Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins föredraget den 10 mars 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Nu artiklarna 49 och 54 FEUF. En hänvisning måste göras till bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, eftersom Lissabonfördraget ännu inte hade trätt i kraft vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet.

3 Domstolen klargjorde begreppet slutliga förluster i domen av den 13 december 2005, Marks & Spencer ( C‑446/03, EU:C:2005:763), där domstolen fann att nationella bestämmelser som utesluter möjligheten för ett moderbolag med hemvist i staten att från sin beskattningsbara vinst göra avdrag för förluster som uppkommit i en annan medlemsstat i ett dotterbolag som är hemmahörande i den medlemsstaten, trots att en sådan avdragsmöjlighet föreligger för förluster som uppkommit i ett dotterbolag med hemvist i samma stat som moderbolaget, utgör en inskränkning av etableringsfriheten som kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset. I den domen slog domstolen fast att den aktuella inskränkande regleringen vad slutliga förluster beträffar gick utöver vad som var nödvändigt för att uppnå de huvudsakliga syften som eftersträvades. För en mer utförlig redogörelse för begreppet slutliga förluster hänvisas det till de förklaringar som ges i svaret på den tredje frågan nedan.

4 Dom av den 12 juni 2018 ( C‑650/16, EU:C:2018:424, punkterna 37 och 38).

5 Avtal av den 26 november 1964 mellan Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och Förbundsrepubliken Tyskland för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, senast ändrat den 23 mars 1970, Bundesgesetzblatt (Tysklands officiella tidning) (BGBl.) 1966 II, s. 358, BGBl. 1967 II, s. 828 och BGBl. 1971 II, s. 45).

6 BGBl. 2002 I, s. 4144, senast ändrad, under den period som avses i det nationella målet, genom lagen av den 7 december 2006 (BGBl. 2006 I, s. 2782).

7 BGBl. 2002, s. 4167.

8 Enligt denna princip kan inte förluster som har uppkommit i ett fast driftställe i Förenade kungariket beaktas i Tyskland, eftersom den vinst som uppkommer i det driftstället ska beskattas i Förenade kungariket.

9 Dom av den 13 december 2005 ( C‑446/03, EU:C:2005:763). Se fotnot 3 ovan.

10 Dom av den 17 december 2015 ( C‑388/14, EU:C:2015:829). För en mer detaljerad redogörelse av den domen hänvisas det till övervägandena i punkt 35 i detta förslag till avgörande.

11 Dom av den 15 maj 2008 ( C‑414/06, EU:C:2008:278). Domstolen slog fast att artikel 43 EG inte utgör hinder för att ett bolag hemmahörande i en medlemsstat inte från sitt beskattningsunderlag får dra av förluster som är hänförliga till ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat, när inkomsten i detta fasta driftställe, enligt ett avtal för att undvika dubbelbeskattning, ska beskattas i sistnämnda stat och nämnda förluster kan beaktas i den staten inom ramen för beskattningen av inkomsten i detta fasta driftsställe under kommande beskattningsår. Domstolen kom fram till denna slutsats efter att ha konstaterat att den aktuella skattelagstiftningen, enligt vilken sådana förluster fick dras av när de hade uppkommit i fasta driftställen med hemvist i landet, medförde en inskränkning av etableringsfriheten som rättfärdigades av tvingande hänsyn till allmänintresset.

12 Dom av den 12 juni 2018 ( C‑650/16 ( EU:C:2018:424). Såsom kommer att förklaras närmare i punkt 42 i förevarande förslag till avgörande slog domstolen i denna dom fast att när det gäller slutliga förluster som kan hänföras till ett utländskt fast driftställe skiljer sig situationen för ett inhemskt bolag som har ett sådant driftställe inte från situationen för ett inhemskt bolag med ett fast inhemskt driftställe, mot bakgrund av ändamålet att förhindra dubbla avdrag för förluster, trots att situationerna för dessa båda bolag, i princip, inte är jämförbara.

