Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 7 april 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1).

3 Se punkt 9 i kommissionens meddelande om nationella domstolars skydd av konfidentiell information i förfaranden som rör privat genomdrivande av EU:s konkurrensregler (EUT C 242, 2020, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 2004, s. 45).

5 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (COM(2013) 404 final).

6 Se, bland annat, dom av den 2 april 2020, Coty Germany ( C‑567/18, EU:C:2020:267, punkt 22).

7 Se Marcos, F., Transposition of the Antitrust Damages Directive into Spanish Law, Working Paper IE Law School, 2018, AJ8‑241‑I, s. 28. Det förefaller som, enligt denna spanska bestämmelse och denne författare, det är fråga om en frist på 20 dagar från den dag då ansökan om bevisuppgift togs emot.

8 Om talan inte väcks i sakfrågan, ska den nationella domstolen enligt artikel 283 bis led e i civilprocesslagen ex officio förplikta den part som har begärt utlämnande av bevis att ersätta rättegångskostnaderna och förklara denna part ansvarig för den skada som den har åsamkat den person mot vilken åtgärderna har vidtagits.

9 Enligt den bestämmelsen ska [m]edlemsstaterna … säkerställa att de nationella bestämmelser som antas i enlighet med artikel 21, utöver de bestämmelser som avses i punkt 1, inte ska tillämpas på skadeståndstalan som väckts vid en nationell domstol före den 26 december 2014.

10 Se Malinauskaite, J., och Cauffman, C., The Transposition of the Antitrust Damages Directive in the Small Member States of the EU – A Comparative Perspective, Journal of European Competition Law & Practice, 2018, vol. 9, nr 8, s. 501.

11 Se Kirst, P., The temporal scope of the damages directive: a comparative analysis of the applicability of the new rules on competition infringements in Europe, European Competition Journal, 2020, vol. 16, nr 1, s. 113, och Petr, M., Czech Republic, i: Piszcz, A. (red.), Implementation of the EU Damages Directive in Central and Eastern European Countries, University of Warsaw Faculty of Management Press, Warszawa, 2017, s. 98. Se även, för ett liknande resonemang men mindre kategoriskt, Rodger, B.J., Sousa Ferro, M., och Marcos, F., A Panacea for Competition Law Damages Actions in the EU? A Comparative View of the Implementation of the EU Antitrust Damages Directive in sixteen Member States, Maastricht Journal of European and Comparative Law, 2019, vol. 26, nr 4, s. 488 och 489.

12 Bland annat i den franska och den engelska versionen, där det anges att medlemsstaterna ska se till att det är möjligt att framställa en begäran om utlämnande av bevis i förfaranden som rör skadeståndstalan i unionen (min kursivering), samtidigt som det i bland annat den polska versionen hänvisas till skadeståndsförfaranden (w postępowaniu o odszkodowanie).

13 Bland annat i den polska versionen (przed sądem krajowym, do którego wpłynęło powództwo).

14 Bland annat i den franska versionen.

15 Se även kommissionens arbetsdokument om skadeståndstalan för överträdelser av unionens konkurrensregler (Commission staff working paper accompanying the White paper on damages actions for breach of the EC antitrust rules (SEK(2008) 404 slutlig), som hänvisades till i vitboken om skadeståndstalan för överträdelser av gemenskapens regler om samordnade förfaranden och missbruk av dominerande ställning. I punkt 95 i det arbetsdokumentet angav kommissionen att den inte tydligt föreslog något system med utlämnande före rättegång i alltför stor skala, något som skulle kunna vara svårt att förena med medlemsstaternas rättsliga traditioner och civilprocessrättsliga principer och som skulle kunna strida mot principer som i vissa medlemsstater betraktades som grundläggande för rättsordningen.

16 Dom av den 14 juni 2011 ( C‑360/09, EU:C:2011:389).

17 Se Commission Staff Working Document – Impact Assessment Report, Damages actions for breach of the EU antitrust rules Accompanying the proposal for a directive of the European Parliament and of the Council on certain rules governing actions for damages under national law for infringements of the competition law provisions of the Member States and of the European Union (SWD(2013) 203 final), som uteslutande finns på engelska.

