Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 1 juli 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 2 mars 2010, Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2010:104) (nedan kallad domen i målet Rottmann).

3 Dom av den 12 mars 2019, Tjebbes m.fl. ( C‑221/17, EU:C:2019:189) (nedan kallad domen i målet Tjebbes m.fl.).

4 BGBI. nr 311/1985, i den version som offentliggjorts i BGBl. I, nr 136/2013.

5 Se domen i målet Tjebbes m.fl., punkt 33.

6 Dom av den 11 juli 2002, D’Hoop ( C‑224/98, EU:C:2002:432, punkt 27) och, mer nyligen, dom av den 27 februari 2020, Subdelegación del Gobierno en Ciudad Real (en unionsmedborgares make) ( C‑836/18, EU:C:2020:119, punkt 35).

7 Se exempelvis dom av den 20 september 2001, Grzelczyk ( C‑184/99, EU:C:2001:458, punkt 31).

8 I artikel 20.2 första stycket FEUF föreskrivs bland annat att[u]nionsmedborgarna ska ha de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i fördragen.

9 Artikel 20.2 första stycket a-b FEUF. Se även artikel 20.2 första stycket c och d FEUF. Det följer i synnerhet av artikel 20.2 första stycket c FEUF att ställningen som unionsmedborgare inte är förbehållen medborgare i medlemsstaterna som har hemvist i eller som befinner sig i unionen. Se, i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Tjebbes m.fl. ( C‑221/17, EU:C:2018:572, punkt 38).

10 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2009:588, punkt 16).

11 Dom av den 7 juli 1992 ( C‑369/90, EU:C:1992:295).

12 Dom av den 7 juli 1992 ( C‑369/90, EU:C:1992:295, punkt 10). Jag erinrar om att det mål som gav upphov till denna dom rörde situationen för en medborgare medmedborgarskap både i Italien och i Argentina. Medborgaren önskade bosätta sig i värdmedlemsstaten (Spanien) och myndigheterna i denna medlemsstat hade med åberopande av sin nationella rätt valt att lägga personens medborgarskap i dennes normala hemvist till grund för bedömningen, nämligen det i tredje land.

13 Dom av den 7 juli 1992, Micheletti m.fl. ( C‑369/90, EU:C:1992:295, punkt 104). Domstolen hade redan antytt denna uppfattning i dom av den 12 november 1981, Airola/kommissionen ( 72/80, EU:C:1981:267, punkt 8 och följande punkter), och dom av den 7 februari 1979, Auer ( 136/78, EU:C:1979:34, punkt 28). I det första vägrade domstolen, vid tillämpning av tjänsteföreskrifterna, beakta den italienska naturalisation som en tjänsteman av belgiskt medborgarskap beviljats, med motiveringen att den hade påtvingats henne, med tillämpning av italiensk rätt utan möjlighet att vägra den på grund av sitt äktenskap med en italiensk medborgare i strid med principen om likabehandling av manliga och kvinnliga tjänstemän. I den andra domen slog domstolen fast att det finns inte någon bestämmelse i fördraget som tillåter, inom dess tillämpningsområde, att medborgare från en medlemsstat behandlas annorlunda beroende på vid vilken tidpunkt eller på vilket sätt de har blivit medborgare i den aktuella staten, om de vid den tidpunkt då de gör gällande att de omfattas av gemenskapsrättsliga bestämmelser är medborgare i en av medlemsstaterna.

14 Se punkt 56 ovan.

15 Dom av den 7 juli 1992 ( C‑369/90, EU:C:1992:295, punkt 10).

16 Punkterna 39 och 45. Det ska erinras om att Janko Rottmann genom naturalisation hade förvärvat tyskt medborgarskap på ett bedrägligt sätt.

17 Se bland annat Lagarde, P., Retrait de la nationalité acquise frauduleusement par naturalisation, Revue critique de droit international privé, 2010, s. 540; Kostakopoulou, D., European Union citizenship and Member State nationality: updating or upgrading the link?, Has the European Court of Justice Challenged Member State Sovereignty in Nationality Law?, J. Shaw (red.), EUI Working Papers, RSCAS 2011/62, Robert Schuman Centre for Advanced Studies, EUDO Citizenship Observatory, s. 21–26, och, i samma volym, Kochenov, D., Two Sovereign States vs. a Human Being: CJEU as a Guardian of Arbitrariness in Citizenship Matters, p. 11 à 16, och De Groot, G.R. och Seling, A., The consequences of the Rottmann judgment on Member State autonomy – The Courts avant gardism in nationality matters, s. 27–31.

