot bakgrund av ändamålet för de aktuella bestämmelserna och de mål som dessa eftersträvar.

23 Dom av den 29 oktober 2009, NCC Construction Danmark ( C‑174/08, EU:C:2009:669, punkterna 41–43).

24 Enligt vissa domar betraktas neutralitetsprincipen som en mervärdesskatterättslig motsvarighet till likabehandlingsprincipen (dom av den 19 december 2012, Grattan, C‑310/11, EU:C:2012:822, punkt 28, och dom av den 28 november 2013, MDDP, C‑319/12, EU:C:2013:778, punkt 38), och enligt andra betraktas den som ett särskilt utryck för likabehandlingsprincipen (dom av den 19 december 2012, Orfey Balgaria, C‑549/11, EU:C:2012:832, punkt 33, och dom av den 7 mars 2013, Efir, C‑19/12, ej publicerad, EU:C:2013:148, punkt 28), som inte överensstämmer med den senare (dom av den 25 april 2013, kommissionen/Sverige, C‑480/10, EU:C:2013:263, punkterna 17 och 18). I den nyligen meddelade domen av den 7 mars 2017, RPO ( C‑390/15, EU:C:2017:174, punkt 38) gick stora avdelningen tillbaka till ett striktare synsätt, som innebar att begreppet skatteneutralitet kunde jämställas med likabehandlingsprincipen men att unionslagstiftaren hade ett brett utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om att anta skatteåtgärder.

25 Se dom av den 12 november 2014, Guardian Industries och Guardian Europe/kommissionen ( C‑580/12 P, EU:C:2014:2363, punkt 51), och dom av den 4 maj 2016, Pillbox 38 ( C‑477/14, EU:C:2016:324, punkt 35).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 26 samt där angiven rättspraxis).

27 I detta fall är överträdelsen av likabehandlingsprincipen en följd av att det finns två olika bestämmelser i mervärdesskattedirektivet. Eftersom dessa två bestämmelser hade olika syften och frågan huruvida de två situationerna är jämförbara måste avgöras mot bakgrund av dessa syften är det i princip inte möjligt att åberopa något åsidosättande av likabehandlingsprincipen.