13 Dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer ( C‑446/03, EU:C:2005:763, punkt 30).

14 Dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock ( C‑650/16, EU:C:2018:424, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

15 Dom av den 15 maj 2008, Lidl Belgium ( C‑414/06, EU:C:2008:278, punkt 20) och dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock ( C‑650/16, EU:C:2018:424, punkt 17).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 maj 2008, Lidl Belgium ( C‑414/06, EU:C:2008:278, punkt 23) och dom av den 17 juli 2014, Nordea Bank Danmark ( C‑48/13, EU:C:2014:2087, punkt 20).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 maj 2008, Lidl Belgium ( C‑414/06, EU:C:2008:278, punkterna 24–26).

18 Förbundsrepubliken Tyskland behåller emellertid rätten att beakta denna inkomst vid fastställelse av tillämplig skattesats.

19 Dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock ( C‑650/16, EU:C:2018:424, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

20 Dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock ( C‑650/16, EU:C:2018:424, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock ( C‑650/16, EU:C:2018:424, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

22 Så är inte fallet i förevarande mål, såsom tydligt framgår av övervägandena i punkt 29 ovan.

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2014, Nordea Bank Danmark ( C‑48/13, EU:C:2014:2087, punkt 24), och dom av den 17 december 2015, Timac Agro Deutschland ( C‑388/14, EU:C:2015:829, punkt 28). Det kan även hänvisas till punkt 68 i domen av den 12 december 2006, Test Claimants in Class IV of the ACT Group Litigation ( C‑374/04, EU:C:2006:773), där domstolen slog fast att [o]m en medlemsstat ensidigt eller via avtal föreskriver att inte bara i landet hemmahörande aktieägare utan även i landet ej hemmahörande aktieägare skall erlägga inkomstskatt på de utdelningar som de erhåller från ett i landet hemmahörande bolag, närmar sig emellertid situationen för dessa i landet ej hemmahörande aktieägare den situation som gäller för i landet hemmahörande sådana.

24 Dom av den 17 december 2015 ( C‑388/14, EU:C:2015:829).

25 I det fallet föreskrevs det i ett avtal för att undvika dubbelbeskattning som hade ingåtts mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Österrike att undantagandemetoden skulle tillämpas.

26 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Timac Agro Deutschland ( C‑388/14, EU:C:2015:533, punkterna 31 och 32, generaladvokatens kursivering).

27 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i de förenade målen Miljoen m.fl. ( C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14, EU:C:2015:429, punkt 55).

28 Dom av den 17 december 2015, Timac Agro Deutschland ( C‑388/14, EU:C:2015:829).

29 Dom av den 27 februari 2020, AURES Holdings ( C‑405/18, EU:C:2020:127, punkt 41; se även punkt 45). Omständigheterna i den domen skiljer sig visserligen från dem som är aktuella i förevarande mål. Jag anser icke desto mindre att den avgörande betydelsen av avsaknaden av beskattningsrätt, som domstolen medgav i den domen, är tillämplig på en sådan situation som den i det nationella målet. I sitt förslag till avgörande i målet AURES Holdings ( C‑405/18, EU:C:2019:879, punkterna 28 och 30) menade generaladvokaten Kokott att kriteriet jämförbarhet skulle kunna lämnas därhän, samtidigt som hon även påpekade att [h]ittills har domstolen visserligen med avseende på frågan om jämförbarhet riktat in bedömning på huruvida den berörda medlemsstaten utövar en motsvarande beskattningsrätt.

30 Dom av den 12 juni 2018 ( C‑650/16, EU:C:2018:424).

31 Dom av den 12 juni 2018 ( C‑650/16, EU:C:2018:424).

32 Enligt 8 § andra stycket Selskabsskatteloven (danska lagen om bolagsskatt) räknas inte till den skattepliktiga inkomsten intäkter eller kostnader som härrör från ett fast driftställe eller från fast egendom som ligger i en annan stat, på Färöarna eller i Grönland, med undantag för vad som anges 31 A § i den lagen. Enligt den sistnämnda bestämmelsen kan det yttersta moderbolaget välja internationell sambeskattning, det vill säga besluta att alla bolag i koncernen, såväl med som utan hemvist i landet, inbegripet deras fasta driftställen och fasta egendom i eller utanför Danmark, ska beskattas i Danmark.

