Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 6 maj 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 De allmänna domstolarna, även kallade normala domstolar, delas in i distrikts-, region- och överdomstolar omfattande omkring 10000 domare enligt senaste uppgifter.

3 Se dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586), dom av den 17 december 2020, Openbaar Ministerie (Den utfärdande rättsliga myndighetens oavhängighet) ( C‑354/20 PPU och C‑412/20 PPU, EU:C:2020:1033), och dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153) och fotnoterna 4, 5, 9 och 10 i detta förslag till avgörande

4 C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982 (nedan kallad domen A. K. m.fl.).

5 C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234 (nedan kallad domen i målet Miasto Łowicz). I den domen förklarade domstolen att den begäran som framställts av de berörda domarna (se punkt 41 i detta förslag till avgörande) skulle avvisas på grund av bristande materiell anknytning mellan det nationella målet och de unionsrättsliga bestämmelserna.

6 Se mitt förslag till avgörande i målet A. K. m.fl. (Oavhängighet hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:551 (nedan kallat förslaget i A.K. m.fl.), punkt 1 fotnot 4).

7 Se kommissionen, motiverat förslag i enlighet med artikel 7.1 FEU angående rättsstatsprincipen i Polen, COM(2017) 835 final, 20 december 2017.

8 Kommissionen har inlett en fjärde talan om fördragsbrott mot Republiken Polen avseende det nya disciplinära regelverket (se pressmeddelande, 27 januari 2021, IP/21/224). Se vidare fotnot 49 i detta förslag till avgörande.

9 C‑619/18, EU:C:2019:531. Se även mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Polen (Oavhängigheten hos Högsta domstolen) ( C‑619/18, EU:C:2019:325).

10 C‑192/18, EU:C:2019:924. Se även mitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Polen (Oavhängigheten hos allmänna domstolar) ( C‑192/18, EU:C:2019:529).

11 Beträffande en generell översikt, se Devlin, R. och Wildeman, S. (red), Disciplining Judges: Contemporary Challenges and Controversies, Edward Elgar, 2021.

12 Se fotnot 49 i detta förslag till avgörande.

13 Kommissionen/Polen ( C‑791/19 R, EU:C:2020:277).

14 Kommissionen hänvisar i synnerhet till dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531).

15 Kommissionen hänvisar bland annat till Högsta domstolens dom av den 29 oktober 2003 (SNO 48/03).

16 Meddelanden från den biträdande särskilda åklagaren i disciplinära förfaranden mot domare vid allmänna domstolar, 29 november 2018, till domare vid den regionala domstolen i Łódź, den regionala domstolen i Warsawa och den regionala domstolen i Gorzów Wielkopolski; meddelande från särskilda åklagaren i disciplinära förfaranden mot domare vid allmänna domstolar, 17 december 2018, rörande undersökningar i samband med begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen.

17 Meddelande från den särskilda åklagaren i disciplinära förfaranden mot domare vid allmänna domstolar, 3 september 2019, rörande en domare vid regiondomstolen i Warsawa.

18 Meddelande från den särskilda åklagaren i disciplinära förfaranden mot domare vid allmänna domstolar, 6 december 2019, rörande en domare vid regiondomstolen i Warszawa.

19 Beslut av avdelningen för disciplinära mål av den 4 februari 2020 (II DO 1/20).

20 Meddelande från den särskilda åklagaren i disciplinära förfaranden mot domare vid allmänna domstolar, 29 november 2019, rörande en domare vid distriktsdomstolen i Olsztyn.

21 Meddelande från den särskilda åklagaren i disciplinära förfaranden mot domare vid allmänna domstolar, 15 december 2019, rörande domare vid appellationsdomstolen i Katowice; meddelande från den biträdande särskilda åklagaren i disciplinära förfaranden mot domare vid allmänna domstolar, 14 februari 2020, rörande en domare vid den regionala domstolen i Jelenia Góra.

22 Republiken Polen hänvisar bland annat till Högsta domstolens dom av den 29 oktober 2003 (SNO 48/03), och av den 17 oktober 2006 (SNO 59/06).

