Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 10 december 2020

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 2009, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 (EUT L 149, 2012, s. 4).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1, och rättelse i EGT L 200, 2004, s. 1), i dess lydelse enligt förordning nr 465/2012. Genom förordning nr 883/2004 upphävdes från och med den 1 maj 2010 rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 1971, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57), vilken ändrades sista gången genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 631/2004 (EUT L 100, 2004, s.1).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1). Den lydelse av artikel 1 som återges innehåller de ändringar som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EUT L 173, 2018, s. 16).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT L 327, 2008, s. 9).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 2014, s. 11).

7 Det tillståndet beviljades av Agentur für Arbeit Düsseldorf (arbetsförmedlingen i Düsseldorf), som tillhör Bundesagentur für Arbeit (den nationella tyska arbetsförmedlingen).

8 Mål C‑202/97, EU:C:2000:75, nedan kallad domen FTS.

9 Jag kommer i tillämpliga fall använda mig av uttrycken den utsändande staten och sysselsättningsstaten för att beteckna den stat där bemanningsföretaget är etablerat respektive den stat där kundföretaget anlitar den arbetstagare som utstationerats dit. Dessa uttryck är vanligt förekommande i beslut från den administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen, som inrättats enligt artikel 71 i förordning nr 883/2004 (nedan kallad administrativa kommittén).

10 Beslut om tolkningen av artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller tillämplig lagstiftning för utsända arbetstagare och egenföretagare som tillfälligt arbetar utanför den behöriga staten (EUT C 106, 2010, s. 5; nedan kallat 2009 års beslut nr A2).

11 Den bör till exempel undersöka om Team Power bara hyr ut arbetstagare till ett eller två tyska företag, vem som har grundat Team Power och vilka band det har till de tyska företagen eller hur många personer det förfogar över för att bedriva sin verksamhet i Bulgarien.

12 Se Praktisk vägledning om den lagstiftning som gäller i Europeiska unionen (EU), Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Schweiz: (https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=471&langId=fr&) (nedan kallad den praktiska vägledningen).

13 Beslut nr 162 av den 31 maj 1996 om tolkningen av artiklarna 14.1 och 14b.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämplig lagstiftning beträffande arbetstagare som sänds till annan medlemsstat (EGT L 241, 1996, s. 28; nedan kallat 1996 års beslut nr 162).

14 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs (C‑202/97, EU:C:1999:33).

15 Mål C‑404/98, EU:C:2000:607; nedan kallad domen Plum.

16 Dom av den 6 februari 2018, Altun m.fl. ( C‑359/16, EU:C:2018:63, punkt 29 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen Altun).

17 Under förutsättning att detta arbete inte förväntas vara längre än 24 månader och att personen inte sänds ut för att ersätta någon annan person.

18 Den organisatoriska kopplingen behöver inte nödvändigtvis betyda ett anställningsavtal, enligt dom av den 17 november 2016, Betriebsrat der Ruhrlandklinik ( C‑216/15, EU:C:2016:883, punkt 36): Om begreppet arbetstagare i direktiv 2008/104 inskränktes till personer som omfattas av det begreppet i nationell rätt, och särskilt till sådana som är knutna till bemanningsföretaget genom ett anställningskontrakt, skulle det kunna äventyra uppnåendet av dessa mål och därmed vara till men för direktivets ändamålsenliga verkan genom att i alltför hög utsträckning och på ett omotiverat sätt begränsa direktivets tillämpningsområde.

19 Se exempelvis domen Altun, punkt 34 och där angiven rättspraxis.

20 Frågan är emellertid inte oomtvistad i det nationella målet, i vilket förvaltningsmyndigheten har ifrågasatt om det finns en organisatorisk koppling mellan Team Power och arbetstagaren.