18 I linje med detta gäller skäl 22 i direktiv 2014/104, vilket avser utlämnande av bevis som finns i en konkurrensmyndighets ärendeakt, en situation där den som begär utlämnande har för avsikt att väcka talan. Lydelsen av det skälet, som i punkt 37 i detta förslag till avgörande har åberopats till stöd för den tolkning som här förfäktas, är tydligt inspirerad av domen av den 6 juni 2013, Donau Chemie m.fl. ( C‑536/11, EU:C:2013:366, punkt 33), som i sin tur innehåller en hänvisning till domen av den 14 juni 2011, Pfleiderer ( C‑360/09, EU:C:2011:389).

19 Se artikel 6.1 i direktiv 2014/104.

20 Se, i detta sammanhang, skäl 7 tredje och fjärde meningarna i direktiv 2014/104, där det anges att de aktuella skillnaderna leder till osäkerhet om på vilka villkor skadelidande parter kan utöva den rätt till ersättning som EUF-fördraget ger dem, och påverkar den materiella effekten av en sådan rättighet. Eftersom skadelidande parter ofta väljer sin etableringsmedlemsstat som forum för skadeståndsanspråk leder skillnaderna mellan de nationella reglerna till olika villkor när det gäller skadeståndstalan och kan alltså påverka konkurrensen på de marknader där de skadelidande parterna och de företag som begått överträdelsen är verksamma. Se även, för ett liknande resonemang, skälen 8 och 9 i det direktivet.

21 Exempelvis när det mellan en begäran om utlämnande av bevis och ett skadeståndsanspråk föreligger ett sådant samband som finns i spansk rätt och som kommer till uttryck bland annat i en skyldighet för den som har framställt en begäran om utlämnande av bevis att, vid vite av sanktioner, inom 20 dagar därefter väcka skadeståndstalan. Se fotnot 8 i detta förslag till avgörande.

22 Vissa författare i doktrinen anser förvisso att en begäran om utlämnande av bevis som framställs innan skadeståndstalan väcks inte är av processuell karaktär, eftersom en sådan begäran medför en rätt att kräva utlämnande av bevis inom ramen för ett fristående förfarande. Se, bland annat, Kirst, P., The temporal scope of the damages directive: a comparative analysis of the applicability of the new rules on competition infringements in Europe, European Competition Journal, 2020, vol. 16, nr 1, s. 113 och 114. Det synsättet grundar sig emellertid – i motsats till det som jag har föreslagit i punkterna 38–43 i detta förslag till avgörande – på antagandet att en begäran om utlämnande av bevis som framställs innan skadeståndstalan väcks inte faller inom tillämpningsområdet för direktiv 2014/104.

23 Den nederländska regeringen har i likhet med den hänskjutande domstolen hänvisat till skäl 14 i direktiv 2014/104, där det anges att [d]et … ofta enbart [är] motparten eller tredje part som har de bevis som krävs för att styrka en skadeståndstalan, medan käranden ofta inte har tillräcklig kännedom om … dem, varvid nämnda regering har tillagt att nationella domstolar enligt skäl 28 i direktivet när som helst i samband med en skadeståndstalan bör kunna förelägga om utlämnande av bevis som finns oberoende av en konkurrensmyndighets förfaranden. Samma regering har också hänvisat till skäl 39 i direktivet, där det anges att bevisbördan inte bör påverka möjligheten för överträdaren att använda annan bevisning än den som denne förfogar över, till exempel bevis som redan erhållits under förfarandet eller bevisning som innehas av andra parter eller tredje parter.

24 Den nederländska regeringen har hänvisat till förslaget till direktiv 2014/104, där kommissionen angav att utlämnande av bevis som innehas av motparten eller tredje man kan endast föreläggas av domstolar och [ska] föregås av en strikt och aktiv rättslig prövning vad gäller utlämnandets nödvändighet, omfattning och proportionalitet.

25 Min kursivering.

26 Av samma orsak innehåller definitionen av begreppet redan befintlig information i artikel 2.17 i direktiv 2014/104 inte några upplysningar som är användbara vid besvarandet av den aktuella tolkningsfrågan – bortsett från att det kan vara relevant att begreppen information och bevis används på ett sätt som ger vid handen att de är utbytbara mot varandra. Se punkt 78 i detta förslag till avgörande.

