Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 3 juni 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets rambeslut av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).

3 Min kursivering.

4 Se, exempelvis, dom av den 17 juli 2008, Kozlowski ( C‑66/08, EU:C:2008:437, punkt 42 och där angiven rättspraxis), dom av den 2 april 2009, A ( C‑523/07, EU:C:2009:225, punkt 34 och där angiven rättspraxis), eller dom av den 11 januari 2017, Grundza ( C‑289/15, EU:C:2017:4, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

5 Rådets förordning av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1).

6 Rådets förordning av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i den version som uppdaterades genom rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT L 230, 1983, s. 6; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13), i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2195/91 av den 25 juni 1991 (EGT L 206, 1991, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 46).

7 Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT 45, 1962, s. 1385) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

8 Dom av den 2 april 2009, A ( C‑523/07, EU:C:2009:225, punkterna 37 och 38) vad gäller fastställandet av barnets hemvist i den mening som avses i förordning nr 2201/2003, dom av den 11 november 2004, Adanez-Vega ( C‑372/02, EU:C:2004:705, punkt 37) vad avser arbetstagarens bosättning enligt förordning nr 1408/71, och dom av den 15 september 1994, Pedro Magdalena Fernández/kommissionen ( C‑452/93 P, EU:C:1994:332, punkt 22), vad gäller tjänsteföreskrifterna.

9 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Uttalanden från vissa medlemsstater vid antagandet av rambeslutet (EGT L 190, 2002, s. 1) (nedan kallat rambeslutet om en europeisk arresteringsorder).

10 Min kursivering.

11 Dom av den 17 juli 2008, Kozlowski ( C‑66/08, EU:C:2008:437, punkt 46). Se även dom av den 13 december 2018, Sut ( C‑514/17, EU:C:2018:1016, punkt 34).

12 Dom av den 17 juli 2008, Kozlowski ( C‑66/08, EU:C:2008:437, punkt 48). Se även dom av den 5 september 2012, Lopes Da Silva Jorge ( C‑42/11, EU:C:2012:517, punkt 43).

13 Dom av den 17 juli 2008, Kozlowski ( C‑66/08, EU:C:2008:437, punkt 49). Jämför med punkt 36 i den domen, där EU-domstolen slog fast att uttrycket uppehåller sig inte innefattar tillfälliga besök. Se även dom av den 5 september 2012, Lopes Da Silva Jorge ( C‑42/11, EU:C:2012:517, punkt 38).

14 EU-domstolen har slagit fast att det fakultativa skäl till att verkställighet får vägras som anges i artikel 4.6 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder bland annat har till syfte att möjliggöra för den verkställande rättsliga myndigheten att lägga särskild vikt vid möjligheterna att underlätta den eftersökta personens återanpassning till samhället när denne avtjänat sitt fängelsestraff. Dom av den 17 juli 2008, Kozlowski ( C‑66/08, EU:C:2008:437, punkt 45). Se även dom av den 24 juni 2019, Poplawski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 99 och där angiven rättspraxis). För ett liknande uttalande avseende artikel 5.3 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder, se dom av den 11 mars 2020, SF (En europeisk arresteringsorder – Garanti om återsändande till den verkställande staten) (C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

15 Se, i synnerhet, artikel 3.1.

16 Se även kommissionens tillkännagivande – Handbok om överförande av dömda personer och översändande av fängelsedomar i Europeiska unionen (EUT C 403, 2019, s. 2), punkt 2.3.2.

17 Se emellertid även artikel 4.2, artikel 4.4 och skäl 9 i rambeslut 2008/909.

18 Se, exempelvis, Faraldo-Cabana, P., One step forward, two steps back? Social rehabilitation of foreign offenders under Framework Decisions 2008/909/JHA and 2008/947/JHA, New Journal of Criminal Law, vol. 10(2), 2019, s. 151–167, på s. 157–159.

19 Dom av den 17 juli 2008, Kozlowski ( C‑66/08, EU:C:2008:437, punkt 49).

20 Ruta k) i det intyg för vilket det finns ett formulär i bilaga I har rubriken Den dömda personens synpunkter och kräver att information lämnas om detta.

21 Europarådets konvention av den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer, CETS nr 112. Enligt denna konvention krävs samtycke till överförandet av den dömda personen. Såsom erinras om i skäl 4 i rambeslut 2008/909 har [t]illäggsprotokollet till den konventionen …, enligt vilket överförande under vissa förutsättningar får ske utan personens samtycke, … inte ratificerats av samtliga medlemsstater.

22 För en diskussion om syftet med rambeslut 2008/909, se, till exempel, De Wree, E., Vander Beken, T., och Vermeulen, G., The transfer of sentenced persons in Europe: Much ado about reintegration, Punishment & Society vol. 11(1), 2009, s. 111–128, på s. 117; Martufi, A., Assessing the resilience of social rehabilitation as a rationale for transfer. A commentary on the aims of Framework Decision 2008/909/JHA, New Journal of European Criminal Law, vol. 9, 2018, s. 43–61, på s. 44; Faraldo-Cabana, P., One step forward, two steps back? Social rehabilitation of foreign offenders under Framework Decisions 2008/909/JHA and 2008/947/JHA, New Journal of Criminal Law, vol. 10(2), 2019, s. 151–167.

23 Martufi, A., Assessing the resilience of social rehabilitation as a rationale for transfer. A commentary on the aims of Framework Decision 2008/909/JHA, New Journal of European Criminal Law, vol. 9, 2018, s. 43–61, på s. 49.

24 Till skillnad från obligatoriska samråd när överförandet omfattas av artikel 4.1 c.

25 Min kursivering.

26 Se mitt förslag till avgörande i målet A.P. (Övervakningsåtgärder) ( C‑2/19, EU:C:2020:80, punkt 30).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2018, Piotrowski ( C‑367/16, EU:C:2018:27, punkt 61). Se även mitt förslag till avgörande i målet X (En europeisk arresteringsorder mot en sångare) ( C‑717/18, EU:C:2019:1011, punkt 80).

28 Se artikel 12 i rambeslut 2008/909.

29 Se, exempelvis, dom av den 8 november 2016, Ognyanov ( C‑554/14, EU:C:2016:835, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

30 Såsom redan har angetts ovan i punkterna 91–93 i detta förslag till avgörande.