18 Domen i målet Rottmann, punkt 39 och där angiven rättspraxis.

19 Domen i målet Rottmann, punkt 41. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i detta mål (C‑135/08, EU:C:2009:588, punkt 20): Faktum kvarstår att när en situation omfattas av gemenskapsrättens tillämpningsområde kan medlemsstaternas utövande av sina behörigheter inte ske godtyckligt. De har en skyldighet att iaktta gemenskapsrättens bestämmelser.

20 Domen i målet Rottmann, punkt 41 och där angiven rättspraxis.

21 Se bland annat, för en analys i doktrinen av rättspraxis på detta område, Konstadinides, T., La fraternité européenne? The extent of national competence to condition the acquisition and loss of nationality from the perspective of EU citizenship, European Law Review, 2010, 35(3), s. 401–414, och Pudzianowska, D., Warunki nabycia i utraty obywatelstwa Unii Europejskiej. Czy dochodzi do autonomizacji pojęcie obywatelstwa Unii?, Ochrona praw obywatelek i obywateli Unii Europejskiej, éd. Baranowska, G., Bodnar, A., Gliszczyńska-Grabias, A., Varsovie, 2015, s. 141–154.

22 Se, angående denna dom, Mengozzi, P., Complémentarité et coopération entre la Cour de justice de l’Union européenne et les juges nationaux en matière de séjour dans l’Union des citoyens d’États tiers, Il Diritto dell’Unione Europea, 2013, nr 1, s. 29–48, särskilt s. 34. Se även Barbou Des Places, S., La nationalité des États membres et la citoyenneté de l’Union dans la jurisprudence communautaire: la nationalité sans frontières, Revue des Affaires européennes, Bruylant/Larcier, 2011, s. 29–50, särskilt s. 26: Det är inte återkallandet av medborgarskap i sig som är unionsrättsligt relevant, utan den omständigheten att detta återkallande påverkar ställningen som unionsmedborgare.

23 Dom av den 2 mars 2010 (C‑135/08, EU:C:2010:104, punkt 42). Såsom generaladvokat Mengozzi påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Tjebbes m.fl. ( C‑221/17, EU:C:2018:572, punkt 34): I domen Rottmann sökte inte domstolen, tvärtemot generaladvokaten, [se förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i målet Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2009:588) 16], efter någon koppling mellan återkallandet av Rottmanns naturalisation och hans utövande av rätten till fri rörlighet inom unionen. Se även dom av den 8 mars 2011, Ruiz Zambrano ( C‑34/09, EU:C:2011:124), i vilket det i punkt 42 hämtats inspiration från punkt 42 i domen i målet Rottmann.

24 Se i detta hänseende, Shaw, J., Setting the scene: the Rottmann case introduced, Has the European Cour of Justice Challenged Member State Sovereignty in Nationality Law?, a.a., s. 4.

25 Domen i målet Tjebbes m.fl.. Det ska erinras om att det i den domen rörde sig om nederländska medborgare som var medborgare i tredje land och väckt talan vid nederländsk domstol till följd av utrikesministeriets vägran att pröva deras ansökningar om förnyelse av nationella pass. Ministeriets avslag grundades på lagen om nederländskt medborgarskap, i vilken det bland annat föreskrevs att en myndig person ska förlora sitt medborgarskap om han eller hon också är utländsk medborgare och efter det att han eller hon uppnådde myndighetsåldern har haft sitt huvudsakliga hemvist utanför Nederländerna och Europeiska unionen under en oavbruten period av tio år.

26 Och inte ett individuellt beslut om återkallelse av medborgarskap, grundat på den berörda personens beteende, såsom i det mål som avgjordes genom domen i målet Rottmann.

