Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 4 mars 2020

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 348, 2008, s. 98.

3 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 maj 2014, Almos Agrárkülkereskedelmi ( C‑337/13, EU:C:2014:328, punkt 18).

4 Dom av den 17 januari 2019, KPMG Baltics ( C‑639/17, EU:C:2019:31, punkt 11 och där angiven rättspraxis).

5 Dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C‑181/16, EU:C:2018:465, punkt 31).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 2017, Chavez-Vilchez m.fl. ( C‑133/15, EU:C:2017:354, punkt 51).

7 Jag kan här inte instämma i den tolkning av räckvidden för tolkningsfrågan som gjorts av den nederländska regeringen i dess yttrande, där denna finner att det inte ställs någon fråga om suspensiv verkan eftersom ordalydelsen i beslutet om hänskjutande visar att suspensiv verkan beviljats. Hänvisningarna till artikel 13 i direktiv 2008/115 gällande effektiviteten i det rättsmedel som erbjuds migranter i artikel 47 i stadgan, vilket bekräftar principen om ett effektivt domstolsskydd, motsäger liksom domen av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453), denna tolkning eftersom nämnda dom visar att man på förhand måste pröva frågan om erkännande av rättsmedlets suspensiva verkan för att kunna besvara frågan om den berörda tredjelandsmedborgarens åtnjuter garantier för återvändande och om dennes grundläggande existensvillkor är tillgodosedda.

8 Se dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli (de förenade målen C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkterna 41 och 42 samt där angiven rättspraxis).

9 Se dom av den 22 maj 2014, Érsekcsanádi Mezőgazdasági ( C‑56/13, EU:C:2014:352, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

10 Se dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

11 Se punkt 65 i yttrandet.

12 Se domen av den 18 december, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 50).

13 Dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C‑181/16, EU:C:2018:465, punkt 56).

14 Dom av den 8 maj 2018, K.A. m.fl. (familjeåterförening i Belgien) ( C‑82/16, EU:C:2018:308, punkterna 50 och 51 och där angiven rättspraxis).

15 Se dom av den 13 september 2016, Rendón Marín ( C‑165/14, EU:C:2016:675, punkt 66), dom av den 8 maj 2018, K.A. m.fl. (familjeåterförening i Belgien) ( C‑82/16, EU:C:2018:308, punkt 71), dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 44), och dom av den 6 december 2012, O. och S. (de förenade målen C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:776, punkterna 75–80), varvid de två sistnämnda gäller rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12).

16 I artikel 12.1 i direktiv 2008/115 anges följande: Beslut om återvändande och eventuella beslut om inreseförbud och beslut om avlägsnande, ska utfärdas skriftligt och innehålla en redovisning av de faktiska och de rättsliga omständigheterna, liksom uppgift om tillgängliga rättsmedel. Om rätten till information enligt nationell lagstiftning får inskränkas, särskilt för att skydda nationell säkerhet, försvaret eller allmän säkerhet samt för förebyggande, undersökning och avslöjande av brott och åtal för brott, får informationen om de faktiska omständigheterna begränsas.

17 Se dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 43).

18 Se dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 44).

19 Se dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 42).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 45).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2012, O. och S. (de förenade målen C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:776, punkt 76) och dom av den 5 oktober 2010, McB. ( C‑400/10 PPU, EU:C:2010:582, punkt 60). Jag framhåller att det i artikel 24.3 i stadgan står båda föräldrarna eftersom denna bestämmelse särskilt avser fall där en konflikt mellan föräldrarna kan medföra en olaglig flyttning för barnet och en påtvingad separation från en av föräldrarna. Texten förefaller ändå grunda sig på den allmänna bedömningen att barnets stadga och utveckling förutsätter att det växer upp i en familjemiljö tillsammans med sina föräldrar och inte mot sin vilja skiljs från dessa. Familjelivets grundläggande komponent är rätten att leva tillsammans så att familjerelationer kan utvecklas normalt och så att medlemmarna i en familj kan vistas tillsammans (Europadomstolen, 13 juni 1979, Marckx mot Belgien, CE:ECHR:1979:0613JUD000683374, § 31, och Europadomstolen, 24 mars 1988, Olsson mot Sverige (nr 1), CE:ECHR:1988:0324JUD001046583, § 59).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2012, O. och S. (de förenade målen C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:776, punkt 80).

23 EUT C 303, 2007, s. 17.

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2019, SM (barn som omhändertagits enligt kafala i algerisk rätt) ( C‑129/18, EU:C:2019:248, punkt 65), och dom av den 15 november 2011, Dereci m.fl. ( C‑256/11, EU:C:2011:734, punkt 70).

25 Europadomstolen, 13 december 2012, De Souza Ribeiro mot Frankrike, CE:ECHR:2012:1213JUD002268907, § 83.

26 Det är enligt min åsikt obestridligt att LM:s situation, i fråga om vilken inget i de handlingar som ingetts till domstolen föranleder bedömningen att han är allvarligt sjuk, inte omfattas av artikel 19.2 i stadgan, enligt vilken ingen får avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling. Denna bestämmelse, med hänsyn till vilken EU-domstolen har tolkat artikel 5 i direktiv 2008/115 för att motivera avgörandet i domen av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453), och som också anges av den hänskjutande domstolen i tolkningsfrågan, saknar i detta fall relevans.

