Tribunalens dom (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) den 25 oktober 2023

I mål T‑136/19,

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning), vid överläggningen sammansatt av ordföranden S. Gervasoni, samt domarna L. Madise, P. Nihoul, R. Frendo (referent) och J. Martín y Pérez de Nanclares, justitiesekreterare: handläggaren I. Kurme,

efter den skriftliga delen av förfarandet

efter förhandlingen den 29 september 2022,

följande

Dom [utelämnas]

I. Bakgrunden till tvisten

A. De faktiska omständigheterna [utelämnas]

1. Gasförsörjningen i Bulgarien

2. Gasleveranser i Bulgarien

3. Lagringsstationen i Chiren

B. Det angripna beslutet

II. Rättegångsdeltagarnas yrkanden

III. Rättslig bedömning

A. Den andra grunden: Bristfällig motivering och felaktig rättstillämpning samt felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna vad gäller definitionen av marknaden för kapacitetstjänster i den rumänska gasledningen 1 [utelämnas]

1. Den tredje delgrunden: Felaktig rättstillämpning och oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna vid definitionen av marknaden för kapacitetstjänster i den rumänska gasledningen 1

a) Felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna avseende att kommissionen underlät att göra åtskillnad mellan primär- och andrahandsmarknaderna för kapacitet i den rumänska gasledningen 1 och inte identifierade Transgaz som leverantör av nämnda kapacitet

b) Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, avseende identifieringen av Bulgargaz som leverantör i den rumänska gasledningen 1

B. Den tredje grunden: Det felaktiga konstaterandet att sökandena hade en dominerande ställning på de relevanta marknaderna

1. Den första delgrunden: Det felaktiga konstaterandet att Bulgargaz hade en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1

a) Den första anmärkningen: Kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den fann att Bulgargaz kontrollerade tredje parts tillgång till den rumänska gasledningen 1

b) Den andra anmärkningen: Kommissionen identifierade inte Transgaz som leverantör av kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1

C. Den fjärde grunden: Det felaktiga konstaterandet att sökandena har missbrukat sin dominerande ställning

1. Tillämpliga principer och rättspraxis [utelämnas]

a) Begreppet missbruk av dominerande ställning

2. Den första undergrunden: Felaktig bedömning av beslutet att neka tillträde till den rumänska gasledningen 1 [utelämnas]

a) Den andra delgrunden: Felaktig tillämpning av teorin om nödvändig infrastruktur såtillvida att Bulgargaz, som endast är en användare av den rumänska gasledningen 1, tillskrevs en leveransvägran som utgjorde missbruk

b) Den sjunde delgrunden: Förbehållandet av hela kapaciteten i den rumänska gasledningen 1 saknar bevisvärde

c) Den åttonde delgrunden: Huruvida diskussionerna om omförhandlingen av 2005 års avtal saknar bevisvärde

1) Den första anmärkningen: den mellanstatliga arten av omförhandlingen av 2005 års avtal

i) Den centrala karaktären av en tryggad gasförsörjning i Bulgarien och Bulgargaz roll som offentlig leverantör vid omförhandlingen av 2005 års avtal

d) Slutsatser avseende den första undergrunden

3. Slutsats beträffande den fjärde grunden

1) Den konkurrensbegränsande strategin

2) En enda fortlöpande överenskommelse

D. Den första grunden: Väsentliga fel i förfarandet vid utövandet av sökandenas rätt till försvar samt åsidosättande av principen om god förvaltningssed [utelämnas]

1. Den första och den andra delen, avseende åsidosättande av skyldigheten att protokollföra och föra in i akten, de handlingar som avser kommissionens möten med Overgas, samt otillräcklig tillgång till dessa

2. Huruvida det förekommit fel i förfarandet

a) Den första anmärkningen: Underlåtenhet att på ett korrekt sätt protokollföra och föra in de förklaringar som gjordes under mötena med Overgas i akten

1) Mötena år 2015 och år 2016

2) Mötena under åren 2010–2013

b) Den andra anmärkningen: Tillgång till de detaljerade protokollen och de uppföljande synpunkterna

1) Skyldigheten att omedelbart bestrida maskeringarna i de uppföljande synpunkterna

2) Tillgång till de handlingar som finns tillgängliga i datarummet och alltför maskerade versioner av de uppföljande synpunkterna

c) Slutsats om förfarandefel

3. De konstaterade oegentligheternas inverkan på säkerställandet av sökandenas rätt till försvar

a) De uppgifter som inte lämnats ut i de detaljerade protokollen

b) De uppgifter som inte lämnats ut i de uppföljande synpunkterna

c) Slutsats avseende den första och den andra delgrunden

E. Slutsats avseende yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet

2 BEH är ett av den bulgariska staten helägt bolag. Den bulgariska statens rättigheter i BEH utövas av Bulgariens energiminister. BEH har flera dotterbolag som är verksamma på energiområdet i Bulgarien. Inom gassektorn äger företaget 100 procent av aktiekapitalet i sina dotterbolag Bulgargaz och Bulgartransgaz.

3 Bulgargaz är den offentliga gasleverantören i Bulgarien.

4 Bulgartransgaz är

6 Under överträdelseperioden fanns det två försörjningskällor för gas i Bulgarien, nämligen inhemsk produktion och import från Ryssland. Eftersom den inhemska produktionen vid den tidpunkten var försumbar, var landets försörjning nästan helt beroende av importen av rysk gas.

7 Den ryska gasen transporterades till Bulgarien via Ukraina och därefter till Rumänien genom tre gasledningar, nämligen de rumänska transitgasledningarna 1, 2 och 3, som förvaltas av Transgaz SA, den systemansvarige för gasöverföringsnätet i Rumänien.

8 Den rumänska transitgasledningen 1 (nedan kallad den rumänska gasledningen 1) gick genom Rumänien från införselstället, nämligen kontrollstationen Isaccea 1, beläget vid den ukrainsk/rumänska gränsen, fram till införselstället för överföringssystemet Negru Vodă 1, som ligger vid gränsen mellan Rumänien och Bulgarien. Överföringssystemet, som i sin tur var anslutet till lagringsanläggningen i Chiren, var ett rent nationellt system till vilket huvuddelen av kunderna och de lokala distributionssystemen i Bulgarien var anslutna, med undantag för kunder och distributionssystem i sydöstra Bulgarien.

9 De rumänska transitgasledningarna 2 och 3 transporterade rysk gas från den ukrainsk/rumänska gränsen till gränsen mellan Rumänien och Bulgarien till införselställena Negru Vodă 2 och 3 och slogs samman i Bulgarien, och bildade den bulgariska överföringsgasledningen. Gasledningen användes för begränsad försörjning i sydvästra Bulgarien och transporterade huvudsakligen gas till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Grekland och Turkiet.

10 Den rumänska gasledningen 1 utgjorde därför, åtminstone fram till april 2016, det enda fungerande sättet att transportera gas till Bulgarien för att leverera gas till den största delen av landet.

11 Den rumänska gasledningen 1, med en total kapacitet på 7,4 miljarder kubikmeter per år, byggdes år 1974 i enlighet med det mellanstatliga avtal som ingicks mellan Folkrepubliken Bulgarien och Socialistiska republiken Rumänien den 29 november 1970 (nedan kallat 1970 års mellanstatliga avtal).

12 Den 5 juli 1974 ingick Bulgargaz föregångare, bolaget Neftochim, ett avtal med bolaget Rompetrol, föregångaren till Transgaz, om användning av den rumänska gasledningen 1. Avtalet var i kraft till 2005.

13 Den 18 februari 2003 ingick Republiken Bulgarien och Republiken Rumänien ett nytt mellanstatligt avtal (nedan kallat 2003 års mellanstatliga avtal). Enligt artikel 3 i det avtalet åtog sig avtalsparterna att förmå sina respektive gasoperatörer, det vill säga Bulgargaz och Transgaz, att ingå ett nytt avtal om användning av den rumänska gasledningen 1, för att återspegla de nya transittarifferna.

14 Den 19 oktober 2005 ingick Transgaz och Bulgargaz ett nytt avtal (nedan kallat 2005 års avtal), enligt vilket Bulgargaz beviljades ensamrätt till den rumänska gasledningen 1 till och med den 31 december 2011. Avtalet garanterade i huvudsak en årlig kapacitet på 6,49 miljarder kubikmeter. I gengäld betalade Bulgargaz en fast årlig avgift till Transgaz, oberoende av den kapacitet som faktiskt utnyttjats. År 2009 förlängdes avtalet till och med den 31 december 2016.

15 Under överträdelseperioden köpte Bulgargaz gas från Ryssland och var den enda eller huvudsakliga importören av rysk gas till Bulgarien. Bolaget hade även förvärvat merparten av den inhemska gasproduktionen. Bulgargaz var således den huvudsakliga gasleverantören dels i grossistledet i efterföljande led, dels till slutkunderna, det vill säga de företag som var direkt anslutna till överföringssystemet.

16 Under överträdelseperioden var Bulgargaz verksam som offentlig gasleverantör på de bulgariska marknaderna enligt licens nr JI‑214‑14/29.11.2006 för offentlig leverans av gas i Republiken Bulgarien (nedan kallad Bulgargaz licens). Denna licens hade tilldelats bolaget genom beslut nr P-046 av Komisia za energiyno i vodno regulirane (Bulgariens kommission för energi- och vattenreglering) (nedan kallad bulgariska tillsynsmyndigheten) av den 29 november 2006 (nedan kallad bulgariska tillsynsmyndighetens beslut), grundat på ЗАКОН ЗА ЕНЕРГЕТИКАТА (energilagen) av den 9 december 2003 (DV nr 107 av den 9 december 2003), senast ändrad den 13 december 2018 (DV nr 103 av den 13 december 2018) (nedan kallad den bulgariska energilagen), för en period på 35 år (artikel 2.6.1 i den nämnda licensen).

21 Naturgas kan lagras för senare användning i underjordiska gaslagringsanläggningar. Dessa anläggningar kan användas som ett verktyg för att anpassa utbudet till efterfrågan, främst med hänsyn till säsongsvariationer i efterfrågan på gas. Dessutom kan dessa anläggningar, särskilt när det finns ett starkt beroende av en enda försörjningskälla, erbjuda betydande möjligheter till hjälp i händelse av avbrott i försörjningen.

22 I Bulgarien var lagringsanläggningen i Chiren, med en kapacitet på 0,5 miljarder kubikmeter, den enda befintliga lagringsanläggningen under överträdelseperioden. Denna var inte en flercykellagringsanläggning, eftersom gasen endast kunde matas in där under de så kallade sommarmånaderna och tas ut under de så kallade vintermånaderna.

34 I det angripna beslutet drog kommissionen i huvudsak slutsatsen att sökandena hade begått en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 102 FEUF mellan den 30 juli 2010 och den 1 januari 2015 (se skäl 653).

56 Sökandena har, med stöd av Republiken Bulgarien, i den senaste versionen av sina yrkanden, yrkat att tribunalen ska

57 Kommissionen har, med stöd av Gazprom, yrkat att tribunalen ska

58 Sökandena har åberopat följande sju grunder:

79 Sökandena har, med stöd av Republiken Bulgarien, gjort gällande att definitionen av marknaden för kapacitetstjänster i den rumänska gasledningen 1 är behäftad med följande:

80 Det är lämpligt att inleda med en gemensam prövning av de två första fel som sökandena har åberopat.

81 Sökandena har gjort gällande att det i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 2009, s. 36) görs en åtskillnad mellan primär- och andrahandsmarknaderna för gaskapacitet. Sökandena har påpekat att det enligt nämnda förordning endast är den systemansvarige för överföringssystemet som kan sälja kapacitet på primärmarknaden, medan nätanvändarna endast kan sälja kapacitet på andrahandsmarknaden. Kommissionen har således gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att inte skilja mellan den primära marknaden och andrahandsmarknaden för gaskapacitet, genom att anta en definition av marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1 som strider mot förordning nr 715/2009 och genom att bortse från det faktum att Transgaz var leverantör på denna primära marknad.

82 Det är riktigt att det i förordning nr 715/2009 görs åtskillnad mellan den primära marknaden och andrahandsmarknaden för gaskapacitet. Enligt den förordningen är primärmarknaden marknaden för kapacitet där den systemansvariga för överföringssystemet handlar direkt (se artikel 2.1 led 22), medan andrahandsmarknaden är en marknad där kapaciteten handlas men som inte är den primära marknaden (se artikel 2.1 led 6).

83 I skäl 34 i förordning nr 715/2009 anges emellertid att förordningen, i likhet med de riktlinjer som antagits med stöd av förordningen, inte påverkar tillämpningen av unionens konkurrensregler.

84 Såsom framgår av punkterna 2 och 3 i tillkännagivandet om definitionen av relevant marknad skiljer sig dessutom begreppet marknad i konkurrenshänseende från andra marknadsbegrepp som ofta används i andra sammanhang (dom av den 1 juli 2010, AstraZeneca/kommissionen, T‑321/05, EU:T:2010:266, punkt 97). Dess huvudsakliga syfte är att systematiskt identifiera de aktuella företagens konkurrensbegränsningar (dom av den 18 maj 2022, Wieland-Werke/kommissionen, T‑251/19, ej publicerad, EU:T:2022:296, punkt 40).

85 Vid tillämpningen av artikel 102 FEUF ska således definitionen av den relevanta marknaden göras i syfte att fastställa det område inom vilket det ska bedömas huruvida ett företag i betydande omfattning kan agera oberoende i förhållande till sina konkurrenter, sina kunder och konsumenterna, och således huruvida det har en dominerande ställning i den mening som avses i denna bestämmelse (dom av den 9 november 1983, Nederlandsche Banden-Industrie-Michelin/kommissionen, 322/81, EU:C:1983:313, punkt 37, och dom av den 1 juli 2010, AstraZeneca/kommissionen, T‑321/05, EU:T:2010:266, punkt 30).

86 Det framgår av fast rättspraxis att vid prövningen av ett företags eventuellt dominerande ställning ska konkurrensmöjligheterna bedömas inom marknaden för alla produkter eller tjänster som på grund av sina egenskaper är särskilt lämpade för att tillgodose konstanta behov och endast i begränsad omfattning är utbytbara mot andra produkter eller tjänster, eftersom dessa konkurrensmöjligheter även ska bedömas mot bakgrund av konkurrensvillkoren samt efterfråge- och utbudsmönstret på marknaden (se dom av den 9 november 1983, Nederlandsche Banden-Industrie-Michelin/kommissionen, 322/81, EU:C:1983:313, punkt 37 och där angiven rättspraxis, och dom av den 1 juli 2010, AstraZeneca/kommissionen, T‑321/05, EU:T:2010:266, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

87 För att avgöra huruvida kommissionen var skyldig att göra åtskillnad mellan primär- och andrahandsmarknaderna för kapacitet i den rumänska gasledningen 1, ska tribunalen således kontrollera huruvida denna åtskillnad, under överträdelseperioden, var relevant med avseende på de tjänster som erbjöds på var och en av dessa marknader, för att således fastställa det område inom vilket frågan huruvida sökandena hade en dominerande ställning på denna relevanta marknad skulle bedömas.

88 Det är ostridigt att den rumänska gasledningen 1, under överträdelseperioden, var det enda genomförbara sättet att transportera rysk gas till Bulgarien, vilket innebar att kapacitetstjänsterna på nämnda gasledning inte var utbytbara mot andra tjänster i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 86 ovan, i syfte att transportera gas mellan Ryssland och Bulgarien. Härav följer e contrario, och fortfarande i den mening som avses i samma rättspraxis, att kapacitetstjänster på primär- och andrahandsmarknaderna på den rumänska gasledningen 1 utgjorde ett antal tjänster som var särskilt lämpade för att tillgodose konstanta behov och därför var utbytbara sinsemellan.

89 I detta avseende gjorde kommissionen en riktig bedömning när den påpekade att Bulgargaz, under överträdelseperioden, enligt 2005 års avtal inte bara reserverade all kapacitet på den rumänska gasledningen 1, utan även kunde förhindra varje försök från Transgaz sida att tilldela utomstående kapacitet på primärmarknaden (se skälen 260 och 261 i det angripna beslutet). I artikel 17.1 i nämnda avtal angavs nämligen att [den rumänska] gasledningen [var] förbehållen [Bulgargaz] exklusiva användning och utan [Bulgargaz] samtycke [var] det inte möjligt att ansluta andra kunder till denna gasledning och ingen annan mängd naturgas [kom] att transporteras.

90 Trots att Transgaz var systemansvarig för den rumänska gasledningen 1 gällde följande under överträdelseperioden:

91 Åtskillnaden mellan primär- och andrahandsmarknaderna var således inte relevant för bedömningen enligt artikel 102 FEUF.

