Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 12 november 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Enligt kommissionen trädde 2009 års lag XCV i kraft den 1 januari 2010.

3 EUT L 347, 2013, s. 671.

4 EGT L 31, 2002, s. 1.

5 2015/2065(INI) 2018/C 086/05.

6 EUT L 111, 2019, s. 59.

7 Dom av den 9 september 2003, Milk Marque och National Farmers’ Union ( C‑137/00, EU:C:2003:429, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

8 Dom av den 4 mars 2010, kommissionen/Irland ( C‑221/08, EU:C:2010:113, punkt 40).

9 Dom av den 23 december 2015, Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14, EU:C:2015:845, punkt 21).

10 Dom av den 23 december 2015, Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14, EU:C:2015:845, punkt 23).

11 Se dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905, punkt 16).

12 Se punkt 51 i Ungerns svarsskrivelse.

13 Dom av den 14 juli 1994, Peralta ( C‑379/92, EU:C:1994:296, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

14 Dom av den 19 maj 2011, kommissionen/Malta ( C‑376/09, EU:C:2011:320, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

15 Dom av den 18 oktober 2018, kommissionen/Förenade kungariket, ( C‑669/16, EU:C:2018:844, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

16 Förordning nr 1308/2013 fastställer en samlad marknadsordning för marknaderna för alla jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till EU och EUF-fördragen, inklusive mjölk och mjölkprodukter. Se artikel 1.2 p i förordning nr 1308/2013. Den rättsliga grunden för denna förordning är särskilt artikel 42 första stycket FEUF och artikel 43.2 FEUF. I artikel 38.1 FEUF föreskrivs att unionen ska fastställa och genomföra en gemensam jordbruks- och fiskeripolitik. I bestämmelsen föreskrivs vidare följande: Den inre marknaden ska även omfatta jordbruk, fiskeri och handel med jordbruksprodukter. Med jordbruksprodukter ska förstås jordens, husdjursskötselns och fiskets produkter samt produkter i första bearbetningsledet som har direkt samband med dessa produkter. Hänvisningar till den gemensamma jordbrukspolitiken eller jordbruket och användningen av bestämningen jordbruk ska anses omfatta även fiskerisektorn med beaktande av de särskilda kännetecknen för denna sektor. De särskilda bestämmelserna om denna politik föreskrivs i artiklarna 39–44 FEUF. Således ska, om inte annat föreskrivs i artiklarna 39–44 FEUF, de regler som föreskrivs för den inre marknadens upprättande och funktion tillämpas på jordbruksprodukter. Se artikel 38.2 FEUF. De produkter som är föremål för bestämmelserna i artiklarna 39–44 FEUF förtecknas i bilaga I till EU- och EUF-fördragen. I förevarande mål har kommissionen inte gjort gällande att Ungern har åsidosatt artiklarna 39–44 FEUF.

17 Det ska påpekas att kommissionen inte i förevarande mål har gjort gällande att Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2019/633. Som framgår av artikel 13.1 i direktiv 2019/633, enligt vilken medlemsstaterna ska införliva direktivet senast den 1 maj 2021 och tillämpa dessa införlivandebestämmelser senast den 1 november 2021 samt av artikel 14 i detta direktiv, i vilken det föreskrivs att det träder i kraft den 30 april 2019 (således efter det motiverade yttrandet av den 9 mars 2018), är detta direktiv inte tillämpligt i tiden (rationae temporis).

18 De jure.

19 Se analogt, dom av den 23 december 2015, Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14, EU:C:2015:845, punkt 17).

20 Dom av den 13 november 2019, Lietuvos Respublikos Seimo narių grupė ( C‑2/18, EU:C:2019:962, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Domstolen angav i punkterna 57 och 59 i domen av den 9 september 2003, Milk Marque och National Farmers’ Union ( C‑137/00, EU:C:2003:429), att upprätthållandet av en effektiv konkurrens på marknaden för jordbruksprodukter utgör en av målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma organisationen av marknaderna i fråga samt att gemensamma organisationer av marknaden är grundade på principen om en öppen marknad till vilken alla producenter har fritt tillträde i enlighet med villkoren för fri konkurrens. Domstolen fann således i punkt 67 i den domen att de nationella myndigheterna, på området för den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter, i princip har behörighet att tillämpa nationell konkurrensrätt på ett mejerikooperativ med en stark ställning på den inhemska marknaden.