27 Se punkterna 45–50 ovan.

28 Domen i målet Tjebbes m.fl., punkt 30 och där angiven rättspraxis. I sitt förslag till avgörande i målet Tjebbes m.fl. ( C‑221/17, EU:C:2018:572, punkt 28)ansåg generaladvokaten Mengozzi att klagandena i de nationella målen inte definitivt hade förlorat sin ställning som unionsmedborgare enligt artikel 20 FEUF, utan hade försatts i en situation som kan medföra förlust av denna ställning och drog slutsatsen att de situationer som var aktuella i det målet omfattades av unionsrätten. I domen analyserade domstolen dock inte huruvida unionsrätten var tillämplig.

29 Dom av den 12 mars 2019, Tjebbes m.fl. ( C‑221/17, EU:C:2019:189, punkt 32). Det ska påpekas att det framgår av denna punkt att det inte endast är de situation[er] som kan medföra förlust av denna ställning som till sin natur och utifrån sina följder omfattas av unionsrätten [domen i målet Rottmann, punkt 42], utan även situationer där personerna kan förlora den ställning och de rättigheter som de tillerkänns enligt artikel 20 FEUF. Min kursivering. Jag anser att beskrivningen av denna andra typ av situation är mer direkt, eftersom den avser situationer i vilka de berörda personerna är tvungna att hantera förlusten av ställningen som unionsmedborgare.

30 Se punkterna 45–50 ovan.

31 Se punkt 21 ovan.

32 Detta oavsett om det rör sig om ett villkor för återkallande av medborgarskap som förvärvats genom naturalisation, såsom i domen i målet Rottmann, eller ett krav på förlust av medborgarskapet ex lege, såsom i domen i målet Tjebbes m.fl.

33 Se punkt 22 ovan.

34 Se härvidlag punkt 26 ovan.

35 Se punkterna 28 och 37 ovan.

36 Det första beslutet avser förfarandet för förlust av medborgarskapet i Estland medan det överklagade beslutet rör förfarandet för förvärv av medborgarskap i Österrike.

37 Den omständigheten att JY var estnisk medborgare innan JY avstod från att följa österrikisk lagstiftning gör att hennes situation skiljer sig från situationen i det mål som gav upphov till domen av den 20 februari 2001, Kaur ( C‑192/99, EU:C:2001:106), i vilken Manjit Kaur, som inte uppfyllde definitionen som medborgare i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, inte hade kunnat berövas de rättigheter som följer av ställningen som unionsmedborgare, eftersom hon aldrig haft sådana rättigheter. Se, i detta hänseende, domen i målet Rottmann, punkt 49.

38 Vad gäller de estniska myndigheternas beslut, se punkt 76 och följande punkter ovan.

39 Dom av den 7 juli 1992, Micheletti m.fl. ( 369/90, EU:C:1992:295, punkt 10). Se punkterna 46 och 57 ovan.

40 Punkterna 39 och 45.

41 Punkterna 30 och 32.

42 Som svar på en fråga från domstolen vid förhandlingen förklarade den österrikiska regeringen att när det gäller unionsmedborgare har de österrikiska myndigheterna emellertid ändrat sin praxis för att undvika statslöshet, även om den nationella lagstiftningen inte har ändrats.

43 Beträffande mekanismerna för skydd för berättigade förväntningar inom ramen för nationell lagstiftning om medborgarskap, se de Groot, G.R., och Wautelet, P., Reflections on Quasi-Loss of Nationality from Comparative, International and European Perspectives, European Citizenship at the Crossroads. The Role of the European Union on Loss and Acquisition of Nationality, S. Carrera Nuñez och G.R. de Groot (eds.), Wolf Legal Publishers, Oisterwijk, sidorna 117–156, särskilt s. 138 och följande sidor.

44 Vad gäller det överklagade beslutet skulle principen om skydd för berättigade förväntningar avseende upprätthållandet av ställningen som unionsmedborgare kunna göras gällande mot detta beslut?, eftersom det enligt min mening förelåg en skyddsvärd förväntan hos JY, som var tvungen att avstå från sitt ursprungliga medborgarskap. Angående skälen till att principen om skydd för berättigade förväntningar inte tillämpades på Rottmann, se förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduros i målet Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2009:588, punkt 31).