92 Sökandena anser att denna slutsats är felaktig, eftersom Transgaz, enligt förordning nr 715/2009, var skyldigt att ensidigt överta Bulgargaz outnyttjade kapacitet i den rumänska gasledningen 1 och att erbjuda tredje part denna kapacitet, oberoende av 2005 års avtal. De har i detta avseende påpekat att nämnda förordning och de riktlinjer som bifogats förordningen i den lydelse som var i kraft fram till den 16 september 2012 (nedan kallade 2009 års riktlinjer) om förfaranden för hantering av överbelastning vid avtalsbetingad överbelastning har direkt effekt. De har följaktligen hävdat att den omständigheten att Rumänien inte har genomfört dessa regler inte kan medföra skada för dem.

93 Det ska i detta hänseende erinras om att följande definitioner anges i förordning nr 715/2009:

94 I artikel 16.3 a i förordning nr 715/2009 föreskrivs att vid avtalsbetingad överbelastning ska den systemansvariga erbjuda outnyttjad kapacitet på den primära marknaden, åtminstone med en dags framförhållning och på avbrytbara villkor.

95 I 2009 års riktlinjer, som kompletterade förordning nr 715/2009, föreskrevs i punkt 2.2 led 1 att om avtalad kapacitet inte utnyttjas, ska de systemansvariga göra denna kapacitet tillgänglig på den primära marknaden på avbrytbara villkor och genom avtal med olika löptider. Denna skyldighet avsåg emellertid endast det fallet att den outnyttjade kapaciteten inte erbjöds av den relevanta nätanvändaren på andrahandsmarknaden till ett rimligt pris.

96 Vad däremot gäller möjligheten att dra tillbaka och omfördela outnyttjad kapacitet som fast kapacitet, föreskrevs i punkt 2.2 led 4 i 2009 års riktlinjer endast att om det är lämpligt skulle de systemansvariga göra rimliga ansträngningar för att på marknaden åtminstone erbjuda delar av den outnyttjade kapaciteten som fast kapacitet.

97 Två konstateranden följer av artikel 16.3 a i förordning nr 715/2009, tolkad mot bakgrund av 2009 års riktlinjer. För det första skulle Transgaz erbjuda outnyttjad kapacitet på den rumänska gasledningen 1 endast om Bulgargaz inte erbjöd den på andrahandsmarknaden till ett rimligt pris. För det andra var Transgaz i ett sådant fall endast skyldigt att erbjuda tredje part outnyttjad kapacitet kortfristigt och till avbrytbara villkor och inte som fast kapacitet.

98 I skäl 35 i det angripna beslutet, vilket inte har bestritts av sökandena, påpekade kommissionen att gasleverantörer i senare led normalt inte kunde förlita sig på avbrytbara kapaciteter för att uppfylla sina leveransskyldigheter gentemot sina kunder, eftersom denna kapacitet inte garanterades av den systemansvarige. Transgaz utbud av kapacitet som Bulgargaz inte utnyttjat som kortfristig och avbrytbar kapacitet gjorde det således inte möjligt för den systemansvarige för överföringssystemet att tillgodose de konstanta behoven hos de företag som önskade få tillträde till den rumänska gasledningen 1.

99 Ändringen av 2009 års riktlinjer genom antagandet av kommissionens beslut 2012/490/EU av den 24 augusti 2012 om ändring av bilaga I till förordning nr 715/2009 (EUT L 231, 2012, s. 16) (nedan kallade 2012 års riktlinjer) bekräftar att den skyldighet som föreskrivs i artikel 16.3 i förordning nr 715/2009 var otillräcklig. Det framgår nämligen av andra skälet i beslut 2012/490/EU att 2012 års riktlinjer antogs, eftersom praxis hade visat att den avtalsbetingade överbelastningen, trots tillämpningen av vissa principer för hantering av överbelastning, såsom utbudet av avbrytbar kapacitet, fortsatte att utgöra ett hinder för utvecklingen av en väl fungerande inre marknad för gas.

100 För att lösa denna situation föreskrevs i 2012 års riktlinjer fyra olika förfaranden som syftade till att göra det möjligt för de systemansvariga att vid avtalsbetingad överbelastning omfördela outnyttjad kapacitet som fast kapacitet. Endast tre av dessa förfaranden skulle genomföras från och med den 1 oktober 2013 och således under överträdelseperioden.

101 I förevarande fall har sökandena hänvisat till två av dessa mekanismer, nämligen dels mekanismen för att öka kapaciteten genom ett överboknings- och återköpssystem som föreskrivs i punkt 2.2.2 i 2012 års riktlinjer (nedan kallad mekanismen för överbokning och återköp), dels mekanismen use-it-or-lose-it (UIOLI) för att erbjuda kapacitet på lång sikt som föreskrivs i punkt 2.2.5 i riktlinjerna (nedan kallad UIOLI‑mekanismen och, tillsammans med mekanismen för överbokning och återköp, incitamentsmekanismerna).

102 För det första gjorde mekanismen för överbokning och återköp det möjligt för den systemansvarige att öka kapaciteten i sitt nät genom att erbjuda ytterligare kapacitet som fast kapacitet utöver den kapacitet som kunde transporteras. Den systemansvarige för överföringssystemet skulle köpa in den kapacitet som slutligen hade definierats av användarna och som översteg vad gasöverföringsnätet kunde transportera (se punkt 2.2.2 leden 1 och 6 i 2012 års riktlinjer). För att uppmuntra den systemansvarige för överföringssystemet att ta på sig riskerna i samband med överförsäljning omfattade systemet en ekonomisk ersättning (se punkt 2.2.2 led 3 i 2012 års riktlinjer).

103 För att mekanismen för överbokning och återköp skulle kunna tillämpas föreskrevs i 2012 års riktlinjer att den måste godkännas i förväg av den nationella tillsynsmyndigheten och bli föremål för samråd med de nationella tillsynsmyndigheterna i gränsmedlemsstaterna.

104 För det andra var de nationella tillsynsmyndigheterna, enligt UIOLI‑mekanismen, skyldiga att begära att den systemansvarige för överföringssystemet systematiskt, helt eller delvis, tog tillbaka underutnyttjad avtalskapacitet från en nätanvändare vid en sammanlänkningspunkt, om nätanvändaren inte på rimliga villkor hade sålt eller erbjudit sin outnyttjade kapacitet och om andra nätanvändare begärde fast kapacitet (se punkt 2.2.5 led 1 i 2012 års riktlinjer).

105 För att den systemansvarige för överföringssystemet skulle kunna använda UIOLI‑mekanismen var den nationella tillsynsmyndigheten emellertid tvungen att i förväg fastställa att de villkor som anges i 2012 års riktlinjer för att en systemansvarig för överföringssystem ska kunna dra tillbaka kapacitet var uppfyllda (se punkt 2.2.5 leden 1 och 4 i 2012 års riktlinjer).

106 Sökandena har i huvudsak gjort gällande att Transgaz från och med år 2012 hade kunnat använda incitamentsmekanismerna för att ensidigt dra tillbaka Bulgargaz outnyttjade kapacitet i den rumänska gasledningen 1 och omfördela den till tredje part.

107 Det framgår av punkterna 103–105 ovan att den rumänska tillsynsmyndigheten, för att dessa incitamentssystem skulle kunna tillämpas, var tvungen att vidta vissa föregående åtgärder.

108 I skälen 293 och 294 i det angripna beslutet konstaterade kommissionen att den rumänska tillsynsmyndigheten vid den tidpunkten inte hade vidtagit de föregående åtgärder som var nödvändiga för att den systemansvarige för överföringssystemet skulle kunna använda incitamentssystemen.

109 Sökandena har emellertid bestritt att ett ingripande från den rumänska tillsynsmyndigheten är nödvändigt för att Transgaz ska kunna erbjuda tredje part den outnyttjade kapacitet som Bulgargaz har i den rumänska gasledningen 1.

110 Sökandenas ståndpunkt kan inte godtas. I avsaknad av ett föregående ingripande från den nationella tillsynsmyndigheten under överträdelseperioden kunde incitamentssystemen inte genomföras (se punkterna 103 och 105 ovan). Detta innebär att Transgaz under denna period inte hade kunnat använda sig av dessa mekanismer för att ensidigt dra tillbaka den outnyttjade kapaciteten i den rumänska gasledningen 1 och erbjuda tredje parter denna kapacitet som fast kapacitet. Transgaz kunde således endast erbjuda utomstående den outnyttjade kapaciteten i enlighet med förordning nr 715/2009 såsom kortsiktig och avbrytbar kapacitet.

111 Såsom framgår av punkt 98 ovan skulle ett kortsiktigt och avbrytbart utbud i praktiken inte ha gjort det möjligt för Transgaz att kringgå de begränsningar som infördes genom 2005 års avtal och således att tillgodose de konstanta behoven hos de leverantörer som önskade få tillgång till den rumänska gasledningen 1, eftersom en sådan kapacitet inte skulle ha varit attraktiv för gasleverantörerna i efterföljande led, eftersom den inte gjorde det möjligt för dem att uppfylla sina leveransskyldigheter gentemot sina kunder.

112 Skillnaden mellan primärmarknaden och andrahandsmarknaden saknar under dessa omständigheter betydelse för bedömningen av huruvida sökandena hade en dominerande ställning vad gäller kapacitetstjänster avseende den rumänska gasledningen 1. Såsom tribunalen har konstaterat i punkt 89 ovan var Bulgargaz enligt 2005 års avtal, under hela överträdelseperioden, inte endast den enda möjliga leverantören av kapacitet på den rumänska gasledningen 1 på andrahandsmarknaden. Bolaget kontrollerade även tredjeparters tillträde till primärmarknaden, tack vare den exklusiva rätten att använda denna ledning och rätten till förhandsgodkännande enligt 2005 års avtal. Eftersom Transgaz endast kunde erbjuda outnyttjad kapacitet utan Bulgargaz samtycke som kortsiktig och avbrytbar kapacitet under överträdelseperioden, gjorde kommissionen inte heller en oriktig bedömning när den inte slog fast att Transgaz var en leverantör inom ramen för definitionen av marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1.

113 Sökandenas övriga argument föranleder inte någon annan bedömning.

114 Sökandena har inledningsvis anfört att kommissionens definition av marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1 avviker från dess beslutspraxis.

115 Det ska emellertid erinras om att kommissionen är skyldig att individuellt pröva omständigheterna i varje enskilt fall, och den är därvid inte bunden av tidigare beslut som avser andra ekonomiska aktörer, andra marknader för varor och tjänster eller andra geografiska marknader vid andra tidpunkter (se dom av den 9 september 2009, Clearstream/kommissionen, T‑301/04, EU:T:2009:317, punkt 55 och där angiven rättspraxis). De ekonomiska aktörerna kan inte heller med fog förvänta sig att tidigare beslutspraxis, som kan ändras beroende på ändrade omständigheter eller utvecklingen av kommissionens bedömning, ska upprätthållas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 maj 2015, Niki Luftfahrt/kommissionen, T‑162/10, EU:T:2015:283, punkterna 142 och 143).

116 Sökandena har således inte rätt att ifrågasätta kommissionens konstateranden med motiveringen att de skiljer sig från tidigare konstateranden i ett annat ärende (dom av den 14 december 2005, General Electric/kommissionen, T‑210/01, EU:T:2005:456, punkt 118, se även dom av den 9 september 2009, Clearstream/kommissionen, T‑301/04, EU:T:2009:317, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

117 Sökandena har vidare gjort gällande att förordning nr 715/2009 har införlivats genom Legea nr. 123/2012 energiei electrice și a gazelor naturale (lag nr 123/2012 om elektricitet och naturgas), av den 10 juli 2012 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 485, av den 16 juli 2012) (nedan kallad den rumänska energilagen), och gett Transgaz, i egenskap av systemansvarig, rätten att återta outnyttjad kapacitet i den rumänska gasledningen 1. De har härvidlag åberopat artikel 130.1 och artikel 194 i nämnda lag samt metoden för tilldelning av kapacitet i den rumänska gasledningen 1, vilken publicerades av den rumänska tillsynsmyndigheten den 11 juli 2012 (nedan kallad metoden för tilldelning av kapacitet).

118 Detta argument kan inte godtas av följande skäl.

119 För det första var artikel 130.1 i den rumänska energilagen inte tillämplig på den rumänska gasledningen 1. Enligt denna bestämmelse ålades nämligen de systemansvariga att säkerställa tilldelning av sammanlänkningskapacitet, i enlighet med förordning nr 715/2009 (se artikel 130.1 q i den rumänska energilagen). Enligt nämnda lag var en sammanlänkningsgasledning en överföringsledning som passerade en gräns mellan två medlemsstater i unionen enbart i syfte att ansluta dessa båda staters överföringssystem för gas (se artikel 100.34 i nämnda lag). Den rumänska gasledningen 1 var emellertid inte ansluten till det rumänska överföringssystemet för gas under överträdelseperioden och utgjorde således inte en sammanlänkningsgasledning i den mening som avses i artikel 130.1 i den rumänska energilagen.

120 För det andra föreskrevs i artikel 194 i den rumänska energilagen att den systemansvariges åsidosättande av bestämmelserna om de mekanismer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning som föreskrivs i unionsrätten också utgjorde ett åsidosättande av tillämpliga rumänska regler på området (se artikel 194.36 i nämnda lag). Eftersom den unionslagstiftning som var i kraft vid den aktuella tidpunkten, såsom framgår av punkt 110 ovan, inte tillät Transgaz att dra tillbaka outnyttjad kapacitet och att omfördela den till tredje part som fast kapacitet, gav artikel 194 i den rumänska energilagen inte heller Transgaz befogenhet att agera på detta sätt.

121 För det tredje, när det gäller metoden för kapacitetstilldelning, krävde denna inte att Transgaz, i egenskap av systemansvarig för överföringssystemet, skulle dra tillbaka befintlig kapacitet som inte användes av Bulgargaz, utan endast att företaget skulle sälja den tillgängliga kapaciteten på den nämnda gasledningen (se artikel 1 i metoden), det vill säga den kapacitet som inte var föremål för avtal. Enligt artikel 17.1 i 2005 års avtal var [den rumänska] gasledningen 1 reserverad för [Bulgargaz] exklusiva användning och utan [Bulgargaz] samtycke var det inte möjligt att ansluta andra kunder till denna gasledning, och ingen annan mängd naturgas än den som [Bulgargaz] hade levererat till [Transgaz] vid kontrollstationen Isaccea 1 [skulle] transporteras. Eftersom nämnda avtal var i kraft under hela överträdelseperioden, måste det konstateras att det vid denna tidpunkt inte fanns någon tillgänglig kapacitet som Transgaz skulle ha kunnat sälja till utomstående företag på denna gasledning.

122 Invändningarna om att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att underlåta att göra åtskillnad mellan primär- och andrahandsmarknaderna för kapacitet i den rumänska gasledningen 1 och en oriktig bedömning genom att underlåta att identifiera Transgaz som leverantör av nämnda kapacitet kan följaktligen inte godtas.

123 Sökandena har för det första gjort gällande att Bulgargaz endast var en förvärvare av kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1 på primärmarknaden för nämnda tjänster, och inte en leverantör av nämnda tjänster.

124 I det angripna beslutet kvalificeras emellertid inte Bulgargaz som leverantör på primärmarknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1. Kommissionen inskränkte sig nämligen till att ange att Transgaz tilldelat Bulgargaz kapacitet på primärmarknaden i fråga genom att ingå 2005 års avtal (se skäl 291 i det angripna beslutet). Såsom framgår av punkterna 89 och 90 ovan konstaterade kommissionen emellertid, med hänsyn till den exklusiva användningen av gasledningen och den rätt till förhandsgodkännande som Bulgargaz hade enligt artikel 17.1 i nämnda avtal, vilket fortsatte att gälla under hela överträdelseperioden, att Transgaz inte kunde erbjuda tredje part kapacitet på primärmarknaden utan Bulgargaz medgivande och att Bulgargaz följaktligen var den enda som kunde ge tredje part tillgång till den rumänska gasledningen 1 (se skälen 261, 288 och 306 i det angripna beslutet).

125 Sökandenas argument att kommissionen felaktigt kvalificerade Bulgargaz som leverantör på primärmarknaden för kapacitetstjänster i den rumänska gasledningen 1 kan således inte godtas.

126 För det andra har sökandena gjort gällande att kommissionen, i skäl 292 i det angripna beslutet, felaktigt drog slutsatsen att Bulgargaz kunde sälja kapacitet på andrahandsmarknaden för den rumänska gasledningen 1 under överträdelseperioden, trots att Transgaz ännu inte hade antagit de regler som tillät sådan handel i enlighet med artikel 22 i förordning nr 715/2009.

127 Det är visserligen riktigt att de systemansvariga enligt artikel 22 i förordning nr 715/2009 var skyldiga att vidta vissa åtgärder för att möjliggöra och underlätta utbytet av kapacitet på andrahandsmarknaden. Det ska emellertid påpekas att Bulgargaz den 31 januari 2013 ingick ett avtal med Overgas enligt vilket Overgas beviljades tillgång till den rumänska gasledningen 1, trots att Transgaz fortfarande inte hade vidtagit de åtgärder som avses i artikel 22 i förordningen.