23 Republiken Polen hänvisar till domen i målet A. K. m.fl. och dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535).

24 Kommissionen hänvisar till, i synnerhet, Europadomstolen, 17 december 2004, Pedersen och Baadsgaard mot Danmark (CE:ECHR:2004:1217JUD004901799).

25 Kommissionen hänvisar till Europadomstolen, 24 september 2009, Pishchalnikov mot. Ryssland (CE:ECHR:2009:0924JUD000702504).

26 Republiken Polen hänvisar i synnerhet till dom av den 12 maj 2005, kommissionen/Belgien ( C‑287/03, EU:C:2005:282).

27 Se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 47).

28 Se dom av den 5 november 2019, kommissionen/Polen (Allmänna domstolars oavhängighet) ( C‑192/18, EU:C:2019:924, punkt 102).

29 Se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 55).

30 Se dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 111).

31 Se domen i målet Miasto Łowicz (punkt 34).

32 Se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 56) och dom av den 5 november 2019, kommissionen/Polen (Allmänna domstolars oavhängighet) ( C‑192/18, EU:C:2019:924, punkt 104).

33 Vad gäller särskilt artikel 47 i stadgan finns det olika ståndpunkter i litteraturen, se, till exempel, Rizcallah, C. och Davio, V., L’article 19 du Traité sur l’Union européenne: sésame de l’Union de droit, Revue trimestrielle des droits de l’homme, vol. 31, 2020, s. 155–185, på s. 178–181; Torres Pérez, A., From Portugal to Poland: The Court of Justice of the European Union as watchdog of judicial independence, Maastricht Journal of European and Comparative Law, vol. 27, 2020, s. 105–119, på s. 111–112.

34 Se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 77) och dom av den 5 november 2019, kommissionen/Polen (Allmänna domstolars oavhängighet) ( C‑192/18, EU:C:2019:924, punkt 114).

35 Se dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 143, citat utelämnas). Se också, till exempel, dom av den 6 oktober 2020, État luxembourgeois (Rätt att överklaga en begäran om upplysningar i skattefrågor) ( C‑245/19 och C‑246/19, EU:C:2020:795, punkt 47) och av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 45).

36 Se dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 110).

37 Se förslag till avgörande i målet A. K. m.fl. (punkt 85). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2020:1055, punkterna 45–47).

38 Se dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson och HG/rådet och kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 75), Europadomstolen, 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson mot Island (CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, §§ 231–234). Se också mina förslag till avgörande i målet W.Ż. (Avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter vid Högsta domstolen – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:289), och i målet Prokurator Generalny (Avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen – Tillsättning) ( C‑508/19, EU:C:2021:290).

39 Se dom av den 24 maj 2016, MT Højgaard och Züblin ( C‑396/14, EU:C:2016:347, punkt 23).

40 Se dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 43), dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkt 56) och dom av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska fredsdomares ställning) ( C‑658/18, EU:C:2020:572, punkt 45).

41 Se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 77), förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19 och C‑355/19, EU:C:2020:746, punkt 265).

42 Se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 77).

43 Se, till exempel, Europarådet, Europeiska stadgan om regler för domarnas rättsställning, 8–10 juli 1998, punkt 5; Förenta nationernas grundläggande principer om domstolarnas oberoende ställning, 1985, punkterna 17–20.

44 Se, till exempel, Europarådets rekommendation CM/Rec (2010)12 från Europarådets ministerkommitté angående domare: oavhängighet, effektivitet och ansvar, den 17 november 2010, punkt 66; Förenta nationernas råd för mänskliga rättigheter, Rapport från den särskilda rapportören om disciplinära åtgärder mot domare, (A/75/172), 17 juli 2020, punkt 21.

45 Se, till exempel, Europarådets rådgivande råd med europeiska domare (CCJE), yttrande nr 3 om principerna och reglerna för domares yrkesmässiga uppträdande, särskilt etik, olämpligt beteende och opartiskhet, 19 november 2002, punkterna 63–65, Förenta nationernas rapport, omnämnd i fotnot 44 i detta förslag till avgörande, punkt 22.

