Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 2 april 2020

1 Originalspråk: franska.

2 EUT C 202, 2016, s. 266.

3 Dom av den 6 september 2011, Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:543) (nedan kallad domen Patriciello).

4 Dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet ( T-346/11 och T-347/11, EU:T:2013:23, punkt 107).

5 Punkterna 88 och 99 i den överklagade domen.

6 Punkt 96 i den överklagade domen

7 Dom av den 21 oktober 2008, Marra ( C‑200/07 och C‑201/07, EU:C:2008:579).

8 Dom av den 21 oktober 2008, Marra ( C‑200/07 och C‑201/07, EU:C:2008:579, punkt 24).

9 Dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkterna 82–84).

10 Beslut av den 16 september 2010, Dominio de la Vega/harmoniseringskontoret ( C‑459/09 P, ej publicerat, EU:C:2010:533, punkt 44), och beslut av den 21 mars 2019, Gollnisch/parlamentet ( C‑330/18 P, ej publicerat, EU:C:2019:240, punkt 109).

11 Beslut av den 21 mars 2019, Gollnisch/parlamentet ( C‑330/18 P, ej publicerat, EU:C:2019:240, punkt 110).

12 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Belgien/Deutsche Post och DHL International ( C‑148/09 P, EU:C:2010:726, punkt 76).

13 Europadomstolens dom av den 8 oktober 2009 (CE:ECHR:2009:1008JUD001266206).

14 Min kursivering

15 Se punkt 38 i detta förslag till avgörande.

16 Domen Patriciello, punkt 35. Min kursivering.

17 Se, för ett liknande resonemang, Mehta, R., Sir Thomas’s blushes: protecting parliamentary immunity in modern parliamentary democracies, European Human Rights Law Review, 2012, nr 3, s. 309. Författaren har angett att det inte är enkelt att exakt definiera en parlamentsledamots ämbete, eftersom deras roll utvecklas med tiden och anpassar sig efter de olika konkreta omständigheterna. Enligt författaren är motviljan mot att godta att en parlamentsledamot uttalar sig om lokala aspekter förståelig, med hänsyn till att unionen när allt kommer omkring är en skapelse med begränsade befogenheter. Att å andra sidan endast godta verksamhet som har anknytning till överstatliga frågor skulle utgöra ett alltför restriktivt synsätt, särskilt när de lokala och regionala aspekterna visar sig vara relevanta för unionens politik, exempelvis på området för jordbruksstöd, regional utveckling och bestämmelser i migrationslagstiftningen.

18 Domen Patriciello, punkt 34.

19 Domen Patriciello, punkterna 37 och 38.

20 Domen Patriciello, punkt 36. Min kursivering.

21 Se punkt 36 i detta förslag till avgörande.

22 Domen Patriciello, punkt 32.

23 Se punkt 36 i detta förslag till avgörande.

24 Som domstolen angav i domen av den 21 oktober 2008, Marra ( C‑200/07 och C‑201/07, EU:C:2008:579, punkterna 32–42), är det endast de nationella domstolarna som är behöriga att bedöma villkoren för att tillämpa en Europaparlamentsledamots immunitet. Om nämnda domstolar, vid tillämpningen av artikel 8 i protokollet, är tveksamma om tolkningen av denna artikel kan de, med stöd av artikel 267 FEUF, hänskjuta en tolkningsfråga avseende den artikeln i protokollet till domstolen. Domstolar mot vars avgörande det inte finns något rättsmedel är i ett sådant fall skyldiga att fråga domstolen. Domstolen framhöll emellertid att Europaparlamentet och de nationella rättsliga myndigheterna har en skyldighet att lojalt samarbeta för att undvika att bestämmelserna i protokollet tolkas och tillämpas olika, vilket i praktiken innebär att när en talan väckts mot en ledamot av Europaparlamentet vid en nationell domstol och den domstolen är underrättad om att ett förfarande för fastställelse av immunitet och privilegier avseende samma ledamot har inletts, ska den nationella domstolen vilandeförklara målet och begära att parlamentet yttrar sig så snart som möjligt.

25 Som generaladvokaten Jääskinen angav i sitt förslag till avgörande i målet Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:379, punkterna 80–87), är det i begreppsmässigt hänseende svårt, eller rent av omöjligt, att göra en klar distinktion mellan värdeomdömen och faktapåståenden på det rättliga området. Han lyfte även fram den omständigheten att Europadomstolen inte tillämpar en renodlad tudelning mellan dessa två begrepp, det vill säga den skiljer inte mellan rena åsikter och faktapåståenden, utan mellan rena faktapåståenden och blandade uttryck, bestående av såväl faktauppgifter som åsikter. Generaladvokaten försvarar ståndpunkten att en ledamot av parlamentet måste kunna ge uttryck för väljarnas missnöje och försvara deras intressen. Av detta skäl måste ledamoten kunna åberopa den immateriella immuniteten för att fritt komma med obestyrkta faktapåståenden eller faktapåståenden som kan visa sig vara felaktiga. Det torde oftast röra sig om blandade uttryck i den mening som avses i Europadomstolens rättspraxis. En parlamentsledamot måste följaktligen kunna förlita sig på principen in dubio pro reo.

26 Se beslut av den 13 september 2012, Total och Elf Aquitaine/kommissionen ( C‑495/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:571, punkt 21), beslut av den 19 juni 2019, Linak/EUIPO ( C‑820/18 P, ej publicerat, EU:C:2019:514, punkterna 15 och 18), och beslut av den 2 juli 2019, Seven/Shenzhen Jiayz Photo Industrial ( C‑31/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:554, punkterna 9 och 13).

27 Se punkt 57 i detta förslag till avgörande.

28 Se, för ett liknande resonemang, förslaget till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:379, punkt 97), där han föreslår att den verksamhet som är själva essensen av ämbetet som parlamentsledamot ska anses utgöra immunitetens kärna. Denna verksamhet omfattar bland annat yttranden som görs och röster som avläggs i parlamentet, i parlamentets utskott, delegationer och politiska organ liksom i de politiska grupperna. Vidare föreslår han att detsamma ska gälla för deltagande i konferenser, utförande av tjänsteuppdrag och deltagande i politiska möten utanför parlamentet i egenskap av parlamentsledamot.

29 Se punkt 36 i detta förslag till avgörande.

30 Dom av den 21 oktober 2008, Marra ( C‑200/07 och C‑201/07, EU:C:2008:579, punkt 26), och domen Patriciello, punkt 25.

31 Dom av den 28 februari 2018, mobile.de/EUIPO ( C‑418/16 P, EU:C:2018:128, punkt 35), dom av den 20 september 2016, Mallis m.fl./kommissionen och ECB ( C‑105/15 P–C‑109/15 P, EU:C:2016:702, punkterna 33 och 34), dom av den 24 mars 2011, ISD Polska m.fl./kommissionen ( C‑369/09 P, EU:C:2011:175), och dom av den 22 november 2007, Cofradía de pescadores San Pedro de Bermeo m.fl./rådet ( C‑6/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:702, punkt 34).

32 Beslut av den 21 mars 2012, Fidelio/harmoniseringskontoret ( C‑87/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:154, punkt 62).

33 Se punkt 77 i detta förslag till avgörande.

34 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Van Straaten ( C‑150/05, EU:C:2006:381, punkt 63), som har hävdat att alla domstolsavgöranden, fällande eller friande, innebär att ius puniendi kommer till uttryck.

35 Se, för ett liknande resonemang, Wathelet, M., Contentieux européen, Larcier, 2:a upplagan, Bryssel 2014, s. 479.

36 Se punkt 86 i detta förslag till avgörande.