Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 29 september 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Se dom av den 16 december 2020, rådet m.fl./K. Chrysostomides & Co. m.fl. ( C‑597/18 P, C‑598/18 P, C‑603/18 P och C‑604/18 P, EU:C:2020:1028, punkt 128), och dom av den 17 december 2020, BP/FRA ( C‑601/19 P, ej publicerad, EU:C:2020:1048, punkt 71).

3 Se dom av den 25 januari 2007, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel/kommissionen ( C‑403/04 P och C‑405/04 P, EU:C:2007:52, punkt 39), och dom av den 17 december 2020, Inpost Paczkomaty/kommissionen ( C‑431/19 P och C‑432/19 P, EU:C:2020:1051, punkt 51).

4 Se dom av den 26 januari 2017, Duravit m.fl./kommissionen ( C‑609/13 P, EU:C:2017:46, punkt 86), och dom av den 28 november 2019, Brugg Kabel och Kabelwerke Brugg/kommissionen ( C‑591/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:1026, punkt 63).

5 Se punkt 175 i den överklagade domen.

6 Se punkterna 60, 171, 221, 222 och 231 i den överklagade domen.

7 Se ovan punkt 77.

8 Se, för en mer ingående förklaring av rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i stadgan, mitt förslag till avgörande i målet parlamentet/UZ ( C‑894/19 P, EU:C:2021:497, punkt 66 och följande punkter).

9 Pilorge-Vrancken, J., Le droit de la fonction publique de l'Union européenne, Bryssel 2017, s. 15.

10 Dom av den 4 februari 2021, Ministre de la Transition écologique et solidarité och Ministre de l'Action et des Comptes publics ( C‑903/19, EU:C:2021:95, punkt 37).

11 Dom av den 20 oktober 1981, kommissionen/Belgien ( 137/80, EU:C:1981:237, punkt 9).

12 Andreone, F., Hiérarchie des normes et sources du droit de la fonction publique de l'Union européenne, Groupe de Réflexion sur l'avenir du Service Public Européen, Cahier no 25, juni 2015, s. 16.

13 Dom av den 14 december 2017, RL/Europeiska unionens domstol ( T‑21/17, EU:T:2017:907, punkt 51).

14 Se ovan punkt 64.

15 Se dom av den 15 juli 2021, OH (Immunitet mot rättsliga förfaranden) ( C‑758/19, EU:C:2021:603, punkterna 24 och 25), och förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Satcen/KF ( C‑14/19 P, EU:C:2020:220, punkt 91).

16 Giacobbo Peyronnel och V./Perillo, E. erinrar, i Statut de la fonction publique de l'Union européenne, (Larcier, Bryssel 2017, s. 17), om att grundarna av Europeiska kol- och stålgemenskapen hade för avsikt att skapa en oberoende offentlig förvaltning som skulle bestå av överstatliga tjänstemän.

17 Dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ ( C‑831/18 P, EU:C:2020:481).

18 Dom av den 18 juni 2020, kommissionen/RQ ( C‑831/18 P, EU:C:2020:481, punkt 45).

19 Dom av den 6 oktober 2021, AV och AW/parlamentet ( T‑43/20, ej publicerad, EU:T:2021:666, punkt 106).

20 Dom av den 6 oktober 2021, AV och AW/parlamentet ( T‑43/20, ej publicerad, EU:T:2021:666, punkt 106).

21 Dom av den 6 oktober 2021, AV och AW/parlamentet ( T‑43/20, ej publicerad, EU:T:2021:666, punkt 106).

22 Se ovan punkt 51.

23 Se dom av den 5 september 2019, AH m.fl. (Oskuldspresumtion) ( C‑377/18, EU:C:2019:670, punkt 41) och dom av den 25 februari 2021, Dalli/kommissionen ( C‑615/19 P, EU:C:2021:133, punkt 223).

24 EUT L 65, 2016, s. 1.

25 EUT L 294, 2013, s. 1.

26 Se, i detta avseende, Europadomstolen, 28 oktober 1994, Murray mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1994:1028JUD001431088, § 55).

27 De Béco, R., L'audition par la police, le parquet ou le juge d'instruction, Justice-en-ligne, artikel av den 25 augusti 2021, där det förklaras att alla som hörs ges rättigheter och garantier enligt belgisk straffprocessrätt, oavsett i vilken roll (brottsoffer, klagande, anmälare, vittne, misstänkt, person som kallats av polisen eller som är frihetsberövad).

