Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 2 februari 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Enligt denna bestämmelse ska med tillfälligt anställda avses den som är anställd för att tjänstgöra hos en person som fullgör ett uppdrag enligt fördraget om Europeiska unionen eller fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller hos den valde ordföranden för någon av unionens institutioner, eller något av dess organ eller någon av de politiska grupperna i Europaparlamentet eller Regionkommittén eller en grupp i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, och som inte har valts ut bland unionens tjänstemän. Se Regulation No 31 (EEC), 11 (EAEC), laying down the Staff Regulations of Officials and the Conditions of Employment of Other Servants of the European Economic Community and the European Atomic Energy Community (EGT P 045, 1962, s. 1385), i ändrad lydelse.

3 Dom av den 10 januari 2019, RY/kommissionen ( T-160/17, EU:T:2019:1).

4 Dom av den 13 januari 2021, RY/kommissionen, ( T‑824/19, ej publicerat, EU:T:2021:6).

5 Dom av den 10 juli 1969, Sayag och Zurich ( 9/69, EU:C:1969:37, punkt 7).

6 Förslag till avgörande av generaladvokaten Gand i målet Sayag och Zurich ( 9/69, EU:C:1969:31, s. 338).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkterna 76, 77, 87 och 91), och dom av den 12 september 2007, Nikolaou/kommissionen ( T-259/03, EU:T:2007:254, punkterna 162, 185–188, 192–199, 208 och 209). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet kommissionen/RQ ( C‑831/18 P, EU:C:2019:1143, punkterna 54 och 55), och förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Auditors/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2020:1052, punkterna 28 och 32).

8 Se, exempelvis, dom av den 10 juli 1969, Sayag och Zurich ( 9/69, EU:C:1969:37, punkterna 9 och 10), och dom av den 22 mars 1990, Le Pen och Front National ( C‑201/89, EU:C:1990:133, punkt 11).

9 Se, för ett liknande resonemang, analogt, dom av den 6 september 2011, Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:543, punkterna 35 och 36).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2011, Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:543, punkterna 22 och 23). Frågor om huruvida nationella myndigheter rättat sig efter bestämmelserna i protokoll nr 7 skulle även kunna nå EU-domstolen indirekt, genom fördragsbrottsförfaranden enligt artiklarna 258–260 FEUF. Se, analogt, beslut av den 15 december 2020, Junqueras i Vies/Europaparlamentet ( T-24/20, EU:T:2020:601, punkt 84 och där angiven rättspraxis).

11 Dom av den 10 januari 2019, RY/kommissionen ( T-160/17, EU:T:2019:1, punkt 38).

12 Enligt fast unionsrättspraxis måste det finnas ett direkt orsakssamband mellan den rättsstridiga handlingen och skadan för att unionens utomobligatoriska ansvar ska kunna göras gällande. (Det kan emellertid antas att detta villkor är det samma i majoriteten av andra, inbegripet nationella, rättsordningar). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 september 2019, Europeiska unionen/Guardian Europe och Guardian Europe/Europeiska unionen ( C‑447/17 P och C‑479/17 P, EU:C:2019:672, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

13 Som anges ovan i punkt 16 i detta förslag till avgörande.

14 Dom av den 10 januari 2019, RY/kommissionen ( T-160/17, EU:T:2019:1, punkt 31).

15 Dom av den 10 juli 1969, Sayag och Zurich ( 9/69, EU:C:1969:37, punkt 5).

16 Som Europadomstolen påpekade i sitt rådgivande yttrande av den 29 april 1999 om Skillnaden avseende immunitet mot rättsliga förfarande för en särskild rapportör för kommissionen för de mänskliga rättigheterna (I.C.J. Reports 1999, s. 62, § 66), frågan om immunitet mot rättsliga förfaranden skiljer sig från frågan om ersättning för skador som uppkommit till följd av handlanden som utförts av Förenta nationerna eller av deras ombud i deras tjänsteutövning.

