Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 24 oktober 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 211, 2009, s. 55.

3 I direktiv 2009/72 kallas konsumenten för hushållskund, såsom framgår av definitionen i artikel 2.10 i detta direktiv. Systemansvarig för distributionssystemet definieras i artikel 2.6 i samma direktiv. I detta förslag till avgörande kommer jag i allmänhet att använda begreppen konsument respektive elnätsföretag i enlighet med de begrepp som har använts i beslutet om hänskjutande.

4 Den nederländska regeringen har särskilt hänvisat till dom av den 21 februari 2008, Tele2 Telecommunication ( C‑426/05, EU:C:2008:103, punkterna 26, 30 och 32).

5 Se, exempelvis, dom av den 13 december 2018, Rittinger m.fl. ( C‑492/17, EU:C:2018:1019, punkterna 37–39) och dom av den 2 maj 2019, Asendia Spain ( C‑259/18, EU:C:2019:346, punkterna 16–20).

6 Dom av den 21 februari 2008 ( C‑426/05, EU:C:2008:103).

7 Dom av den 22 januari 2015 ( C‑282/13, EU:C:2015:24).

8 Dom av den 24 april 2008 ( C‑55/06, EU:C:2008:244).

9 Dom av den 19 mars 2015 ( C‑510/13, EU:C:2015:189).

10 Dom av den 21 februari 2008 ( C‑426/05, EU:C:2008:103, i synnerhet punkterna 2, 12–15, 27, 30–39 och 43–48).

11 EGT L 108, 2002, s. 33. I artikel 4.1 i direktiv 2002/21 anges följande: Medlemsstaterna ska säkerställa att det på nationell nivå finns fungerande system enligt vilka varje användare eller företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster, som berörs av ett beslut av en [tillsynsmyndighet], har rätt att överklaga beslutet till en besvärsinstans som är oberoende av de inblandade parterna.

12 Dom av den 22 januari 2015 ( C‑282/13, EU:C:2015:24, framför allt punkterna 12–26, 32–39 och 46–48).

13 Dom av den 24 april 2008 ( C‑55/06, EU:C:2008:244, i synnerhet punkterna 32–39 och 171–178).

14 EGT L 192, 1990, s. 1, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/51/EG av den 6 oktober 1997 om ändring av rådets direktiv 90/387/EEG och 92/44/EEG för anpassning till en konkurrensutsatt miljö på telekommunikationsområdet (EGT L 295, 1997, s. 23). I artikel 5a.3 i direktiv 90/387 angavs följande: Medlemsstaterna skall säkerställa att det på nationell nivå finns lämpliga möjligheter för en part som påverkas av ett beslut som har fattats av den nationella regleringsmyndigheten, att överklaga hos ett av parterna oberoende organ.

15 Dom av den 19 mars 2015 ( C‑510/13, EU:C:2015:189, punkterna 17–29 och 37–51).

16 EUT L 176, 2003, s. 57, och rättelse i EUT L 16, 2004, s. 74. I domen av den 19 mars 2015, E.ON Földgáz Trade ( C‑510/13, EU:C:2015:189, punkterna 30–35), fann domstolen att Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 2009, s. 94) inte var tillämpligt i tiden (ratione temporis), vilket innebar att domstolen inte hade möjlighet att tolka artikel 41.17 i detta direktiv, som är identisk med artikel 37.17 i direktiv 2009/72.

17 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet GRDF ( C‑236/18, EU:C:2019:441, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

18 Se, exempelvis, beslut av den 14 maj 2019, Acea Energia m.fl. ( C‑406/17–C‑408/17 och C‑417/17, ej publicerat, EU:C:2019:404, punkt 55).

19 Se direktiv 2009/72, i synnerhet skälen 42 och 54 samt bilaga I punkt 1 f.

20 Se, direktiv 2009/72, i synnerhet skälen 37 och 51 och artiklarna 36 g, 37.1 j och n samt 37.2. Se även, exempelvis, kommissionens tolkningsmeddelande av den 22 januari 2010 avseende kundmarknader i direktiv 2009/72 och direktiv 2009/73, tillgängligt på https://ec.europa.eu/energy/, i synnerhet punkterna 3 och 4.5.