45 Se punkterna 102 och följande punkter ovan.

46 Punkt 32). Som jag har angett i punkt 50 ovan, hänvisade domstolen till situationen att förlora den ställning och de rättigheter som de tillerkänns enligt artikel 20 FEUF.

47 Dom av den 8 mars 2011 ( C‑34/09, EU:C:2011:124). Se exempelvis dom av den 13 september 2016, Rendón Marín ( C‑165/14, EU:C:2016:675, punkt 80) och dom av den 8 maj 2018, K.A. m.fl..(Familjeåterförening i Belgien) ( C‑82/16, EU:C:2018:308, punkt 49).

48 Dom av den 14 november 2017 ( C‑165/16, EU:C:2017:862).

49 Dom av den 8 mars 2011, ( C‑34/09, EU:C:2011:124, punkt 42). Situationen för Ruiz Zambranos barn, som kunde förlora möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som tillkommer dem i kraft av unionsmedborgarskapet och situationen för Janko Rottmann, som kunde förlora den ställning och de rättigheter som tillerkänns honom enligt artikel 20 FEUF [domen i målet Rottmann, punkt 42] är jämförbara på så sätt att ställningen som unionsmedborgare i båda fall hade förlorat sin ändamålsenliga verkan. Se i detta hänseende mitt förslag till avgörande i de förenade målen Rendón Marín och CS ( C‑165/14 och C‑304/14, EU:C:2016:75, punkterna 114 och 115).

50 Dom av den 14 november 2017 ( C‑165/16, EU:C:2017:862). Det ska erinras om att det mål som gav upphov till domen i målet Lounes avsåg en spansk medborgare som efter att ha uppehållit sig i Förenade kungariket sedan 1996 hade förvärvat medborgarskap i Förenade kungariket genom naturalisation år 2009 samtidigt som hon behöll sitt spanska medborgarskap. År 2014 gifte hon sig med en tredjelandsmedborgare. Ansökan om uppehållsort i egenskap av make till en unionsmedborgare avslogs av myndigheterna i Förenade kungariket med motiveringen att vederbörande hade överskridit den tillåtna varaktigheten av vistelsen i denna medlemsstat, i strid med lagen om migration.

51 Vid förhandlingen uppgav den österrikiska regeringen att JY hade ett bosättningsintyg för tredjelandsmedborgare före Republiken Estlands anslutning till Europeiska unionen.

52 Dom av den 14 november 2017, Lounes ( C‑165/16, EU:C:2017:862, punkt 56).

53 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77). När det gäller situationen i det nationella målet kan jag inte utesluta att JY har förvärvat permanent uppehållsrätt i denna medlemsstat enligt artikel 16.1 i direktiv 2004/38. I detta avseende ska det påpekas att det är tillräckligt att den berörda personen uppfyller villkoren för permanent uppehållsrätt i enlighet med unionsrätten för att denna rätt ska godtas av medlemsstaterna. Det ska understrykas att om den berörde är medborgare i en stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) kan, enligt 11 a.4 § punkt 2 StbG, österrikiskt medborgarskap beviljas om han eller hon under minst sex år lagligen och utan avbrott är bosatt i Österrike.

54 Dom av den 14 november 2017, Lounes ( C‑165/16, EU:C:2017:862, punkt 58). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Lounes ( C‑165/16, EU:C:2017:407, punkt 86).

55 Se punkt 56 ovan.

56 Den franska regeringen har angett att det i artikel 23–9 punkt 1 i den franska civillagen föreskrivs att förlusten av franskt medborgarskap ska inträda vid den tidpunkt då det utländska medborgarskapet förvärvas, vilket innebär att statslöshet undviks. Den estniska regeringen har, som svar på en fråga från domstolen, bekräftat att det enligt den estniska lagstiftningen inte krävs att ett nytt medborgarskap först erhålls för att det ska vara tillåtet att upplösa det en estnisk medborgares förhållande till staten och att det inte är möjligt att tillfälligt eller villkorat avstående från estnisk nationalitet.

57 Punkt 62.

58 Se punkt 63 ovan.

59 Det ska i detta hänseende erinras om att Republiken Estland inte är part i den europeiska konventionen om medborgarskap och således inte är underkastad de skyldigheter som föreskrivs i artikel 8 i denna konvention.

