Förslag till avgörande av generaladvokaten Athanasios Rantos föredraget den 15 september 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets genomförandeförordning av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 77, 2011, s. 1).

3 Rådets genomförandeförordning av den 7 oktober 2013 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 (EUT L 284, 2013, s. 1).

4 Rådets direktiv av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1), i ändrad lydelse enligt rådets direktiv 2017/2455 av den 5 december 2017 (EUT L 348, 2017, s. 7, nedan kallat mervärdesskattedirektivet).

5 Se, bland annat, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) dokument med titeln Le rôle des plateformes numériques dans la collecte de la TVA/TPS sur les ventes en ligne, som lades fram för granskning vid femte mötet vid världsforumet för mervärdesskatt, mars 2019, och som finns tillgängligt på följande adress: https://www.oecd.org/fr/fiscalite/consommation/le-role-des-plateformes-numeriques-dans-la-collecte-de-la-tva-tps-sur-les-ventes-en-ligne.pdf.

6 Den hänskjutande domstolen har hänvisat till kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 9 december 2009 om genomförandet av artikel 290 FEUF (KOM(2009) 673 slutlig), s. 4.

7 Förslag till rådets förordning om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 vad gäller platsen för tillhandahållande av tjänster av den 18 december 2012 (COM(2012) 763 final), s. 14.

8 Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende nämnt arbetsdokument nr 885 från mervärdesskattekommittén, taxud.c.1(2015)4659331, av den 9 oktober 2015, s. 4. Detta dokument finns tillgängligt på följande webbplats: https://circabc.europa.eu/sd/a/ab683366–67b5–4fee-b0a8–9c3eab0e713d/885%20-%20VAT%202015%20-%20Harmonised%20application%20of%20the%20presumption.pdf. Mervärdesskattekommittén är en rådgivande kommitté som inrättats genom artikel 398 i mervärdesskattedirektivet och vars riktlinjer, även om de saknar bindande verkan, utgör ett viktigt stöd vid tolkningen av detta direktiv (se dom av den 15 april 2021, SK Telecom, C‑593/19, EU:C:2021:281, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

9 Denna studie, som genomförts av bolaget Deloitte, utgjordes av tre delar, bland vilka del 3, daterad i november 2016, med rubriken Bedömning av genomförandet av 2015 års bestämmelser om platsen för tillhandahållandet av tjänster och den gemensamma minikontaktpunkten, finns tillgänglig, på engelska, på följande webbplats: https://ec.europa.eu/taxation_customs/system/files/2016–12/vat_aspects_cross-border_e-commerce_final_report_lot3.pdf.

10 Förslag till rådets direktiv om ändring av [direktiv 2006/112/EG] och direktiv 2009/132/EG vad gäller vissa skyldigheter på mervärdesskatteområdet för tillhandahållande av tjänster och distansförsäljning av varor (COM(2016) 757 final).

11 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28, nedan kallat sjätte direktivet). Detta direktiv har upphävts och ersatts av mervärdesskattedirektivet. Artikel 28 i detta direktiv har samma lydelse som artikel 6.4 i sjätte direktivet. Denna sistnämnda bestämmelse förekom i den ursprungliga versionen av sjätte direktivet och har aldrig ändrats.

12 I artikel 86.2 i avtalet om Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT C 384 2019, s. 1) föreskrivs att domstolen är behörig att pröva begäran om förhandsavgörande som framställts av domstolar i Förenade kungariket före utgången av övergångsperioden. Enligt artikel 126 i detta avtal upphörde denna period den 31 december 2020. Det följer vidare av artikel 86.3 i detta avtal att begäranden om förhandsavgörande ska anses ha framställts, i den mening som avses i artikel 86.2, vid den tidpunkt då den handling genom vilken målet anhängiggörs registrerades vid domstolens kansli. I förevarande mål registrerades begäran om förhandsavgörande vid domstolens kansli den 22 december 2020, det vill säga före utgången av övergångsperioden.