21 Dom av den 13 november 2019, Lietuvos Respublikos Seimo narių grupė ( C‑2/18, EU:C:2019:962, punkt 28). Domstolen angav i punkterna 26 och 27 i domen av den 19 september 2013, Panellinios Sindesmos Viomikhanion Metapoiisis Kapnou ( C‑373/11, EU:C:2013:567), att medlemsstaternas möjlighet att utöva sin befogenhet i den mån Europeiska union inte har utövat sin befogenhet gäller ännu mer efter reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilken innebär en ytterligare decentralisering av behörigheterna i syfte att ta större hänsyn till de särskilda förhållandena i varje medlemsstat eller region och till situationen på marknaden för de olika berörda produkterna och producenterna.

22 Dom av den 26 maj 2005, Kuipers ( C‑283/03, EU:C:2005:314, punkt 37) och dom av den 23 december 2015, Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14, EU:C:2015:845, punkt 19).

23 Dom av den 13 november 2019, Lietuvos Respublikos Seimo narių grupė ( C‑2/18, EU:C:2019:962, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Domstolen angav i punkterna 26–28 i domen Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14, EU:C:2015:845), att en medlemsstat i princip får åberopa målet att skydda människors hälsa och liv för att motivera en åtgärd som undergräver systemet med fri prissättning på villkor som motsvarar effektiv konkurrens, på vilket förordning nr 1308/2013 är grundad, under förutsättning att åtgärden är ägnad att säkerställa förverkligandet av det eftersträvade målet och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

24 Domstolens bedömning bör jämföras med generaladvokaten Bobeks resonemang i hans förslag till avgörande i målet Lietuvos Respublikos Seimas ( C‑2/18, EU:C:2019:180). Generaladvokaten Bobek angav i sitt förslag att unionsrätten genom artikel 148 i förordning nr 1308/2013 redan uttömmande hade reglerat frågan om skydd mot otillbörliga affärsmetoder inom sektorn för obehandlad mjölk och att medlemsstaterna således var förhindrade att anta lagstiftning för att uppnå samma (legitima) mål. Generaladvokaten Bobek angav i punkt 86 att unionslagstiftaren gjorde ett klart ställningstagande, när den beaktade samma syften och valde att reglera samma situation på exakt samma stadium i produktionskedjan. Av dessa skäl utgör konflikten mellan bestämmelserna i unionsrätten och bestämmelserna i den nationella rätten i detta fall helt enkelt inte endast en marginell påverkan, som berör två delvis överlappande regelverk, beträffande vilka en ytterligare proportionalitetsutredning kan göras. Det handlar i stället om en grundläggande funktionell konflikt mellan två sätt att reglera exakt samma fråga och återspeglar olika sätt att värdera samma målsättningar. Medan jag respektfullt instämmer med det synsätt som generaladvokaten Bobek uttryckte, var domstolen uppenbarligen av en annan uppfattning. Under dessa omständigheter föreslår jag att domstolens dom ska betraktas så att den avgjorde frågan vad gäller tillämpningsområdet för förordning nr 1308/2013.

25 Denna proportionalitetsbedömning måste göras med särskilt beaktande av målen med den gemensamma jordbrukspolitiken och behovet av en väl fungerade gemensam organisation av marknaden. Detta innebär att det krävs en avvägning mellan dessa mål och det mål som eftersträvas med lagstiftningen, vilket är att motverka otillbörliga handelsmetoder. Se dom av den 13 november 2019, Lietuvos Respublikos Seimo narių grupė ( C‑2/18, EU:C:2019:962, punkt 57).

26 Se punkt 41 i domen av den 13 november 2019, Lietuvos Respublikos Seimo narių grupė ( C‑2/18, EU:C:2019:962) i vilken anges att även om grundpriset således fastställs utifrån samtliga producenter i en och samma grupp, …, beräknas slutpriset utifrån tillägg, premier, avdrag eller leveranskostnader, vilka förhandlats fram fritt och individuellt i detta led.

