Ställningstagande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 29 september 2011

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 8 mars 2011 i mål C-34/09 (REU 2011, s. I-1177).

3 Dom av den 5 maj 2011 i mål C-434/09 (REU 2011, s. I-3375).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77 och rättelser i EUT 2004, L 229, s. 35, och EUT 2005, L 197, s. 34).

5 EGT 1964, 217, s. 3685.

6 Tilläggsprotokoll och det finansiella protokoll som undertecknades den 23 november 1970 och som är bifogade till avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, samt om de åtgärder som måste vidtas för deras genomförande (EGT L 293, 1972, s. 4; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130).

7 EGT L 293, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130.

8 Enligt rättspraxis kan bestämmelserna i FEUF avseende den fria rörligheten för personer och de rättsakter som har antagits för att genomföra dessa bestämmelser inte tillämpas på situationer som inte har någon anknytning till någon av de situationer som avses i unionsrätten och där samtliga relevanta omständigheter begränsas till en enda medlemsstats inre förhållanden (se, bland annat, dom av den 1 april 2008 i mål C-212/06, Gouvernement de la Communauté française och Gouvernement wallon (REG 2008, s. I-1683), punkt 33, dom av den 25 juli 2008 i mål C-127/08, Metock m.fl. (REG 2008, s. I-6241), punkt 77, och domen i det ovannämnda målet McCarthy, punkt 45).

9 Domslutet i domen i det ovannämnda målet Ruiz Zambrano (min kursivering). Se även punkt 42 i nämnda dom, i vilken det hänvisas till punkt 42 i dom av den 2 mars 2010 i mål C-135/08, Rottmann (REU 2010, s. I-1449), punkt 39, i vilken domstolen slog fast att det är uppenbart att en sådan situation som den som Janko Rottmann ställs inför, med hänsyn till sin beskaffenhet och sina följder, omfattas av unionsrätten. Denna situation kännetecknas av att en unionsmedborgare ställs inför ett beslut av myndigheterna i en medlemsstat om att återkalla ett beslut om naturalisation, vilket kan leda till att han förlorar den ställning och de rättigheter som tillerkänns honom enligt artikel 17 EG (nu artikel 20 FEUF), på grund av att han har förlorat sitt ursprungliga medborgarskap i en annan medlemsstat.

10 Domen i det ovannämnda målet Ruiz Zambrano, punkt 44.

11 Domen i det ovannämnda målet Ruiz Zambrano, punkterna 46, 47 och 55.

12 Ibidem, punkt 26.

13 Ibidem, punkterna 39 och 43.

14 Dom av den 2 oktober 2003 i mål C-148/02 (REG 2003, s. I-11613).

15 Dom av den 14 oktober 2008 i mål C-353/06, Grunkin och Paul (REG 2008, s. I-7639).

16 Domen i det ovannämnda målet McCarthy, punkterna 49–53.

17 Se, i detta avseende, omkvalificeringen av Shirley McCarthys begäran i punkterna 22 och 23 i domen i det ovannämnda målet McCarthy.

18 Ibidem, punkt 49.

19 Ibidem, punkt 50. Såsom erinras i punkt 29 i domen i målet McCarthy innebär den folkrättsliga princip som stadfästs i artikel 3 i protokoll nr 4 till Europakonventionen att en medlemsstat inte kan utvisa sina egna medborgare eller får vägra dem rätten att få tillträde till dess territorium och vistas där.

20 Ibidem, punkterna 55 och 56.

21 Två punkter är värda att noteras. För det första är det oklart varför domstolen har valt att undersöka de faktiska omständigheter som ligger till grund för de båda målen antingen mot bakgrund av artikel 20 FEUF eller mot bakgrund av artikel 21 FEUF. I detta avseende förefaller artikel 20.2 innehålla en förteckning över de rättigheter som tillerkänns unionsmedborgare som preciseras i artiklarna 21–24 FEUF och har följaktligen en mer omfattande räckvidd än rätten att uppehålla sig och röra sig som avses i artikel 21.1 FEUF. Det framgår emellertid inte vilken av de rättigheter som anges i artikel 20.2 a–d FEUF, förutom den avseende unionsmedborgarnas rätt att röra sig och uppehålla sig i medlemsstaterna som kunde stå på spel i målen Ruiz Zambrano och McCarthy. För det andra förefaller kriteriet hinder för att utöva sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier i motiveringen i målet McCarthy, som gör det möjligt att fastställa att en inhemsk situation inte har någon anknytning till unionsrätten, tillsammans med det kriterium som fastställs i domen i målet Ruiz Zambrano avseende fråntagande av möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som tillkommer en medborgare i kraft av unionsmedborgarskapet vad beträffar den enda rättighet som Ruiz Zambranos barn skulle kunna berövas, att mjuka upp detta kriterium. Om domen i målet McCarthy ska tillämpas i en viss situation kan unionsrätten vara tillämplig på en unionsmedborgare som ännu inte har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, inte genom att det visas att han eller hon fråntagits möjligheten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier utan enbart genom att det visas att det föreligger ett hinder att utöva en sådan rättighet. Domen i målet McCarthy förefaller således under denna aspekt mjuka upp den bevisbörda som krävs i domen i målet Ruiz Zambrano för att unionsrätten ska kunna tillämpas på en inhemsk situation.

22 För alla eventualiteter kan påpekas att rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, s. 12) inte heller är tillämpligt i sådana situationer som ligger till grund för målen vid den nationella domstolen, vilket trots att det avser rätt till familjeåterförening som tillkommer tredjelandsmedborgare ändå enbart är tillämpligt under förutsättning att dessa vistas lagligen på medlemsstaternas territorium och – såsom kommissionen påpekat i sitt skriftliga yttrande – enbart är till förmån för familjemedlemmar till nämnda medborgare som inte har unionsmedborgarskap och som ska återförenas med denna på nämnda territorium.

