Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 12 september 2019

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 283, 2003, s. 51.

3 EGT L 42, 1970, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 1, s. 120. Direktiv 70/156 upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 2007, s. 1). Den definition som ges i direktiv 2007/46 av fordonskategorierna M2 och M3 är identisk med definitionen i direktiv 70/156. Det rör sig om motorfordon med mer än åtta säten utöver förarsätet och en högsta vikt som inte överstiger 5 ton (kategori M2) eller en högsta vikt som överstiger 5 ton (kategori M3).

4 GURI nr 68 av den 23 mars 2007, s. 5.

5 GURI nr 279 av den 29 november 1995, s. 5, nedan kallat lagstiftningsdekret nr 504/1995. Bestämmelsen infördes genom artikel 4 ter.1 f i decreto-legge n. 193 – Disposizioni urgenti in materia fiscale e per il finanziamento di esigenze indifferibili (lagdekret nr 193 om skyndsamma bestämmelser på skatteområdet och för finansiering av omedelbara behov), av den 22 oktober 2016 (GURI nr 249 av den 24 oktober 2016, s. 1), som är i kraft sedan den 3 december 2016. Lagdekretet omvandlades med ändringar i legge n. 225 – Disposizioni urgenti in materia fiscale e per il finanziamento di esigenze indifferibili (lag nr 225 om omvandling till lag med ändringar av lagdekret nr 193 om skyndsamma bestämmelser på skatteområdet och för att finansiera omedelbara behov), av den 1 december 2016 (GURI nr 282 av den 2 december 2016, s. 1).

6 GURI nr 287 av den 10 december 1997, s. 4.

7 GURI nr 6 av den 9 januari 2006, s. 12.

8 EUT L 300, 2009, s. 88.

9 Det framgår av handlingarna i målet att klaganden i det nationella målet är ett privat företag.

10 Som framgår av den italienska regeringens yttrande leder införlivandet av artikel 7 i direktiv 2003/96 med italiensk rätt konkret till att den nedsatta punktskattesats som föreskrivs i artikel 7 ska tillämpas på regelbunden passagerartransport som utgörs av linjetransporttjänster i statlig, regional eller lokal regi och följaktligen nekas aktörer som utför tillfälliga transporttjänster, en kategori som omfattar passagerartransporttjänster som tillhandahålls genom uthyrning av bussar med chaufför.

11 Enligt domstolens fasta praxis är det vid fastställandet av en unionsbestämmelses innebörd nödvändigt att ta hänsyn till såväl dess lydelse som till dess sammanhang och ändamål (dom av den 3 april 2014, Kronos Titan och Rhein-Ruhr Beschichtungs-Service ( C‑43/13 och C‑44/13, EU:C:2014:216, punkt 25 och där angiven rättspraxis). Se även, vad gäller bestämmelserna om de undantag från skatteplikt som föreskrivs i direktiv 2003/96, dom av den 7 mars 2018, Cristal Union ( C‑31/17, EU:C:2018:168, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

12 I den spanska språkversionen av direktiv 2003/96 använde unionslagstiftaren konjunktionen u, i den tyska språkversionen använde unionslagstiftaren oder, i den engelska språkversionen whether, i den italienska språkversionen använde unionslagstiftaren den samordnande konjunktionen o och i den polska språkversionen lub.

13 Se Le Nouveau Petit Robert – Dictionnaire alphabétique et analogique de la langue française, Dictionnaires Le Robert, Paris, 1996, s. 1555. Se bland annat, i rättspraxis, dom av den 6 oktober 2009, GlaxoSmithKline Services m.fl./kommissionen m.fl. ( C‑501/06 P, C‑513/06 P, C‑515/06 P och C‑519/06 P, EU:C:2009:610, punkt 55).

14 Se dom av den 12 juli 2005, kommissionen/Frankrike ( C‑304/02, EU:C:2005:444, punkt 83), och dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 102).

15 Se skälen 2–4 samt artikel 4.1 i direktiv 2003/96. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet X ( C‑426/12, EU:C:2014:446, punkt 55).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 mars 2007, Jan De Nul ( C‑391/05, EU:C:2007:126, punkterna 18–23).

17 De flesta av dessa möjligheter är, förutom självfallet befrielser, förenade med en skyldighet att iaktta de minimiskattenivåer som föreskrivs i direktiv 2003/96 (se artiklarna 5, 7 och 17 i direktivet).

18 Jag vill erinra om att i skäl 9 i direktiv 2003/96 har unionslagstiftaren uttryckligen angett att [m]edlemsstaterna bör ges den flexibilitet som är nödvändig för att en politik anpassad till deras nationella förhållanden skall kunna utformas och genomföras.