21 Mål 35/70, EU:C:1970:120; nedan kallad domen Manpower. När domstolen tolkade en tidig föregångare till artikel 12.1 i förordning nr 883/2004 (närmare bestämt artikel 13 a i rådets förordning (EEG) nr 3 av den 25 september 1958, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 24/64 av den 10 mars 1964 (EGT 47, 1964, s. 746)), fann den att hänvisningen i den bestämmelsen till anläggningen som är belägen i den stat där företaget har sitt säte och till vilken arbetstagaren är knuten, … i huvudsak [syftar] till att den bestämmelsen bara ska tillämpas på arbetstagare som anställs av företag som normalt bedriver sin verksamhet på territoriet i den medlemsstat där de är etablerade (domen Manpower, punkt 16; min kursivering).

22 Domen FTS, punkterna 40, 42 och 45, och domen Plum, punkt 21.

23 Domen Plum, punkt 22.

24 Min kursivering.

25 Domen FTS, punkt 42.

26 Domen FTS, punkt 43.

27 Se punkt 14 ovan. I punkt 43 i domen FTS nämns den plats där företaget har sitt säte och sitt huvudkontor, den administrativa personalstyrkans storlek i etableringsstaten respektive i den andra medlemsstaten, den plats där de arbetstagare som skall utstationeras rekryteras och där de flesta avtal sluts med kunderna, den lagstiftning som är tillämplig på de anställningsavtal som företaget har ingått med arbetstagarna, å ena sidan, och med kunderna, å andra sidan, samt omsättningen under en period som är tillräckligt karakteristisk i varje berörd medlemsstat.

28 EGT C 141, 1986, s. 6 (nedan kallat 1985 års beslut nr 128). Samma sak gäller punkt 2 b ii första strecksatsen i 1996 års beslut nr 162.

29 Se bland annat dom av den 11 juli 2018, kommissionen/Belgien ( C‑356/15, EU:C:2018:555, punkt 110 och där angiven rättspraxis). Samma sak gäller för den praktiska vägledningen: dom av den 8 maj 2019, Inspecteur van de Belastingdienst ( C‑631/17, EU:C:2019:381, punkt 41).

30 Det kan vara av betydelse att detta krav, efter att domen FTS hade meddelats, inte längre fanns med i beslut nr 181 av den 13 december 2000 om tolkningen av artiklarna 14.1, 14a.1, 14b.1 och 14b.2 i rådets förordning om tillämplig lagstiftning för utsända arbetstagare och egenföretagare som tillfälligt arbetar utanför den behöriga staten (EGT L 329, 2001, s. 73).

31 Det anges i själva domen FTS att valet av kriterier bör anpassas till varje särskilt fall (punkt 43).

32 Exempelvis den finländska regeringen, som anser att det inte räcker att företaget tillhandahåller arbetskraft och behåller sin personalförvaltning i den utsändande medlemsstaten, för att visa att företaget har en betydande verksamhet i den sistnämnda staten. För att ett bemanningsföretag ska anses bedriva betydande verksamhet i den utsändande staten, ska det krävas att det tillhandahåller arbetskraft till kundföretag som har säte i den staten.

33 Bland annat domen FTS, men även dom av den 10 februari 2011, Vicoplus m.fl. ( C‑307/09–C‑309/09, EU:C:2011:64).

34 Domarna Manpower, Plum och Altun.

35 Domen Plum, punkt 22. Min kursivering.

36 Den finländska regeringen anser att även om tillhandahållandet av arbetskraft är en verksamhet som är utmärkande för ett bemanningsföretag, är det något som alla företag ägnar sig åt, vilket innebär att det relevanta kriteriet bara kan vara den plats där de företag till vilka bemanningsföretagen tillhandahåller sina tjänster är verksamma. Detta resonemang beaktar inte att även om alla företag rekryterar personal för att bedriva sin verksamhet, är det utmärkande för bemanningsföretag att de just rekryterar arbetskraft för att tillhandahålla den till andra. Det som utgör en underordnad verksamhet för de andra i förhållande till deras utmärkande verksamhet, är för bemanningsföretagen deras huvudsakliga verksamhet. Det är därför som det är ett viktigt kriterium för att avgöra var bemanningsföretagen bedriver sin huvudsakliga verksamhet.