17 Se dom av den 13 december 2018, Europeiska unionen/Kendrion ( C‑150/17 P, EU:C:2018:1014, punkt 33).

18 Se, exempelvis, dom av den 27 september 1988, Asteris m.fl. ( C‑106/87, EU:C:1988:457, punkterna 14 och 15), och dom av den 29 juli 2010, Hanssens-Ensch ( C‑377/09, EU:C:2010:459, punkt 17).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 februari 1979, Granaria ( C‑101/78, EU:C:1979:38, punkt 16), och dom av den 27 september 1988, Asteris m.fl. ( C‑106/87, EU:C:1988:457, punkt 14).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2010, Hanssens-Ensch ( C‑377/09, EU:C:2010:459, punkterna 23–26).

21 Se, bland annat, dom av den 10 september 2015, omprövning, Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen ( C‑417/14 RX-II, EU:C:2015:588, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

22 Se ovan, punkt 9 i detta förslag till avgörande.

23 Se, särskilt, dom av den 10 september 2015, omprövning, Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen ( C‑417/14 RX-II, EU:C:2015:588, punkterna 39–41 och där angiven rättspraxis).

24 Se ovan, punkterna 12 och 14 i detta förslag till avgörande.

25 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Wathelets ställningstagande i omprövning Missir Mamachi di Lusignano/kommissionen ( C‑417/14 RX‑II, EU:C:2015:593, punkt 48).

26 Se, bland annat, dom av den 27 april 2017, Onix Asigurări ( C‑559/15, EU:C:2017:316, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

27 Se, bland annat, dom av den 19 april 2007, Profisa ( C‑63/06, EU:C:2007:233, punkt 14 och där angiven rättspraxis).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

29 Min kursivering. Denna bestämmelse är ett uttryck för den i artikel 343 FEUF föreskrivna principen, enligt vilken unionen ska åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den ska kunna fullgöra sin uppgift.

30 Se, bland annat, förslag till avgörande av generaladvokaten Gand i målet Sayag och Zurich ( 9/69, EU:C:1969:31, s. 339) och förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Marra m.fl. ( C‑200/07 och C‑201/07, EU:C:2008:369, punkt 35).

31 Se, analogt, dom av den 21 oktober 2008, Marra ( C‑200/07 och C‑201/07, EU:C:2008:579), och dom av den 6 september 2011, Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:543, punkt 34). Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Patriciello ( C‑163/10, EU:C:2011:379, punkt 51): den täcker alla former av juridiskt ansvar, bland annat straffrättsligt och civilrättsligt ansvar.

32 Som undertecknades i Wien den 18 april 1961 och trädde i kraft den 24 april 1964 (United Nations Treaty series, volym 500, s. 95). Även om denna konvention endast är tillämplig på stater, anses det i allmänhet att internationella organisationer ska åtnjuta liknande immunitet. Se, exempelvis, Europadomstolen, 18 februari 1999, Waite och Kennedy/Tyskland (CE:ECHR:1999:0218JUD002608394, §63), och Europadomstolen, 27 juni 2013, Stichting Mothers of Srebrenica m.fl./Nederländerna (CE:ECHR:2013:0611DEC006554212, §139).

33 Se ovan, fotnot 32. Avseende upphävande av immunitet, se artikel 32 i denna konvention. Se, allmänt avseende denna bestämmelse, Denza, E., Diplomatic Law: Commentary on the Vienna Convention on Diplomatic Relations, fjärde upplagan, Oxford University Press, 2016, sidorna 273–287.

34 Se, exempelvis, dom av den 24 oktober 2018, RQ/kommissionen ( T-29/17, EU:T:2018:717, punkterna 5 och 6), dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkt 92), och dom av den 17 september 2020, Troszczynski/parlamentet ( C‑12/19 P, EU:C:2020:7, punkt 10).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 november 2018, Troszczynski/parlamentet ( T‑550/17, EU:T:2018:754, punkt 43 och där angiven rättspraxis).