19 Se dom av den 18 januari 2017, IRCCS – Fondazione Santa Lucia ( C‑189/15, EU:C:2017:17, punkterna 25–52).

20 Uttrycket selektiv tillämpning används av domstolen i fråga om mervärdesskatt och innebär att medlemsstaterna får tillämpa den reducerade mervärdesskattesatsen på konkreta och specifika aspekter av en tjänstekategori på vilken den har möjlighet att tillämpa en sådan nedsatt skattesats (se mitt förslag till avgörande i målet Regards Photographiques ( C‑145/18, EU:C:2019:184, punkt 30). Även om liknelsen mellan punktskatter och mervärdesskatt nödvändigtvis inte är fulländad, är det enligt min mening lämpligt att göra en sådan liknelse här, eftersom domstolen medger att medlemsstaterna får ge vissa företag eller verksamheter rätt till en nedsatt punktskattesats som de har möjlighet att föreskriva.

21 Se dom av den 18 januari 2017, IRCCS – Fondazione Santa Lucia ( C‑189/15, EU:C:2017:17, punkt 50).

22 Se dom av 7 mars 2018, Cristal Union ( C‑31/17, EU:C:2018:168, punkt 29 och där angiven rättspraxis), och dom av den 27 juni 2018, Turbogás ( C‑90/17, EU:C:2018:498, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

23 Denna bestämmelse, som inte föreskrevs i kommissionens ursprungliga förslag, infördes under lagstiftningsförfarandet, se förslag till rådets direktiv om en omstrukturering av gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter (KOM(97) 30 slutlig).

24 Vilket framgår av skäl 20 i direktiv 2003/96 och av kommissionens pressmeddelande av den 27 oktober 2003, efter antagandet av direktiv 2003/96 (dokument IP/03/1456, tillgängligt på följande webbplats: http://europa.eu/rapid/press-release_IP-03–1456_fr.htm).

25 Och även med iakttagande av bestämmelserna om statligt stöd som beviljas av medlemsstaterna enligt artikel 26 i direktiv 2003/96 (se dom av den 18 januari 2017, IRCCS – Fondazione Santa Lucia, C‑189/15, EU:C:2017:17, punkt 51).

26 Se, analogt, dom av den 9 november 2017, AZ ( C‑499/16, EU:C:2017:846, punkterna 29 och 30).

27 Även om direktiv 2003/96 varken definierar regelbunden eller tillfällig transport, vill jag påpeka att enligt artikel 2.2 och 2.4 i förordning nr 1073/2009 är linjetrafik persontransporter vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna får stiga på och av vid i förväg bestämda hållplatser, och tillfällig trafik är trafik som inte utgör linjetrafik, inbegripet speciell linjetrafik, och som särskilt kännetecknas av befordran av grupper som har bildats av arrangören eller av transportföretaget.

28 Den hänskjutande domstolen har ställt dessa frågor för att få klarhet i om artikel 7 i direktiv 2003/96 har direkt effekt så att en aktör som yrkesmässigt använder dieselbrännolja för tillfällig passagerartransport, såsom klaganden i det nationella målet, skulle, med stöd av bestämmelsen, kunna erhålla återbetalning av den punktskatt som erlagts felaktigt. Även om enskilda har rätt att åberopa ovillkorliga och tillräckligt precisa bestämmelser inför den nationella domstolen gentemot medlemsstaten, dels då medlemsstaten har underlåtit att införliva direktivet med nationell rätt inom tidsfristen, dels då den inte har införlivat det på ett korrekt sätt (se, bland annat, dom av den 17 juli 2008, Flughafen Köln/Bonn ( C‑226/07, EU:C:2008:429, punkt 23), och beslut av den 5 februari 2015, Jednostka Innowacyjno-Wdrożeniowa Petrol ( C‑275/14, ej publicerat, EU:C:2015:75 punkt 33 och där angiven rättspraxis)), uppstår således inte frågan huruvida bestämmelsen kan åberopas gentemot Republiken Italien, eftersom det tydligt framgår av det svar jag föreslår på den första tolkningsfrågan att medlemsstaten inte har införlivat artikel 7 i direktiv 2003/96 på ett felaktigt sätt.

29 Se beslut av den 5 februari 2015, Jednostka Innowacyjno-Wdrożeniowa Petrol ( C‑275/14, ej publicerat, EU:C:2015:75, punkterna 34 och 36).

30 Se dom av den 17 juli 2008, Flughafen Köln/Bonn ( C‑226/07, EU:C:2008:429, punkt 30 och där angiven rättspraxis).