28 Vilket är fallet med straffrätten i flera medlemsstater, däribland Belgien, såsom Du Jardin, J. anger i Belgique, les principes de procédure pénale et leur application dans les procédures disciplinaires, Revue internationale de droit pénal, vol. 74, nr 3 och 4, 2003, s. 801. I artikel 56 första och andra stycket i Code d'instruction criminelle (lag om förundersökningar) anges närmare bestämt, i fråga om undersökningsdomarens uppgifter, att denna ska vara ansvarig för förundersökningen, vilken ska genomföras så att uppgifter som både är till den berörda personens nackdel och fördel utreds, och se till att bevismedlen är lagenliga och bevisupptagningen rättvis (min kursivering). Jag vill i detta sammanhang även lyfta fram artikel 5.4 i rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 2017, s. 1), där det framgår att Europeiska åklagarmyndigheten ska genomföra sina utredningar på opartiskt sätt och söka allt relevant bevismaterial, dvs. bevisning som kan tala till såväl den misstänktes eller tilltalades fördel som nackdel. Detta kan ses som ett uttryck för en grundläggande princip i unionens straffprocessrätt (min kursivering).

29 Ligeti, K., The Place of the Prosecutor in Common Law and Civil Law Jurisdictions, The Oxford Handbook of Criminal Process, Oxford University Press, Oxford, 2019, där det förklaras att åklagaren enligt legalitetsprincipen i princip är skyldig att väcka åtal och inte får lägga ned ett ärende om det finns tillräcklig bevisning efter undersökningen.

30 Dom av den 21 oktober 2021, parlamentet/UZ ( C‑894/19 P, EU:C:2021:863, punkt 51 och följande punkter).

31 Se punkt 104 i mitt förslag till avgörande i målet parlamentet/UZ ( C‑894/19 P, EU:C:2021:497) (min kursivering).

32 Giacobbo Peyronnel och V./Perillo, E., Statut de la fonction publique de l'Union européenne, Larcier, Bryssel 2017, s. 170.

33 Dom av den 21 oktober 2021, parlamentet/UZ ( C‑894/19 P, EU:C:2021:863, punkt 54).

34 Se ovan punkt 51.

35 Se dom av den 9 september 2021, Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:736, punkt 121).

36 Se dom av den 9 september 2021, Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:736, punkt 122 och där angiven rättspraxis).

37 Se, analogt, dom av den 26 februari 2019, T Danmark och Y Danmark ( C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135, punkt 72), där domstolen slog fast att förmånliga bestämmelser i unionsrätten inte får tillämpas om de inte åberopas i syfte att uppnå bestämmelsernas ändamål, utan i stället i syfte att åtnjuta en förmån enligt unionsrätten trots att villkoren för att åtnjuta denna förmån endast är formellt uppfyllda.

38 C‑362/05 P, EU:C:2007:104, punkterna 35 och 36.

39 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 61) och dom av den 27 juni 2013, Xeda International och Pace International/kommissionen ( C‑149/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:433, punkt 31).

40 Lenaerts K./Maselis, I./Gutman, K., EU Procedural Law, punkt 7.223, s. 416.

41 Dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, REU, EU:C:2013:331, punkt 65).

42 Dom av den 27 juni 2013, Xeda International et Pace International/kommissionen ( C‑149/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:433, punkt 32).

43 Dom av den 23 mars 2004, Europeiska ombudsmannen/Lamberts ( C‑234/02 P, EU:C:2004:174, punkt 59) och dom av den 6 oktober 2020, Bank Refah Kargaran/rådet ( C‑134/19 P, EU:C:2020:793).

44 Dom av den 12 september 2006, Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen ( C‑131/03 P, EU:C:2006:541, punkterna 82 och 83).

45 Enligt fast rättspraxis förutsätter unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar och rätten till ersättning för skada enligt artikel 340 FEUF att ett antal villkor är uppfyllda, nämligen att det handlande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan handlandet och den åberopade skadan (se dom av den 19 juni 2014, Commune de Millau och SEMEA/kommissionen, C‑531/12 P, EU:C:2014:2008, punkt 96).