21 Vid Europaparlamentets första behandling av det förslag som sedermera ledde fram till direktiv 2009/72 föreslogs att ett nytt stycke skulle läggas till i vad som nu utgör artikel 37. Detta hade följande lydelse: [Tillsynsmyndigheten] ska inrätta oberoende instanser för klagomål och alternativa prövningssystem, exempelvis en oberoende energiombudsman eller ett konsumentorgan. Dessa instanser eller system ska ansvara för att klagomål behandlas på ett effektivt sätt och de ska uppfylla kriterierna för bästa praxis. [Tillsynsmyndigheten] ska fastställa standarder och riktlinjer för hur klagomål ska behandlas av producenter och nätoperatörer. Artikel 22c.13 föreslogs i Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden (EUT C 286 E, 2009, s. 106). Förslaget togs dock inte med i rådets gemensamma ståndpunkt (EUT C 70 E, 2009, s. 1) och under den andra behandlingen lades liknande bestämmelser till i vad som nu är artikel 3. Se Europaparlamentets andrabehandlingsrekommendation av den 2 april 2009, A6–0216/2009.

22 EUT L 158, 2019, s. 125.

23 Se artikel 72.1 i direktiv 2019/944.

24 Se artikel 60.8 i direktiv 2019/944.

25 Se, bland annat, skäl 86 och artiklarna 58 g och 59 r i direktiv 2019/944.

26 Min kursivering. Se även skäl 36 i direktiv 2019/944.

27 Se, bland annat, artiklarna 34.4, 37.3 b, 37.4 e och 37.5 c i direktiv 2009/72. Enligt artikel 37.15 i direktivet ska klagomål enligt punkterna 11 och 12 inte påverka rätten att överklaga enligt gemenskapsrätten eller den nationella lagstiftningen.

28 Se, Jones, Christopher. (redaktör), EU Energy Law, Vol 1, The Internal Energy Market, 4:e upplagan, Claeys & Casteels, 2016, punkt 6.107–6.113.

29 Se, exempelvis, dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis), och dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oberoende) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkterna 48 och 49 och där angiven rättspraxis).

30 Se, exempelvis, dom av den 16 juli 2009, Mono Car Styling ( C‑12/08, EU:C:2009:466, punkt 49 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 mars 2015, E.ON Földgáz Trade ( C‑510/13, EU:C:2015:189, punkt 50).

31 Dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, särskilt punkterna 40 och 41). Se även, exempelvis, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkterna 103 och 104), och dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 51).

32 Detta framgår mycket riktigt av de avgöranden från domstolen som diskuterades ovan i avsnitt A i detta förslag till avgörande. Se, även, dom av den 13 oktober 2016, Polkomtel ( C‑231/15, EU:C:2016:769, punkterna 20 och 21).

33 Se direktiv 2009/72, särskilt skäl 33. I artikel 37.16 i direktivet anges att [t]illsynsmyndighetens beslut ska vara fullt motiverade för att medge domstolsprövning. Besluten ska vara tillgängliga för allmänheten samtidigt som den konfidentiella karaktären hos kommersiellt känsliga uppgifter ska bevaras.

34 Se punkt 5 i kommissionens tolkningsmeddelande av den 22 januari 2010 avseende tillsynsmyndigheter i direktiv 2009/72 och direktiv 2009/73, tillgängligt på https://ec.europa.eu/energy/(nedan kallat kommissionens tolkningsmeddelande om tillsynsmyndigheter).

35 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Geelhoed i målet Connect Austria ( C‑462/99, EU:C:2001:683, punkterna 43–49). För ytterligare diskussion se, exempelvis, De Somer, Stéphanie, The powers of national regulatory authorities as agents of EU law, ERA Forum, volym 18, 2018, s. 581–595, särskilt s. 589–593.

36 Kommissionens tolkningsmeddelande om tillsynsmyndigheter s. 20 (se fotnot 34 ovan).