46 Se, i detta avseende, Europadomstolen, 9 januari 2013, Volkov mot Ukraina (CE:ECHR:2013:0109JUD002172211, §§ 175 till 185). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Statul Român – Ministerul Finanţelor Publice ( C‑397/19, EU:C:2020:747, punkterna 100 och 101).

47 Se domen i målet A. K. m.fl (punkt 142) och dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535, punkt 57).

48 Se domen i målet A. K. m.fl. (punkt 152).

49 Denna bestämmelse ändrades genom nationell lagstiftning (i media kallad munkavlelagen), som trädde i kraft den 14 februari 2020. Denna lagstiftning lade bland annat till vissa kategorier av disciplinära överträdelser men behöll i huvudsak dem som är i fråga i detta mål. Den är föremål för kommissionens fjärde talan om fördragsbrott mot Republiken Polen (se fotnot 8 i detta förslag till avgörande).

50 Se, bland annat, Venedigkommissionen och Generaldirektoratet för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen (DGI), yttrande nr 977/2020, (CDL-AD(2020)017), 22 juni 2020, punkt 44; Europarådets parlamentariska församling, resolution 2316 angående hur de demokratiska institutionerna i Polen fungerar, den 28 januari 2020, punkt 11; Grupp av stater mot korruption (Greco), fjärde utvärderingsomgången, andra tillägget till Second Compliance Report (GrecoRC4(2019)23), 6 december 2019, i synnerhet punkterna 58 och 66.

51 Som påpekats av kommissionen kritiserades detta förfarande bland annat i Venedigkommissionens yttrande nr 904/2017, (CDL-AD(2017)031), den 11 december 2017, punkterna 53–63.

52 Se dom av den 24 juni 2019, Kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 30). Här två månader från mottagandet av det motiverade förslaget den 17 juli 2019 (se punkt 27 i detta förslag till avgörande).

53 Se dom av den 10 december 2009, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑390/07, ej publicerad, EU:C:2009:765, punkterna 59 och 63).

54 Dessa exempel har nämnts i olika rapporter som utgetts av nationella och internationella organ rörande disciplinära förfaranden och åtgärder som vidtagits mot polska domare. Se, bland annat, Amnesty International, Poland: Free Courts, Free People, juli 2019; Helsinki Foundation for Human Rights, Disciplinary Proceedings Against Judges and Prosecutors, februari 2019; Themis Association of Judges, Svar från de polska myndigheterna med anledning av EU‑domstolens dom av den 19 november 2019, uppdaterat den 31 december 2020. Som anges i punkt 69 i CCJE:s yttrande nr 3 (2002), angivet i fotnot 45 i detta förslag till avgörande, betecknar disciplinär åtgärd varje åtgärd som negativt påverkar en domares ställning eller karriär.

55 Se dom i målet A. K. m.fl. (i synnerhet punkterna 123–129 och 153).

56 Se dom i målet A. K. m.fl. (punkterna 133 och 134).

57 Se dom i målet A. K. m.fl. (punkterna 137–151). Beträffande KRS, se också dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkterna 130–135) och mitt förslag till avgörande i målet A.B. m.fl. ( C‑824/18, EU:C:2020:1053, punkterna 116–126).

58 C‑619/18, EU:C:2019:531.

59 Dom av den 5 december 2019 (III PO 7/18), i synnerhet punkterna 38–81.

60 Beslut av den 15 januari 2020 (III PO 8/18 och III PO 9/18).

61 Resolution av den 23 januari 2020 (BSA I-4110–1/20), i synnerhet punkterna 31–45. Denna resolution har ställning som lag (se punkterna 2 och 3).

62 Se domen i målet A.K. m.fl., punkterna 167–169.

63 Se domen i målet A.K. m.fl., punkt 132.

64 Se förslag till avgörande i målet A.K. m.fl. (punkterna 131–137).

65 Se förslag till avgörande i målet A.K. m.fl. (punkterna 138 och 139).

66 Dom av den 20 april 2020 (U 2/20).

67 Dom av den 25 mars 2019 (K 12/18).

68 Se dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson och HG/rådet och kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 72).

