Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 12 maj 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Konventionen trädde i kraft den 22 april 1954 (Förenta nationernas fördragssamling, vol. 189, s. 150, nr 2545(1954)) (nedan kallad Genèvekonventionen). Den har kompletterats genom protokollet angående flyktingars rättsliga ställning, som antogs i New York den 31 januari 1967 och trädde i kraft den 4 oktober 1967 (nedan kallat 1967 års protokoll).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

4 Skäl 12 i direktivet.

5 Skäl 13 i direktivet.

6 Se, bland annat, dom av den 17 december 2020, kommissionen/Ungern (Mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑808/18, EU:C:2020:1029).

7 BGB1. 2008 I, s. 1798.

8 BGBl. 2019 I s. 1626, nedan kallad AsylG.

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2015, T. ( C‑373/13, EU:C:2015:413, punkt 68).

10 Se rubriken och punkt 1 i denna artikel.

11 EUT L 251, 2003, s. 12.

12 Se skäl 6 i direktiv 2003/86, enligt vilket detta direktiv syftar till att säkerställa skyddet för familjen och bevarandet eller skapandet av familjelivet.

13 Skäl 36 i direktiv 2011/95 avser endast familjemedlemmar till en flykting, inte familjemedlemmar till en person som beviljats subsidiärt skydd.

14 Se skäl 12 i direktivet.

15 I artikel 29.2 i direktiv 2011/95 föreskrivs emellertid att stödet kan begränsas till att gälla endast grundläggande förmåner såvitt avser subsidiärt skyddsbehövande.

16 C‑652/16, EU:C:2018:801, punkt 68.

17 KOM(2001) 510 slutlig.

18 Se tidigare artikel 6.1 i detta förslag.

19 Se ändring 22 i rapporten av den 8 oktober 2002 avseende nämnda förslag till direktiv (A5–0333/2002 Final).

20 Rådets direktiv av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, 2004, s. 12). Se skäl 10 i direktiv 2011/95.

21 I artikel 23.3 i direktiv 2011/95 preciseras att [p]unkterna 1 och 2 [i denna artikel inte ska] vara tillämpliga om familjemedlemmen undantas eller skulle undantas från internationellt skydd enligt kapitlen III och V [i detta direktiv].

22 I artikel 23.4 i direktiv 2011/95 anges att [t]rots vad som sägs i punkterna 1 och 2 [i denna artikel] får medlemsstaterna vägra, inskränka eller återkalla förmånerna med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen.

23 Rättslig analys, Villkor för internationellt skydd (direktiv 2011/95/EU), 2018 (s. 106).

24 Med referensperson avses enligt artikel 2 c i direktiv 2003/86 en tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i en medlemsstat och som ansöker om familjeåterförening, eller vars familjemedlemmar ansöker om familjeåterförening för att förenas med honom eller henne.

25 Se artikel 2 d i direktiv 2003/86.

26 Min kursivering.

27 Se artikel 5.3 i direktiv 2003/86.

28 Se dom av den 19 november 2020, Bundesamt für Migration und Flüchtlinge (Militärtjänst och asyl) ( C‑238/19, EU:C:2020:945, punkterna 19 och 20), och dom av den 13 januari 2021, Bundesrepublik Deutschland (Flyktingstatus för en statslös person av palestinskt ursprung) ( C‑507/19, EU:C:2021:3, punkterna 38 och 39 och där angiven rättspraxis).‑

29 Se artikel 78.1 FEUF och artikel 18 i stadgan. Se även skälen 4, 23 och 24 i direktiv 2011/95 samt dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkterna 80–83 och där angiven rättspraxis).

30 Se skäl 22 i direktiv 2011/95 och dom av den 23 maj 2019, Bilali ( C‑720/17, EU:C:2019:448, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

31 Se Feller, E., Türk, V., och Nicholson, R., La protection des réfugiés en droit international, Larcier, Bryssel, särskilt nionde delen med rubriken L’unité de la famille (Acte final, Conférence des Nations unies de 1951), s. 678.

32 Se Feller, E., Türk, V., och Nicholson, R., a.a., s. 624.

33 Rekommendation B, 1). Se även UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, HCR Genève, 1992, punkt 183.

34 Det var likaså mot denna bakgrund som unionslagstiftaren antog direktiv 2003/86, som enligt skälen 2, 6 och 8 syftar till att säkerställa skyddet för flyktingens familj och bevarandet eller skapandet av dennes familjeliv genom att reglera rätten till familjeåterförening.