33 Dom av den 12 juni 2018 ( C‑650/16, EU:C:2018:424).

34 Avräkningsmetoden innebär, till skillnad från undantagandemetoden, att båda stater behåller sina respektive beskattningsbefogenheter. Skattskyldiga personer som uppbär inkomst från utlandet beskattas således i deras hemviststat för hela sin inkomst, inbegripet utländsk sådan, varvid denna stat endast åtar sig att avräkna den skatt som har erlagts i källstaten från sin egen skatt som belöper på den utländska inkomsten.

35 Dom av den 12 juni 2018 ( C‑650/16, EU:C:2018:424).

36 Jag hänvisar även till domen av den 17 juli 2014, Nordea Bank Danmark ( C‑48/13, EU:C:2014:2087), och domen av den 27 februari 2020, AURES Holdings, ( C‑405/18, EU:C:2020:12), som meddelades efter den i målet Bevola och Jens W. Trock.

37 Dom av den 17 december 2015 ( C‑388/14, EU:C:2015:829).

38 Dom av den 12 juni 2018 ( C‑650/16, EU:C:2018:424).

39 Ibidem.

40 Ibidem.

41 Dom av den 23 oktober 2008 ( C‑157/07, EU:C:2008:588).

42 Enligt 7 § första meningen GewStG ska den sistnämnda vinsten ökas i enlighet med 8 § eller sänkas i enlighet med 9 § GewStG.

43 I avsaknad av ett sådant avtal eller när det i det tillämpliga avtalet för att undvika dubbelbeskattning föreskrivs att avräkningsmetoden ska tillämpas, ska inkomsten från de utländska fasta driftställena, på grundval av 9 § punkt 3 GewStG, avräknas från rörelsevinsten och därmed inte bli föremål för skatt på inkomst av rörelse.

44 Dom av den 12 juni 2018 ( C‑650/16, EU:C:2018:424).

45 Dom av den 23 oktober 2008 ( C‑157/07, EU:C:2008:588, punkt 49).

46 Dom av den 19 juni 2019, Memira Holding ( C‑607/17, EU:C:2019:510), och dom av den 19 juni 2019, Holmen ( C‑608/17, EU:C:2019:511).

47 Dom av den 13 december 2005 ( C‑446/03, EU:C:2005:763).

48 Dom av den 15 maj 2008, Lidl Belgium ( C‑414/06, EU:C:2008:278). Se även dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock ( C‑650/16, EU:C:2018:424, punkt 64).

49 Dom av den 19 juni 2019, Memira Holding ( C‑607/17, EU:C:2019:510, punkterna 22–28) och dom av den 19 juni 2019, Holmen ( C‑608/17, EU:C:2019:511, punkterna 34–40).

50 Dom av den 13 december 2005 ( C‑446/03, EU:C:2005:763).

51 Dom av den 19 juni 2019, Memira Holding ( C‑607/17, EU:C:2019:510), och dom av den 19 juni 2019, Holmen ( C‑608/17, EU:C:2019:511).

52 Såsom den tyska och den finländska regeringen med rätta har påpekat är nedläggning av ett fast driftställe inte detsamma som likvidation av ett dotterbolag, i den meningen att ett fast driftställe i juridisk mening ingår i det bolag som det tillhör. Även om det bolaget definitivt har lagt ned ett fast driftställe i en annan medlemsstat har det rätt att senare öppna ett nytt fast driftställe i den staten.

53 Dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer ( C‑446/03, EU:C:2005:763).

54 Ibidem.

55 Dom av den 3 februari 2015 ( C‑172/13, EU:C:2015:50).

56 Dom av den 13 december 2005 ( C‑446/03, EU:C:2005:763).

57 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Memira Holding ( C‑607/17, EU:C:2019:8, punkterna 58 och 59), målet Holmen ( C‑608/17, EU:C:2019:9, punkterna 54 och 55) och målet AURES Holding ( C‑405/18, EU:C:2019:879, punkterna 61–65).

58 Dom av den 21 februari 2013 ( C‑123/11, EU:C:2013:84).