Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 2 september 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608, och rättelse i EUT L 130, 2016, s. 23).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549).

4 Beträffande rättspraxis avseende förordning nr 1307/2013, se bland annat, dom av den 17 december 2020, Land Berlin (Stödrättigheter knutna till den gemensamma jordbrukspolitiken) ( C‑216/19, EU:C:2020:1046), och dom av den 10 mars 2021, Staatliches Amt für Landwirtschaft und Umwelt Mittleres Mecklenburg ( C‑365/19, EU:C:2021:189). Beträffande förordning nr 1306/2013, se bland annat dom av den 7 augusti 2018, Argo Kalda Mardi talu ( C‑435/17, EU:C:2018:637), dom av den 8 maj 2019, Järvelaev ( C‑580/17, EU:C:2019:391), och dom av den 27 januari 2021, De Ruiter ( C‑361/19, EU:C:2021:71).

5 Se dom av den 29 april 2021, Piscicola Tulcea och Ira Invest ( C‑294/19 och C‑304/19, EU:C:2021:340), som avser begreppet jordbruksareal i den mening som avses i bland annat artikel 4.1 e i förordning nr 1307/2013.

6 Medan målet C‑116/20 avser jordbruksregleringsåret 2014 och tolkningsfrågorna bland annat rör bestämmelserna i rådets förordning nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 2009, s. 16), gäller förevarande mål jordbruksregleringsåret 2015, för vilket bestämmelserna i förordning nr 1307/2013, som har ersatt förordning nr 73/2009, är tillämpliga.

7 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 639/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om ändring av bilaga X till den förordningen (EUT L 181, 2014, s. 1).

8 Monitorul Oficial al României, nr 505 av den 15 juli 2011.

9 Monitorul Oficial al României, nr 267 av den 13 maj 2013, nedan kallad OUG nr 34/2013”.

10 Monitorul Oficial al României, nr 191 av den 23 mars 2015, nedan kallad OUG nr 3/2015.

11 Monitorul Oficial al României, nr 234 av den 6 april 2015, nedan kallat dekret nr 619/2015.

12 Detta avtal slöts avseende koncessionen av en betesmark, ursprungligen på 341,70 ha, därefter minskad, till följd av en ändring i avtalet av den 25 juni 2015, till 170,36 ha. Det rör sig om det koncessionsavtal som också är aktuellt i målet C‑116/20.

13 Enligt domstolen i första instans i Dolj är Avio Lucos för det första i synnerhet ingen lokal sammanslutning/organisation med säte i Podari och med djuruppfödning som verksamhetsföremål utan ett kommersiellt bolag på en annan plats än där den betesmark som upplåts genom koncession finns. För det andra har det koncessionsavtal som slutits med Podaris lokala kommunstyrelse i strid med lag tilldelats direkt, utan någon offentlig upphandling.

14 Enligt domstolen i första instans i Dolj framgår det inte av det nationella jordbruksregistret att det skett en faktisk överlämning av djuren och saklåneavtalen, som är konkreta avtal, är därför inte giltiga.

15 Se artikel 2 m i dekret nr 619/2015 (punkt 18 i detta förslag till avgörande).

16 Den första tolkningsfrågan i förevarande mål har likheter med den andra tolkningsfrågan i målet C‑116/20. Medan den första tolkningsfrågan i förevarande mål avser möjligheten för en medlemsstat att, beträffande utövande av en minimiverksamhet, föreskriva en skyldighet för jordbrukaren att låta sina egna djur beta, har dock den andra tolkningsfrågan i målet C‑116/20 till syfte att fastställa huruvida ett sådant villkor får föreskrivas för ingåendet av ett sådant koncessionsavtal som är aktuellt i det nationella målet.

17 Se, i detta avseende, dom av den 10 mars 2021, Staatliches Amt für Landwirtschaft und Umwelt Mittleres Mecklenburg ( C‑365/19, EU:C:2021:189, punkt 27).

18 Detta konstaterande gäller också begreppet jordbruksverksamhet, i den mening som avses i artikel 2 c i förordning nr 73/2009, som har ersatts av förordning nr 1307/2013 (se punkt 78 i förslaget till avgörande i mål C‑116/20, Avio Lucos).

19 Den omständigheten, som den rumänska regeringen och APIA har nämnt, att minimiverksamheter såsom de fastställs i den nationella lagstiftningen har anmälts till kommissionen, eller att Rumänien har granskats genom en revision inom ramen för en utredning avseende bland annat direkt stöd enligt förordningarna nr 1306/2013 och 1307/2013 förefaller inte avgörande i detta hänseende.