37 Att bemanningsföretag har godtagits i unionsrätten har stött på motstånd i de medlemsstater där tillhandahållande av arbetskraft dessförinnan var förbjuden eller till och med betraktades som olaglig uthyrning av arbetskraft.

38 Dom av den 25 oktober 2018, Walltopia ( C‑451/17, EU:C:2018:861, punkt 38). Se, för ett liknande resonemang, domen FTS, punkt 28 och där angiven rättspraxis.

39 Domen Altun, punkt 49 och där angiven rättspraxis.

40 Dom av den 17 december 1981, Webb ( 279/80; EU:C:1981:314, punkt 18). Det är därför som det genom direktiv 2008/104, enligt vad som anges i skäl 12, fastställs en skyddsram för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag som är icke-diskriminerande, öppen och proportionerlig samtidigt som den respekterar arbetsmarknadernas mångfald och de skilda förbindelserna mellan arbetsmarknadens parter.

41 För att omfattas av det systemet för social trygghet måste arbetstagare som ska utstationeras naturligtvis dessförinnan ha ett anställningsavtal i den stat där de är bosatta. Bemanningsföretagen kan ge ökat tillträde till arbetsmarknaden (även om det är i en annan medlemsstat och för en begränsad tid) för nya arbetstagare, eller för arbetstagare som vill förbättra sina villkor, under förutsättning att företagen följer de bestämmelser som reglerar deras verksamhet. Detta framgår av artikel 2 i direktiv 2008/104, i vilket det föreskrivs att de ska effektivt bidra till att skapa arbetstillfällen och till att utveckla flexibla arbetsformer.

42 Dom av den 16 juli 2020, AFMB ( C‑610/18, EU:C:2020:565, punkt 69).

43 Detta uttryck använde domstolen sig av i dom av den 28 juni 2007, Planzer Luxembourg ( C‑73/06, EU:C:2007:397, punkt 62), för att beteckna fiktivt etablerade företag.

44 Förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet AKT ( C‑533/13, EU:C:2014:2392, punkt 122).

45 Till skillnad från vad den estniska regeringen har gjort gällande, innebär min ståndpunkt inte någon extensiv tolkning av det aktuella undantaget som ökar risken för bedrägeri och missbruk. Bemanningsföretagen ska inte omfattas av en tolkning av artikel 14.2 i förordning nr 987/2009 som i sig inte innefattar dem, utan det ska tillämpas en bestämmelse på bemanningsföretagen vars tolkning på ett naturligt sätt innefattar dem.

46 Dom av den 9 mars 1999, Centros ( C‑212/97, EU:C:1999:126) punkt 27, dom av den 30 september 2003, Inspire Art ( C‑167/01, EU:C:2003:512, punkt 96), och dom av den 25 oktober 2017, Polbud – Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 40).

47 Se punkterna 42 och 43 i detta förslag till avgörande, samt fotnoterna 18, 19 och 20.

48 Dom av den 25 oktober 2018, Walltopia ( C‑451/17, EU:C:2018:861, punkt 35).

49 Enligt de uppgifter som Team Power har tillhandahållit, varierar andelen arbetstagare som anställts via ett bemanningsföretag från 5,9 % i Slovenien till 0,2 % i Grekland (punkt 11.2 i dess skriftliga yttrande).

50 Punkterna 2.6 och 2.7 i Team Powers skriftliga yttrande.

51 Se föregående fotnot. Den bulgariska regeringen har hävdat att tillhandahållandet av arbetskraft för företag som är etablerade i Tyskland är Team Powers normala sätt att arbeta.

52 Vid förhandlingen uteslöt den bulgariska regeringen att Team Power skulle ha gjort sig skyldigt till bedrägeri eller missbruk. Den betonade att den ansåg att tvisten inte handlar om någon misstanke av det slaget, utan enbart om den objektiva tolkningen av villkoren för tillämpning av artikel 12.1 i förordning nr 883/2004.