128 Såsom kommissionen konstaterade i skäl 292 i det angripna beslutet utgjorde den omständigheten att Transgaz inte hade vidtagit de åtgärder som avses i artikel 22 i förordning nr 715/2009 således i praktiken inte ett hinder för Bulgargaz att erbjuda kapacitet på andrahandsmarknaden för kapacitet i den rumänska gasledningen 1.

129 Av detta följer att sökandenas invändning att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den fann att Bulgargaz kunde tillhandahålla kapacitet i den rumänska gasledningen 1 saknar grund.

130 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser denna delgrund och därmed inte såvitt avser någon del av den andra grunden.

131 Sökandena har bestritt slutsatsen i skälen 426 och 427 i det angripna beslutet att BEH-koncernen, genom Bulgargaz och Bulgartransgaz, hade en dominerande ställning på de fem relevanta marknaderna.

132 Grunden består av två delar. Sökandena har gjort gällande att kommissionen felaktigt drog slutsatsen dels att Bulgargaz hade en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1, dels att BEH indirekt hade en sådan ställning på de fem aktuella marknaderna.

133 Sökandena har för det första gjort gällande att definitionen av marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1 bygger på en felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna. Slutsatsen att Bulgargaz är dominerande på denna marknad är därför också felaktig.

134 Det framgår av prövningen av den andra grunden att kommissionen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning eller felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den definierade marknaden för kapacitetstjänster i den rumänska gasledningen 1. Av detta följer att det första argumentet inte kan godtas.

135 För det andra anser sökandena att även om definitionen av marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1 skulle vara korrekt, är kommissionens bedömning att Bulgargaz hade en dominerande ställning där felaktig.

136 Sökandena har särskilt gjort gällande att det angripna beslutet inte innehåller någon analys av marknadsstrukturen eller marknadsstyrkan hos de företag som är verksamma på den rumänska gasledningen 1, vilket strider mot kraven i punkterna 13–15 i kommissionens meddelande om riktlinjer för tillämpningen av artikel [102 FEUF] genom missbruk av dominerande ställning genom utestängande åtgärder (EUT C 45, 2009, s. 7). De anser följaktligen att kommissionen inte har styrkt att Bulgargaz hade en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1.

137 Enligt fast rättspraxis innebär en sådan dominerande ställning som avses i artikel 102 FEUF att ett företag har en sådan ekonomisk maktställning att det får möjlighet att hindra en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden genom att företagets ställning tillåter det att i betydande omfattning agera oberoende i förhållande till sina konkurrenter, kunder och slutligen konsumenter. En dominerande ställning grundar sig i allmänhet på en kombination av flera faktorer som var för sig inte nödvändigtvis är avgörande (dom av den 14 februari 1978, United Brands och United Brands Continentaal/kommissionen, 27/76, EU:C:1978:22, punkterna 65 och 66, och dom av den 13 februari 1979, Hoffmann-La Roche/kommissionen, 85/76, EU:C:1979:36, punkterna 38 och 39).

138 Förekomsten av en dominerande ställning utesluter inte heller att det förekommer viss konkurrens, utan gör det möjligt för det företag som gynnas av denna ställning, om än inte att besluta, att märkbart påverka de villkor under vilka konkurrensen kommer att utvecklas och, i vart fall, att i stor utsträckning agera utan att behöva ta hänsyn till konkurrensen och utan att dess attityd för den skull skadar den egna verksamheten (dom av den 13 februari 1979, Hoffmann-La Roche/kommissionen, 85/76, EU:C:1979:36, punkt 39).

139 I förevarande fall har kommissionen påpekat att infrastrukturen för överföring av gas utgör ett naturligt monopol och att det företag som kontrollerar kapaciteten på denna infrastruktur följaktligen blir en oundviklig handelspartner vars marknadsstyrka inte kan neutraliseras. När det gäller den rumänska gasledningen 1 drog kommissionen slutsatsen att det under överträdelseperioden var Bulgargaz som kontrollerade alla möjligheter för tredje part att få tillgång till gasledningen (se skälen 335, 418 och 420 i det angripna beslutet).

140 Sökandena anser att denna bedömning är behäftad med fyra fel.

141 Sökandena har hävdat att kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den fann att Bulgargaz kontrollerade tredje parts tillgång till den rumänska gasledningen 1. De har påstått att Transgaz, i egenskap av systemansvarig, utövade denna kontroll.

142 Till stöd för denna invändning har sökandena gjort gällande att även om 2005 års avtal var ett exklusivt avtal hade Bulgargaz endast getts rätt till samråd vad gäller möjligheten att erbjuda kapacitet till tredje part, vilken aldrig utnyttjades.

143 Det ska i detta hänseende erinras om att enligt ordalydelsen i artikel 17.1 i 2005 års avtal är [den rumänska] gasledningen förbehållen [Bulgargaz] exklusiva användning och det är inte möjligt att utan [Bulgargaz] medgivande ansluta andra kunder till denna gasledning, och ingen annan mängd naturgas kommer att transporteras.

144 Det är därför uppenbart att Transgaz inte kunde erbjuda tredje part kapacitet på den rumänska gasledningen 1 utan att i förväg inhämta Bulgargaz medgivande.

145 Denna tolkning av 2005 års avtal bekräftas av diskussionerna mellan Transgaz och BEH vid deras möte den 24 januari 2011. Det framgår nämligen av protokollet från detta möte, upprättat av BEH, daterat den 31 januari 2011, att Transgaz frågade BEH om det var möjligt att återvinna en del av den outnyttjade kapaciteten i den rumänska gasledningen 1 för framtida uppförande av en terminal för flytande naturgas i närheten av Constanţa (Rumänien) (nedan kallad terminalen i Constanţa). BEH svarade att hela kapaciteten i gasledningen hade reserverats för Bulgargaz, men att den av Transgaz nämnda möjligheten ändå kunde bli föremål för diskussion som först skulle äga rum på regeringsnivå (se skäl 297 a i det angripna beslutet).

146 Härav följer, i motsats till vad sökandena har gjort gällande, att 2005 års avtal inte enbart gav Bulgargaz rätt till samråd, utan gav Bulgargaz en verklig befogenhet att i förväg samtycka till varje försök från Transgaz sida att överta outnyttjad kapacitet i den rumänska gasledningen 1, inbegripet för att erbjuda utomstående sådan kapacitet.

147 Sökandena anser vidare att den omständigheten att Bulgargaz hyrt ut sin kapacitet i andra hand till Overgas inte ger stöd för slutsatsen att Bulgargaz kontrollerade tillgången till den rumänska gasledningen 1. De har hävdat att detta endast utgjorde en goodwillgest mot Overgas, mot bakgrund av att reglerna som medgav handel på andrahandsmarknaden ännu inte fastställts.

148 Det ska i detta hänseende påpekas att den omständigheten att Bulgargaz i andra hand hyrde ut en del av kapaciteten i den rumänska gasledningen 1 till Overgas, oavsett om detta agerande påstås ha varit goodwill, visar att Bulgargaz i praktiken lyckades ge tredje part tillgång till denna gasledning, trots att det saknades regler för andrahandsmarknaden för kapacitetstjänster.

149 Denna omständighet var relevant för den bedömning som gjordes i det angripna beslutet, eftersom Bulgargaz enligt 2005 års avtal hade reserverat kapaciteten för den rumänska gasledningen 1 på exklusiva villkor. En tredje part som ville få tillgång till denna gasledning under överträdelseperioden skulle således endast ha erhållit tillgång om Bulgargaz hade samtyckt till att Transgaz tillhandahöll kapacitet i enlighet med artikel 17.1 i 2005 års avtal, eller om Bulgargaz hade gått med på att hyra ut en del av sin kapacitet i andra hand, såsom Bulgargaz gjorde med Overgas från och med den 1 januari 2013.

150 Härav följer att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att Bulgargaz kontrollerade tredje parts tillgång till den rumänska gasledningen 1 under överträdelseperioden.

151 Den första anmärkningen kan således inte godtas.

152 Sökandena anser att bedömningen av Bulgargaz dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1 är behäftad med en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom den inte identifierar alla de leverantörer av kapacitetstjänster som finns på denna marknad.

153 Sökandena har i detta avseende klandrat kommissionen för att ha bortsett från att Bulgargaz inte var den systemansvarige för den rumänska gasledningen 1 och att Transgaz hade befogenheter som gjorde det möjligt för bolaget att ensidigt dra in outnyttjad kapacitet för att erbjuda tredje part denna kapacitet. Därigenom underlät kommissionen att identifiera den huvudsakliga och dominerande leverantören på marknaden för kapacitetstjänster i den rumänska gasledningen 1.

154 Det ska i detta hänseende för det första erinras om att kommissionen, såsom framgår av punkterna 89 och 90 ovan, samt av bedömningen av den första anmärkningen, konstaterade att Bulgargaz, även om det inte var den systemansvarige för överföringssystemet för den rumänska gasledningen 1, kontrollerade tillträdet till denna enligt 2005 års avtal.

155 För det andra framgår det av det angripna beslutet att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den, innan den prövade frågan huruvida Bulgargaz hade en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1, drog slutsatsen att Transgaz, under överträdelseperioden, inte hade kunnat dra tillbaka kapacitet ensidigt och erbjuda tredje part denna kapacitet som fast kapacitet (se punkterna 97 och 98 ovan).

156 Kommissionen angav i sin analys att 2012 års riktlinjer, enligt vilka de systemansvariga kunde genomföra incitamentssystemen, som gjorde det möjligt för dem att bekämpa ackumulering av kapacitet och på så sätt erbjuda utomstående outnyttjad kapacitet på lång sikt, inte trädde i kraft förrän den 1 oktober 2013. Kommissionen konstaterade även att det enligt riktlinjerna krävs att den rumänska tillsynsmyndigheten först vidtar vissa åtgärder för att Transgaz ska kunna genomföra dessa mekanismer och att dessa åtgärder i förevarande fall inte hade vidtagits före utgången av överträdelseperioden (se skälen 293 och 294 i det angripna beslutet).

157 Sökandena kan således inte hävda att kommissionen i sin bedömning bortsåg från att Transgaz var den systemansvarige för den rumänska gasledningen 1 eller att den inte prövade frågan om kommissionens lagstiftningsbefogenheter innan den drog slutsatsen att Bulgargaz hade en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster på nämnda gasledning.

158 Sökandena anser under alla omständigheter att kommissionens tolkning av det tillämpliga regelverket är felaktig och att den rumänska tillsynsmyndigheten inte behövde ingripa för att Transgaz skulle kunna erbjuda tredje man outnyttjad kapacitet i den rumänska gasledningen 1.

159 Det ska emellertid erinras om att under överträdelseperioden tillät inte förordning nr 715/2009, tolkad mot bakgrund av riktlinjerna från 2009 och 2012, Transgaz att erbjuda tredje parter kapaciteter som inte utnyttjats av Bulgargaz på den rumänska gasledningen 1 som fast kapacitet, utan dess medgivande. Enligt den då tillämpliga lagstiftningen kunde Transgaz nämligen inte ensidigt dra in outnyttjad kapacitet från Bulgargaz och erbjuda denna till tredje part som kortfristiga avbrytbara kapaciteter, vilket, såsom framgår av punkterna 93–111 ovan hade varit otillräckligt för att Transgaz skulle ha kunnat ge tredje parter tillgång och för dessa att uppfylla sina skyldigheter mot deras kunder. Möjligheten att erbjuda outnyttjad kapacitet som fast kapacitet krävde däremot att den rumänska tillsynsmyndigheten först ingrep, såsom framgår av punkterna 102–107 ovan. Denna vidtog emellertid inte de nödvändiga åtgärderna under överträdelseperioden.

160 Härav följer att Transgaz under överträdelseperioden, utan medgivande från Bulgargaz, endast kunde erbjuda tredje part kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1, vilka var begränsade och otillräckliga. Den omständigheten att Transgaz enligt unionslagstiftningen kunde erbjuda outnyttjad kapacitet som kortfristiga avbrytbara kapaciteter är följaktligen inte tillräcklig för att Transgaz skulle ha kunnat kringgå de begränsningar som följde av artikel 17.1 i 2005 års avtal, och kunde således inte ha av avgörande betydelse för den kontroll Bulgargaz kunde utöva på den rumänska gasledningen 1.

161 Under dessa omständigheter konstaterar tribunalen att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den inte identifierade Transgaz som en verklig alternativ försörjningskälla för utomstående som önskade få tillgång till den rumänska gasledningen 1 under överträdelseperioden.

162 Denna slutsats påverkas inte av sökandenas övriga argument.

163 För det första har sökandena, till stöd för sitt argument att Transgaz ensidigt hade kunnat dra in Bulgargaz kapacitet på den rumänska gasledningen 1, åberopat kommissionens förordning (EU) nr 984/2013 av den 14 oktober 2013 om upprättandet av nätföreskrifter för mekanismer för kapacitetstilldelning i överföringssystem för gas och komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 (EUT L 273, 2013, s. 5).

164 Det framgår emellertid av artikel 28 i förordning nr 984/2013 att de relevanta bestämmelserna i denna förordning inte trädde i kraft förrän den 1 november 2015, det vill säga efter utgången av överträdelseperioden. Dessa bestämmelser kan således inte påverka bedömningen av de faktiska omständigheterna, och sökandenas argument är utan verkan.

165 För det andra har sökandena kritiserat kommissionen för att den inte inhämtade synpunkter från Transgaz och den rumänska tillsynsmyndigheten i frågan huruvida Bulgargaz hade en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster i den rumänska gasledningen 1.

166 Detta argument kan inte godtas, eftersom kommissionens rättsliga bedömning, för att bedöma de befogenheter som de systemansvariga har enligt unionsrätten och tillämplig nationell rätt och således ta ställning till huruvida Bulgargaz hade en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1, inte var beroende av Transgaz eller den rumänska tillsynsmyndighetens uppfattning.

167 För det tredje har sökandena gjort gällande att kommissionen inte kunde dra slutsatsen att Bulgargaz hade en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1, eftersom den redan hade slagit fast, i ärende AT.40335 – Sammanlänkningar av gasledningar i Rumänien (nedan kallat ärendet Transgaz), att Transgaz hade en dominerande ställning på samma marknad.

168 Det framgår av kommissionens beslut C(2020) 1232 av den 6 mars 2020 om ett förfarande enligt artikel 102 FEUF (ärendet Transgaz), såsom det offentliggjorts på kommissionens webbplats, att kommissionen, efter den preliminära bedömningen i detta ärende, drog slutsatsen att Transgaz hade en dominerande ställning i den mening som avses i artikel 102 FEUF på marknaden för transport av naturgas i Rumänien, inbegripet transport genom sammanlänkningar med grannländerna. Kommissionen preciserade emellertid att de tre transitgasledningar som drivs parallellt av Transgaz, däribland den rumänska gasledningen 1 som försörjer den bulgariska marknaden, inte ingick i kommissionens preliminära bedömning, eftersom dessa inte var anslutna till det rumänska gasnätet (se skäl 25 i beslut av den 6 mars 2020).

169 Kommissionen drog därför inte slutsatsen i ärendet Transgaz att det företag som var föremål för denna undersökning hade en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster i den rumänska gasledningen 1.

170 Sökandenas argument att kommissionens preliminära slutsatser i ärendet Transgaz hindrade den från att dra slutsatsen att Bulgargaz hade en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1 under överträdelseperioden kan således inte godtas.

171 Den andra anmärkningen kan således inte godtas.

223 Den fjärde grunden består i huvudsak av sex undergrunder. De tre första avser felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna i det angripna beslutet vad gäller konstaterandet att sökandena nekats tillgång till

235 Enligt artikel 102 första stycket FEUF är ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den inre marknaden eller inom en väsentlig del av denna, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med den inre marknaden och förbjudet.

236 Ett företag med dominerande ställning har således ett särskilt ansvar för att inte genom sitt beteende inverka skadligt på en effektiv och icke snedvriden konkurrens inom den inre marknaden (dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen, C‑413/14 P, EU:C:2017:632, punkt 135, se även dom av den 25 mars 2021, Slovak Telekom/kommissionen, C‑165/19 P, EU:C:2021:239, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

237 Även om artikel 102 FEUF innehåller en uppräkning av förfaranden som utgör missbruk, är uppräkningen inte uttömmande av de sätt att missbruka en dominerande ställning som är förbjudna enligt EUF-fördraget (se dom av den 15 mars 2007, British Airways/kommissionen, C‑95/04 P, EU:C:2007:166, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

238 Enligt fast rättspraxis är begreppet missbruk av en dominerande ställning, i den mening som avses i artikel 102 FEUF, ett objektivt begrepp som avser sådant agerande hos ett företag i dominerande ställning som, på en marknad där konkurrensen redan är försvagad just till följd av företagets närvaro på den marknaden, förhindrar den konkurrens som fortfarande föreligger från att upprätthållas eller utvecklas genom användandet av andra metoder än sådana som räknas till normal konkurrens om varor och tjänster på grundval av de ekonomiska aktörernas prestationer (se dom av den 30 januari 2020, Generics (UK) m.fl., C‑307/18, EU:C:2020:52, punkt 148 och där angiven rättspraxis).