20 Domstolen fann, i sin dom av den 21 juli 2011, Nagy ( C‑21/10, EU:C:2011:505), att ett villkor avseende djurtäthet som uppställs i en nationell lagstiftning för beviljande av stöd för användning av betesmark i ett känsligt naturområde, vilket syftar till att bevara betesmarkens rika flora och fauna var förenligt med unionsrätten, eftersom det stod i överensstämmelse med målen och kraven i den aktuella unionslagstiftningen.

21 Dom av den 14 oktober 2010, Landkreis Bad Dürkheim ( C‑61/09, EU:C:2010:606, punkt 50).

22 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Unió de Pagesos de Catalunya ( C‑197/10, EU:C:2011:464, punkt 1).

23 Se, för ett liknande resonemang, punkt 78 i förslaget till avgörande i mål C-116/20, Avio Lucos

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2020, Land Berlin (Stödrättigheter med anknytning till den gemensamma jordbrukspolitiken) ( C‑216/19, EU:C:2020:1046, punkterna 34–37).

25 Dom av den 24 juni 2010, Pontini m.fl. ( C‑375/08, EU:C:2010:365, punkterna 82 och 86).

26 Visserligen föreskrivs i övrigt i artikel 9.3 i förordning nr 1307/2013 att medlemsstaterna, på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier, får besluta att inget direktstöd ska beviljas fysiska eller juridiska personer eller grupper av fysiska eller juridiska personer vars jordbruksverksamhet endast utgör en obetydlig del av deras samlade ekonomiska verksamhet och/eller vars huvudsakliga mål med verksamheten eller företaget inte är att utöva jordbruksverksamhet. Den hänskjutande domstolen har emellertid inte ställt någon fråga avseende tolkningen av denna bestämmelse till domstolen.

27 Min kursivering.

28 Min kursivering.

29 Dom av den 9 juni 2016, Planes Bresco ( C‑333/15 och C‑334/15, EU:C:2016:426, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Det ska även påpekas att domstolen, i sin dom av den 5 februari 2015, Agrooikosystimata ( C‑498/13, EU:C:2015:61, punkt 34), angav att begreppen personer som driver ett jordbruk och begreppet snarare jordbrukare har samma betydelse inom ramen för tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven (EGT L 215, 1992, s. 85; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 161). Domstolen underströk emellertid i den domen även att bestämmelserna i denna förordning införts inom ramen för ett helt annat sammanhang än det som gällde bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 2003, s. 1), som föregick förordning nr 1307/2013.

30 Se, för ett liknande resonemang, skäl 16 i den delegerade förordningen nr 639/2014.

31 Jag vill i detta hänseende, utan att inkräkta på den hänskjutande domstolens behörighet, endast påpeka att det enligt koncessionsavtalet inte var kostnadsfritt som Avio Lucos var skyldigt att se till att den mark som det erhållit genom koncession användes till bete, på ett effektivt sätt, inom ramen för ett kontinuerligt och permanent system. Vidare kunde Avio Lucos varken hyra ut marken genom en under-koncession, eller hyra den mark som är föremål för koncessionen och var skyldigt att tillämpa den djurtäthet som krävdes. Dessutom hade Avio Lucos, enligt låneavtalet, en skyldighet att, på egen bekostnad, rensa betesmarkerna, ta bort ogräs och eliminera överflödigt grundvatten, och på detta sätt säkerställa optimala villkor för restaureringen av betesmarkerna. Det förefaller således som att Avio Lucos, om det hade erhållit den enhetliga arealersättningen, skulle bära en viss ekonomisk risk. Emellertid tycks de omständigheter som APIA har identifierat, såsom att formulär för förflyttning av djur inte har upprättats och att de inte har registrerats i det nationella jordbruksregistret, inte sakna relevans. Detta är i än högre grad fallet då artikel 68.2 i förordning nr 1306/2013 föreskriver att det integrerade systemet för förvaltning och kontroll som inrättas och förvaltas av varje stat omfattar ett system för identifiering och registrering av djuren.

32 Dom av den 14 oktober 2010, Landkreis Bad Dürkheim ( C‑61/09, EU:C:2010:606, punkterna 62 och 63).

33 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Planes Bresco ( C‑333/15 och C‑334/15, EU:C:2016:159, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

34 Dom av den 12 september 2013, Slancheva sila ( C‑434/12, EU:C:2013:546, punkterna 29 och 30).

35 Det rörde sig i det målet om ett stöd för etablering och utveckling av mikroföretag enligt artikel 52 a ii) i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 2005, s. 1).

36 Se punkt 50 ovan.