27 Se punkt 59 i dom av den 13 november 2019, Lietuvos Respublikos Seimo narių grupė ( C‑2/18, EU:C:2019:962).

28 Det ankom på den hänskjutande domstolen i det målet att slutgiltigt avgöra denna fråga. Det kan vidare tilläggas att de nationella bestämmelserna kunde ha konkurrensfrämjande verkningar genom att de tillät vissa leverantörer att få tillgång till marknaden på samma villkor som andra leverantörer som råkade vara medlemmar av en erkänd mjölkproducentorganisation. I denna mening eftersträvade de nationella bestämmelserna att motverka de potentiellt uteslutande verkningarna som ett icke-medlemskap skulle innebära, vilka annars faktiskt skulle kunna ge medlemmarna i denna organisation en marknadsfördel.

29 Dom av den 13 november 2019, Lietuvos Respublikos Seimo narių grupė ( C‑2/18, EU:C:2019:962, punkt 67). Se även punkterna 63–69 i denna dom.

30 Det ska påpekas att 3 § punkt 2 u i 2009 års lag XCV specifikt hänvisar till de aktuella produkternas ursprung. Eftersom den första delen av förevarande talan som väckts av kommissionen avseende förordning nr 1308/2013 är avfattad i detta gränsöverskridande sammanhang, kommer jag att pröva den underlåtelse att rätta sig efter förordning nr 1308/2013 som Ungern klandras för genom att ha antagit 3 § punkt 2 u i 2009 års lag XCV i detta sammanhang.

31 Se punkt 59 i domen av den 13 november 2019, Lietuvos Respublikos Seimo narių grupė ( C‑2/18, EU:C:2019:962).

32 Representanterna för den ungerska regeringen angav i detta hänseende att märkesvaror har andra organoleptiska egenskaper än märkeslösa varor och betraktas således som olika produkter i den mening som avses i 3 § punkt 2 u i 2009 års lag XCV. Representanterna för den ungerska regeringen angav i detta hänseende att märkesvaror upplevs annorlunda av konsumenten än märkeslösa varor och att förpackningen till en märkesvara således är en organoleptisk egenskap. Enligt min uppfattning visar denna förklaring tydligt hur vagt tillämpningsområdet för 3 § punkt 2 u i 2009 års lag XCV faktiskt är.

33 Jag vill här betona generaladvokaten Kokotts kommentarer i hennes förslag till avgörande i målet kommissionen/Irland ( C‑456/08, EU:C:2009:679) rörande nationella bestämmelser som tillät en nationell domstol att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning för att avvisa en ansökan om prövning i samband med en offentlig upphandling på grund av att den inte hade lämnats in snarast trots att ansökan i övrigt hade lämnats in inom den lagstadgade fristen. Generaladvokat Kokott drog i punkt 61 sitt förslag till avgörande slutsatsen att detta godtyckliga system inskränkte de rättssäkerhetsprinciper som låg till grund för upphandlingsdirektiven och angav följande: Om nationell rätt uppstår genom ett samspel mellan lagregler och rättspraxis (judge made law), så får detta inte ske på ett sätt som kan vara till nackdel för de ifrågavarande bestämmelserna och reglernas klarhet och exakthet. Detta gäller i synnerhet om direktivet syftar till att skapa rättigheter för enskilda, och ett oklart och komplicerat rättsläge vad avser eventuella preklusionsfrister skulle kunna leda till en förlust av rättigheter, i förevarande fall förlusten av rätten till prövning av upphandlande myndigheters beslut. Framför allt skulle ett komplicerat rättsläge, där det är svårt att få insyn, kunna avskräcka utländska anbudsgivare och anbudssökande från att lämna anbud vid upphandling av offentliga kontrakt på Irland. (Min kursivering). Även om det sammanhang i vilket hon gjorde dessa anmärkningar naturligtvis skilde sig väldigt mycket från sammanhanget i förevarande mål, kan det dock anses att dessa anmärkningar från generaladvokat Kokott är av intresse eftersom de sannolikt påverkar tolkningen av 3 § punkt 2 u i 2009 års lag XCV.