35 Se skälen 5, 6 och 9 i direktiv 2011/95 och dom av den 8 maj 2014, N. ( C‑604/12, EU:C:2014:302, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

36 Se skäl 12 i direktiv 2011/95.

37 Tillgängliga på följande webbplats: https://www.unhcr.org/fr/protection/operations/4b151d86e/commentaires-annotes-hcr-directive-200483ce-conseil-29-avril-2004-concernant.html.

38 Tillgängliga på följande webbplats: https://www.unhcr.org/fr/excom/standcom/4b30a618e/questions-relatives-protection-famille.html.

39 Frågor angående skyddet för familjen (punkt 9). Min kursivering.

40 I likhet med prövningen av behovet av internationellt skydd, vilken enligt artikel 4 i direktiv 2011/95 kräver att alla fakta och omständigheter beaktas, men även sökandens personliga ställning (artikel 4.3 c) och huruvida nationellt skydd kan begagnas (artikel 4.3 e).

41 Se även skäl 38 i direktiv 2011/95 där följande anges: Vid beslut om beviljande av de förmåner som anges i detta direktiv bör medlemsstaterna ta lämplig hänsyn såväl till barnets bästa som till de särskilda omständigheterna för hur nära släktingar som redan befinner sig i medlemsstaten och som inte är familjemedlemmar till personer som beviljats internationellt skydd står i beroendeställning till den person som beviljats internationellt skydd.

42 C‑441/19, EU:C:2021:9.

43 Se dom av den 14 januari 2021, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Återvändande av ett ensamkommande barn) ( C‑441/19, EU:C:2021:9, punkt 46).

44 Se även UNHCR:s handbok för återflyttning, 2011 (tillgänglig på följande webbplats: https://www.unhcr.org/fr/5162da949.pdf), särskilt punkt 3.1.5 Härledd status i samband med familjeåterförening där det anges att ansökningar om flyktingstatus ska prövas av personal med ansvar för skydd eller villkor för skydd genom en noggrann kontroll av alla tillgängliga dokument och annan information avseende sökandens identitet och beroendeställning, s. 86.

45 Se skäl 19 i detta direktiv enligt vilket begreppet familjemedlemmar kan breddas så att hänsyn tas till de särskilda omständigheter av olika slag som kan förekomma vid fall av beroendeställning och till den särskilda omsorg som bör ägnas åt att tillvarata barnets bästa. Se även Easo, Judicial Analysis, Evidence and Credibility Assessment in the Context of the Common European Asylum System, 2018, s. 62 (Individual assessment), s. 126 (The best interests of the child) och s. 136 (Family relationships and evidence assessment).

46 Se dom av den 2 maj 2018, K. och H. F. (Uppehållsrätt och anklagelser om krigsförbrytelser) ( C‑331/16 och C‑366/16, EU:C:2018:296, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

47 C‑369/17, EU:C:2018:713.

48 Se dom av den 13 september 2018, Ahmed ( C‑369/17, EU:C:2018:713, punkterna 48 och 49). Se även dom av den 13 januari 2021, Bundesrepublik Deutschland (Flyktingstatus för en statslös person av palestinskt ursprung) ( C‑507/19, EU:C:2021:3, punkt 51).

49 Se dom av den 2 maj 2018, K. och H. F. (Uppehållsrätt och anklagelser om krigsförbrytelser) ( C‑331/16 och C‑366/16, EU:C:2018:296, punkterna 53 och 54).

50 Se skäl 12 i detta direktiv. Se även dom av den 13 september 2018, Ahmed ( C‑369/17, EU:C:2018:713, punkt 37), och dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 79).

51 Se Praktisk vägledning från Easo: Berättigande till internationellt skydd, april 2018, särskilt sidorna 11, 12 och 36.

52 Se punkt 90 i den handbok från UNHCR som jag hänvisat till i fotnot 33 i förevarande förslag till avgörande, där UNHCR anger att en sökandes välgrundade fruktan [måste] prövas i förhållande till medborgarskapslandet. Så länge han inte känner någon fruktan i förhållande till medborgarskapslandet kan han inte förväntas utnyttja det landets skydd. Han är då inte i behov av internationellt skydd och således inte flykting (se även punkterna 106 och 107 i samma handbok). I doktrinen, se särskilt Hathaway, J., C., och Foster, M., The law of refugee status, 2 upplagan, Cambridge University Press, Cambridge, 2014, s. 55: Att nationellt skydd, när sådant finns, har företräde framför subsidiärt internationellt skydd är ett grundläggande antagande inom flyktingrätten. I samband med upprättandet av konventionen gav delegaterna tydligt uttryck för uppfattningen att en person endast ska erkännas som flykting, såvida vederbörande antingen saknar möjlighet eller av berättigade skäl avstår från det skydd som erbjuds av samtliga länder i vilka personen är medborgare, och s. 462: ändamålet med flyktingrätten är att ge subsidiärt skydd i avvaktan på meningsfullt nationellt skydd ånyo kan ges eller inrättas samt s. 494 och 495. Se även Goodwin-Gill, G., S., och McAdam, J., The refugee in international law, tredje upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2007, s. 421: Avsaknaden av skydd eller vägran att ge skydd är det avgörande kännetecknet för flyktingskap och det ankommer därför på folkrätten att ge det skydd som ursprungslandet inte kan eller vill ge och s. 72: De som är medborgare i en annan stat kommer under normala omständigheter att ha rätt till den statens skydd och faller därför utanför flyktingdefinitionen (fri översättning).