239 Det ska slutligen erinras om att det för att ett beteende av det slag som är föremål för prövning i förevarande fall ska kunna anses utgöra missbruk förutsätts att det har kunnat begränsa konkurrensen och, i synnerhet, att det har medfört de utestängningseffekter som lagts det till last, i den meningen att det kunde försvåra konkurrenternas inträde eller kvarstannande på den relevanta marknaden och därigenom påverka marknadsstrukturen. Denna bedömning ska göras med beaktande av samtliga relevanta faktiska omständigheter som hänför sig till nämnda beteende (se dom av den 30 januari 2020, Generics (UK) m.fl., C‑307/18, EU:C:2020:52, punkt 154 och där angiven rättspraxis, och dom av den 12 maj 2022, Servizio Elettrico Nazionale m.fl., C‑377/20, EU:C:2022:379, punkterna 50, 61, 64 och 72 och där angiven rättspraxis).

240 Dessa utestängningseffekter får emellertid inte vara rent hypotetiska. Kommissionen kan följaktligen inte stödja sig på de verkningar som det aktuella förfarandet skulle kunna eller skulle ha kunnat få om vissa särskilda omständigheter, som inte var de som rådde på marknaden vid tidpunkten för dess genomförande och det vid denna tidpunkt föreföll föga sannolikt att de hade uppstått eller skulle uppstå (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2015, Post Danmark, C‑23/14, EU:C:2015:651, punkt 65, och dom av den 12 maj 2022, Servizio Elettrico Nazionale m.fl., C‑377/20, EU:C:2022:379, punkt 70).

250 Sökandena har gjort gällande att tribunalen i det angripna beslutet gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att hålla Bulgargaz ansvarigt för en otillåten leveransvägran i den rumänska gasledningen 1, trots att Bulgargaz varken ägde eller var systemansvarig för denna nödvändiga infrastruktur, och att Bulgargaz endast var en användare av densamma. Enligt domen av den 26 november 1998, Bronner ( C‑7/97, EU:C:1998:569) (nedan kallad Bronnerdomen), och domen av den 10 juli 1991, RTE/kommissionen ( T‑69/89, EU:T:1991:39), på vilka kommissionen grundade sin bedömning i skäl 549 i det angripna beslutet, och senare rättspraxis avseende vägran att ge tillträde till en nödvändig infrastruktur, kan ett beteende som utgör missbruk endast tillskrivas ägaren eller operatören av nämnda infrastruktur, i den meningen att tillgång till nödvändiga faciliteter alltid har ett nära samband med ägandet och kontrollen av den aktuella infrastrukturen eller tjänsten.

254 Vidare framgår det av skälen 532 och 549–564 i det angripna beslutet att kommissionen bedömde giltigheten av Bulgargaz beteende på marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1 mot bakgrund av den rättspraxis som följer av punkt 41 i Bronnerdomen och även av punkt 73 i domen av den 10 juli 1991, RTE/kommissionen ( T‑69/89, EU:T:1991:39).

255 Enligt denna rättspraxis utgör en vägran av ett företag i dominerande ställning att tillhandahålla en tjänst som tredje man måste ha tillträde till för att kunna utöva en verksamhet på en angränsande marknad, särskilt i efterföljande led, ett åsidosättande av artikel 102 FEUF om följande tre kumulativa villkor är uppfyllda:

256 De villkor som anges i Bronnerdomen är i princip tillämpliga på infrastruktur eller tjänster som ofta betecknas som nödvändig infrastruktur, eftersom de är nödvändiga för att bedriva en verksamhet på en marknad, eftersom det inte finns något faktiskt eller potentiellt substitut för sådan verksamhet (dom av den 15 september 1998, European Night Services m.fl./kommissionen, T‑374/94, T‑375/94, T‑384/94 och T‑388/94, EU:T:1998:198, punkterna 208 och 212, och dom av den 10 november 2021, Google och Alphabet/kommissionen (Google Shopping), T‑612/17, överklagad, EU:T:2021:763, punkt 215), varför ett nekande av tillträde till dem kan leda till att all konkurrens elimineras.

257 Domstolen har i detta avseende redan understrukit att konstaterandet att ett dominerande företag har missbrukat sin ställning på grund av en vägran att ingå avtal med en konkurrent får till följd att detta företag tvingas ingå avtal med konkurrenten. En sådan skyldighet utgör emellertid ett särskilt ingrepp i avtalsfriheten och det dominerande företagets äganderätt, eftersom ett företag, även om det är dominerande, i princip har rätt att vägra att ingå avtal och att utnyttja den infrastruktur som det har utvecklat för sina egna behov (dom av den 25 mars 2021, Slovak Telekom/kommissionen, C‑165/19 P, EU:C:2021:239, punkt 46).

258 Rättspraxis avseende nödvändig infrastruktur avser således situationer där denna avtalsfrihet, som belönar genomförandet av en investering eller en skapelse, kan begränsas i intresset av att upprätthålla en icke-snedvriden konkurrens på den gemensamma marknaden, med uteslutande av alla andra beteenden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2010, AstraZeneca/kommissionen T‑321/05, EU:T:2010:266, punkt 679, och dom av den 10 november 2021, Google och Alphabet/kommissionen (Google Shopping), T‑612/17, överklagad, EU:T:2021:763, punkt 215).

259 I likhet med vad sökandena har anfört, ägde Bulgargaz inte den rumänska gasledningen 1. Det framgår emellertid av handlingarna samt av punkt 14 ovan att Bulgargaz enligt 2005 års avtal hade en exklusiv nyttjanderätt till denna infrastruktur.

260 Tribunalen erinrar om att det är ostridigt mellan parterna att den rumänska gasledningen 1 under överträdelseperioden var det enda genomförbara sättet för att transportera rysk gas till Bulgarien (se punkt 88 ovan). Den utgjorde således en nödvändig infrastruktur i den mening som avses i Bronnerdomen (se punkt 256 ovan).

261 Såsom framgår av punkterna 143 och 144 ovan föreskrevs det i 2005 års avtal, dels att den rumänska gasledningen 1 var förbehållen Bulgargaz för dess exklusiva användning, dels att Transgaz inte kunde erbjuda kapacitet på denna gasledning utan att Bulgargaz dessförinnan lämnat sitt medgivande. Även om Bulgargaz inte ägde den rumänska gasledningen 1 hade företaget följaktligen, tack vare den exklusiva rätten, kontroll över densamma under överträdelseperioden. Detta medförde en dominerande ställning på marknaden för kapacitetstjänster på nämnda gasledning, eftersom det inte var möjligt att få tillträde till den rumänska gasledningen 1 utan medgivande från Bulgargaz.

262 Det ska i detta hänseende påpekas, såsom generaladvokaten Rantos gjorde i sitt förslag till avgörande i målet European Superleague Company ( C‑333/21, EU:C:2022:993, punkt 138), att enligt teorin om nödvändig infrastruktur kan en skyldighet att samarbeta med sina konkurrenter åläggas varje dominerande företag som äger eller kontrollerar en nödvändig infrastruktur genom att tvinga det att ge dem tillträde till denna infrastruktur utan någon som helst diskriminering.

263 Under dessa omständigheter saknar det betydelse vilken typ av ensamrätt som förbinder Bulgargaz med infrastrukturen, eftersom denna ensamrätt konkretiserades genom en situation där det rådde kontroll över den rumänska gasledningen 1, vilken utgjorde en nödvändig infrastruktur i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 256 ovan. För övrigt har sökandena själva uttryckligen medgett att rättspraxis avseende nödvändig infrastruktur är tillämplig på situationer som har samband med kontrollen av nämnda infrastruktur, även om de felaktigt anser att det även krävs att den som kontrollerar den också är ägare.

264 Den rättsliga arten av kopplingen mellan det dominerande företaget och den infrastruktur eller den tjänst som det kontrollerar kan emellertid inte vara en avgörande faktor vid bedömningen av huruvida ett dominerande företags vägran att ge tillträde till en nödvändig infrastruktur ska anses utgöra ett åsidosättande av artikel 102 FEUF.

265 Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den bedömde Bulgargaz beteende på marknaden för kapacitetstjänster på den rumänska gasledningen 1 mot bakgrund av bland annat punkt 41 i Bronnerdomen.

266 Denna slutsats påverkas inte av den nyligen avkunnade domen av den 12 januari 2023, Lietuvos geležinkeliai/kommissionen ( C‑42/21 P, EU:C:2023:12), som meddelades efter det att det muntliga förfarandet i förevarande mål hade avslutats, men som bekräftade tribunalens bedömning i domen av den 18 november 2020, Lietuvos geležinkeliai/kommissionen ( T‑814/17, EU:T:2020:545). I det målet, som rörde borttagning av ett järnvägsspår, slog domstolen fast att det fallet att ett dominerande företag förstör en infrastruktur, varvid infrastrukturen oundvikligen blir oanvändbar inte bara för konkurrenterna utan även för det dominerande företaget självt, ska särskiljas från fallet med en vägran att ge tillträde, i den mening som avses i den rättspraxis som följer av Bronnerdomen (dom av den 12 januari 2023, Lietuvos geležinkeliai/kommissionen, C‑42/21 P, EU:C:2023:12, punkterna 81 och 83).

267 I detta sammanhang bekräftade domstolen visserligen att bedömningen mot bakgrund av de kriterier som följer av Bronnerdomen var nödvändig vid en vägran att ge tillträde till en infrastruktur som det dominerande företaget äger och som det har utvecklat för sin egen verksamhet, med hjälp av sina egna investeringar. Domstolen slog fast att tribunalen inte hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att dessa kriterier, med hänsyn till deras syfte, inte är tillämpliga när i en situation där infrastrukturen förstörs och den aktuella infrastrukturen inte finansierats genom det dominerande företagets egna investeringar, utan genom offentliga medel och detta företag är inte ägare till denna infrastruktur (dom av den 12 januari 2023, Lietuvos geležinkeliai/kommissionen, C‑42/21 P, EU:C:2023:12, punkterna 86 och 87).

268 Denna rättspraxis utesluter emellertid inte att kriterierna i Bronnerdomen tillämpas i en sådan situation som den i förevarande mål, där Bulgargaz, såsom framgår av punkterna 261–263 ovan, även om Bulgargaz inte var ägare, hade en ensamrätt till den rumänska gasledningen 1, vilken under överträdelseperioden konkretiserades i en kontrollsituation som kunde likställas med en ägares. Det är visserligen riktigt att det inte var Bulgargaz som utvecklade den rumänska gasledningen 1, men icke desto mindre betalade Bulgargaz, enligt 2005 års avtal, en fast årlig avgift som utgjorde dess investering i förhållande till den ensamrätt som Transgaz beviljat bolaget.

269 Talan kan således inte vinna bifall på den andra delgrunden, som avser den omständigheten att Bronnerdomen och den rättspraxis som följer därav avseende vägran att bevilja tillträde till en nödvändig infrastruktur endast kan tillämpas på det företag som har äganderätten till och kontrollen över företaget.

470 Sökandena har i huvudsak ifrågasatt bevisvärdet av reservationen till förmån för Bulgargaz av hela kapaciteten i den rumänska gasledningen 1 för att fastställa en leveransvägran, trots att ingen individuell ansökan om tillträde till gasledningen avslogs.

471 Kommissionen har bestritt denna delgrund.

472 Tribunalen erinrar inledningsvis om att den omständigheten att hela kapaciteten i den rumänska gasledningen 1 reserverades enligt artikel 17.1 i 2005 års avtal, medan Bulgargaz endast använde en begränsad del av den tillgängliga kapaciteten, är ett av de indicier som kommissionen grundade sig på för att styrka

473 För det första följer det av fast rättspraxis att konstaterandet att det föreligger en dominerande ställning inte i sig innebär någon kritik mot det berörda företaget. Det är missbruk av en sådan dominerande ställning som förbjuds i artikel 102 FEUF (se dom av den 27 mars 2012, Post Danmark, C‑209/10, EU:C:2012:172, punkt 21 och angiven rättspraxis).

474 Det ankommer i detta avseende på kommissionen att, för att slå fast att ett sådant missbruk ska anses föreligga, fastställa på vilket sätt det aktuella företaget, genom att utnyttja sin dominerande ställning, hindrar att den konkurrens som föreligger på marknaden upprätthålls eller utvecklas genom att använda andra metoder än sådana som räknas till normal konkurrens (se dom av den 27 mars 2012, Post Danmark, C‑209/10, EU:C:2012:172, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

475 Den avtalsenliga ensamrätt som Bulgargaz beviljades genom 2005 års avtal kan således, även om Bulgargaz endast använde en del av kapaciteten i den rumänska gasledningen 1, inte utgöra ett missbruk av detta sökandebolags dominerande ställning, om kommissionen inte har styrkt att Bulgargaz beteende i praktiken gav detta bolag möjlighet att utestänga konkurrenter från de bulgariska gasmarknaderna, i den mening som avses i bland annat Bronnerdomen och senare rättspraxis avseende vägran att ge tillträde till en nödvändig infrastruktur som det hänvisas till i punkterna 255 och 256 ovan.

476 Det framgår av omständigheterna att Bulgargaz reservation av hela kapaciteten i den rumänska gasledningen 1, i enlighet med artikel 17.1 i 2005 års avtal, inte hindrade Bulgargaz från att, från och med den första ansökan om tillträde till den outnyttjade kapaciteten hos gasledningen som Bulgargaz mottog den 23 november 2012, bevilja Overgas sådan tillgång från och med den 1 januari 2013, utan att kommissionen lyckades visa att detta tillträde var försenat eller otillfredsställande och att Bulgargaz beteende således omfattades av artikel 102 FEUF.

477 Kommissionen har inte heller visat att Bulgargaz på ett otillbörligt sätt motsatt sig ansökningar om tillträde från andra tredje parter. Sålunda

478 Kommissionen kunde inte heller stödja sig på antagandet att tredje parter, på grund av att Bulgargaz reserverat hela kapaciteten i den rumänska gasledningen 1, hade avstått från att ansöka om tillgång till denna kapacitet (se skälen 278 och 537 i det angripna beslutet). Den har nämligen inte anfört någon omständighet som styrker ett sådant avstående och har således inte uppfyllt sin bevisbörda. Det ska för övrigt understrykas att 2005 års avtal och dess innehåll enligt artikel 17.3 i förordningen var konfidentiellt och att kommissionen inte har visat att tredje man, trots denna sekretessklausul, kunde ha känt till den exklusivitetsklausul som fanns i 2005 års avtal till förmån för Bulgargaz. Även om det skulle antas ha skett ett sådant avstående, eftersom de berörda tredje parterna per definition inte hade lämnat in någon ansökan om detta, kan Bulgargaz inte anklagas för att ha vägrat tillträde på grund av att bolaget inte har svarat på förfrågningar som aldrig har riktats till bolaget.

479 För det andra ansåg kommissionen att den del av överträdelsen som avsåg den rumänska gasledningen 1 endast hade fortgått fram till den 1 januari 2015, det vill säga det datum från och med vilket Bulgargaz, enligt kommissionen, hade gett tredje part tillfredsställande tillträde till gasledningen (se skäl 651 i det angripna beslutet).

480 Det kan emellertid konstateras att vid denna tidpunkt var bestämmelserna i 2005 års avtal, enligt vilka Bulgargaz hade ensamrätt att använda den rumänska gasledningen 1, fortfarande i kraft. Denna avtalsenliga ensamrätt upphörde nämligen inte förrän den 30 september 2016, när 2005 års avtal sades upp, det vill säga ett år och nio månader efter det att överträdelseperioden hade upphört. Följaktligen har kommissionen själv implicit medgett att förekomsten av denna ensamrätt enligt avtalet inte var avgörande.

481 I detta sammanhang är den omständighet som bygger på att Bulgargaz reserverade hela kapaciteten i den rumänska gasledningen 1 enligt 2005 års avtal, trots att Bulgargaz endast använde en del av den, otillräcklig för att fastställa det påstådda missbruket på marknaden för denna gaslednings kapacitet.

482 Talan ska således bifallas såvitt avser den sjunde delgrunden.

483 Sökandena har, med stöd av Republiken Bulgarien, bestritt bevisvärdet av diskussionerna om omförhandlingen av 2005 års avtal. I det angripna beslutet fastställdes felaktigt att dessa mellanstatliga diskussioner utgjorde en vägran att ge tillträde till den rumänska gasledningen 1 och att Bulgargaz inte hade agerat konstruktivt under förhandlingarna om 2005 års avtal. De har i detta avseende anfört tre anmärkningar:

484 Kommissionen har bestritt denna delgrund.

485 Sökandena har, med stöd av Republiken Bulgarien, gjort gällande att diskussionerna om omförhandlingen av 2005 års avtal inleddes och hölls på mellanstatlig nivå, vilket inbegrep de statliga myndigheterna i Republiken Bulgarien och Rumänien. Bulgargaz kan således inte hållas ansvarigt för dessa diskussioner. Sökandena har i detta avseende åberopat tre omständigheter:

529 Sökandena har gjort gällande att Bulgargaz, inom ramen för omförhandlingen av 2005 års avtal, agerade i egenskap av offentlig leverantör i sista instans, med ansvar för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och därför var skyldig att säkerställa en gasförsörjning i hela Bulgarien. Enligt sökandena uppfyllde förslaget om garanterad minimikapacitet i den rumänska gasledningen 1 på [3–4] miljarder (på en sammanlagd kapacitet på 7,4 miljarder kubikmeter) per år Bulgargaz offentliga leveransskyldigheter.