60 En medlemsstat som befinner sig i samma situation som Republiken Estland kan således kritiseras för att ha beviljat upplösning av nämnda förhållande trots att statslöshet kunde förutses, vilket i förevarande fall åtminstone enligt den estniska regeringens uppfattning, inte var fallet. JY:s avstående från sitt ursprungliga medborgarskap gjordes nämligen för att erhålla österrikiskt medborgarskap och återfå ställningen som unionsmedborgare. Den estniska regeringen har dessutom gjort gällande att det ska göras en proportionalitetsbedömning av varje beslut avseende medborgarskap och, i synnerhet, av de individuella följderna för den berörda personen.

61 Domen i målet Rottmann, punkt 51, och domen i målet Tjebbes m.fl., punkt 33.

62 I artikel 4 i konventionen om medborgarskap föreskrivs att bestämmelserna om medborgarskap i varje konventionsstat ska grundas på principerna om att varje person har rätt till medborgarskap och att statslöshet ska undvikas.

63 Se punkt 6 ovan.

64 Se punkt 3 ovan. Se även artikel 8.3 a ii i denna konvention.

65 Se punkt 3 ovan. Se även artikel 8.3 a ii i denna konvention.

66 Expert Meeting. Interpreting the 1961 Statelessness convention and Avoiding Statelessness resulting from Loss and Deprivation of Nationality. Summary Conclusions, UNHCR, Tunis, Tunisien, den 31 oktober – den 1 november 2013, s. 1 - 15, särskilt s. 10, punkt 44. Dessa finns tillgängliga på: https://www.refworld.org/pdfid/533a754b4.pdf. Min kursivering.

67 Ibidem., s. 10, punkt 45.

68 Se artikel 4 konventionen om medborgarskap. Se även artikel 15.2 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs den 10 december 1948 av Förenta nationernas generalförsamling, där det anges att [i]ngen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.

69 Se, i detta hänseende, domen i målet Tjebbes m.fl., punkt 40 och där angiven rättspraxis.

70 Enligt domstolen gäller detta även vid förlust av medborgarskap, även om detta har erhållits genom bedrägeri. Se, i detta hänseende, domen i målet Rottmann, punkt 59.

71 Se punkt 56 ovan.

72 Det ska beaktas att detta villkor är tillämpligt på alla som ansöker om österrikiskt medborgarskap.

73 Punkt 56.

74 När det gäller dessa omständigheter vill jag påpeka att denna rättspraxis inte inför en numerus clausus.

75 JY angav att böterna uppgick till 112 euro.

76 JY angav att böterna uppgick till 300 euro.

77 Se även fotnot 66 ovan.

78 Jag vill fästa uppmärksamhet vid den omständigheten att domstolen i denna praxis inte direkt hänvisar till artiklarna 27 och 28 i direktiv 2004/38.

79 Dom av den 13 september 2016, Rendón Marín ( C‑165/14, EU:C:2016:675, punkt 81).

80 Dom av den 13 september 2016, Rendón Marín ( C‑165/14, EU:C:2016:675, punkt 82). Se även dom av den 4 december 1974, van Duyn ( 41/74, EU:C:1974:133, punkt 18); dom av den 26 februari 1975, Bonsignore ( 67/74, EU:C:1975:34, punkt 6); dom av den 28 oktober 1975, Rutili ( 36/75, EU:C:1975:137, punkt 27); dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau ( 30/77, EU:C:1977:172, punkt 33); dom av den 19 januari 1999, Calfa ( C‑348/96, EU:C:1999:6, punkt 23) och dom av den 29 april 2004, Orfanopoulos och Oliveri ( C‑482/01 och C‑493/01, EU:C:2004:262, punkterna 64 och 65).

81 Dom av den 13 september 2016, Rendón Marín ( C‑165/14, EU:C:2016:675, punkt 83).

82 Domen i målet Tjebbes m.fl., punkt 45 och där angiven rättspraxis. Det ska erinras om att enligt artikel 1 i stadgan, med rubriken Människans värdighet,[är] människans värdighet… okränkbar. Den ska respekteras och skyddas.

83 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Tjebbes m.fl. ( C‑221/17, EU:C:2018:572, punkt 88).