53 Se artikel 11 i direktiv 2011/95.

54 Se artikel 12.1 i direktiv 2011/95.

55 C‑255/19, EU:C:2021:36.

56 Se dom av den 20 januari 2021, Secretary of State for the Home Department ( C‑255/19, EU:C:2021:36, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

57 Se skälen 5, 9 och 10 i direktiv 2011/95.

58 Se skäl 13 i direktiv 2011/95.

59 Med undantag för de rättigheter som följer av principen om non-refoulement.

60 Undertecknad i Rom den 4 november 1950. Se skälen 4, 16 och 17 i direktiv 2011/95. Se även dom av den 21 december 2011, N. S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 78), och dom av den 13 januari 2021, Bundesrepublik Deutschland (Flyktingstatus för statslös person av palestinskt ursprung) ( C‑507/19, EU:C:2021:3, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

61 Se dom av den 26 mars 2019, SM (Barn som omhändertagits enligt institutet kafala i algerisk rätt) ( C‑129/18, EU:C:2019:248, punkt 67 och där angiven rättspraxis), och dom av den 16 juli 2020, État belge (Familjeåterförening – underårigt barn) ( C‑133/19, C‑136/19 och C‑137/19, EU:C:2020:577, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

62 Se artiklarna 3 och 9 i konventionen om barnets rättigheter, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling i dess resolution 44/25 av den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990. Se även Europadomstolen, 6 juli 2010, Neulinger och Shuruk mot. Schweiz, CE:ECHR:2010:0706JUD004161507, 49–64 §§.

63 Vilket denna rättighets omnämnande i kapitel VII i direktiv 2011/95 vittnar om.

64 Se Feller, E., Türk, V., och Nicholson, R., a.a.: iakttagande av principen om familjesammanhållning är ett av de viktigaste verktygen för att skydda flyktingens familj, s. 624.

65 Se Feller, E., Türk, V., och Nicholson, R., a.a., s. 626 och 627.

66 Se, bland annat, skälen 41–48 i direktiv 2011/95.

67 Frågor som rör skydd för familjen av den 4 juni 1999, punkt 15. Se punkt 38 i detta förslag till avgörande.

68 Se dom av den 18 december 2014, M’Bodj ( C‑542/13, EU:C:2014:2452, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

69 Eftersom det ska röra sig om förmånligare bestämmelser, förutsätts det att detta utrymme för skönsmässig bedömning ska utövas med iakttagande av de berörda personernas grundläggande rättigheter.

70 C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403.

71 Se dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 83).

72 Se exempelvis bestämmelserna i direktiv 2011/95 i artikel 5.3 (efterföljande ansökan), artikel 14.4 och 14.5 (återkallande av flyktingstatus), artikel 17.3 (undantag från status som subsidiärt skyddsbehövande), artikel 19.2 (återkallande av status som subsidiärt skyddsbehövande), artikel 21.2 och 21.3 (skydd mot avvisning), artikel 23.4 och 23.5 (sammanhållning av familjer), artikel 29.2 (sociala förmåner) och artikel 35 (återvandring).

73 Praktisk vägledning från Easo: Berättigande till internationellt skydd, april 2018, s. 16.

74 Jag tänker till exempel på allvaret i förföljelsen, huruvida den är återkommande, vilka aktörerna är som utövar förföljelsen och vilka motiv de har. Se, bland annat, dom av den 5 september 2012, Y och Z ( C‑71/11 och C‑99/11, EU:C:2012:518), angående tolkningen av begreppet religionsfrihet.

75 Se skäl 36 i direktiv 2011/95.

76 Se UNHCR:s riktlinjer om asylansökningar avseende kvinnlig könsstympning, maj 2009, tillgänglig på: https://www.unhcr.org/fr/publications/legal/4fd737379/note-dorientation-demandes-dasile-relatives-mutilations-genitales-feminines.html, punkt 11.