530 Det framgår av utkastet till samförståndsavtal att omförhandlingen av 2005 års avtal skulle leda till dels att ensamrätten att använda den rumänska gasledningen 1 avskaffades till förmån för Bulgargaz, dels att den fasta årliga avgift som betalades till Transgaz i enlighet med nämnda avtal ändrades för att undanröja de betänkligheter som kommissionen hade gett uttryck för inom ramen för överträdelseförfarandet mot Rumänien.

531 Vid mötet den 10 oktober 2012 lade Bulgargaz fram förslaget om en garanterad minimikapacitet på [3–4] miljarder kubikmeter per år, samtidigt som Bulgargaz påpekade för Transgaz att det i gengäld var berett att frigöra den återstående tillgängliga kapaciteten (se skäl 297 h i det angripna beslutet och punkt 468 ovan).

532 Vid mötet den 9 december 2013 mellan Bulgargaz, Transgaz och tillsynsmyndigheterna i Republiken Bulgarien och Rumänien kom man därefter överens om ett tillvägagångssätt för att begära att kommissionen skulle godkänna förslaget om garanterad minimikapacitet. Parterna enades således om en rad åtgärder för att föra förhandlingarna framåt. Således skulle

533 Efter detta möte meddelade Bulgargaz, genom den ovan i punkt 525 nämnda skrivelsen av den 14 december 2013, Transgaz att det gick med på att till Transgaz återlämna den outnyttjade kapaciteten i den rumänska gasledningen 1, under förutsättning att priset för transittjänsten, det vill säga den fasta årliga avgift som föreskrevs i 2005 års avtal, ändrades. Bulgargaz föreslog således att man skulle diskutera ändringen av exklusivitetsklausulen i artikel 17.1 i 2005 års avtal samt den fasta årliga avgiften. Bolaget angav även att om Transgaz godtog dess förslag skulle det vara berett att underteckna ett ändringsavtal.

534 Den 13 januari 2014 skickade Republiken Bulgariens biträdande ekonomiminister en skrivelse till sin rumänska motsvarighet i vilken det angavs varför 2005 års avtal var viktigt för att trygga gasförsörjningen i landet (nedan kallad den bulgariska ministerskrivelsen), i vilken följande angavs:

535 Den bulgariska ministerskrivelsen visar således att förslaget om en garanterad minimikapacitet motiverades av Bulgariens mycket starka beroende av gas från Ryssland, för att säkerställa försörjningstryggheten inom landets territorium och följaktligen avsåg tillträdet till den rumänska gasledningen 1, som var det enda nät som kunde transportera denna gas till Bulgarien.

536 I den skrivelse som den bulgariska tillsynsmyndigheten skickade till den rumänska tillsynsmyndigheten den 16 januari 2014 betonades att Bulgargaz i det närmaste var helt och hållet beroende av en enda gasleverantör, nämligen Gazprom och dess dotterbolag Overgas och Wintershall Erdgas Handelshaus Zug (nedan kallat WIEE) och att 2005 års avtal således hade en exceptionell betydelse för försörjningstryggheten i Republiken Bulgarien.

537 Den 13 januari 2014 besvarade Transgaz den skrivelse från Bulgargaz av den 14 december 2013 som avses i punkt 525 ovan och underströk att unionsrätten och de beslut som den rumänska tillsynsmyndigheten offentliggjorde år 2012 krävde att all kapacitet i den rumänska gasledningen 1 skulle erbjudas marknaden och tilldelas på ett öppet sätt. Med tanke på omständigheterna kring en tryggad gasförsörjning i Bulgarien och det nära samarbetet mellan Republiken Bulgarien och Rumänien accepterade Transgaz emellertid lösningen att endast erbjuda marknaden Bulgargaz outnyttjade kapacitet, under förutsättning att kommissionen gav sitt godkännande i detta avseende.

538 Transgaz underströk således att Bulgargaz förslag att reservera en del av kapaciteten i den rumänska gasledningen 1 visserligen avvek från det tillämpliga regelverket, enligt vilket den systemansvarige för överföringssystemet skulle erbjuda hela gasledningens kapacitet till marknaden på auktion, men att det, med hänsyn till Republiken Bulgariens nära samarbete med Rumänien, godtog detta som motiverat av en trygg gasförsörjning i Bulgarien.

539 Det framgår av den skriftväxling som nämns i punkterna 531–538 ovan att en tryggad gasförsörjning i Bulgarien, och betydelsen av den rumänska gasledningen 1 i detta avseende, var ett centralt problem vid omförhandlingen av 2005 års avtal, vilket förklarar de bulgariska myndigheternas starka inblandning i dessa diskussioner.

540 Sökandenas tredje argument ska således godtas.

688 Av det ovan anförda följer att endast den första undergrunden som avser felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 102 FEUF på en avtalsklausul som överenskommits bilateralt, den andra delen som avser felaktig rättstillämpning genom att Bulgargaz som är en vanlig användare av den rumänska gasledningen 1 tillskrevs en otillbörlig vägran att leverera, samt den fjärde delen som avser en otillräcklig motivering av det angripna beslutet vad gäller den omständigheten att en begränsning av tillträdet till den rumänska gasledningen 1 gentemot Overgas omfattades av överträdelsen, ska underkännas.

689 Eftersom det däremot framgår av bedömningen av de övriga delgrunderna att kommissionen inte har lagt fram någon trovärdig, precis och samstämmig bevisning, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 227 ovan, som gör det möjligt att styrka att de beteenden som Bulgargaz kritiserats för avseende tillträdet till den rumänska gasledningen 1 utgjorde en vägran att ge tillträde som kan omfattas av artikel 102 FEUF, ska talan bifallas såvitt avser dessa delgrunder, och följaktligen såvitt avser den första undergrunden.

1106 Av det ovan anförda följer att kommissionen inte har styrkt att det nekade tillträdet till de tre infrastrukturer som innehades av BEH-koncernen, kan omfattas av artikel 102 FEUF, vad gäller

1107 Handlingarna i målet gör det däremot möjligt att visa att Bulgartransgaz agerande i fråga om tillträdet till lagringsanläggningen i Chiren kunde begränsa konkurrensen på de bulgariska marknaderna för gasleveranser mellan den 5 juni 2012 och den 19 september 2014 (se punkterna 1101 och 1104 ovan).

1108 Det ska emellertid erinras om att systemet för domstolsprövning av kommissionens beslut avseende överträdelser som den har konstaterat med tillämpning av artikel 102 FEUF består av en lagenlighetsprövning i enlighet med artikel 263 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen, C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 42).

1109 Inom ramen för den granskning av lagenligheten som avses i artikel 263 FEUF kan unionsdomstolarna inte ersätta den motivering som lämnats av den som antagit den aktuella rättsakten med en egen motivering (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2013, Frucona Košice mot kommissionen, C‑73/11 P, EU:C:2013:32, punkt 89 och angiven rättspraxis). Såsom generaladvokaten Kokott påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Frucona Košice/kommissionen ( C‑73/11 P, EU:C:2012:535, punkt 92), är förbudet mot att unionsdomstolen ersätter den motivering som lämnats av den som antagit den angripna rättsakten ett uttryck för den kassatoriska arten av talan om ogiltigförklaring, vilken grundar sig på principen om institutionell jämvikt som kännetecknar unionens struktur och funktion. För att upprätthålla den institutionella jämvikten krävs det att varje institution vid utövandet av sina befogenheter respekterar de övrigas befogenheter.

1110 Även om kommissionen är behörig att anta beslut med tillämpning av artikel 102 FEUF, är unionsdomstolen enligt artikel 263 FEUF behörig att bland annat pröva lagenligheten av motiveringen av dessa beslut, utan att i princip kunna ersätta kommissionens motivering med sin egen eller komplettera kommissionens motivering.

1111 Motiveringen i det angripna beslutet vilar på två grundläggande pelare, nämligen dels sökandenas konkurrensbegränsande strategi i syfte att skydda Bulgargaz dominerande ställning på de bulgariska gasleveransmarknaderna, dels begreppet en enda, fortlöpande överträdelse.

1112 I det angripna beslutet slogs det fast att sökandenas beteenden avseende den rumänska gasledningen 1, överföringssystemet och lagringsanläggningen i Chiren, vilka bestod i att hindra, begränsa och försena tillträdet till var och en av dessa infrastrukturer, ingick i en konkurrensbegränsande strategi som syftade till att skydda Bulgargaz dominerande ställning på de bulgariska marknaderna för gasleveranser genom att utestänga tredje part från dessa marknader (se skäl 389, skäl 454 b samt skälen 467, 569, 572 och 643). Enligt kommissionen utformades strategin av BEH och genomfördes av dotterbolagen Bulgargaz och Bulgartransgaz (se skäl 570 i det angripna beslutet).

1113 I skäl 567 i det angripna beslutet förklarade kommissionen att den, med hänsyn till de aktuella beteendenas fragmenterade karaktär, för att bevisa denna helhetsstrategi grundade sig på en rad indicier som visade följande:

1114 För det första påpekade kommissionen således att dessa förfaranden, som bestod i att bygga upp kapacitet i den rumänska gasledningen 1 och förhindra, begränsa och försena tillträdet till överföringssystemet och lagringsanläggningen i Chiren, komplettera[de] och förstärk[te] varandra (se skäl 577 i det angripna beslutet).

1115 För det andra underströk kommissionen att metoderna var uttryckligen kopplade till varandra genom att det för tillträde till överföringssystemet (som kontrolleras av Bulgartransgaz) krävdes att tredje part fick tillträde till den rumänska gasledningen 1 (som kontrolleras av Bulgargaz och kräver tillstånd från BEH) (se skäl 577 i det angripna beslutet). Det ska i detta avseende erinras om att kommissionen drog slutsatsen att kravet på Bulgartransgaz att lägga fram bevis för den reserverade kapaciteten på den rumänska gasledningen 1 som drivs av Bulgargaz, som tillhör samma företagskoncern, de facto gjorde det omöjligt att få tillträde till överföringssystemet fram till år 2013 (se punkterna 475 och 480 i det angripna beslutet).

1116 För det tredje angav kommissionen att överföringssystemet var den enda infrastruktur som kunde transportera gas till lagringsanläggningen i Chiren och att tillträde till nämnda nät därför krävdes för att få tillträde till lagring. Kommissionen konstaterade även att möjligheten att få tillträde till nämnda station under överträdelseperioden var indirekt kopplad till möjligheten att få tillträde till den rumänska gasledningen 1 [som] var den enda ledningen som transporterade gas till överföringssystemet under denna period.

1117 Kommissionen drog därför slutsatsen att Bulgartransgaz och Bulgargaz tillsammans kunde påverka och bidra till att förhindra, begränsa och försena tredje parts tillträde till den infrastruktur som innehas eller kontrolleras av BEH-koncernen (se skäl 579 i det angripna beslutet). Kommissionen påpekade dessutom dels att Bulgargaz och Bulgartransgaz samordnade sitt beteende med avseende på ansökningar om tillgång från tredje part, samtidigt som de behandlade varandra som enheter inom ett integrerat företag, dels att BEH var direkt inblandat i alla de omtvistade förfarandena (se skäl 579 i det angripna beslutet).

1118 Kommissionen drog slutsatsen att sökandena hade gjort sig skyldiga till en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 102 FEUF mellan den 30 juli 2010 och den 1 januari 2015 genom att neka tredje parter tillträde till den rumänska gasledningen 1, överföringssystemet och lagringsanläggningen i Chiren, vilket hade lett till en stängning av de bulgariska gasmarknaderna för gasleveranser (se artiklarna 1 och 2 samt skälen 1, 2 och 450 i det angripna beslutet).

1119 Enligt rättspraxis avser begreppet en enda, fortlöpande överträdelse en samling handlanden som ingår i en samlad plan på grund av deras identiska syfte som snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. För att kvalificera olika ageranden som en enda, fortlöpande överträdelse ska det undersökas huruvida de har ett komplementärt samband, i den meningen att var och en av dem syftar till att motverka en eller flera konsekvenser av en normalt fungerande konkurrens, och bidrar, genom ett samspel, till att åstadkomma samtliga de konkurrensbegränsande verkningar som eftersträvas inom ramen för denna övergripande plan. I detta avseende ska samtliga omständigheter som kan läggas till grund för eller ifrågasätta detta samband beaktas, såsom den tillämpliga perioden, innehållet (inbegripet de tillämpade metoderna) och, i samband härmed, syftet med de olika handlandena i fråga (dom av den 28 april 2010, Amann CustSöhne och Cousin Filterie/kommissionen, T‑446/05, EU:T:2010:165, punkt 89), dom av den 1 juli 2010, AstraZeneca/kommissionen, T‑321/05, EU:T:2010:266, punkt 892, och dom av den 8 september 2016, Arrow Group och Arrow Generics/kommissionen, T‑467/13, ej publicerad, EU:T:2016:450, punkt 384).

1120 I förevarande fall grundade sig kommissionen, för att visa att sökandenas samtliga förfaranden utgjorde en enda, fortlöpande överträdelse, i skälen 608, 609 och 614 i det angripna beslutet, i huvudsak på den omständigheten att de ingick i en övergripande och långsiktig plan för avskärmning av de [bulgariska] marknaderna för gasleveranser till förmån för Bulgargaz.

1121 I detta avseende underströk kommissionen på nytt, för det första, att Bulgargaz själv hade kapacitet att utestänga sina konkurrenter och begränsa möjligheten till en livskraftig konkurrens på de bulgariska marknaderna för gasleveranser genom att ackumulera kapacitet i den rumänska gasledningen 1 (se skälen 611 och 624 i det angripna beslutet).

1122 För det andra påpekade kommissionen att BEH-koncernens tre förfaranden som var för sig hade samband med de tre infrastrukturer som koncernen kontrollerade kompletterade och förstärkte varandra och genomfördes med det enda syftet att stänga av de [bulgariska] gasförsörjningsmarknaderna (se skäl 612 i det angripna beslutet). Kommissionen fann i detta avseende att tillträdet till överföringssystemet och följaktligen till lagringsanläggningen i Chiren var villkorat av att tillträde först hade erhållits till den rumänska gasledningen 1, vilken under överträdelseperioden var den enda infrastruktur som var tillgänglig för överföring av gas via nämnda nät och således till lagringsanläggningen (se skälen 51, 578 och 611 i det angripna beslutet).

1123 Såsom framgår av skälen 578 och 611 i det angripna beslutet, och såsom kommissionen för övrigt underströk i sitt svaromål, hade de (potentiella) konkurrenterna, utan tillgång till den rumänska gasledningen 1, inte tillgång till överföringssystemet och följaktligen inte heller till [lagringsanläggningen i Chiren].

1124 För det tredje upprepade kommissionen att Bulgargaz och Bulgartransgaz samordnade sin prövning av ansökningar om tillträde från tredje part och behandlade varandra såsom enheter inom ett integrerat företag (se punkterna 579 och 612 i det angripna beslutet).

1125 För det fjärde slog kommissionen återigen fast att de påtalade förfarandena även var uttryckligen sammankopplade, eftersom tillträde till överföringssystemet (som kontrolleras av Bulgartransgaz) villkorades av att tredje part fick tillgång till den rumänska gasledningen 1 (kontrollerad av Bulgargaz) och att det krävdes godkännande av BEH (se skäl 612 i det angripna beslutet). Kommissionen underströk att BEH, även efter januari 2012, hade behållit kontrollen över Bulgartransgaz, eftersom tillträde till överföringssystemet, och således indirekt tillträde till lagringsanläggningen i Chiren, var beroende av att det först hade getts tillträde till den rumänska gasledningen 1 hos Bulgargaz, vilket i sin tur var villkorat av BEH:s förhandsgodkännande (se skäl 611 i det angripna beslutet).

1126 Enligt kommissionen har sambandet mellan nämnda förfaranden gjort det möjligt att

1127 Av vad som anförts i punkterna 1112–1126 ovan följer följande:

1128 Av detta följer att det beteende som påstås utgöra missbruk avseende den rumänska gasledningen 1 utgör den viktigaste grunden för kommissionens bedömning och motiveringen i det angripna beslutet vad gäller rekvisiten för den konstaterade enda, fortlöpande överträdelsen.