69 Se dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson och HG/rådet och kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 73).

70 Se, till exempel, Europadomstolen, 28 april 2009, Savino m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2009:0428JUD001721405, § 94).

71 CE:ECHR:2016:0112JUD005777413, §§ 57–63 och 67.

72 Se punkterna 67–72 i detta förslag till avgörande. Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19 och C‑355/19, EU:C:2020:746, punkt 265).

73 Se, till exempel, Europeiska stadgan, angiven i fotnot 43 i detta förslag till avgörande, punkt 5.1. CCJE, yttrande nr 3 (2002), angivet i fotnot 45 i detta förslag till avgörande, punkterna 69, 71 och 77; Förenta nationernas grundläggande principer, angivna i fotnot 43 i detta förslag till avgörande, punkterna 17, 19 och 20.

74 Se, i detta avseende, dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 48).

75 Se dom av den 29 juli 2019, Gambino och Hyka ( C‑38/18, EU:C:2019:628, punkt 39).

76 Se dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 71 och 72).

77 Se dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:373, punkt 97).

78 Se dom av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88, punkterna 29 och 30) och dom av den 4 juni 2013, ZZ ( C‑300/11, EU:C:2013:363, punkt 55).

79 Se dom av den 16 oktober 2019, Glencore Agriculture Hungary ( C‑189/18, EU:C:2019:861, punkt 61).

80 Beträffande tillämpning som rör disciplinärt förfarande mot domare, se Europadomstolen, 5 februari 2009, Olujić mot Kroatien (CE:ECHR:2009:0205JUD002233005, §§ 77–91) (åsidosättande konstaterat av kravet på skälig tid och likställdhet i processen).

81 Se Europadomstolen, 25 juni 2019, Virgiliu Tănase mot Rumänien (CE:ECHR:2019:0625JUD004172013, § 209).

82 Se Europadomstolen, 19 januari 2010, Rangdell mot Finland (CE:ECHR:2010:0119JUD002317208, § 36). Denna period kan emellertid omfatta obligatoriska inledande steg i förfarandet: se Europadomstolen, 28 juni 1978, Konig mot Tyskland (CE:ECHR:1978:0628JUD000623273, § 98).

83 Se Europadomstolen, 27 juli 2006, Mamič mot Slovenien (nr 2) (CE:ECHR:2006:0727JUD007577801, §§ 23 och 24).

84 Se Europadomstolen, 28 juni 1978, Konig mot Tyskland (CE:ECHR:1978:0628JUD000623273, § 98).

85 Se, i detta avseende, van Dijk, P. m.fl. (red.), Theory and Practice of the European Convention on Human Rights, femte uppl., Intersentia, 2018, s. 588–592.

86 Se Europadomstolen, 2 november 2010, Sakhnovskiy mot Ryssland (CE:ECHR:2010:1102JUD002127203, § 94).

87 Se Europadomstolen, 13 september 2016, Ibrahim m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2016:0913JUD005054108, § 253).

88 Se Europadomstolen, 23 juni 2016, Baka mot Ungern (CE:ECHR:2016:0623JUD002026112, § 121) och Europadomstolen, 23 maj 2017, Paluda mot Slovakien (CE:ECHR:2017:0523JUD003339212, § 45).

89 Se Europadomstolen, 6 november 2018, Ramos Nunes de Carvalho e Sá mot Portugal (CE:ECHR:2018:1106JUD005539113, § 196).

90 Se dom av den 17 december 2020, kommissionen/Ungern (Mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑808/18, EU:C:2020:1029, punkt 113).

91 Se dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723, punkt 88) och dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkterna 91 och 92).

92 Se domen i målet Miasto Łowicz (punkterna 58 och 59). Se också dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 25), beslut av den 12 februari 2019, RH ( C‑8/19 PPU, EU:C:2019:110, punkt 47).

93 C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 100.

94 Se, i detta avseende, dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 101).