Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 18 september 2019

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).

3 (Nederlandse) Wet van 4 november 2004 tot uitvoering van de verordening van de Raad van de Europese Unie betreffende Gemeenschapsmodellen houdende aanwijzing van de rechtbank voor het Gemeenschapsmodel (Uitvoeringswet EG-verordening betreffende Gemeenschapsmodellen) (Stb. 2004/573). Nedan kallad lagen av den 4 november 2004.

4 Bland annat förbjöds High5, vid äventyr av vite, att saluföra leksaksbollarna och tillbehören till dem och företaget ålades att kräva att professionella inköpare skulle skicka tillbaka dem, mot återbetalning av priset och ersättning för transportkostnader. High5 ålades dessutom att skicka en förteckning över sina leverantörer och sina kunder till Spin Master, med uppgift om vilka produkter som har levererats.

5 Dom av den 14 december 1971, Politi ( 43/71, EU:C:1971:122), dom av den 21 februari 1974, Birra Dreher ( 162/73, EU:C:1974:17), dom av den 18 juni 1998, Corsica Ferries ( C‑266/96, EU:C:1998:306), och dom av den 25 juni 2009, Roda Golf & Beach Resort ( C‑14/08, EU:C:2009:395), punkt 33.

6 Förslag till avgörande i målet De Coster ( C‑17/00, EU:C:2001:366), punkt 30.

7 Dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723), punkterna 57–59.

8 Vilken typ av åtgärder som får vidtas har inte harmoniserats i förordning nr 6/2002: i varje medlemsstat ska de åtgärder tillämpas som föreskrivs i den nationella lagstiftningen.

9 Som jag tidigare har nämnt godtar förordning nr 6/2002 att det i varje medlemsstat inte finns en utan flera (så få som möjligt) specialdomstolar för gemenskapsformgivningar. Nederländerna har valt en enda domstol.

10 En annan sak är hur effektiva dessa åtgärder är, beroende på vilken domstol som fattar beslut om dem. Jag ska återkomma till denna fråga senare.

11 Deras påpekanden är en återgivning av de som framförts i kassationstalan i lagens intresse vid Hoge Raad (Högsta domstolen).

12 EUT L 401, 1989, s. 34.

13 Protokollet behandlar den internationella behörigheten i artikel 14 och den nationella i artikel 15.

14 Procureur-Generaals skriftliga yttrande, punkt 3.23.

15 EGT C 27, 1998, s. 1, konsoliderad version i EUT L 147, 2009, s. 5. Även om hänvisningen till denna konvention ska uppfattas som en hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012 s. 1) (kallad Bryssel I bis-förordningen).

16 Dessutom reglerar det vissa aspekter rörande räckvidden och rättsverkan av talan om intrång och ogiltighet och det innehåller bland annat bestämmelser om tillämplig rätt, konnexa mål och behörighet i andra instans (artiklarna 82–89, 91 och 92).

17 Om ingen domstol är behörig enligt reglerna i artikel 79.1 och 79.4, kan talan väckas vid domstol i den medlemsstat där Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) har sitt säte.

18 Det var därför som domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder i Amsterdam i sitt beslut av den 12 januari 2017 angav en tvist för att väcka talan i sak.

19 I den spanska versionen av den bestämmelsen används på ett olämpligt sätt uttrycket demanda de nulidad, trots att det i själva verket rör sig om en invändning och inte en talan i processrättslig mening. Detta bekräftas av de andra språkversioner som jag har granskat: exception de nullité, i den franska; plea, i den engelska; eccezioni di nullità, i den italienska; excepção de nulidade, i den portugisiska; Einwand der Nichtigkeit, i den tyska.

20 Såsom jag tidigare påpekat (fotnot 8), innehåller förordning nr 6/2002 inte några särskilda bestämmelser om vilket typ av åtgärder det kan röra sig om och regelverket kring dem är det som föreskrivs i varje medlemsstats lagstiftning rörande nationella formgivningar.

21 Så tolkar kommissionen den då den betonar att de berörda personerna måste ges tillgång till en geografiskt näraliggande domstol, vid vilken de kan begära ett akut skydd, vilket innebär att specialiseringen kommer i andra hand. Den nämner till exempel behovet av att säkerställa bevis som riskerar att försvinna eller risken för att förfalskade varor ska spridas från en viss distributionspunkt, exempelvis en hamn eller en fabrik.

22 Inom immaterialrättsområdet har det interimistiska skyddet stor betydelse för att rättsinnehavaren ska få ett proportionerligt skydd, samtidigt som motpartens rätt till försvar iakttas, innan ett avgörande i sakfrågan meddelas (skäl 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 2004, s. 45; rättelse av fel i EUT L 195, 2004, s. 16)).