1129 I detta sammanhang kan den omständigheten att Bulgartransgaz hindrat bolaget C att få tillträde till lagringsstationen i Chiren i juni 2012 och Overgas mellan den 1 januari 2013 och mitten av år 2014 (se punkterna 1101–1104 ovan) och att detta beteende i sig kunde ha konkurrensbegränsande verkningar på de bulgariska marknaderna för gasleveranser, inte i sig motivera konstaterandet i det angripna beslutet att sökandena gjort sig skyldiga till en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 102 FEUF.

1130 Det ska nämligen erinras om att det i artiklarna 1 och 2 i det angripna beslutet fastställs att sökandena har gjort sig skyldiga till en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 102 [FEUF] genom att neka tredje part tillträde till överföringssystemet, den rumänska gasledningen 1 och [lagringsanläggningen i Chiren] som leder till en stängning av marknaderna för gasleveranser i Bulgarien från den 30 juli 2010 [till] den 1 januari 2015.

1131 Mot bakgrund av samtliga de beteenden som sökandena kritiserades för i det angripna beslutet och den betoning som i beslutet lades vid deras inbördes beroende, komplementaritet och ömsesidiga stärkande, går det inte att av artikeldelen i det angripna beslutet dra slutsatsen att detta grundar sig på flera skäl avseende olika beteenden som utgör missbruk och som vart och ett i sig är tillräckligt för att motivera detta.

1132 Enligt den fasta rättspraxis som det erinrats om i punkterna 234 och 1109 ovan kan unionsdomstolen, inom ramen för en granskning av lagenligheten enligt artikel 263 FEUF, inte ersätta den motivering som lämnats av den som antagit den aktuella rättsakten med sin egen motivering. I förevarande fall omfattar konstaterandet att sökandena gjort sig skyldiga till en enda, fortlöpande överträdelse i artikeldelen i det angripna beslutet, vilket visar arten och omfattningen av nämnda överträdelse av unionens konkurrensregler och som är oupplösligt förbundet med dess motivering, samtliga av sökandenas beteenden avseende de tre aktuella gasinfrastrukturerna. Såsom angetts ovan i punkterna 1113 och 1131 grundar sig kvalificeringen av en enda, fortlöpande överträdelse på att de olika beteendena kompletterar varandra och är ömsesidigt beroende av varandra.

1133 Under dessa omständigheter kan det enda skälet avseende Bulgartransgaz beteende i fråga om lagringsanläggningen i Chiren efter juni 2012 inte, utan att förvanska det angripna beslutet genom att ersätta kommissionens bedömning av de faktiska omständigheterna med en ny bedömning i strid med den rättspraxis som anges i punkt 1109 ovan, utgöra en väsentlig, eller till och med tillräcklig, motivering som i sig kan utgöra grund för artikeldelen i nämnda beslut.

1134 Av det ovan anförda följer att kommissionen inte har styrkt den överträdelse som utgör det missbruk av dominerande ställning som sökandena hållits ansvariga för i det angripna beslutet.

1135 Talan ska således bifallas på den fjärde grunden, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga undergrunder som sökandena har åberopat.

1142 Under det administrativa förfarandet anordnade kommissionen sammanlagt åtta möten med Overgas, varav

1143 Kommissionen har hävdat att den efter vart och ett av dessa åtta möten med Overgas upprättade kortfattade icke-konfidentiella anteckningar samt konfidentiella detaljerade protokoll. Vid förhandlingen medgav kommissionen att den inte med exakthet kunde ange när de sistnämnda upprättades men att den, på grund av deras grad av precision, presumerade att de hade upprättats omedelbart efter varje möte.

1144 Efter vart och ett av dessa möten med kommissionen, med undantag för mötena den 13 oktober 2015 och den 17 mars 2016, inkom Overgas med skriftliga yttranden (nedan kallade de uppföljande synpunkterna), i vilka bolaget utvecklade de argument som hade framförts under dessa möten.

1145 Det framgår även av handlingarna i målet att sökandena först fick tillgång till bland annat de kortfattade anteckningarna från mötena åren 2010–2013 samt en icke-konfidentiell version av de uppföljande synpunkterna i samband med att de fick tillgång till handlingarna i ärendet efter meddelandet om invändningar. Den 5 januari 2018, till följd av domen av den 6 september 2017, Intel/kommissionen ( C‑413/14 P, EU:C:2017:632), i vilken kommissionens skyldighet att protokollföra och föra handlingar i ärendet i förfaranden om beivrande av överträdelser av konkurrensreglerna preciserades, framställde de en ny begäran om tillgång till bland annat detaljerade protokoll och anteckningar från alla andra eventuella möten mellan kommissionen och Overgas.

1146 Den 23 mars 2018 svarade kommissionen genom att medge att den hade hållit tre möten med Overgas efter meddelandet om invändningar, nämligen mötena år 2015 och år 2016, för vilka den vid denna tidpunkt skickade kortfattade anteckningar till sökandena. Kommissionen nekade emellertid tillgång till de detaljerade protokollen med motiveringen dels att de innehöll konfidentiella uppgifter, dels att det i dessa inte kunde hittas någon bevisning som inte redan fanns med i de andra icke-konfidentiella handlingar som sökandena hade haft tillgång till, eftersom de även hade haft tillgång till de uppföljande synpunkterna.

1147 Sökandena riktade därför sin begäran om tillgång till handlingar till förhörsombudet, som i sitt svar av den 14 maj 2018 angav att han ansåg att beslutet att inte lämna ut de detaljerade protokollen var motiverat av sekretesskäl och att dessa handlingar inte innehöll någon ytterligare bevisning till sökandenas fördel. För att balansera det faktiska utövandet av sökandenas rätt till försvar med Overgas legitima farhågor om sekretess föreslog förhörsombudet emellertid en begränsad tillgång till de detaljerade protokollen från mötena med Overgas, via sökandenas externa företrädare inom ramen för ett datarumsförfarande.

1148 Genom skrivelse av den 18 juni 2018 (nedan kallad skrivelsen av den 18 juni 2018) begärde sökandena dessutom att kommissionen skulle ge dem tillgång till en mindre maskerad version av de uppföljande synpunkterna, vilket kommissionen nekade dem.

1149 Den 28 juni 2018 fick sökandenas externa företrädare tillgång till de detaljerade protokollen från mötena med Overgas inom ramen för datarumsförfarandet. I enlighet med kommissionens instruktioner kunde sökandenas externa företrädare i datarummet ta kopior, i pappersform, av meddelandet om invändningar, faktaskrivelsen, kortfattade anteckningar från mötena med Overgas och icke-konfidentiella versioner av de uppföljande synpunkterna.

1150 Vid detta tillfälle upprättade sökandenas externa företrädare den konfidentiella rapporten från datarummet, i vilken de uttryckte sina synpunkter på de uppgifter som de ansåg vara uppgifter till sökandenas fördel i de detaljerade protokollen. En icke-konfidentiell version av nämnda rapport (nedan kallad den icke-konfidentiella rapporten från datarummet) upprättades under kommissionens överinseende och delgavs sökandena. Företrädarna kunde använda de uppgifter som ställts till deras förfogande i datarummet för att försvara sökandena, men de kunde inte lämna ut några konfidentiella uppgifter (beslut av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen, T‑136/19, EU:T:2022:149, punkterna 20–22).

1151 Inom ramen för den första grundens två första delar har sökandena i huvudsak anfört två grupper av argument:

1152 Vid bedömningen ska det inledningsvis kontrolleras om kommissionen verkligen har gjort sig skyldig till de förfarandefel som sökandena har gjort gällande. I förekommande fall ska det därefter undersökas vilka följder sådana oegentligheter får för deras rätt till försvar, särskilt huruvida sökandena, med hänsyn till de särskilda faktiska och rättsliga omständigheterna i förevarande mål, har visat att de hade kunnat försvara sig bättre om kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något fel i förfarandet (dom av den 2 oktober 2003, Thyssen Stahl/kommissionen, C‑194/99 P, EU:C:2003:527, punkt 31, dom av den 13 december 2018, Deutsche Telekom/kommissionen, T‑827/14, EU:T:2018:930, punkt 129, och dom av den 15 juni 2022, Qualcomm/kommissionen (Qualcomm – exklusivitetsbetalningar), T‑235/18, EU:T:2022:358, punkterna 160 och 202).

1153 Tribunalen påpekar inledningsvis att den tillgång till akten som föreskrivs i artikel 27.2 i förordning nr 1/2003 och i artikel 15.1 och 15.2 i förordning nr 773/2004 är en av de processrättsliga skyddsregler som gör det möjligt att tillämpa principen om parternas likställdhet i processen och skydda rätten till försvar för de parter som omfattas av kommissionens förfarande. De ska ha rätt att få tillgång till utredningsakten med förbehåll för andra företags affärshemligheter, kommissionens interna handlingar och annan konfidentiell information.

1154 Rätten att få tillgång till akten i ärendet innebär att kommissionen ska ge företaget i fråga möjlighet att gå igenom samtliga handlingar i akten som kan vara relevanta för vederbörandes försvar. Dessa omfattar såväl handlingar som är till företagets fördel som handlingar som är till dess nackdel, med förbehåll för andra företags affärshemligheter, kommissionens interna handlingar och andra konfidentiella uppgifter (se dom av den 25 oktober 2011, Solvay/kommissionen, C‑109/10 P, EU:C:2011:686, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

1155 Räckvidden av rätten att få tillgång till handlingarna i ärendet, som en integrerad del av rätten till försvar, har varit föremål för nyare rättspraxis som på ett bättre sätt har klargjort gränserna för kommissionens skyldigheter, särskilt vad gäller den skyldighet att föra protokoll som åligger den (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen, C‑413/14 P, EU:C:2017:632, dom av den 15 juni 2022, Qualcomm/kommissionen (Qualcomm – exklusivitetsbetalningar), T‑235/18, EU:T:2022:358, och dom av den 14 september 2022, Google och Alphabet/kommissionen (Google Android), T‑604/18, överklagad, EU:T:2022:541).

1156 Tribunalen erinrar om att det i artikel 19.1 i förordning nr 1/2003 föreskrivs att kommissionen, för fullgörandet av de uppgifter som den har tilldelats, får höra varje fysisk eller juridisk person som samtycker till detta i syfte att samla in information om frågor som har samband med föremålet för en utredning. Nämnda bestämmelse utgör således den rättsliga grund som ger kommissionen befogenhet att genomföra ett förhör inom ramen för en utredning och är tillämplig på samtliga samtal som syftar till att samla in uppgifter som har samband med föremålet för en utredning (dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen, C‑413/14 P, EU:C:2017:632, punkterna 84 och 86).

1157 När kommissionen genomför ett sådant samtal är den enligt artikel 3 i förordning nr 773/2004 skyldig att i valfri form protokollföra de uttalanden som gjorts av de personer som hörs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen, C‑413/14 P, EU:C:2017:632, punkterna 90 och 91).

1158 Kommissionen får visserligen utesluta omständigheter från det administrativa förfarandet som inte har något samband med de faktiska eller rättsliga påståenden som förekommer i meddelandet om invändningar, och som följaktligen inte på något sätt är relevanta för utredningen. Det kan dock inte ankomma på kommissionen att ensam avgöra vilka handlingar som kan vara till nytta för det berörda företagets försvar (dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 126, och dom av den 16 juni 2011, FMC Foret/kommissionen, T‑191/06, EU:T:2011:277, punkt 306).

1159 Intervjuer som syftar till att samla in information om föremålet för utredningen och som således omfattas av artikel 19 i förordning nr 1/2003 ska protokollföras och får inte utelämnas i akten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 2022, Qualcomm/kommissionen (Qualcomm – exklusivitetsbetalningar), T‑235/18, EU:T:2022:358, punkt 199).

1160 Den skyldighet som åligger kommissionen, i den mening som avses i artikel 3 i förordning nr 773/2004, att i valfri form protokollföra de uttalanden som gjorts av personer som intervjuas under en administrativ utredning, kan inte heller konkretiseras genom att utarbeta en kortfattad sammanfattning av de ämnen som behandlats under intervjun. Kommissionen ska kunna ange vad som diskuterades under mötet, särskilt vad avser vilka uppgifter som lämnades under mötet angående de ämnen som behandlades (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen, C‑413/14 P, EU:C:2017:632, punkt 92).

1161 Det är mot bakgrund av dessa principer som tribunalen ska pröva sökandenas argument avseende kommissionens påstådda åsidosättande vad gäller dess skyldighet att protokollföra, föra till akten och ge tillgång till handlingarna i ärendet.

1162 Sökandena har, med stöd av Republiken Bulgarien, gjort gällande att det sätt på vilket kommissionen protokollförde eller underlät att protokollföra sina möten med Overgas, liksom det sätt på vilket kommissionen förde de förklaringar som gjordes under dessa möten till akten, strider mot den skyldighet att föra protokoll som följer av artikel 19 i förordning nr 1/2003, jämförd med artikel 3 i förordning nr 773/2004. Kommissionen har på detta sätt även åsidosatt principerna om god förvaltningssed, öppenhet och sökandenas rätt till försvar. Tribunalen kan följaktligen inte utöva sin domstolskontroll.

1163 Det ska i detta avseende göras åtskillnad mellan, å ena sidan, de argument som hänför sig till mötena med Overgas under åren 2010–2013 och, å andra sidan, de argument som avser mötena år 2015 och år 2016.

1164 Tribunalen anser att det är lämpligt att börja med att pröva argumenten avseende mötena år 2015 och år 2016.

1165 Sökandena har gjort gällande att

1166 Kommissionen har påpekat att så snart sökandena frågade om den hade haft andra möten med Overgas efter meddelandet om invändningar, informerade kommissionen dem om mötena år 2015 och år 2016 genom att tillställa dem de kortfattade anteckningarna angående dessa möten.

1167 Kommissionen har i detta avseende gjort gällande att enligt punkt 27 i kommissionens tillkännagivande om reglerna för tillgång till kommissionens handlingar i ärenden enligt artiklarna [101 och 102 FEUF], artiklarna 53, 54 och 57 i EES-avtalet och enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (EUT C 325, 2005, s. 7) kommer en part i senare skeden av det administrativa förfarandet att få tillgång till handlingar som mottagits efter meddelandet om invändningar endast om dessa handlingar kan utgöra ny bevisning, vare sig den är till fördel eller nackdel för denna part, avseende de påståenden som görs i meddelandet om invändningar.

1168 Enligt kommissionen utgjorde emellertid handlingarna avseende mötena år 2015 och år 2016 varken grunden för de anmärkningar som riktats mot sökandena eller ny bevisning avseende de påståenden som redan framförts och det ålåg följaktligen inte kommissionen att föra till akten och ge tillgång till de kortfattade anteckningarna eller de detaljerade protokollen från mötena år 2015 och år 2016. Det ankom för övrigt på kommissionen själv att göra en bedömning av huruvida dessa handlingar eventuellt kunde vara till fördel för sökanden.

1169 Det framgår emellertid av de kortfattade anteckningarna och de detaljerade protokollen att mötena år 2015 och år 2016 syftade till att samla in uppgifter om syftet med den utredning som ledde till antagandet av det angripna beslutet.

1170 Mot bakgrund av den rättspraxis som nämnts ovan i punkterna 1157 och 1159, ska de förhör som syftar till att samla in information om föremålet för utredningen och som således omfattas av artikel 19 i förordning nr 1/2003, såsom de aktuella samtalen, protokollföras och får inte utelämnas i utredningsakten.

1171 Möjligheten att skilja mellan handlingar som är relevanta för utredningen och handlingar som inte är det, och följaktligen att utesluta de sistnämnda från utredningsakten, är visserligen nödvändig för att undvika att kommissionen utsätts för en orimlig processuell börda. Det ankommer emellertid inte på kommissionen att avlägsna en uppgift från akten med tillämpning av sitt påstådda utrymme för skönsmässig bedömning avseende huruvida dessa handlingar kan vara till fördel eller nackdel för sökanden, eftersom avsaknaden av skriftliga spår av ett samtal hindrar tribunalen från att kontrollera huruvida kommissionen har följt bestämmelserna i förordning nr 1/2003 och, mer allmänt, huruvida rättigheterna för de företag och fysiska personer som är inblandade i en utredning har iakttagits fullt ut.

1172 Den skyldighet att föra protokoll som föreskrivs i artikel 3 i förordning nr 773/2004 skulle dessutom sakna ändamålsenlig verkan om kommissionen på eget initiativ kunde utesluta att vissa möten protokollfördes, särskilt som mötena under omständigheterna i förevarande mål ägde rum med Overgas, som spelade en icke försumbar roll i kommissionens beslut att inleda och fortsätta utredningen och som påstod att sökandena hade gjort sig skyldiga till konkurrensbegränsande förfaranden gentemot Overgas.

1173 Av detta följer att kommissionens argument att det inte föreligger någon skyldighet att protokollföra mötena år 2015 och år 2016 och att föra dessa protokoll till akten, vilka ägde rum med Overgas efter meddelandet om invändningar, till akten ska underkännas.