13 Se, i detta hänseende, dom av den 18 mars 2014, kommissionen/Europaparlamentet och rådet ( C‑427/12, EU:C:2014:170, punkt 36). Beträffande åtskillnaden mellan delegerad befogenhet och genomförandebefogenhet inom ramen för Lissabonfördraget, se bland annat Craig, P., Delegated Acts, Implementing Acts and the New Comitology Regulation, European Law Review, volym 36, nr 5, 2011, sidorna 671–687, Chamon, M., Institutional Balance and Community Method in the Implementation of EU Legislation Following the Lisbon Treaty, Common Market Law Review, 2016, volym 53, nr 6, 2016, sidorna 1501–1543.

14 Dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Europaparlamentet och rådet ( C‑88/14, EU:C:2015:499, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

15 Dom av den 17 mars 2016, Europaparlamentet/kommissionen ( C‑286/14, EU:C:2016:183, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 20 december 2017, Spanien/rådet ( C‑521/15, EU:C:2017:982, punkt 42). Som generaladvokaten Cruz Villalón påpekade i sitt förslag till avgörande kommissionen/Europaparlamentet och rådet ( C‑427/12, EU:C:2013:871, punkt 50) är, till skillnad från vad som är fallet med artikel 290 FEUF, grunden för det bemyndigande som föreskrivs i artikel 291.2 FEUF inte bara lagstiftarens vilja utan det finns även en objektiv grund, nämligen behovet av att unionens rättsligt bindande akter genomförs på enhetliga villkor.

17 Dom av den 18 mars 2014, kommissionen/Europaparlamentet och rådet ( C‑427/12, EU:C:2014:170, punkt 33).

18 Dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

19 Dom av den 15 oktober 2014, Europaparlamentet/kommissionen ( C‑65/13, EU:C:2014:2289, punkt 44 och där angiven rättspraxis), och av den 9 juni 2016, Pesce m.fl. ( C‑78/16 och C‑79/16, EU:C:2016:428, punkt 46).

20 Dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Europaparlamentet och rådet ( C‑88/14, EU:C:2015:499, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

21 Dom av den 15 oktober 2014, Europaparlamentet/kommissionen ( C‑65/13, EU:C:2014:2289, punkterna 45 och 46).

22 Med tillämpning av artikel 291.3 FEUF, kontrollerar medlemsstaterna kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter enligt det förfarande som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 2011, s. 13).

23 Dom av den 1 december 2015, Europaparlamentet och kommissionen/rådet ( C‑124/13 och C‑125/13, EU:C:2015:790, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

25 Artikel 397 i mervärdesskattedirektivet har samma lydelse som artikel 29a i sjätte direktivet, såsom den infördes i detta genom rådets direktiv 2004/7/EG av den 20 januari 2004 om ändring av direktiv 77/388 (EUT L 27, 2004, s. 44). I skälen 7 och 8 i detta sistnämnda direktiv anges att eftersom det inte finns något förfarande för antagande av tvingande åtgärder för genomförandet av sjätte direktivet tillämpar medlemsstaterna bestämmelserna i direktivet på olika sätt, att det, för att den inre marknaden ska fungera bättre krävs att det gällande mervärdesskattesystemet tillämpas mer enhetligt och att införandet av ett förfarande genom vilket det blir möjligt att anta åtgärder i syfte att se till att de gällande bestämmelserna genomförs korrekt skulle utgöra ett stort framsteg i detta avseende. Skäl 61 i mervärdesskattedirektivet grundar sig på samma överväganden.

26 Rådet angav i skälen 11 och 12 i direktiv 2004/7 att budgetkonsekvenserna av genomförandeåtgärder för medlemsstaterna utgör skäl för att rådet förbehåller sig rätten att utöva genomförandebefogenheterna avseende sjätte direktivet. Dessa omständigheter har återgetts i skäl 63 i mervärdesskattedirektivet.

27 Se fotnot 10 i detta förslag till avgörande.

28 Rådets direktiv av den 5 december 2017 om ändring av direktiv 2006/112/EG och direktiv 2009/132/EG vad gäller vissa skyldigheter på mervärdesskatteområdet för tillhandahållanden av tjänster och distansförsäljning av varor (EUT L 348, 2017, s. 7).

