Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 19 december 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT L 42, 1987, s. 48; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 202).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 2002, s. 16).

4 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

5 Se dom av den 12 juli 2012, SC Volksbank România ( C‑602/10, EU:C:2012:443, punkterna 38, 63 och 64), och dom av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842, punkt 55).

6 Se, analogt, dom av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842, punkterna 58 och 59), och dom av den 5 september 2019, Pohotovosť ( C‑331/18, EU:C:2019:665, punkterna 50 och 51).

7 Dom av den 8 maj 2014 ( C‑35/13, EU:C:2014:306).

8 Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 208, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 43).

9 Dom av den 8 maj 2014, Assica och Kraft Foods Italia ( C‑35/13, EU:C:2014:306, punkterna 28–30).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

11 Dom av den 4 juli 2019 ( C‑393/17, EU:C:2019:563).

12 Se beträffande denna fråga dom av den 26 oktober 2016, Canal Digital Danmark ( C‑611/14, EU:C:2016:800, punkt 26).

13 Dom av den 4 juli 2019, Kirchstein ( C‑393/17, EU:C:2019:563, punkterna 37–49).

14 När det gäller direktiv 93/13 anger artikel 4.2 uttryckligen att bedömningen av avtalsvillkors oskälighet inte ska avse förhållandet mellan å ena sidan pris och ersättning och å andra sidan sålda tjänster, i den mån dessa villkor är klart och begripligt formulerade. Därför faller varje klausul om betalning av en fast kommission således utanför tillämpningsområdet för den kontroll av oskäliga villkor som föreskrivs i direktiv 93/13, om den är formulerad på ett klart och begripligt sätt, förutom om de ifrågasätts av något annat skäl än deras belopp.

15 När det gäller möjligheten att tvinga en kreditgivare att tillhandahålla sådana uppgifter utanför själva avtalet, ska det påpekas att förhandsinformation regleras av artikel 5 i direktiv 2008/48, i vilken andra kreditkostnader än ränta inte nämns bland de uppgifter som måste lämnas till låntagare. Det äger sin riktighet att medlemsstaterna enligt artikel 5.6 i direktiv 2008/48 i förekommande fall ska säkerställa att konsumenten ges adekvata förklaringar för att konsumenten ska kunna bedöma om det föreslagna kreditavtalet är anpassat till konsumentens behov och ekonomiska situation. Med hänsyn till den fullständiga harmonisering som är syftet med detta direktiv, anser jag dock att denna bestämmelse ska förstås så, att medlemsstaterna inte får vidta sanktionsåtgärder mot en kreditgivare för att inte ha lämnat en mycket specifik uppgift, utan att de ska vidta sanktionsåtgärder om det efter en helhetsbedömning av samtliga uppgifter som lämnats, förefaller som om dessa var otillfredsställande eller otillräckliga.

16 Se, i det avseendet, dom av den 6 juni 2019, Schyns ( C‑58/18, EU:C:2019:467, punkt 28) och dom av den 11 september 2019, Lexitor ( C‑383/18, EU:C:2019:702, punkt 29).

17 Se artikel 10.2 d i direktiv 2008/48.

18 Se artikel 10.2 g i direktiv 2008/48. När det gäller den uppgiftens betydelse, se till exempel dom av den 20 september 2018, Danko och Danková ( C‑448/17, EU:C:2018:745, punkt 64).

19 Se artikel 10.2 g i direktiv 2008/48.

20 Se skäl 46 i direktiv 2008/48.

21 Se Office of Fair Trading, Consumer contracts, februari 2011, s. 1–116.

22 Samma som ovan. Se Key findings, s. 17. I denna studie uppgav 35 procent av de tillfrågade att de bara valde ut viktiga punkter att läsa, 30 procent gjorde en snabb skumläsning av avtalet och 10 procent läste det inte alls. Se punkt 2.23, s. 27. En av förklaringarna var att avtalet var för långt, innehöll för mycket jargong eller att konsumenterna ansåg att de inte hade tid att läsa det. Ett annat skäl var att respondenterna ansåg sig vara skyddade av lagen och att de därför inte behövde läsa avtalet noga. Se punkterna 2.26–2.29 s. 28–29. Erfarenhetsmässigt läser konsumenterna sina kontrakt noga när det uppstår svårigheter. Detta visar att det är viktigt med informationen till konsumenterna men att det är långt ifrån tillräckligt för ett effektivt konsumentskydd. Enligt min mening är det nödvändigt att avtalsvillkor som avviker för mycket från vad en normalkunnig konsument skulle förvänta sig att hitta i ett avtal, i förhållande till nationell lagstiftning som skulle gälla i frånvaro av avtalet, ska anses vara omöjliga att verkställa. Se, i det avseendet, dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 68) eller dom av den 16 januari 2014, Constructora Principado ( C‑226/12, EU:C:2014:10, punkterna 21–23).

23 Samma som ovan, bilaga E, s. 31, punkt 3.18. Se även, i detta avseende, Europeiska kommissionen, Consumer empowerment, Särskild Eurobarometer 342, april 2011, s. 28. Enligt denna enkät läste 60 procent av de intervjuade inte hela villkoren i ett tjänsteavtal. Mer än hälften (57 procent) angav som skäl att avtalet var för långt eller tog för lång tid att läsa.

24 Se i denna fråga danska konkurrens- och konsumentmyndigheten Consumers benefit from a standardised front page to loan offers, Competitive Markets and Consumer Welfare, nr 23, december 2018, s. 1–5, finns på https://www.en.kfst.dk/publikationer/kfst-english/2018/20181219-consumers-benefit-from-a-standardised-front-page-to-loan-offers/.

25 Detta förklarar varför de uppgifter som avses i artikel 10.2 i direktiv 2008/48, till skillnad från de uppgifter som avses i artikel 5.1, inte behöver ingå i en enda handling, under förutsättning att de olika handlingar som används utgör ett och samma avtal och innehåller klara och precisa jämförelser. Se dom av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842, punkterna 33 och 34).

26 Alla villkor i ett avtal skapar dock inte rättigheter eller skyldigheter eftersom vissa villkor endast är av informativ karaktär, t.ex. villkor som ordagrant upprepar eller erinrar om förekomsten av allmänna riktlinjer.

27 I motsats till vad den polska regeringen har anfört i sitt skriftliga yttrande är den omständigheten att kompletterande uppgifter inte är knutna till någon av de uppgifter som anges i artikel 10.2 i direktiv 2008/48 inte tillräckligt för att utesluta att andra uppgifter eventuellt inte anses vara klara och kortfattade. Andra faktorer, såsom antalet tillagda uppgifter, deras storlek eller det sätt på vilket de presenterades i förhållande till övriga beståndsdelar, ska beaktas för att säkerställa att de uppgifter som avses i artikel 10.2 inte blir mindre klara och kortfattade.