34 EGT L 291, 1995, s. 40.

35 Det framgår tydligt av punkterna 43–45 i domen av den 4 mars 2010 i målet kommissionen/Irland ( C‑221/08, EU:C:2010:113) att den irländska lagstiftningen innebar att producenter och importörer verksamma på den irländska marknaden var skyldiga att tillämpa ett lägsta detaljhandelspris som motsvarade 97 procent av det vägda genomsnittspriset på marknaden för varje kategori cigaretter. Således ledde detta system till att prisskillnader mellan konkurrerande varor försvann och att priserna anpassades efter priset på den dyraste varan.

36 I detta hänseende kunde en återförsäljares vinstmarginalvariera mycket, exempelvis från fem procent till 100 procent till kanske till och med 200 procent av producentens pris.

37 Inget liknande faktiskt eller potentiellt missbruk av återförsäljarnas konkurrensförhållanden har i förevarande mål identifierats som en motivering till 3 § punkt 2 u i 2009 års lag XCV. Tvärtom stävjar lagstiftning som har till syfte att hindra återförsäljare från att minska sina vinstmarginaler beträffande jordbruksprodukter endast den ordinarie konkurrensen på marknadenför dessa produkter. Det utgör inte i sig ett missbruk att återförsäljaren konkurrerar med priset på grund av de aktuella varornas ursprung. Det skulle naturligtvis förhålla sig annorlunda om 3 § punkt 2 u i 2009 års lag XCV hade haft till syfte att hindra en återförsäljare från att utnyttja sin marknadsposition genom att, exempelvis, tillämpa prisdiskriminering som är till nackdel för en producent som inte är medlem i en erkänd producentorganisation. 3 § punkt 2 u i 2009 års lag XCV sträcker sig emellertid betydligt mycket längre än så, vilket lett till att en av huvudaspekterna av den prisbildningsmekanism som är nödvändig för fungerandet av en konkurrensutsatt marknad för sådana produkter i huvudsak har avaktiverats och bortskaffats.

38 Se, exempelvis, rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter, (EGT L 148, 1968, s. 13, Svensk specialutgåva: område 3, volym 2, s. 52), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1538/95 av den 29 juni 1995 (EGT L 148, 1995, s. 17).

39 Dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung ( C‑148/15, EU:C:2016:776, punkterna 20 och 22 och där angiven rättspraxis).

40 Dom av den 12 november 2015, Visnapuu ( C‑198/14, EU:C:2015:751, punkt 103 och där angiven rättspraxis). Domstolen har angivit att skälet till att bestämmelser som innehåller krav på vissa säljformer faller utanför tillämpningsområdet för artikel 34 FEUF står att finna i det faktum att de inte anses hindra importerade varors tillträde till marknaden i medlemsstaten, eller försvåra deras tillträde jämfört med inhemska varor. Dom av den 18 september 2003, Morellato ( C‑416/00, EU:C:2003:475, punkt 31).

41 Se, analogt, domen av den 11 augusti 1995, Belgapom ( C‑63/94, EU:C:1995:270, punkt 13) i vilken domstolen fann att en nationell lagstiftning om förbud mot försäljning med synnerligen låg vinstmarginalvar ett handelsavtal. Domstolen angav i punkt 14 i den domen att den aktuella bestämmelsen, som utan att göra åtskillnad på produkter tillämpas på alla företag inom den berörda branschen, påverkar inte saluföringen av produkter från andra medlemsstater på annat sätt än vad som gäller för nationella produkter. Det är uppenbart att denna dom var riktad mot vad som i huvudsak utgjordes av försäljning under självkostnadspris. Jag anser emellertid, för min del, att 3 § punkt 2 u i 2009 års lag XCV är betydligt mer en endast en åtgärd riktad mor sådan försäljning eftersom den påverkar ett av huvuddragen i det konkurrensutsatta förfarandet för jordbruksprodukter, nämligen den fria prisbildningen.