Förslag Till Avgörande av Generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 29 januari 2020

1 Originalspråk: franska.

2 T-218/17, nedan kallad den överklagade domen, EU:T:2018:393.

3 Dom av den 4 april 2019, OZ/EIB ( C‑558/17 P, nedan kallad domen OZ/EIB, EU:C:2019:289, punkt 53).

4 Se punkterna 1–33 i den överklagade domen.

5 Dom av den 11 juli 2013 ( F-46/11, nedan kallad domen Tzirani/kommissionen, EU:F:2013:115).

6 Dom av den 23 september 2015 ( T-114/13 P, EU:T:2015:678).

7 Se dom av den 15 november 2012, Al-Aqsa/rådet och Nederländerna/Al-Aqsa ( C‑539/10 P och C‑550/10 P, EU:C:2012:711, punkterna 43 och 44); dom av den 13 januari 2015, rådet m.fl./Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht ( C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2015:4, punkterna 32–34); dom av den 21 april 2016, rådet/Bank Saderat Iran ( C‑200/13 P, EU:C:2016:284, punkterna 114 och 115) och dom av den 25 juli 2018, Société des produits Nestlé m.fl./Mondelez UK Holdings & Services ( C‑84/17 P, C‑85/17 P och C‑95/17 P, EU:C:2018:596, punkterna 41 och 42).

8 Se punkt 31 ovan.

9 Se punkt 39 ovan.

10 Artikel 41.2 a i stadgan.

11 Artikel 41.2 b i stadgan.

12 Artikel 41.2 c i stadgan.

13 Se dom av den 24 oktober 1996, kommissionen/Lisrestal m.fl. ( C‑32/95 P, EU:C:1996:402, punkt 21); dom av den 18 december 2008, Sopropé ( C‑349/07, EU:C:2008:746, punkterna 36–38); dom av den 22 november 2012, M. ( C‑277/11, EU:C:2012:744, punkt 87); dom av den 10 september 2013, G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:533, punkt 35); dom av den 22 oktober 2013, Sabou ( C‑276/12, EU:C:2013:678, punkt 38); dom av den 5 november 2014, Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkt 46), och dom av den 11 december 2014, Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 36).

14 Se dom av den 9 februari 2017, M ( C‑560/14, EU:C:2017:101, punkt 32).

15 Se dom av den 5 november 2014, Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkt 47).

16 Se dom av den 22 november 2012, M. ( C‑277/11, EU:C:2012:744, punkt 82).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2008, Sopropé ( C‑349/07, EU:C:2008:746, punkterna 36 och 37).

18 Se fotnot 3 ovan. Jag påpekar att den domen meddelades efter den överklagade domen.

19 Se domen OZ/EIB, punkt 57.

20 Se även, vad gäller rätten att yttra sig i ett förfarande med Europeiska kommissionen, bland annat, dom av den 21 november 1991, Technische Universität München ( C‑269/90, EU:C:1991:438, punkt 25).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juni 2013, ZZ, ( C‑300/11, EU:C:2013:363, punkterna 64, 65 och 68).

22 Motiveringsskyldigheten utgör en av aspekterna av rätten till god förvaltning och framgår av artikel 41.2 c i stadgan.

23 Se bland annat dom av den 13 december 2017, HQ/OCVV ( T-592/16, ej publicerad, EU:T:2017:897, punkt 101); dom av den 17 september 2014, CQ/parlamentet ( F-12/13, EU:F:2014:214, punkterna 76 och 77); dom av den 5 juni 2012, Cantisani/kommissionen ( F-71/10, EU:F:2012:71, punkt 89), och dom av den 13 juli 2018, Curto/parlamentet ( T-275/17, EU:T:2018:479, punkterna 76 och 77).

24 Enligt artikel 256 FEUF begränsas mål om överklaganden till domstolen till rättsfrågor. Klaganden kan följaktligen inte utverka att domstolen ersätter tribunalens bedömning med sin egen. Enligt fast rättspraxis är tribunalen ensam behörig att fastställa och bedöma de relevanta omständigheterna i målet och att bedöma förebringad bevisning. Bedömningen av dessa faktiska omständigheter och denna bevisning utgör således inte, med undantag för då tribunalen har missuppfattat bevisningen, en rättsfråga som ska prövas av domstolen i ett mål om överklagande (se, bland annat, dom av den 26 januari 2017, Zucchetti Rubinetteria/kommissionen ( C‑618/13 P, EU:C:2017:48, punkt 68) och dom av den 13 december 2018, Europeiska unionen/Kendrion ( C‑150/17 P, EU:C:2018:1014, punkt 79).

25 Detta test kommer från fast rättspraxis från personaldomstolen och tribunalen. Se bland annat dom av den 16 maj 2012, Skareby/kommissionen ( F-42/10, EU:F:2012:64, punkt 65); dom av den 17 september 2014, CQ/parlamentet ( F-12/13, EU:F:2014:214, punkt 78), och dom av den 13 juli 2018, Curto/parlamentet ( T-275/17, EU:T:2018:479, punkt 78).

26 Se fotnot 5 ovan.

27 Domen OZ/EIB, punkt 76.

28 Domen OZ/EIB, punkt 78.