77 C‑652/16, EU:C:2018:801.

78 Se artikel 12.1 i direktiv 2011/95, som innehåller de grunder som anges i artikel 1 D och E i Genèvekonventionen. Se, exempelvis, dom av den 13 januari 2021, Bundesrepublik Deutschland (flyktingstatus för en statslös person av palestinskt ursprung) ( C‑507/19, EU:C:2021:3, punkterna 49 och 50).

79 Se artikel 12.2 i direktiv 2011/95, enligt vilken flyktingstatus inte kan beviljas för en person som har begått ett brott mot freden eller mänskligheten, krigsförbrytelser eller ett grovt icke-politiskt brott eller gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser. Denna artikel innehåller de skäl som anges i artikel 1 F i Genèvekonventionen.

80 C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661. I målet B (C‑57/09) fann den behöriga nationella myndigheten att B inte kunde beviljas flyktingstatus på grund av det allvarliga icke politiska brott som han hade begått. I målet D (C‑101/09) hade D beviljats flyktingstatus. Ett förfarande för återkallande inleddes emellertid på grund av att det ansågs finnas skäl att anta att D hade begått grova brott och gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser.

81 Se dom av den 9 november 2010, B och D ( C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkterna 114 och 115).

82 Dom av den 4 oktober 2018, Ahmedbekova ( C‑652/16, EU:C:2018:801, punkt 74).

83 C‑542/13, EU:C:2014:2452.

84 C‑542/13, EU:C:2014:2452.

85 Dom av den 18 december 2014, M’Bodj ( C‑542/13, EU:C:2014:2452, punkt 44).

86 Jag delar således den hänskjutande domstolens uppfattning att den tyska lagstiftaren i betydande mening gått längre än vad som föreskrivs i artikel 23.2 i direktiv 2011/95 avseende skyldigheten att skydda medlemmar av familjen som inte för egen del uppfyller villkoren för att komma i åtnjutande av detta skydd.

87 I tysk rätt kallas denna status familjeasyl. Rubriken till 26 § är Familienasyl und internationaler Schutz für Familienangehörige (familjeasyl och internationellt skydd för familjemedlemmar).

88 C‑652/16, EU:C:2018:514.

89 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Ahmedbekova ( C‑652/16, EU:C:2018:514, punkt 55).

90 C‑652/16, EU:C:2018:801.

91 Se skäl 8 i direktiv 2003/86 och dom av den 12 april 2018, A och S ( C‑550/16, EU:C:2018:248, punkt 32). Se även kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om riktlinjer för tillämpningen av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening (COM(2014) 210 final) (punkt 6). Se vidare Europadomstolens dom, 10 juli 2014, Tanda-Muzinga mot. Frankrike, CE:ECHR:2014:0710JUD000226010, § 76. Direktiv 2003/86 avser endast familjeåterförening för flyktingar. Alternativt skyddsbehövande bör emellertid ha rätt till respekt för familjelivet på samma villkor som flyktingar med hänsyn de mål som eftersträvas med direktiv 2011/95 (som antogs efter direktiv 2003/86) och de rekommendationer som UNHCR lämnat i sitt svar på kommissionens grönbok om rätt till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som är bosatta i Europeiska unionen (direktiv 2003/86/EG) (KOM(2011) slutlig (tillgänglig på följande webbadress: https://www.unhcr.org/protection/operations/4f54e3fb13/refugee-family-reunification-unhcrs-response-european-commission-green.html).

92 C‑550/16, EU:C:2018:248.

93 Dom av den 12 april 2018, A och S ( C‑550/16, EU:C:2018:248, punkt 62).

94 Se dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 59). Se även kommissionens grönbok som jag hänvisat till i fotnot 91 ovan, särskilt punkt 4.2, Övriga asylfrågor (s. 7). Se även, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 10 juli 2014, Mugenzi mot Frankrike, CE:ECHR:2014:0710JUD005270109, § 54.

95 Se dom av den 16 juli 2020, État belge (Familjeåterförening – underårigt barn) ( C‑133/19, C‑136/19 och C‑137/19, EU:C:2020:577, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

96 Se 33 § Gesetz über den Aufenhalt, die Erwerbstätigung und die Integration von Ausländern in Bundesgebiet (lagen om utlänningars rätt till vistelse, förvärvsarbete och integration i förbundsterritoriet) av den 30 juli 2004 (BGBI. 2004 I, s. 1950). I förevarande fall framgår det inte av handlingarna i målet att familjens eller en familjemedlems vistelse i Tyskland är hotad.

97 C‑652/16, EU:C:2018:801.