27 Se skäl 15 andra meningen i direktiv 2014/104, där det anges att [e]ftersom tvister avseende konkurrensregler kännetecknas av informationsasymmetri bör … kärande säkerställas rätt att få tillgång till sådana bevis som är relevanta för deras anspråk, utan att de behöver precisera vilka delar av bevismaterialet det rör sig om (min kursivering).

28 I artikel 6.4 b i direktiv 2014/104 föreskrivs att [v]id bedömningen i enlighet med artikel 5.3 av om ett föreläggande om utlämnande av information är proportionellt, ska de nationella domstolarna även överväga … b) om den part som begär utlämnande gör detta med avseende på en skadeståndstalan vid en nationell domstol (min kursivering). Dessutom anges i artikel 5.7 i direktiv 2014/104, åtminstone i den franska versionen, att [m]edlemsstaterna ska se till att den som utlämnande [av bevis] ansöks från ges möjlighet att yttra sig innan en nationell domstol förelägger om utlämnande [av information] enligt denna artikel (min kursivering). Följaktligen bekräftar den bestämmelsen att begreppen bevis och information i direktiv 2014/104 används som om de vore utbytbara mot varandra. Än mer betydelsefullt är att denna bestämmelse också bekräftar att en nationell domstol som fattar beslut om en begäran om utlämnande av bevis kan utfärda ett föreläggande om utlämnande av information.

29 Se punkt 61 i detta förslag till avgörande.

30 Se fotnot 28 i detta förslag till avgörande.

31 Se framför allt artikel 1.1 i direktiv 2014/104, enligt vilken det i det direktivet anges vissa regler som är nödvändiga för att säkerställa att en person som har lidit skada till följd av en överträdelse av konkurrensrätten effektivt kan utöva sin rätt att kräva full ersättning för denna skada.

32 Se skälen 15, 46 och 47 i direktiv 2014/104.

33 Se punkt 76 i detta förslag till avgörande.

34 Se skäl 16 i direktiv 2014/104.

35 Enligt artikel 5.3 andra meningen i direktiv 2014/104 ska nationella domstolar vid bedömningen av huruvida ett utlämnande som begärs av en part är proportionerligt ta hänsyn till alla parters och berörda tredje parters rättmätiga intressen.

36 Se, för ett liknande resonemang, artikel 5.7 i direktiv 2014/104, enligt vilken medlemsstaterna ska se till att den som utlämnande begärs från ges möjlighet att yttra sig innan en nationell domstol utfärdar föreläggande om utlämnande med stöd av den artikeln. Se även skäl 53 i det direktivet.

37 I detta hänseende har den hänskjutande domstolen, utan att ställa någon fråga som rör proportionalitetsbedömningen, påpekat att för den händelse att EU-domstolen ställer sig bakom en extensiv tolkning av artikel 5 i direktiv 2014/104, blir dess svar på tolkningsfrågan relevant även för den bedömningen, eftersom svaret då kan ge en indikation på proportionalitetens räckvidd. Således inskränker jag mig till att ge illustrerande exempel som mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet kan tänkas bli användbara för den hänskjutande domstolen.

38 I det aktuella fallet slog kommissionen fast, såvitt avsåg svarandena i det nationella målet, att den kartell som gav upphov till den påstådda skadan hade varat i fjorton år (från den 17 januari 1997 till den 18 januari 2011), medan kärandena i det nationella målet har begärt att få en prislista som omfattar en period av tjugoåtta år (från den 1 januari 1990 till den 30 juni 2018).

39 Se punkt 92 i detta förslag till avgörande.

40 Se dom av den 29 juni 2006, kommissionen/SGL Carbon ( C‑301/04 P, EU:C:2006:432, punkt 41). Se även dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen ( C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, EU:C:2004:6, punkt 61).

41 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet HeidelbergCement/kommissionen ( C‑247/14 P, EU:C:2015:694, punkt 106).

42 Se artiklarna 17–21 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 och 102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1).

43 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet HeidelbergCement/kommissionen ( C‑247/14 P, EU:C:2015:694, punkt 122).

44 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet HeidelbergCement/kommissionen ( C‑247/14 P, EU:C:2015:694, punkt 117).