29 Se dom av den 10 september 2015, Europaparlamentet/rådet ( C‑363/14, EU:C:2015:579, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

30 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen Förenade kungariket/Europaparlamentet och rådet ( C‑270/12, EU:C:2013:562, punkt 78). Se även Englisch, J., 'Detailing' EU Legislation through Implementing Acts, Yearbook of European Law, 2021, volym 40, nr 1, sidorna 111–145.

31 Förslag till avgörande i målet kommissionen/Europaparlamentet och rådet ( C‑427/12, EU:C:2013:871, punkterna 62 och 63).

32 Se, bland annat, domar av avdelningen för sociala och arbetsrättsliga mål av den 23 februari 2000, nr 98–15.598, och av tredje civilrättsavdelningen av den 27 februari 2002, nr 00–17.902.

33 Se Ritleng, D., The Dividing Line Between Delegated and Implementing Acts: The Court of Justice Sidesteps the Difficulty in Commission v. Parliament and Council (Biocides), Common Market Law Review, volym 52, nr 1, 2015, sidorna 243–257, särskilt s. 251.

34 Se Lenaerts, K., och Van Nuffel, P., EU Constitutional Law, Oxford University Press, Oxford, 2021, nr 18.013.

35 Domstolen fastställde i domen av den 17 mars 2016, Europaparlamentet/kommissionen ( C‑286/14, EU:C:2016:183, punkt 41), att delegering av en befogenhet att komplettera en lagstiftningsakt, inom ramen för artikel 290.1 FEUF, endast syftar till att ge kommissionen rätt att konkretisera denna akt. När kommissionen utövar en sådan befogenhet, är dess mandat begränsat till att, med beaktande av den av lagstiftaren antagna lagstiftningsakten i dess helhet, närmare utveckla sådana icke-väsentliga delar av den berörda lagstiftningsakten som lagstiftaren inte har fastställt. Det ska i detta hänseende för det första påpekas att denna dom meddelades i samband med en delegerad befogenhet, i den mening som avses i artikel 290.1 FUEF, och inte en genomförandebefogenhet, enligt artikel 291.2 FEUF. För det andra skulle det synsätt som fastställdes enligt min uppfattning kunna anses vara alltför restriktivt eftersom det kan innebära att begreppet precisera lagstiftningsakten enligt artikel 291.2 FEUF blir utan något egentligt innehåll.

36 Dom av den 2 juni 2022, SR (Översättningskostnader i ett tvistemål) ( C‑196/21, EU:C:2022:427, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

37 Beträffande denna artikel, se Terra, B., och Kajus, J., 10.4.5 Undisclosed agent, A Guide to the European VAT Directives 2022: Introduction to European VAT, volym 1, IBFD, Amsterdam, 2022.

38 Domen Henfling m.fl. (punkt 35), och dom av den 12 november 2020, ITH Comercial Timişoara ( C‑734/19, EU:C:2020:919, punkt 49).

39 Domen Henfling m.fl. (punkt 35).

40 Se dom av den 12 november 2020, ITH Comercial Timişoara ( C‑734/19, EU:C:2020:919, punkt 50). Enligt artikel 14.2 c i mervärdesskattedirektivet ska överföring av en vara i enlighet med ett kommissionsavtal om köp eller försäljning anses som leverans av varor.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2020, ITH Comercial Timişoara ( C‑734/19, EU:C:2020:919, punkt 51).

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2020, ITH Comercial Timişoara ( C‑734/19, EU:C:2020:919, punkt 54).

43 Se domen Henfling m.fl., punkt 36, och dom av den 17 januari 2013, BGŻ Leasing ( C‑224/11, EU:C:2013:15, punkt 64).

44 Se dom av den 4 maj 2017, kommissionen/Luxemburg ( C‑274/15, EU:C:2017:333, punkt 87), och dom av den 21 januari 2021, UCMR - ADA ( C‑501/19, EU:C:2021:50, punkt 49). Om däremot de tjänster beträffande vilka kommissionären uppträder som mellanman är undantagna från mervärdesskatteplikt gäller detta undantag följaktligen även i rättsförhållandet mellan kommittenten och kommissionären (se domen Henfling m.fl., punkt 36).