1174 I den mån sökandena slutligen har hävdat att kommissionen underlät att informera dem om mötena år 2015 och år 2016, ska det erinras om att kommissionen under det administrativa förfarande som ledde till antagandet av det angripna beslutet faktiskt inte hänvisade till de samtal som den hade med Overgas efter meddelandet om invändningar.

1175 Såsom framgår av punkterna 1157 och 1159 ovan kan kommissionen emellertid inte underlåta att i utredningsakten ta in protokoll från sådana möten som mötena år 2015 och år 2016 och följaktligen informera parterna om detta.

1176 Av detta följer att sökandena har fog för sina argument att kommissionen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter avseende mötena år 2015 och år 2016, eftersom kommissionen borde ha protokollfört de yttranden som gjorts under dessa möten och fört in de relevanta handlingarna i akten samt uppdaterat innehållsförteckningen i akten, vilket skulle göra det möjligt för sökandena att få kännedom om de aktuella samtalen, med förbehåll för sekretesskyddet för vissa uppgifter som Overgas legitimt har åberopat.

1177 Kommissionen har således gjort sig skyldig till ett förfarandefel genom att underlåta att på ett korrekt sätt protokollföra de uttalanden som gjordes under mötena år 2015 och år 2016 och att lägga dem till ärendeakten samt att underrätta sökandena om detta.

1178 Sökandena har

1179 Dessa brister återspeglas även i innehållsförteckningen i utredningsakten, som ingavs efter antagandet av meddelandet om invändningar, i vilket de handlingar som samlades in under utredningen inte med tillräcklig precision räknades upp och i synnerhet inte angavs i de detaljerade protokollen från mötena med Overgas.

1180 Kommissionen har genmält att det inte finns något krav på att bevisning ska läggas till handlingarna i ärendet och ingå i innehållsförteckningen vid den tidpunkt då mötena ägde rum och de relevanta anteckningarna upprättades. Den har gjort gällande att det angripna beslutet under alla omständigheter varken grundar sig på de kortfattade anteckningarna eller på de detaljerade protokollen från de aktuella mötena.

1181 Kommissionen har även hävdat att sökandena, tack vare att de fick tillgång till de kortfattade anteckningarna från mötena åren 2010–2013 efter meddelandet om invändningar, faktiskt hade kunnat utöva sin rätt till försvar, vilket de gjorde genom att lämna sina svar på nämnda meddelande, samt genom senare yttranden i vilka de, såsom förmildrande omständigheter, åberopade vissa omständigheter som togs upp vid dessa möten. Kommissionen har dessutom gjort gällande att de uppföljande synpunkter som Overgas ingav och som utvecklade de punkter som togs upp under dessa möten, hade förts till akten och lämnats ut till sökandena.

1182 Det ska i detta hänseende påpekas att de kortfattade anteckningar från mötena med Overgas som sökandena har haft tillgång till för varje möte består av mindre än en halv sida. Varje halvsida innehåller uppgift om datum för mötet, deltagare och de ämnen som diskuterades under mötet, beskrivna på högst fem till åtta rader.

1183 Innehållet i de kortfattade anteckningarna är således uppenbart otillräckligt för att redogöra för de diskussioner som faktiskt ägde rum mellan kommissionen och Overgas, och i synnerhet om arten av de upplysningar som Overgas lämnade om de frågor som behandlades.

1184 Det finns emellertid ingenting i lydelsen av artikel 19.1 i förordning nr 1/2003, eller det syfte som eftersträvas, som gör det möjligt att dra slutsatsen att lagstiftaren hade för avsikt att göra en åtskillnad mellan å ena sidan kortfattade anteckningar som är färdigställda för att få tillgång till handlingarna i ärendet och detaljerade protokoll som är avsedda att förbli konfidentiella. En sådan tolkning skulle innebära att rätten att få tillgång till akten, som nämnts i punkt 1153 ovan, och principen om parternas likställdhet i processen förlorade all ändamålsenlig verkan.

1185 Den av kommissionen åberopade omständigheten att det angripna beslutet varken grundar sig på de kortfattade anteckningarna eller på de detaljerade protokollen saknar i detta avseende relevans. Rätten att få tillgång till handlingarna i ärendet innebär nämligen att kommissionen ska ge det berörda företaget möjlighet att undersöka samtliga handlingar som ingår i utredningsakten och som kan vara relevanta för företagets försvar (dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 68).

1186 Av detta följer, vad gäller de kortfattade anteckningarna från mötena under åren 2010–2013, att kommissionen inte iakttog sina skyldigheter enligt artikel 19 i förordning nr 1/2003, jämförd med artikel 3.3 i förordning nr 773/2004 och mot bakgrund av den rättspraxis som anges i punkterna 1157 och 1159 ovan. Detta åsidosättande visade sig dels genom att det infördes en omotiverad åtskillnad mellan två typer av handlingar, nämligen detaljerade protokoll för internt bruk, och kortfattade anteckningar, avsedda för akten och således för sökandenas tillgång, dels genom att de sistnämnda uppenbart var otillräckliga för att redogöra för innehållet i diskussionerna mellan kommissionen och Overgas, i synnerhet om arten av de upplysningar som Overgas tillhandahöll om de frågor som togs upp, såsom krävs enligt den rättspraxis som det erinrats om i punkt 1160 ovan.

1187 Tribunalen anser däremot att tidsskillnaden mellan mötena under åren 2010–2013 och den omständigheten att endast de kortfattade anteckningarna angående dessa möten togs in i akten först år 2014 inte i sig och i avsaknad av annan bevisning eller i vart fall allvarliga indicier gör det möjligt att dra slutsatsen att kommissionen skulle ha åsidosatt sina skyldigheter vad gäller tillgången till handlingarna i ärendet.

1188 För det första hade sökandena, trots att de kortfattade anteckningarna från mötena med Overgas förts till akten för sent, möjlighet att beakta dem och utöva sin rätt till försvar, inte bara genom att lämna sina svar på meddelandet om invändningar, utan framför allt, såsom framgår av punkt 1147 ovan, genom att till förhörsombudet göra gällande sin begäran om tillgång till de detaljerade protokollen, vilka de gavs tillgång till i ett datarum.

1189 För det andra, vad gäller argumentet att de kortfattade anteckningarna från mötena under åren 2010–2013 inte var korrekta på grund av att de lagts in i akten för sent, skulle tillförlitligheten av anteckningarnas innehåll, även om det antas att kommissionen hade upprättat anteckningarna år 2014, endast ha kunnat påverkas om de detaljerade protokollen från samma möten, vilka med nödvändighet utgjorde grunden för upprättandet av nämnda kortfattade anteckningar, även hade upprättats år 2014. Under sådana omständigheter kan det förhållandet att det förflöt avsevärd tid mellan mötena och upprättandet av de detaljerade protokollen angående mötena ge upphov till tvivel beträffande dessas exakthet och följaktligen de kortfattade anteckningar som de har hämtats från.

1190 I förevarande fall har sökandena emellertid inte lagt fram någon bevisning eller något indicium som gör det möjligt att dra slutsatsen att de detaljerade protokollen upprättades flera år efter det att bland annat mötena under åren 2010–2013 hade hållits. Tvärtom utgör, såsom kommissionen gjorde gällande vid förhandlingen, graden av precision i nämnda protokoll ett indicium som visar att de upprättades vid en tidpunkt som ligger nära tidpunkten för de möten till vilka de hänför sig.

1191 Mot bakgrund av övervägandena i punkterna 1182–1186 ovan finns det fog för sökandenas argument avseende kommissionens underlåtenhet vid mötena under åren 2010–2013, eftersom de kortfattade anteckningarna var uppenbart otillräckliga för att återspegla innehållet i diskussionerna mellan kommissionen och Overgas, i den mening som avses i den rättspraxis som anges ovan i punkt 1160.

1192 Kommissionen har således gjort sig skyldig till ett förfarandefel genom att underlåta att på ett korrekt sätt protokollföra de uttalanden som gjordes under mötena åren 2010–2013 och att föra dem till akten.

1193 Vad gäller kommissionens argument att varje eventuell underlåtenhet till följd av att de kortfattade anteckningarna är alltför vaga och allmänt hållna, har avhjälpts dels genom tillgång till icke-konfidentiella versioner av de uppföljande synpunkterna, dels genom tillgång till de detaljerade protokollen inom ramen för datarumsförfarandet, har sökandena i huvudsak hävdat att tillgång till dessa handlingar på grund av kraftiga maskeringar inte skulle ha varit till någon nytta för deras försvar. Således sammanfaller detta argument med den andra anmärkningen, varför de ska analyseras tillsammans.

1194 Sökandena har kritiserat kommissionen för att dels ha gett dem begränsad tillgång till de detaljerade protokollen, dels ha vägrat att ge dem tillgång till en del av de uppföljande synpunkterna under förevändning att uppgifterna i dessa handlingar var konfidentiella.

1195 Sökandena har således för det första bestritt att rätten till tillgång till detaljerade protokoll från möten med Overgas, efter flera ansökningar om tillgång, ersattes av begränsad tillgång genom deras externa företrädare i ett datarumsförfarande. Den rapport som upprättades av dessa tjänstemän, vilken tillställdes sökandena i en icke-konfidentiell version, saknade, på grund av de kraftiga maskeringarna, något värde för deras försvar.

1196 Kommissionen har däremot vidhållit att den omständigheten att den tillgång som sökandenas externa företrädare beviljades till de detaljerade protokollen från mötena med Overgas inom ramen för datarumsförfarandet skulle ha gjort det möjligt för sökandena att uttrycka sina synpunkter rörande de uppgifter som fanns där och således att utöva sin rätt till försvar, samtidigt som Overgas legitima farhågor i fråga om sekretess iakttogs.

1197 Sökandena anser för det andra att de konfidentiella uppföljande synpunkterna potentiellt hade kunnat innehålla bevisning till sökandenas fördel, vilket skulle ha gjort det möjligt för dem att bättre utöva sin rätt till försvar om de hade fått tillgång till en mindre maskerad version av dessa handlingar.

1198 Kommissionen har genmält att sökandena, just tack vare tillgången till de uppföljande synpunkterna, gavs möjlighet att utöva sin rätt till försvar genom att lämna sina svar på meddelandet om invändningar.

1199 Kommissionen har även understrukit att sökandena mellan tillgången till handlingarna i ärendet och inlämnandet av sina svar på meddelandet om invändningar aldrig klagade på att de inte hade kunnat utöva sin rätt till försvar på ett effektivt sätt på grund av att konfidentiella delar av de uppföljande synpunkterna doldes. Dessutom ingavs alla ansökningar om tillgång till handlingar för sent och var omotiverade, eftersom sökandena redan hade utövat sin rätt att yttra sig i förhållande till dessa handlingar.

1200 Kommissionen har dessutom gjort gällande att merparten av de uppföljande synpunkterna inte har dolts och att den inte har använt de maskerade uppgifterna i sin analys som ledde till antagandet av det angripna beslutet.

1201 Det framgår av punkterna 1194–1200 ovan att parternas argument inom ramen för denna invändning ger upphov till två frågor, vilka ska prövas i följande ordning:

1202 När det gäller skrivelsen av den 18 juni 2018, i vilken sökandena begärde att få tillgång till en mindre maskerad version av de uppföljande synpunkterna, har kommissionen gjort gällande att de icke-konfidentiella versionerna av dessa yttranden redan hade lämnats ut till sökandena den 2 och den 8 april 2015 och att sökandena, fram till dess att de den 9 december 2016 lämnade sina svar på faktaskrivelsen, aldrig hade angett att de inte kunde utöva sin rätt till försvar på ett effektivt sätt på grund av de maskeringar som fanns där.

1203 Det framgår nämligen av skrivelsen av den 18 juni 2018 att ansökan om tillgång till mindre maskerade versioner av de uppföljande synpunkterna var kopplad till den omständigheten att kommissionen vid upplåtandet av datarummet tillät sökandenas externa företrädare att bland andra handlingar föra dit de maskerade versionerna av de uppföljande synpunkterna. Genom att framställa sin begäran preciserade sökandena, i förhållande till vart och ett av de uppföljande synpunkterna och med avseende på datarumsförfarandet, vilken roll de maskerade uppgifterna hade kunnat spela vid utarbetandet av deras försvar, även på grundval av nya uppgifter som hade kunnat framgå av den tillgång de getts i datarummet.

1204 Sökandenas begäran om tillgång till mindre maskerade uppföljningssynpunkter utlöstes således indirekt genom domen av den 6 september 2017, Intel/kommissionen ( C‑413/14 P, EU:C:2017:632). Det var nämligen med stöd av denna nya rättspraxis, genom vilken deras rätt till försvar stärktes, som sökandena den 5 januari 2018 begärde att kommissionen skulle bevilja dem tillgång till fullständiga och detaljerade anteckningar från alla eventuella samtal och möten med Overgas. Denna begäran har, såsom framgår av punkt 1203 ovan, gett upphov till datarumsförfarandet, för vilket sökandena erhöll de detaljerade regler som fastställde hur detta förfarande ska fungera. I dessa regler föreskrevs bland annat att de maskerade versionerna av de uppföljande synpunkterna ingick i det begränsade antal handlingar som sökandenas externa företrädare kunde ta med in i datarummet.

1205 Det kan i detta avseende inte uteslutas att en mer fullständig version av de uppföljande synpunkterna skulle ha gjort det möjligt för sökandena att få en bättre förståelse av de handlingar som de fick tillgång till i datarummet via sina externa företrädare och följaktligen att utöva sin rätt till försvar på ett mer effektivt sätt. Under dessa omständigheter kan de inte klandras för att de först i detta skede begärde mer omfattande tillgång till nämnda uppföljande synpunkter.

1206 Av detta följer att avsaknaden av ett omedelbart bestridande av maskeringarna i de uppföljande synpunkter som lämnats ut till sökandena efter meddelandet om invändningar inte kan åberopas mot dem för att hindra dem från att göra gällande att deras rätt till försvar har åsidosatts.

1207 När det gäller att bevilja eller vägra tillgång till en del av akten under undersökningsförfaranden är kommissionen särskilt skyldig att göra en avvägning mellan rätten till skydd för företagens affärshemligheter och säkerställandet av rätten till försvar (dom av den 29 juni 1995, ICI/kommissionen, T‑36/91, EU:T:1995:118, punkt 98, och dom av den 14 december 2005, General Electric/kommissionen, T‑210/01, EU:T:2005:456, punkt 631).

1208 Tribunalen erinrar om att kommissionen, i enlighet med beslutet av den 26 maj 2021 i mål T‑136/19, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen (ej publicerat), i enlighet med artikel 91 b i rättegångsreglerna och med beaktande av de garantier som föreskrivs i artikel 103.1 i rättegångsreglerna, har gett in följande handlingar:

1209 Vidare prövade tribunalen, inom ramen för beslutet av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen ( T‑136/19, EU:T:2022:149), och i enlighet med artikel 103.1 och 103.2 i rättegångsreglerna, de handlingar som avses i punkt 1208 ovan på grundval av de rättsliga och faktiska omständigheter som kommissionen hade åberopat avseende dessa handlingars konfidentiella karaktär i förhållande till sökandena, samt deras relevans för att avgöra tvisten mot bakgrund av, i den mån det visade sig nödvändigt, en avvägning mellan denna konfidentialitet och de krav som följer av rätten till ett effektivt domstolsskydd, särskilt principen om kontradiktoriska förfaranden (beslut av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen, T‑136/19, EU:T:2022:149, punkterna 5–10).

1210 Tribunalen påpekade särskilt att sökandenas externa företrädare hade fått tillstånd av kommissionen att endast lämna ut den icke-konfidentiella versionen av rapporten från datarummet till sina klienter (beslut av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen, T‑136/19, EU:T:2022:149, punkterna 20–22).

1211 Det framgår emellertid av bedömningen i punkterna 26 och 27 i beslutet av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen ( T‑136/19, EU:T:2022:149), att flera uppgifter som hade dolts i den icke-konfidentiella rapporten från datarummet inte, eller i vart fall inte längre, var konfidentiella. Tribunalen lade därför den konfidentiella rapporten från datarummet till handlingarna i målet, med förbehåll för två korta uppgifter som saknar relevans för avgörandet av målet.

1212 Det framgår av en analys av den icke-konfidentiella versionen av rapporten från datarummet som sökandena har haft tillgång till att denna inte innehåller några ytterligare uppgifter jämfört med de kortfattade anteckningar som de tidigare hade fått tillgång till under det administrativa förfarandet.

1213 Även om det antas att vissa uppgifter i den konfidentiella versionen av datarumsrapporten vid tiden för datarumsförfarandet, särskilt vad gäller de uppgifter som framgår av de detaljerade protokollen från mötena år 2015 och år 2016, vid denna tidpunkt hade kunnat bevara en konfidentiell karaktär, var uppgifterna i de detaljerade protokollen från mötena åren 2010–2013 numera av historisk natur.

