Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 19 mars 2020
1 Originalspråk: engelska.
2 Dom av den 25 oktober 2018, KF/Satcen ( T-286/15, EU:T:2018:718).
3 Den 30 mars 2010 upplöste medlemsstaterna i VEU genom gemensam förklaring denna organisation från den 30 juni 2011, särskilt på grund av att [i]kraftträdandet av Lissabonfördraget markera[de] början på en ny fas i EU:s säkerhet och försvar.
4 EGT L 200, 2001, s. 5
5 EUT L 188, 2014, s. 73.
6 EUT L 276, 2009, s. 1. Dessa tjänsteföreskrifter, som är tillämpliga i tiden i förevarande mål, ersattes senare med rådets beslut (Gusp) 2017/824 av den 15 maj 2017 om tjänsteföreskrifter för Europeiska unionens satellitcentrum (EUT L 123, 2017, s. 7), som trädde i kraft den 1 juni 2017.
7 Den överklagade domen, punkterna 80–114.
8 Den överklagade domen, punkterna 118–132.
9 Den överklagade domen, punkterna 133–138 respektive 139–143.
10 Den överklagade domen, punkterna 144–150.
11 Den överklagade domen, punkterna 160 och 161.
12 Den överklagade domen, punkterna 168–231.
13 Den överklagade domen, särskilt punkterna 232–241.
14 Den överklagade domen, punkterna 242–261.
15 Dom av den 12 november 2015, Elitaliana/Eulex Kosovo ( C‑439/13 P, EU:C:2015:753) (nedan kallad domen Elitaliana).
16 Domen av den 19 juli 2016 ( C‑455/14 P, EU:C:2016:569) (nedan kallad domen H/rådet m.fl.)
17 Dom av den 24 juni 2014, parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025).
18 Dom av den 14 juni 2016, parlamentet/rådet ( C‑263/14, EU:C:2016:435).
19 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1).
20 Dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236) (nedan kallad domen Rosneft).
21 Se domen H/rådet m.fl., punkterna 54 och 55.
22 Artikel 24.1 FEU.
23 Se artikel 21.1 och 21.2 FEU. Se mer allmänt, artikel 7 FEUF
24 Artikel 21.3 FEU (min kursivering).
25 Se förslag till avgörande av generaladvokat Wahl i målet H/rådet m.fl. ( C‑455/14 P, EU:C:2016:212, punkt 45).
26 Dom av den 23 april 1986, Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23) (nedan kallad domen Les Verts I). Se, mer nyligen, dom av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl. ( C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkt 54 och där angiven rättspraxis).
27 Se dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 95 och där angiven rättspraxis).
28 Se, bland annat, domen Les Verts I, punkt 24, och domen Elitaliana, punkt 67..
29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkt 44). Se, mer nyligen, domen Rosneft, punkt 74.
30 För ett liknande resonemang, se även domen Rosneft, punkt 74.
31 Dom av den 13 juni 2017, Florescu m.fl. ( C‑258/14, EU:C:2017:448).
32 Dom av den 27 oktober 2016, James Elliott Construction ( C‑613/14, EU:C:2016:821).
33 Dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB ( C‑8/15 P–C‑10/15 P, EU:C:2016:701).
34 Se, exempelvis, European Convention, Discussion Circle on the Court of Justice, Supplementary report on the question of judicial control relating to the common foreign and security policy (CONV689/1/03REV1), punkt 5. För en mer allmän redogörelse av bakgrunden till dessa bestämmelser, med referenser till relevanta förarbeten, se Deinza, E., The Intergovernmental Pillars of the European Union, Oxford University Press, Oxford, 2002, s. 311–322, eller Heliskoski, J., Made in Luxembourg: The fabrication of the law on jurisdiction of the court of justice of the European Union in the field of the Common Foreign and Security Policy, Europe and the World: A law review, vol. 2(1):3, UCL Press, 2018, s. 2–5.
35 Artikel 24.1 och Artikel 26 FEU.
36 Se förklaring nr 13 (Förklaring om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) som fogats som bilaga till Lissabonfördraget.
37 För mer om detta uttryck, se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i H/rådet m.fl. ( C‑455/14 P, EU:C:2016:212, punkt 59).
38 Se, exempelvis, artikel 24.1 FEUF: Antagandet av lagstiftningsakter ska undantas.
39 Se, exempelvis, dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 77 och där angiven rättspraxis). Beträffande domstolens självbehärskan i doktrinen, se, tillsammans med andra hänvisningar, Koutrakos, P., Judicial Review in the EU’s Common Foreign and Security Policy, International and Comparative Law Quarterly, 67, Cambridge University Press, 2017, s. 13.
40 Som den amerikanska högsta domstolen har framhållit är det förhållandet att en politisk fråga inte kan prövas i domstol framför allt en följd av maktdelningen (se Baker mot Carr, 369 U.S. 186 (1962)). Se förslag till avgörande av generaladvokat Wathelet i målet Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2016:381, punkt 52).
41 Se, mer nyligen, dom av den 19 december 2019, Puppinck m.fl./kommissionen ( C‑418/18 P, EU:C:2019:1113, punkterna 95 och 96 och där angiven rättspraxis).
42 Se ovannämnda rättspraxis i punkterna 54 och 56 i detta förslag till avgörande.
43 Se punkt 56 i förevarande förslag till avgörande.
44 Se även ovan, punkt 78 i förevarande förslag till avgörande. Även om behörigheten eventuellt fastställs med viss tvekan när det gäller vissa delar av ett beslut i sådana situationer blir prövningen förmodligen inte särskilt omfattande.
45 Förordning nr 31 (EEC), 11 (EAEC) (EGT P 045, 1962, s. 1385), i dess ändrade lydelse.
46 Unionen har även byråer, uppdrag och andra organ som inte har några egna tjänsteföreskrifter utan hyr in sin personal genom att ingå andra typer av avtal. Beroende på de bestämmelser som är tillämpliga på dessa avtal kan de överväganden som gjorts i detta förslag till avgörande angående KF:s situation vara relevanta med avseende på personalen vid dessa byråer, uppdrag och andra organ inom Europeiska unionen Se, för ett liknande resonemang mål C‑730/18 P, SC/Eulex Kosovo, som ännu inte avgjorts av domstolen.
47 Det beslutet upphävde de tidigare tjänsteföreskrifterna för anställda vid Satcen, antagna av rådet den 21 december 2001 (EUT L 39, 2002, s. 44), och senare ändrade.
48 I det följande kommer jag att koncentrera mig på Satcens direktanställda personal, och bortser således från personal som eventuellt har utstationerats från medlemsstaterna eller EU-institutionerna.
49 I artikel 274 FEUF föreskrivs att [u]tom i de fall där Europeiska unionens domstol är behörig enligt fördragen ska tvister i vilka unionen är part inte på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet. Se även, analogt, dom av den 9 september 2015, Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen ( C‑506/13 P, EU:C:2015:562, punkt 19).
50 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 oktober 2004, Pflugradt/ECB ( C‑409/02 P, EU:C:2004:625, punkt 33 och följande punkter), som det hänvisas till i punkt 129 i den överklagade domen. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Léger i målet Pflugradt/ECB ( EU:C:2004:416, punkterna 32–36).
51 Se även punkt 107 i den överklagade domen.
52 Se även punkt 122 i den överklagade domen.
53 Se särskilt punkterna 80–84 i den överklagade domen.
54 Punkterna 94–97 i den överklagade domen.
55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 februari 1988, Les Verts/parlamentet ( 190/84, EU:C:1988:94, punkt 8), och som av den 23 mars 1993, Weber/parlamentet ( C‑314/91, EU:C:1993:109, punkt 9), och dom av den 6 april 2000, Spanien/kommissionen ( C‑443/97, EU:C:2000:190, punkt 28).
56 Se, bland annat, dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9), och dom av den 9 december 2014, Schönberger/parlamentet ( C‑261/13 P, EU:C:2014:2423, punkt 13).
57 Vilket således skiljer sig från lokalanställda, vars avtal sannolikt regleras av lokala lagar, med en skiljedomsklausul till förmån för lokala domstolar (i medlemsstaterna) (se ovan, punkterna 97 och 98).
58 Dessa domstolar har enligt artikel 267 FEUF rätt, eller skyldighet, att hänskjuta en fråga om tolkningen eller giltigheten av en unionsrättsakt till Europeiska unionens domstol.
59 Se punkterna 152–160 i den överklagade domen.
60 Min kursivering.
61 Se, särskilt, artikel 1 i bilaga X.
62 Se, för en liknande diskussion om den lika tvetydiga artikel 32.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1), mitt förslag till avgörande i målet El Hassani ( C‑403/16, EU:C:2017:659, punkterna 28–33).
63 Min kursivering.
64 Se dom av den 13 december 2017, El Hassani ( C‑403/16, EU:C:2017:960, punkt 41).
65 Se, för ett liknande resonemang yttrande 1/09 (Avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister) av den 8 mars 2011 ( EU:C:2011:123, punkterna 66, 68 och 80), yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkterna 174–176 och 246) och yttrande 1/17 (CET-avtalet mellan EU och Kanada) av den 30 april 2019 ( EU:C:2019:341, punkt 111).
66 Punkt 110 i den överklagade domen.
67 Punkt 161 i den överklagade domen.
68 Se särskilt punkterna 38, 45 och 46 i den överklagade domen.
69 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 februari 2018, LL/parlamentet ( C‑326/16 P, EU:C:2018:83, punkterna 38 och 39).
70 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2007, Industrias Químicas del Vallés/kommissionen ( C‑326/05 P, EU:C:2007:443, punkterna 57 och 60 och där angiven rättspraxis).
71 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 april 2019, OZ/EIB ( C‑558/17 P, EU:C:2019:289, punkt 52).
72 Särskilt artikel 2 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna för anställda vid Satcen, i vilken det föreskrivs att Satcens direktör är skyldig att underrätta varje person som är föremål för en utredning om all bevisning i akten mellan tidpunkten för avslutandet av utredningen och antagandet av beslutet om att inleda ett disciplinärt förfarande.
73 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat Saugmandsgaard Øe i HF/parlamentet ( C‑570/18 P, EU:C:2020:44, punkterna 71 och 72).
74 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 april 2019, OZ/EIB ( C‑558/17 P, EU:C:2019:289, punkt 59).
75 Se, bland annat, dom av den 28 februari 2013, omprövning av Arango Jaramillo m.fl./EIB ( C‑334/12 RX-II, EU:C:2013:134, punkt 28 och där angiven rättspraxis).