27 Jag påpekar att Europadomstolen bland annat har förklarat att en separation av familjemedlemmar kan vålla dessa obotliga skador, vilket medför risk för åsidosättande av artikel 8 i Europakonventionen, något som bör undvikas genom en interimistisk åtgärd i enlighet med artikel 39 i Europadomstolens arbetsordning (se Europadomstolen, 6 juli 2010, Neulinger och Shuruk mot Schweiz, och 28 juni 2011, Nunez mot Norge, CE:ECHR:2011:0628JUD005559709).

28 Eftersom talan mot beslutet om återvändande inte enligt belgisk lag har suspensiv verkan kunde klaganden i det nationella målet ha avlägsnats från och med den 25 mars 2016, den dag då fristen på 30 dagar för frivillig avresa löpte ut, som medföljde beslutet om utvisning, vilket åtföljde beslutet om avslag på ansökan om uppehållstillstånd av den 9 februari 2016, delgivet den 25 februari samma år. Att dottern till klaganden i det nationella målet uppnådde myndig ålder den 11 april 2017, det vill säga under prövningen av talan mot beslutet om återvändande (vilken för övrigt inte hade lett fram till något beslut vid den tid då beslutet om hänskjutande antogs) och under prövningen av tvisten rörande socialt stöd till klaganden, saknar enligt min mening betydelse.

29 Europadomstolen, 3 oktober 2014, Jeunesse mot Nederländerna, CE:ECHR:2014:1003JUD001273810, § 117.

30 Se bland annat Europadomstolen, dom av den 3 oktober 2014, Jeunesse mot Nederländerna, CE:ECHR:2014:1003JUD001273810, § 107.

31 Europadomstolen, 3 oktober 2014, Jeunesse mot Nederländerna, CE:ECHR:2014:1003JUD001273810, § 109 och 118.

32 Dom av den 8 maj 2018, K.A. m.fl. (familjeåterförening i Belgien) ( C‑82/16, EU:C:2018:308, punkt 52).

33 Dom av den 8 maj 2018, K.A. m.fl. (familjeåterförening i Belgien) ( C‑82/16, EU:C:2018:308, punkterna 71–73).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 50).

35 Dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C‑181/16, EU:C:2018:465, punkt 56).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2012, O. och S. (de förenade målen C‑356/11 et C‑357/11, EU:C:2012:776, punkterna 77 och 78).

37 Europadomstolen, 23 juni 2008, Maslov mot Österrike, CE:ECHR:2008:0623JUD000163803, § 62 och där angiven rättspraxis.

38 Europadomstolen, 30 juni 2015, A.S mot Schweiz CE:ECHR:2015:0630JUD003935013, § 49, och Europadomstolen, 23 oktober 2018, Levakovic mot Danmark, CE:ECHR:2018:1023JUD000784114, § 35 och 44.

39 Dom av den 8 maj 2018, K.A. m.fl. (familjeåterförening i Belgien) ( C‑82/16, EU:C:2018:308, punkt 65).

40 EUT L 31, 2003, s. 18.

41 Se dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkterna 54–58).

42 Se dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkterna 59 och 60).

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 58).

44 Behoven av basal sjukvård beaktas i artikel 14.1 b i direktiv 2008/115.

45 För fullständighetens skull anger jag att en tolkning av artikel 14.1 i direktiv 2008/115 jämförd med artiklarna 1, 2 och 3 i stadgan, där respekten för människans värdighet samt rätten till liv och personlig integritet fastställs, liksom med artikel 4 i stadgan, där förbudet mot omänsklig eller förnedrande behandling fastställs, också skulle kunna ligga till grund för en skyldighet för den berörda medlemsstaten att tillgodose de grundläggande existensvillkoren för klaganden i det nationella målet. Denna möjlighet har korrekt redovisats av generaladvokat Bot i dennes förslag till avgörande i målet Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2167,punkterna 147, 148, 154 och 155), till vilket det här hänvisas på grund av vår fullständiga enighet på denna punkt.

46 Se dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 59).

47 EUT L 168, 2009, s. 24.

48 Det anges i beslutet om hänskjutande (sidan 22) utan ytterligare förtydliganden att LM, trots att han är högskoleutbildad och har en icke försumbar yrkeserfarenhet samt alltjämt befinner sig i arbetsför ålder, är utestängd från arbetsmarknaden på grund av sin nuvarande olagliga vistelse. I detta påpekande beaktas per definition inte att avlägsnandet av LM måste skjutas upp till följd av den suspensiva verkan som dennes rättsmedel har.

49 Se dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 61).

50 Jag noterar slutligen att den hänskjutande domstolen i sin tolkningsfråga har angett artikel 12 i stadgan, vilket uppenbarligen är ett skrivfel så som framgår på sidan 25 i beslutet om hänskjutande där det tydligt hänvisas till det förbud mot all diskriminering på grund av ålder, vilket anges i artikel 21 i stadgan. Det måste i alla händelser konstateras att den hänskjutande domstolen inte har lämnat någon uppgift som i det aktuella fallet kan visa på en skillnad i behandling av situationer som objektivt sett är jämförbara.