45 Se, bland annat, Berlin, D., Directive TVA 2006/112: commentaire article par article Bruylant, Bryssel, 2020, kommentar till artikel 28 i mervärdesskattedirektivet, s. 228. Eftersom domstolen i sin praxis har hänvisat till en kommissionär, kommer jag att använda detta begrepp för att beskriva förmedlaren i transaktionskedjan.

46 Detta innebär att kunden inte känner till identiteten på kommittenten.

47 Enligt artikel 46 i mervärdesskattedirektivet, i ändrad lydelse enligt rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008 (EUT L 44, 2008, s. 11) ska [p]latsen för tillhandahållande av tjänster till en icke beskattningsbar person som utförs av en förmedlare som agerar i annans namn och för annans räkning … vara den plats där den underliggande transaktionen utförs i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

48 Domen Henfling m.fl. (punkt 38).

49 Se, bland annat, Claessens, S., och Corbett, T., Intermediated Delivery and Third-Party Billing: Implications for the Operation of VAT Systems around the World, in Lang, M., och Lejeune, I., VAT/GST in a Global Digital Economy, Wolters Kluwer, Alphen aan den Rijn, 2015, s. 59–78. Se även, i samma verk, Nguyen, D., Comments on the Discussion of Article 9a of Implementing Regulation 1042/2013, s. 79–82.

50 Se fotnot 11 i detta förslag till avgörande.

51 Se punkt 53 i detta förslag till avgörande.

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 mars 2014, kommissionen/Europaparlamentet ( C‑427/12, EU:C:2014:170, punkt 40).

53 Dokument C – taxud.c.1(2012)1410604–709, vilket finns tillgängligt på följande webbplats: https://ec.europa.eu/taxation_customs/system/files/2022–04/guidelines-vat-committee-meetings_fr.pdf, s. 155.

54 Se dokument med titeln Notes explicatives sur les modifications apportées en matière de TVA dans l'Union européenne en ce qui concerne le lieu de prestation des services de télécommunication, des services de radiodiffusion et de télévision et des services fournis par voie électronique, qui entreront en vigueur en 2015 [règlement d'exécution (UE) no 1042/2013 du Conseil] (nedan kallat de förklarande anmärkningarna), publicerat den 3 april 2014 och som finns tillgängligt på följande webbplats: https://ec.europa.eu/taxation_customs/business/vat/telecommunications-broadcasting-electronic-services/sites/default/files/explanatory_notes_2015_fr_0.pdf.

55 Punkt 3.2 i de förklarande anmärkningarna.

56 Punkt 3.3 i de förklarande anmärkningarna.

57 Som anges i skäl 1 i genomförandeförordning nr 1042/2013 ska [e]nligt [mervärdesskattedirektivet] från och med den 1 januari 2015 samtliga telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektroniska tjänster som tillhandahålls en icke beskattningsbar person beskattas i den medlemsstat där köparen är etablerad eller är bosatt eller stadigvarande vistas, oavsett var den beskattningsbara person som tillhandahåller dessa tjänster är etablerad. De flesta andra tjänster som tillhandahålls en icke beskattningsbar person fortsätter att beskattas i den medlemsstat där tillhandahållaren är etablerad.

58 Se dom av den 18 juni 2020, KrakVet Marek Batko ( C‑276/18, EU:C:2020:485, punkt 50).

59 Se punkt 33 i detta förslag till avgörande.

60 Se punkt 45 i detta förslag till avgörande.

61 Se fotnot 8 i detta förslag till avgörande.

62 Se fotnot 9 i detta förslag till avgörande.

63 Se fotnot 10 i detta förslag till avgörande.

64 Se, bland annat, Weidmann, M., The New EU VAT Rules on the Place of Supply of B2C E-Services: Practical Consequences, The German Example, EC Tax Review, volym 24, nr 2, 2015, sidorna 105–118, särskilt s. 113, Henkow, O., Acting in One's Own Name on Someone Else's Behalf: A Changing Concept?, i Egholm Elgaard, K. K., Ramsdahl Jensen, D., och Stensgaard, H., Momsloven 50 år – festskrift i anledning af 50 års jubilæet for Danmarks første momslov, Ex Tuto Publishing A/S, Köpenhamn, 2017, sidorna 241–254.

65 Se, bland annat, dom av den 12 november 2020, ITH Comercial Timişoara ( C‑734/19, EU:C:2020:919, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

66 Kommissionen påpekade, i sitt skriftliga yttrande att domen Henfling m.fl., visade behovet av att anta en enhetlig bestämmelse för att klargöra i vilken situation en förmedlare handlar i eget namn, vilket konkretiserades genom antagandet av artikel 9a.

67 Enligt definitionen av det franska ordet s'entremettre (i den svenska språkversionen delta) i ordlistan Le Petit Robert, 2011, (intervenir entre deux ou plusieurs personnes pour les rapprocher, pour faciliter la conclusion des affaires qui les intéressent) kan detta betyda ett ingripande mellan två eller flera personer för att få dem att närma sig varandra, i syfte att underlätta ingåendet av affärer som berör dem.

68 Enligt O. Henkow (s. 251 i vederbörandes artikel, se fotnot 64 i detta förslag till avgörande), förefaller den omständigheten att den beskattningsbara personen godkänner debitering av köparen, utan att göra något mer, gå längre än vad domstolen angav i punkt 43 i domen Henfling m.fl. Denna dom anger emellertid för det första de omständigheter som särskilt ska beaktas, vilket innebär att de inte är uttömmande. Vidare fanns det inte, vid tidpunkten för nämnda dom, någon genomförandeförordning som hade till syfte att precisera tillämpningen av artikel 28 i mervärdesskattedirektivet. Slutligen ska unionslagstiftaren tillerkännas ett utrymme för skönsmässig bedömning för att precisera innehållet i denna artikel.

69 I motsats till vad Fenix har gjort gällande, anser jag bland annat att de allmänna villkoren för tillhandahållande, i den mening som avses i tredje stycket, omfattar de allmänna villkoren för användning av en online-plattform, såsom dem som detta bolag har fastställt.

70 Se även, i detta hänseende, dom av den 20 juni 2013, Newey ( C‑653/11, EU:C:2013:409, punkterna 42–46).

71 Se, bland annat, dom av den 3 september 2015, Fast Bunkering Klaipėda ( C‑526/13, EU:C:2015:536).

72 Riktlinjer från 106:e sammanträdet av den 14 mars 2016, dokument A - taxud.c.1(2016)3604550–904, s. 217, tillgängligt på följande webbplats: https://taxation-customs.ec.europa.eu/system/files/2022–04/guidelines-vat-committee-meetings_fr.pdf.

73 Se dom av den 12 november 2020, ITH Comercial Timişoara ( C‑734/19, EU:C:2020:919, punkterna 51 och 52).

74 Se punkt 62 i detta förslag till avgörande.

75 Se punkt 20 i detta förslag till avgörande.

76 Se fotnot 10 i detta förslag till avgörande.

77 Min kursivering.

78 Dom av den 9 februari 2017, Raffinerie Tirlemontoise ( C‑585/15, EU:C:2017:105, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

79 Dom av den 9 februari 2017, Raffinerie Tirlemontoise ( C‑585/15, EU:C:2017:105, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

80 Se dom av den 28 april 2016, Borealis Polyolefine m.fl. ( C‑191/14, C‑192/14, C‑295/14, C‑389/14 och C‑391/14–C‑393/14, EU:C:2016:311, punkt 108 och där angiven rättspraxis).

81 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 1994, Roquette Frères ( C‑228/92, EU:C:1994:168, punkt 28).