23 Under förhandlingen vid domstolen gjorde Murat Derecis ombud gällande att denne var underhållsskyldig för sina barn. Denna omständighet framgår emellertid inte av den hänskjutande domstolens faktiska konstateranden.

24 Nämligen rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet samt vid kommunala val i den medlemsstat där unionsmedborgaren är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten, rätt till skydd inom ett tredjelands territorium, där den medlemsstat i vilken unionsmedborgaren är medborgare inte är representerad, av varje medlemsstats diplomatiska och konsulära myndigheter, på samma villkor som medborgarna i den staten, rätt att göra framställningar till Europaparlamentet och att vända sig till Europeiska ombudsmannen samt rätt att vända sig till unionens institutioner och rådgivande organ på något av fördragens språk och få svar på samma språk.

25 I den andra meningen i artikel 20.2 FEUF anges nämligen att unionsmedborgare bland annat åtnjuter de rättigheter som anges i punkterna a–d i nämnda bestämmelse. Det är emellertid nödvändigt att betona att, enligt artikel 25 andra stycket FEUF, enbart rådet, genom enhälligt beslut och efter Europaparlamentets godkännande, får anta bestämmelser för att komplettera de rättigheter som anges i artikel 20.2 FEUF.

26 Enligt dessa bestämmelser utvidgar stadgan inte tillämpningsområdet för unionsrätten utöver unionens befogenheter. Den fastställer inte heller någon ny befogenhet eller uppgift för unionen, och ändrar inte de befogenheter och uppgifter som fastställs genom fördragen.

27 Se, i detta hänseende, bland annat dom av den 11 juli 2002 i mål C-60/00, Carpenter (REG 2002, s. I-6279), punkt 41, och domen i det ovannämnda målet Metock m.fl., punkt 56, samt bestämmelserna i direktiv 2004/38.

28 Se domen i det ovannämnda målet Metock m.fl., punkterna 77–79.

29 Se, för ett liknande resonemang, även generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i det ovannämnda målet McCarthy, punkt 60. Det ska i detta avseende erinras om att om det enligt den österrikiska lagstiftningen krävs att de nationella myndigheterna ska väga de skäl som ligger till grund för beslutet att inte utfärda en tredjelandsmedborgare uppehållstillstånd och nödvändigheten att respektera familjelivet i den mening som avses i artikel 8 i Europakonventionen mot varandra, och att det av de omständigheter som angetts av den hänskjutande domstolen inte framgår klart att en sådan avvägning har gjorts vad gäller målen Kokollari och Maduike. Vad gäller familjen Dereci är det inte heller säkert att de nationella myndigheterna har granskat att beslutet att inte bevilja uppehållstillstånd, som delvis grundar sig på att den strikta skala som fastställts i den österrikiska lagstiftningen avseende den lönenivå som krävs för en sådan familj inte har iakttagits, är proportionerligt i förhållande till kravet på skydd för familjelivet. Det ankommer emellertid, såsom anförts ovan, på den nationella domstolen att göra denna bedömning, i förekommande fall under Europadomstolens kontroll.

30 Se konsekvenserna av domarna i de ovannämnda målen Carpenter och Metock m.fl., samt direktiv 2004/38.

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2007 i mål C-291/05, Eind (REG 2007, s. I-10719), punkterna 35–37.

32 Andra mål avseende tolkningen av artikel 20 FEUF till följd av domen i det ovannämnda målet Ruiz Zambrano har anhängiggjorts vid domstolen, se målen C-356/11, O och S, och C-357/11, L, som anhängiggjordes den 7 juli 2011.

33 Trots att detta inte har bestritts vill jag erinra om att artikel 13 i beslut 1/80 och artikel 41.1 i tilläggsprotokollet kan åberopas direkt av turkiska medborgare vid nationella domstolar för att hindra tillämpningen av nationella bestämmelser som strider mot de otvetydiga standstill-klausuler som dessa unionsrättsliga bestämmelser innehåller. Se, bland annat, dom av den 21 oktober 2003 i de förenade målen C-317/01 och C-369/01, Abatay m.fl. (REG 2003, s. I-12301), punkterna 58 och 117.

34 Dom av den 9 december 2010 i de förenade målen C-300/09 och C-301/09 (REU 2010, s. I-12845), punkterna 54 och 60.

35 Ibidem, punkterna 52 och 55.

36 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 20 september 2007 i mål C-16/05, Tum och Dari (REG 2007, s. I-7415), punkt 69, av den 17 september 2009 i mål C-242/06, Sahin (REG 2009, s. I-8465), punkt 64, och av den 29 april 2010 i mål C-92/07, kommissionen mot Nederländerna (REU 2010, s. I-3683), punkt 47.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 februari 2009 i mål C-228/06, Soysal och Savatli (REG 2009, s. I-1031), punkt 47, och av den 21 juli 2011 i mål C-186/10, Oguz (REU 2011, s. I-6957), punkt 26.

38 Domarna i de ovannämnda målen Tum och Dari, punkt 55, och Oguz, punkt 28.

39 Domarna i de ovannämnda målen Tum och Dari, punkt 59, och Oguz, punkt 33.

40 Dom av den 11 maj 2000 i mål C-37/98 (REG 2000, s. I-2927).

41 Domen i det ovannämnda målet Tum och Dari, punkterna 59 och 64–67.

42 Se domen i det ovannämnda målet Abatay m.fl., punkt 86.

43 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Toprak och Oguz, punkt 54.

44 Se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 49. Se även, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Toprak och Oguz, punkt 45.