1214 Av detta följer att kommissionen inte hade rätt att dölja allt relevant material från rapporten från datarummet i den mån den icke-konfidentiella versionen av rapporten praktiskt taget motsvarade de kortfattade anteckningarna.

1215 En sådan situation riskerar nämligen i praktiken att äventyra syftet med datarumsförfarandet, nämligen att skydda konfidentiella uppgifter och samtidigt ge tillgång till den bevisning som en part behöver för att styrka sin ståndpunkt. Detta gäller i än högre grad eftersom, såsom sökandena har gjort gällande, datarumsförfarandet, såsom det har genomförts i förevarande fall, kunde påverka sökandenas rätt till försvar, vilka endast kunde utöva denna rätt indirekt genom sina externa företrädare.

1216 Det följer av övervägandena i punkterna 1207–1215 ovan att kommissionen, genom att ge sökandena alltför begränsad tillgång till handlingarna i datarumsförfarandet, har gjort sig skyldig till ett förfarandefel som kan medföra ett åsidosättande av sökandenas rätt till försvar.

1217 Vad gäller de uppföljande synpunkterna ska det noteras att Overgas avseende mötena under 2015 och 2016 endast inkommit med sådana synpunkter rörande mötet den 20 oktober 2016. Tribunalen erinrar om att denna handling, såsom konstaterades i punkterna 51–57 i beslutet av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen ( T‑136/19, EU:T:2022:149), saknar relevans för avgörandet av målet.

1218 Såsom framgår av punkt 49 i beslutet av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen ( T‑136/19, EU:T:2022:149), innehöll vidare den påstått icke-konfidentiella versionen av de uppföljande synpunkterna från mötet den 17 juni 2013 inte någon maskering.

1219 Slutligen beviljade tribunalen, efter att ha kontrollerat arten av uppgifterna i de uppföljande synpunkterna avseende de fyra första mötena under åren 2010–2013, sökandena tillgång till mindre redigerade versioner av dessa (beslut av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen, T‑136/19, EU:T:2022:149, punkterna 34–48).

1220 Tribunalen konstaterar att uppgifterna i de uppföljande synpunkterna från mötena åren 2010–2013 redan hade förlorat sin konfidentiella natur vid den tidpunkt då sökandena, genom skrivelsen av den 18 juni 2018, hade begärt att få tillgång till dem.

1221 Följaktligen har kommissionen, genom att vägra tillgång till mindre maskerade versioner av de uppföljande synpunkterna, bland annat från mötena den 13 oktober 2010 samt den 13 januari, den 17 mars och den 15 december 2011, även gjort sig skyldig till ett förfarandefel som kan medföra ett åsidosättande av sökandenas rätt till försvar.

1222 Det följer av övervägandena i punkterna 1177, 1192 och 1211–1221 ovan att kommissionen gjorde sig skyldig till ett förfarandefel genom att vägra sökandena tillgång till handlingarna i ärendet som var tillräcklig för att säkerställa utövandet av deras rätt till försvar.

1223 I den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 1152 ovan ska det således i detta skede fastställas huruvida sökandena, med hänsyn till de särskilda faktiska och rättsliga omständigheterna i förevarande mål, har visat att de hade kunnat försvara sig bättre om kommissionen inte hade begått något förfarandefel. I avsaknad av sådan bevisning kan det nämligen inte fastställas att rätten till försvar har åsidosatts (dom av den 14 september 2022, Google och Alphabet/kommissionen (Google Android), T‑604/18, överklagad, EU:T:2022:541, punkt 934).

1224 I det yttrande som ingavs den 27 april 2022 (nedan kallat yttrandet av den 27 april 2022), efter det att kommissionen ingett icke-konfidentiella handlingar till följd av beslutet av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen ( T‑136/19, EU:T:2022:149), lämnade sökandena preciseringar för att konkret visa att tillgång till vissa uppgifter i akten, som inte hade lämnats ut under det administrativa förfarandet, skulle ha gjort det möjligt för dem att försvara sig bättre.

1225 Det är mot bakgrund av dessa argument som tribunalen ska pröva bland annat den bevisning som lämnades ut till sökandena till följd av beslutet av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen ( T‑136/19, EU:T:2022:149), och som, på grund av deras ursprung, precision och de omständigheter under vilka Overgas ingav bevisningen till kommissionen, skulle ha gjort det möjligt för sökandena att på ett meningsfullt sätt styrka eller konsolidera vissa argument i sitt försvar.

1226 Det ska inledningsvis understrykas att åsidosättandet av rätten att få tillgång till handlingarna i ärendet inte kan avhjälpas enbart på grund av att det, såsom i förevarande fall, har varit möjligt att ge tillgång till handlingarna i målet under domstolsförfarandet. Tribunalens prövning är nämligen begränsad till en domstolskontroll av åberopade grunder, och varken avsikten med eller resultatet av denna prövning är att den ska ersätta en fullständig utredning av ärendet inom ramen för det administrativa förfarandet. Ett företag som har väckt talan mot ett kommissionsbeslut försätts inte, genom att senare ta del av vissa handlingar i ärendet, i den situation som det skulle ha befunnit sig i om det hade kunnat stödja sig på samma handlingar i sina skriftliga och muntliga yttranden till kommissionen innan det angripna beslutet antogs (dom av den 25 oktober 2011, Solvay/kommissionen, C‑110/10 P, EU:C:2011:687, punkt 51, och dom av den 15 juni 2022, Qualcomm/kommissionen (Qualcomm – exklusivitetsbetalningar), T‑235/18, EU:T:2022:358, punkt 200).

1227 Sökandena har i sitt yttrande av den 27 april 2022 understrukit att det finns flera omständigheter som framgår av sammanfattningarna av de detaljerade protokollen i den konfidentiella rapporten från datarummet, vilka de fick tillgång till i enlighet med beslutet av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen ( T‑136/19, EU:T:2022:149), vilka kunde göra det möjligt för dem att försvara sig bättre. Tribunalen anser att det för den prövning som krävs enligt den rättspraxis som anges i punkterna 1152 och 1223 ovan är tillräckligt att inrikta bedömningen på följande omständigheter.

1228 För det första har sökandena gjort gällande att det framgår av sammanfattningen av mötet den 13 oktober 2010 att Overgas ansåg att den bulgariska regeringen var förhindrad att leverera gas till kunder i Bulgarien. Det framgår särskilt av samma sammanfattning att Overgas ansåg att de bulgariska gasmarknaderna var mycket svåra att utnyttja på grund av det felaktiga och ofullständiga införlivandet av unionsdirektiven och regeringens ständiga inblandning till förmån för Bulgargaz och Bulgartransgaz.

1229 Tribunalen påpekar att det däremot framgår av de uppföljande synpunkterna av den 18 november 2010, som sökandena fick tillgång till under det administrativa förfarandet, att Overgas ansåg att sökandena gjorde sig skyldiga till överträdelser av artikel 102 FEUF med stöd av den bulgariska tillsynsmyndigheten och den bulgariska regeringen.

1230 Tribunalen anser således att sökandenas preciseringar avseende nyttan av uttalandena i punkt 1228 ovan för utövandet av deras rätt till försvar är välgrundade. Det rör sig nämligen om omständigheter som skulle ha kunnat bekräfta och stödja sökandenas argument att de svårigheter som Overgas stötte på för att ta sig in på de bulgariska marknaderna för gasleveranser inte kunde tillskrivas dem, särskilt med tanke på att kommissionen, inför Overgas påståenden, hänvisade till möjligheten att dessa svårigheter berodde på felaktigheter eller brister vid införlivandet av unionslagstiftningen från Republiken Bulgariens sida.

1231 För det andra har sökandena i sitt yttrande av den 27 april 2022 understrukit att det framgår av sammanfattningen av mötet den 13 januari 2011 att Overgas ansåg att Transgaz, och inte sökandena, kontrollerade tillgången till den rumänska gasledningen 1.

1232 Det anges emellertid i skäl 296 i det angripna beslutet att Overgas hade tagit kontakt med Transgaz för att begära tillträde till gasledningen 1, utan att därför åberopa sin uttryckliga förklaring vad gäller den enhet som utövar kontroll över den rumänska gasledningen 1. Tribunalen anser i likhet med sökandena att nämnda förklaring kan användas till sökandenas försvar, för att styrka deras ståndpunkt, såsom den framgår av punkt 282 i det angripna beslutet, att Transgaz i egenskap av systemansvarig, var den enhet som hade att tilldela och förvalta tredje parters tillgång till den rumänska gasledningen 1.

1233 För det tredje har sökandena gjort gällande att det framgår av sammanfattningen av mötet den 15 december 2011 att kommissionen och Overgas var överens om att den första ansökan om tillträde till överföringssystemet ingavs den 29 september 2010, vilket bekräftar sökandenas ståndpunkt att alla kontakter före detta datum inte utgjorde ansökningar om tillträde och att missbruket följaktligen inte hade kunnat inledas den 30 juli 2010.

1234 Inom ramen för den andra undergrunden i den fjärde grunden har sökandena gjort gällande att skrivelsen av den 30 juli 2010 inte kunde utgöra en begäran om tillträde till överföringssystemet och att kommissionen, i skäl 101 i det angripna beslutet, felaktigt kvalificerade kontakterna mellan Overgas och Bulgartransgaz före den 29 september 2010 som ansökningar om tillträde till nämnda nät. Såsom framgår av punkterna 790–797 ovan visar sammanfattningen av mötet den 15 december 2011 tydligt att kommissionen själv under detta möte hade konstaterat att Overgas första ansökan om tillgång ställd till Bulgartransgaz var daterad den 29 september 2011. Denna omständighet, som inte överensstämmer med kommissionens överväganden i det angripna beslutet, har en uppenbar betydelse för bedömningen av det datum då det påstådda missbruket inleddes, bedömningen av sökandenas beteende samt överträdelsens varaktighet och följaktligen bötesnivån. Sökandena har således med rätta hävdat att ett utlämnande av denna omständighet skulle ha gjort det möjligt för dem att försvara sig bättre.

1235 För det fjärde framgår det av sammanfattningen av mötet den 17 juni 2013 att Overgas bland annat hade bekräftat för kommissionen att det hade fått tillträde till den rumänska gasledningen 1 och överföringssystemet från och med den 1 januari 2013 och att giltighetstiden för de relevanta avtalen hade förlängts till och med den 31 december 2013 för båda avtalen. Enligt sökandena gjorde denna förklaring det möjligt för dem att förstärka deras argument att inget missbruk hade ägt rum efter Overgas tillträde till den rumänska gasledningen 1 och till överföringssystemet den 1 januari 2013.

1236 Det ska i detta hänseende påpekas att sökandena redan i ansökan hade hävdat, såsom de hade gjort under det administrativa förfarandet, att Overgas aldrig hade begärt att avtalet om tillträde till gasledningen för år 2013 skulle gälla under en viss period och att Overgas aldrig hade bestritt dess varaktighet på tre månader. De bestred även att det tillträde till överföringssystemet som Overgas hade beviljats för år 2013 var restriktivt.

1237 Under dessa omständigheter skulle det förhållandet att Overgas, såsom framgår av sammanfattningen av dess möte med kommissionen den 17 juni 2013, det vill säga några månader efter undertecknandet av nämnda avtal, inte visade sitt missnöje med tillträdet till den rumänska gasledningen 1 och till överföringssystemet, ha kunnat användas av sökandena till stöd för deras argument att det inte förelåg något missbruk av nämnda infrastruktur, åtminstone från och med år 2013.

1238 Det följer således av övervägandena i punkterna 1228–1237 ovan att sökandena har styrkt att de, om kommissionen inte hade begått något fel med avseende på tillgången till uppgifterna i de detaljerade protokollen, skulle ha haft tillgång till uppgifter som skulle ha gjort det möjligt för dem att försvara sig bättre (dom av den 25 oktober 2011, Solvay/kommissionen, C‑110/10 P, EU:C:2011:687, punkt 52). Såsom framgår av punkterna 1233 och 1234, jämförda med punkterna 790–797 ovan, hade för övrigt vissa av de uppgifter som sökandena angett i sitt yttrande av den 27 april 2022 till och med kunnat ifrågasätta innehållet i det angripna beslutet.

1239 I sitt yttrande av den 27 april 2022 har sökandena koncentrerat sin kritik mot den alltför begränsade tillgången till de uppföljande synpunkterna under det administrativa förfarandet, till två handlingar.

1240 För det första har sökandena gjort gällande att det framgår av de uppföljande synpunkterna av den 18 november 2010 i den minst redigerade versionen, till vilken de fick tillgång enligt beslutet av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen ( T‑136/19, EU:T:2022:149), att Overgas hade medgett att den efterfrågan som följde av de påstådda avtalen om leveranser till nio industrikunder år 2011 uppgick till mer än 260 miljoner kubikmeter. Sökandena har framhållit att dessa kvantiteter var betydligt lägre än den volym för vilken Overgas, såsom framgår av skäl 101 e i det angripna beslutet, hade sökt tillträde till överföringssystemet, som uppgick till mer än en miljard kubikmeter.

1241 Tribunalen konstaterar att sökandena på ett bättre sätt hade kunnat säkerställa sin rätt till försvar genom att använda den omständighet som avses i punkt 1240 ovan till stöd för sitt argument att Overgas kraftigt hade ökat de kvantiteter för vilka det begärde tillträde till överföringssystemet år 2011 och att sökandena följaktligen hade varit tvungna att begära klargöranden vid mötet med Overgas den 1 december 2010.

1242 För det andra har sökandena gjort gällande att det framgår av de uppföljande synpunkterna av den 10 juni 2011 i en mindre konfidentiell version som de fick tillgång till med anledning av beslutet av den 14 mars 2022, Bulgarian Energy Holding m.fl./kommissionen ( T‑136/19, EU:T:2022:149), att Overgas grundade sitt klagomål på den vilseledande premissen att dess inträde på de bulgariska gasmarknaderna skulle ha ökat alternativen för gasleveranser, vilket skulle ha tvingat leverantörerna att fastställa sina priser på grundval av marknadsekonomiska principer.

1243 I sitt yttrande av den 27 april 2022 har sökandena hävdat att Bulgarien år 2011 endast förfogade över en enda försörjningskälla för gas i föregående led, nämligen Gazprom, till vilken Overgas hade direkt tillträde, medan Bulgargaz endast hade indirekt tillträde till den via Overgas. De har påpekat att Overgas vid den tidpunkten var mellanhand för Gazprom i Bulgarien och var föremål för en undersökning om missbruk av dominerande ställning, bland annat eftersom Overgas fakturerade Bulgargaz alltför höga priser. Overgas inträde på den bulgariska marknaden ökade således inte konkurrensen i efterföljande led, utan Bulgargaz kunde inte under några omständigheter köpa gas på rimliga villkor.

1244 I detta avseende anser tribunalen att sökandena gjorde en riktig bedömning när de hävdade att kännedom om de omständigheter som anges i punkt 1242 ovan skulle ha gjort det möjligt för dem att bättre säkerställa sitt försvar, särskilt genom att inför kommissionen göra gällande att villkoren för en sund konkurrens på marknaden i efterföljande led inte var uppfyllda, främst på grund av Overgas (och Gazprom), vilket skulle ha kunnat stödja deras försvar på grundval av en objektiv motivering eller i vart fall deras argument till stöd för en nedsättning av böterna.

1245 Det följer av övervägandena i punkterna 1239–1244 ovan att sökandena har styrkt att de, om kommissionen inte hade gjort sig skyldig till åsidosättanden med avseende på de omständigheter som angavs i Overgas uppföljande synpunkter, skulle ha haft tillgång till uppgifter som skulle ha kunnat göra det möjligt för dem att försvara sig bättre under det administrativa förfarandet, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 1238 ovan.

1246 Det framgår av bedömningen av felen i det administrativa förfarandet i punkterna 1153–1223 ovan och av deras konsekvenser för sökandenas rätt till försvar, vilka har prövats i punkterna 1224–1245 ovan, att talan ska bifallas såvitt avser den första grundens första och andra del.

1259 Eftersom talan ska bifallas såvitt avser den fjärde grunden, avseende ett felaktigt konstaterande av missbruk av dominerande ställning, och den första grunden, avseende åsidosättande av rätten till försvar, ska det omtvistade beslutet ogiltigförklaras i sin helhet, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunder som åberopats.

1260 Av detta följer således att sökandenas begäran om åtgärder för processledning eller åtgärder för bevisupptagning avseende dels meddelandet om invändningar i målet Gazprom-ärendet, samt de handlingar som det hänvisas till i meddelandet om invändningar i den mån de rör den bulgariska gasmarknaden, dels de handlingar som ligger till grund för ärendet Transgaz i nuläget saknar relevans för utgången i målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juni 2002, British American Tobacco (Investments)/kommissionen, T‑311/00, EU:T:2002:167, punkt 50, och dom av den 9 mars 2022, Zardini/kommissionen, T‑511/20, ej publicerad, EU:T:2022:122, punkt 58).

1 Rättegångsspråk: engelska.

2 Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras.