Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 2 september 2021

1 Originalspråk: italienska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

3 Dekretets tillämpningsområde omfattar inte offentliganställda vid inrikesministeriet.

4 Se dom av den 30 april 2020, Készenléti Rendőrség ( C‑211/19, EU:C:2020:344, punkt 23).

5 Se dom av den 21 februari 2018, Matzak ( C‑518/15, EU:C:2018:82, punkterna 25 och 26).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2017, Maio Marques da Rosa ( C‑306/16, EU:C:2017:844, punkt 45), och dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 23).

7 Se, för ett liknande resonemang, även förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet King ( C‑214/16, EU:C:2017:439, punkt 36).

8 Se dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 24), och dom av den 1 december 2005, Dellas m.fl. ( C‑14/04, EU:C:2005:728, punkt 49 och där angiven rättspraxis); beslut av den 4 mars 2011, Grigore ( C‑258/10, ej publicerat, EU:C:2011:122, punkt 41).

9 Se dom av den 9 mars 2021, Stadt Offenbach am Main (En brandmans bakjour) ( C‑580/19, EU:C:2021:183, punkterna 24 och 25).

10 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:338, punkt 52).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2006, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑484/04, EU:C:2006:526, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

12 Se dom av den 9 november 2017, Maio Marques da Rosa ( C‑306/16, EU:C:2017:844, punkt 46).

13 Se dom av den 17 mars 2021, Academia de Studii Economice din Bucureşti ( C‑585/19, EU:C:2021:210, punkt 49), dom av den 9 mars 2021, Stadt Offenbach am Main (En brandmans bakjour) ( C‑580/19, EU:C:2021:183, punkt 26), dom av den 9 mars 2021, Radiotelevizija Slovenija (Jour på en avlägsen plats) ( C‑344/19, EU:C:2021:182, punkt 25), och dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkterna 36 och 37 och där angiven rättspraxis). Till stöd för medlemsstaternas omfattande utrymme för skönsmässig bedömning, då ordalydelsen och sammanhanget i bestämmelserna i direktiv 2003/88 inte innehåller några uppgifter, under förutsättning att de mål som eftersträvas med direktivet iakttas, se dom av den 11 april 2019, Syndicat des cadres de la sécurité intérieure ( C‑254/18, EU:C:2019:318, punkt 31). I det fallet var det fråga om beräkningsperioden för att fastställa veckoarbetstiden.

14 Även om det i artikel 8 andra stycket i direktiv 2003/88, såsom har nämnts tidigare, föreskrivs att sådana arbetstagare definieras genom nationell lagstiftning eller praxis eller genom kollektivavtal eller avtal mellan arbetsmarknadens parter, med hänsyn tagen till nattarbetets särskilda konsekvenser och risker.

15 Domstolens fasta praxis har visat att direktivet ger medlemsstaterna ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning för att genomföra direktivets bestämmelser. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 35), dom av den 9 november 2017, Maio Marques da Rosa ( C‑306/16, EU:C:2017:844, punkterna 39 och 48), och dom av den 11 april 2019, Syndicat des cadres de la sécurité intérieure ( C‑254/18, EU:C:2019:318, punkterna 23 och 35).

16 Se dom av den 6 november 2018, de förenade målen Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkterna 52 och 53).

17 Se dom av den 19 november 2019, TSN och AKT ( C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981, punkterna 48 och 49).

18 Europeiska kommissionens yttrande, punkt 50.

19 Målet avsåg som bekant ett kollektivavtal som utöver de minimikrav som föreskrivs i direktivet i fråga om betald semester (4 veckor) förbjöd framflyttning av semester när den berörda personen har beviljats sjukledighet. Domstolen slog där fast att när medlemsstaterna ger arbetsmarknadens parter rätt att ge arbetstagarna årlig betald semester som överstiger den i artikel 7.1 i direktiv 2003/88 föreskrivna minimiperioden på fyra veckor eller ger arbetsmarknadens parter möjlighet att göra detta, omfattas rätten till denna semester samt villkoren för en eventuell framflyttning av denna semester, i fall av sjukdom under semesterperioden, av medlemsstaternas kvarstående befogenhet, utan att denna rätt eller dessa villkor regleras av direktivet eller omfattas av dess tillämpningsområde.

20 Se dom av den 14 september 2010, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( C‑550/07 P, EU:C:2010:512, punkterna 54 och 55).

21 Se dom av den 29 oktober 2020, Veselības ministrija ( C‑243/19, EU:C:2020:872, punkt 37), och dom av den 17 oktober 2013, Schaible ( C‑101/12, EU:C:2013:661, punkt 77).

22 Se dom av den 26 juni 2018, MB (Könskorrigering och ålderspension) ( C‑451/16, EU:C:2018:492, punkt 42 och där angiven rättspraxis). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 26 januari 2021, Szpital Kliniczny im. dra J. Babińskiego Samodzielny Publiczny Zakład Opieki Zdrowotnej w Krakowie ( C‑16/19, EU:C:2021:64, punkt 43).

23 Beträffande behovet av att beakta samtliga relevanta omständigheter, såsom arbetets art och villkor, för att bedöma den inverkan som en specifik bestämmelse i direktiv 2003/88 kan ha på arbetstagares säkerhet och hälsa, se dom av den 11 april 2019, Syndicat des cadres de la sécurité intérieure ( C‑254/18, EU:C:2019:318, punkt 39). I det fallet var det fråga om beräkningsperioden för att fastställa veckoarbetstiden.

24 Se dom av den 11 april 2019, Syndicat des cadres de la sécurité intérieure ( C‑254/18, EU:C:2019:318, punkt 39).

25 Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146).

26 Se dom av den 12 januari 2006, kommissionen/Spanien ( C‑132/04, ej publicerad, EU:C:2006:18, punkt 24).

27 Se dom av den 5 juni 2018, Montero Mateos ( C‑677/16, EU:C:2018:393, punkt 52).

28 Se dom av den 29 oktober 2020, Veselības ministrija ( C‑243/19, EU:C:2020:872, punkt 37), och dom av den 9 mars 2017, Milkova ( C‑406/15, EU:C:2017:198, punkt 55).

29 Se dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 117), och dom av den 8 maj 2019, Praxair MRC ( C‑486/18, EU:C:2019:379, punkt 37 och där angiven rättspraxis).