Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 14 oktober 2020

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 9 mars 1999 ( C‑212/97, EU:C:1999:126).

3 Dom av den 30 september 2003 ( C‑167/01, EU:C:2003:512).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (EUT L 169, 2017, s. 46).

5 Rådets elfte direktiv av den 21 december 1989 om krav på offentlighet i filialer som har öppnats i en medlemsstat av vissa typer av bolag som lyder under lagstiftningen i en annan stat (EGT L 395, 1989, s. 36).

6 Se dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkt 73).

7 Dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank och BRD Groupe Société Générale ( C‑698/18 och C‑699/18, EU:C:2020:537, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

8 Se artikel 167 i direktiv 2017/1132.

9 Se dom av den 30 januari 2020 ( C‑394/18, EU:C:2020:56, punkt 38).

10 Se dom av den 14 december 2017 ( C‑243/16, EU:C:2017:969, punkterna 3 och 9).

11 Dom av den 30 januari 2020, I.G.I. ( C‑394/18, EU:C:2020:56, punkt 38) avsåg nämligen en återvinningstalan (actio pauliana) mot en delning, medan dom av den 14 december 2017, Miravitlles Ciurana m.fl. ( C‑243/16, EU:C:2017:969, punkterna 3 och 9) avsåg en ansvarstalan på grund av en lönefordran.

12 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1151 av den 20 juni 2019 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt (EUT L 186, 2019, s. 80).

13 Det ska påpekas att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur unionen, åtminstone fram till utgången av den övergångsperiod som fastställts i utträdesavtalet, inte påverkar tillämpligheten av direktiv 2017/1132 i det nationella målet. Vid tillämpningen av detta direktiv ska All in One Star alltid betraktas som ett bolag i en annan medlemsstat.

14 Dom av den 30 september 2003 ( C‑167/01, EU:C:2003:512).

15 Dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkterna 65 och 73).

16 Dom av den 30 september 2003 ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkterna 65, 73, 101 och 105).

17 Dom av den 30 september 2003 ( C‑167/01, EU:C:2003:512).

18 Se punkt 42 ovan.

19 Dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkt 133).

20 Dom av den 9 mars 1999, Centros ( C‑212/97, EU:C:1999:126, punkt 38).

21 I linje med detta har kommissionen, som svar på domstolens fråga, angett att de skyldigheter som avses i den andra tolkningsfrågan medför att den tyska lagstiftningen om diskvalificering av styrelseledamöter blir tillämplig på styrelseledamöter i bolag som är registrerade i andra medlemsstater och som önskar öppna en filial i Tyskland. Den tyska regeringen har dessutom, med hänvisning till de handlingar som ingetts under lagstiftningsförfarandet, anfört att det enda syftet är att förhindra att personer som är olämpliga enligt tysk rätt – till exempel som inte kan bli verkställande direktörer för ett bolag med begränsat ansvar – registrerar en filial i Tyskland i egenskap av företrädare för ett utländskt bolag.

22 Se dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkt 97 och där angiven rättspraxis).

23 Den hänskjutande domstolen har angett att de skyldigheter som avses i den andra tolkningsfrågan även är tillämpliga på samtliga utländska bolag som bildas utomlands med utländsk ledningspersonal och också har ett existerande huvudkontor där. Om denna frågeställning, se Avout, L., L’entreprise et les conflits internationaux de loi, Recueil des cours de l’Académie de La Haye, 2019, volym 397, s. 264.

24 Se, e contrario, vad gäller en medlemsstats rätt, när ett bolag som bildats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat inom vars territorium det har sitt säte anses ha flyttat sitt faktiska säte till den förstnämnda staten, att neka bolaget rättskapacitet, dom av den 5 november 2002, Überseering ( C‑208/00, EU:C:2002:632, punkt 93). Se även, analogt, mitt förslag till avgörande i målet McCarthy m.fl. ( C‑202/13, EU:C:2014:345, punkterna 138 och 139).

25 Se, för ett liknande resonemang, om tillämpningen av hindren för tillsättning som gäller de filialer till bolag etablerade i en annan medlemsstat, Ebke, W.F., The Real Seat Doctrine in the Conflict of Corporate Laws, The International Lawyer, 2002, volym 36, s. 1031, fotnot 112; Gerner-Beuerle, C., Mucciarelli, F., Schuster, E., Siems, M., Study on the Law Applicable to Companies. Final Report, Publications Office in the European Union, 2016, Luxemburg, s. 139; Sørensen, K.E., Branches of Companies in the EU: Balancing the Eleventh Company Law Directive, National Company Law and the Right of Establishment, European Company and Financial Law Review, 2014, volym 11(1), s. 83; och Tridimas, T., Abuse of Rights in the EU Law: Some Reflections with Particular Reference to Financial Law, i de la Feria, R., Vogenauer, S. (eds.), Prohibition of Abuse of Law: A New General Principle of EU Law? Hart Publishing, Oxford – Portland, 2011, s. 178.

26 Se, e contrario, dom av den 10 december 2015, Kornhaas ( C‑594/14, EU:C:2015:806, punkt 28). I den domen fann domstolen att tillämpningen av en nationell bestämmelse som varken avsåg huruvida det hade bildats ett bolag i en viss medlemsstat eller huruvida detta bolag senare hade etablerat sig i en annan medlemsstat, och som enbart var tillämplig på dess verksamhet, inte påverkade etableringsfriheten.

27 Dom av den 10 juli 1986 ( 79/85, EU:C:1986:308, punkt 15).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2017, Polbud – Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 39).

29 Se dom av den 14 december 2000, Emsland-Stärke ( C‑110/99, EU:C:2000:695, punkterna 52 och 53).

30 Se dom av den 9 mars 1999, Centros ( C‑212/97, EU:C:1999:126, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

31 Se, för ett liknande resonemang, Sørensen, K.E., The fight against letterbox companies in the internal market, Common Market Law Review, 2015, volym 25(1), s. 92, och Munari, F., Terrile, P., The Centros case and the rise of an EC market for corporate law , i Ferrarini, G., Hopt, K.J., Wymeersch, E. (eds.), Capitalmarket in the Age of the Euro: Cross-Border Transactions, Listed Companies and Regulation, Kluwer Law International, Haag – London – New York, 2002, s. 47.

32 Se punkt 56 ovan.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 1999, Centros ( C‑212/97, EU:C:1999:126, punkt 25). Se, även, Tridimas, T., Abuse of Rights in the EU Law: Some Reflections with Particular Reference to Financial Law, i de la Feria, R., Vogenauer, S. (eds.), Prohibition of Abuse of Law: A New General Principle of EU Law?, Hart Publishing, Oxford – Portland, 2011, s. 178.

34 Enligt artikel 13i i direktiv 2017/1132, i dess lydelse enligt direktiv 2019/1151, ska styrelseledamöter minst omfatta de personer som avses i artikel 14 d i) i det förstnämnda direktivet, det vill säga de personer som i egenskap av i lagstiftningen föreskrivet bolagsorgan eller som medlemmar i ett sådant organ är behöriga att företräda bolaget mot tredje man och i rättegång. Det framgår av förevarande begäran om förhandsavgörande att bolagets rättsliga ställföreträdare, enligt den terminologi som används av den hänskjutande domstolen, i själva verket är bolagets verkställande direktör. Den verkställande direktören kan således anses vara en styrelseledamot i den mening som avses i de ovannämnda bestämmelserna.

35 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätten, COM(2018) 239 final, s. 15.

36 Se dom av den 12 juli 2012, VALE ( C‑378/10, EU:C:2012:440, punkt 39 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkt 140).