Förslag till avgörande av generaldvokat Juliane Kokott föredraget den 20 april 2023

1 Originalspråk: tyska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 26 juni 2013 (EUT L 180, 2013, s. 31).

3 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2016, Ghezelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:409, punkt 51).

4 Målen C‑228/21, C‑315/21 och C‑328/21. Liknande frågor ställs även i de nu pågående målen C‑80/22 och C‑217/22 som dock inte omfattas av förevarande förfarande.

5 Målen C‑254/21, C‑297/21 och C‑315/21.

6 Se ovan punkt 1 och fotnot 2.

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och Europol begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 2013, s. 1).

8 EUT L 337, 2011, s. 9.

9 EUT L 180, 2013, s. 60.

10 Kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 av den 2 september 2003 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (EUT L 222, 2003, s. 3).

11 Kommissionens genomförandeförordning av den 30 januari 2014 om ändring av förordning (EG) nr 1560/2003 (EUT L 39, 2014, s. 1).

12 Informationen finns i del B i bilaga X.

13 När det gäller åtskillnaden mellan de två situationerna som avses i punkterna 70 och 71, se även domen H. och R., punkterna 46–52, och dom av den 12 januari 2023, B. och F. (Överföringsfrist – Flera ansökningar) ( C‑323/21–C‑325/21, EU:C:2023:4, punkterna 47–50)

14 Min kursivering.

15 Dom av den 2 april 2019, H. och R. ( C‑582/17 och C‑583/17, EU:C:2019:280).

16 Domen H. och R., punkterna 51, 52, 65–67 och 80.

17 Domen H. och R., punkterna 61–63 och 80.

18 Domen H. och R., punkterna 54–80.

19 Dom av den 7 juni 2016, Karim ( C‑155/15, EU:C:2016:410, punkt 27).

20 Se analogt artikel 21.1 i Dublin III-förordningen, dom av den 26 juli 2017, Mengesteab ( C‑670/16, EU:C:2017:587, punkt 55).

21 Dom av den 25 oktober 2017, Shiri ( C‑201/16, EU:C:2017:805, punkt 46).

22 Dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkterna 87–89 och 98).

23 Dom av den 16 februari 2017, C.K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127, punkterna 65, 66, 73, 74 och 96).

24 Domen H. och R., punkterna 81–84.

25 Min kursivering.

26 Min kursivering.

27 Fetstil i originalet. Se punkt 38 i förevarande förslag till avgörande.

28 Se skälen 4 och 5 i Dublin III-förordningen och dom av den 16 februari 2017, C.K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127, punkt 57), och dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 58).

29 Se dom av den 25 oktober 2017, Shiri ( C‑201/16, EU:C:2017:805, punkt 31), dom av den 13 november 2018, X och X ( C‑47/17 och C‑48/17, EU:C:2018:900, punkterna 69 och 70), och dom av den 12 januari 2023, B. och F. (Överföringsfrist – Flera ansökningar) ( C‑323/21–C‑325/21, EU:C:2023:4, punkt 55).

30 Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, vilken undertecknades i Genève den 28 juli 1951, United Nations Treaty Series, vol. 189, s. 150, nr. 2545 (1954).

31 Se dom av den 21 december 2011, NS ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkterna 78–80), och dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 82); se även punkt 155 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

32 Dom av den 10 december 2013, Abdullahi ( C‑394/12, EU:C:2013:813, punkterna 54 och 55).

33 Se kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (Omarbetning), KOM/2008/0820 slutlig, s. 8 och 12: Avskaffande av möjligheten att skicka tillbaka en sökande på vilken ett av kriterierna rörande familjens enhet kan tillämpas vid tidpunkten för den senaste ansökan, på villkor att den medlemsstat som mottog den första ansökan inte redan har fattat beslut i saken. Syftet är särskilt att se till att eventuella nya uppgifter om den asylsökandes familjesituation kan beaktas på vederbörligt sätt av den medlemsstat på vars territorium den asylsökande befinner sig, i enlighet med de skyldigheter som föreskrivs i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. … Rätten till familjeåterförening kommer att förstärkas avsevärt, särskilt genom att man utvidgar förordningens tillämpningsområde till att omfatta personer som ansöker om eller åtnjuter subsidiärt skydd, gör återförening av släktingar i beroendeställning och, under vissa förutsättningar, förbjuda återsändande av en sökande på vilka ett av kriterierna för familjeåterförening är tillämpligt vid tidpunkten för hans eller hennes senaste ansökan. Dessa garantier kommer inte endast att innebära en högre skyddsnivå för asylsökande, utan även bidra till att minska antalet sekundära förflyttningar, då större hänsyn kommer att tas till varje asylsökandes personliga situation under förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat. (Fetstil i originalet.)

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2016, Ghezelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:409, punkterna 47–51), och dom av den 26 juli 2017, Mengesteab ( C‑670/16, EU:C:2017:587, punkt 58).

35 Se i detta avseende motiveringen i kommissionens förslag till Dublin III-förordningen (fotnot 33 i förevarande förslag till avgörande), s. 7 och 11:… Bättre information till personer som ansöker om internationellt skydd om Dublinförordningens innebörd kommer att göra de sökande mer medvetna om förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat, vilket bland annat skulle kunna bidra till att minska problemen med sekundära förflyttningar. … I synnerhet kommer en bättre information till de asylsökande om tillämpningen av denna förordning och om deras rättigheter och skyldigheter inom ramen för denna att göra det möjligt för dem att på ett effektivare sätt försvara sina rättigheter. Samtidigt kan sådan information bidra till att minska de sekundära förflyttningarna, eftersom de asylsökande kommer att bli mer benägna att följa systemet. (Fetstil i originalet.)

36 Fetstil i originalet. Se punkt 38 i förevarande förslag till avgörande.

37 Se, i detta avseende, dom av den 26 juli 2017, Mengesteab ( C‑670/16, EU:C:2017:587, punkterna 76–103).

38 Dom av den 26 juli 2017, Mengesteab ( C‑670/16, EU:C:2017:587, punkt 48), dom av den 2 april 2019, H. och R. ( C‑582/17 och C‑583/17, EU:C:2019:280, punkt 40), och dom av den 12 januari 2023, B. och F. (Överföringsfrist – Flera ansökningar) ( C‑323/21–C‑325/21, EU:C:2023:4, punkt 91); se särskilt angående artikel 5 i Dublin III-förordningen dom av den 7 juni 2016, Ghezelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:409, punkt 53).

39 Se dom av den 10 september 2013, G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:533, punkterna 35 och 36), dom av den 16 juli 2020, Addis ( C‑517/17, EU:C:2020:579, punkt 57), och dom av den 15 april 2021, Belgiska staten (Omständigheter som hänför sig till tiden efter beslutet om överföring) ( C‑194/19, EU:C:2021:270, punkt 42).

40 Se dom av den 10 september 2013, G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:533, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2013, G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:533, punkt 40), och, i ett annat sammanhang, dom av den 7 november 2013, Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkterna 52 och 53); se även dom av den 1 oktober 2009, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet ( C‑141/08 P, EU:C:2009:598, punkt 94), dom av den 25 oktober 2011, Solvay/kommissionen ( C‑109/10 P, EU:C:2011:686, punkt 57), och dom av den 16 januari 2019, kommissionen/United Parcel Service ( C‑265/17 P, EU:C:2019:23, punkt 56).

42 Se punkt 39 i förevarande förslag till avgörande.

43 I ett annat pågående mål, C‑217/22, uppkommer däremot frågan vilka följder det får för beslutet om överföring att den anmodade medlemsstaten inte genomfört intervjun.

44 Se dom av den 22 november 2012, M. ( C‑277/11, EU:C:2012:744, punkterna 81–87 och där angiven rättspraxis), dom av den 10 september 2013, G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:533, punkt 32 och där angiven rättspraxis), och dom av den 5 november 2014, Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336, punkterna 42–50 och där angiven rättspraxis).

45 Dom av den 16 juli 2020 (C‑517/17, EU:C:2020:579, punkterna 70 och 71).

46 Dom av den 16 juli 2020, Addis ( C‑517/17, EU:C:2020:579, punkt 74).

47 Dom av den 16 juli 2020, Addis ( C‑517/17, EU:C:2020:579, punkterna 49–54).

48 Dom av den 16 juli 2020 (C‑517/17, EU:C:2020:579, punkt 70).

49 Dom av den 16 juli 2020, Addis ( C‑517/17, EU:C:2020:579, punkterna 56–74).

50 Se dom av den 26 juli 2017, A.S. ( C‑490/16, EU:C:2017:585, punkt 33).

51 Se dom av den 7 juni 2016, Ghezelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:409, punkt 61), och dom av den 26 juli 2017, A.S. ( C‑490/16, EU:C:2017:585, punkterna 27–35).

52 Se dom av den 15 april 2021, Belgiska staten (Omständigheter som hänför sig till tiden efter beslutet om överföring) ( C‑194/19, EU:C:2021:270, punkterna 36 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 januari 2023, B. och F. (Överföringsfrist – Flera ansökningar) ( C‑323/21–C‑325/21, EU:C:2023:4, punkterna 92–95).

53 Se dom av den 25 oktober 2017, Shiri ( C‑201/16, EU:C:2017:805, punkt 31), dom av den 13 november 2018, X och X ( C‑47/17 och C‑48/17, EU:C:2018:900, punkterna 69 och 70), och dom av den 12 januari 2023, B. och F. (Överföringsfrist – Flera ansökningar) ( C‑323/21–C‑325/21, EU:C:2023:4, punkt 55).

54 Se, angående artikel 23 i Dublin III-förordningen, dom av den 5 juli 2018, X ( C‑213/17, EU:C:2018:538, punkterna 34 och 35); angående artikel 24, dom av den 25 januari 2018, Hasan ( C‑360/16, EU:C:2018:35, punkt 77; se, angående situationen där en ny ansökan inte lämnas in i den andra medlemsstat, punkt 86 och följande punkter).

55 För en situation där en ny frist börjar löpa för en framställan om återtagande, eftersom ansvaret under tiden har övergått till en tredje medlemsstat utan att skälet till detta ska tillskrivas den anmodande medlemsstaten, se dom av den 12 januari 2023, B. och F. (Överföringsfrist – Flera ansökningar) ( C‑323/21–C‑325/21, EU:C:2023:4, punkt 85).

56 Frågorna 1 och 3 i mål C‑254/21 och frågorna 1 och 2 i mål C‑297/21.

57 Fråga 4a) i mål C‑254/21 och frågorna 1 och 2 i mål C‑297/21.

58 Fråga 2 i mål C‑254/21.

59 Fråga 3 i mål C‑315/21.

60 Fråga 4b) i mål C‑254/21.

61 Dom av den 21 december 2011, NS ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkterna 78–80), och dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 82).

62 Se, i det avseendet, analogt yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014 (EU:C:2014:2454, punkt 192), dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100, punkt 41).

63 Dom av den 21 december 2011, NS ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 81), och dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 83).

64 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 86).

65 Dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkterna 87–90).

66 Dom av den 16 februari 2017, C.K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127, punkterna 60 och 65).

67 Dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 91).

68 Dom av den 21 december 2011, NS ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 82).

69 Se dom av den 21 december 2011, NS ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkterna 83–85).

70 Se dom av den 17 december 2015, Tall ( C‑239/14, EU:C:2015:824, punkt 56)), och dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C‑181/16, EU:C:2018:465, punkt 55).

71 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

72 Dom av den 18 december 2014, Centre public d'action sociale d'Ottignies-Louvain-La-Neuve ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkterna 52 och 53), dom av den 17 december 2015, Tall ( C‑239/14, EU:C:2015:824, punkterna 54, 57 och 58), dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C‑181/16, EU:C:2018:465, punkterna 54 och 56), och dom av den 26 september 2018, Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie (Suspensiv verkan av ett rättsmedel) ( C‑180/17, EU:C:2018:775, punkterna 28 och 29).

73 Se dom av den 10 december 2013, Abdullahi ( C‑394/12, EU:C:2013:813, punkterna 54 och 55).

74 Dom av den 16 februari 2017 (C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127).

75 Dom av den 16 februari 2017, C. K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127, punkterna 65, 66, 73 och 91–96). Se även, i tillämpliga delar och för ett liknande resonemang, dom av den 12 april 2023, Presidente del Consiglio dei Ministri m.fl. (Skäl för att vägra verkställighet grundat på sjukdom) (C-699/21, EU:C:2023:295, punkterna 39 och 42).

76 Se dom av den 30 maj 2013, Halaf ( C‑528/11, EU:C:2013:342, punkt 36), och dom av den 23 januari 2019, M.A. m.fl. ( C‑661/17, EU:C:2019:53, punkt 58).

77 Se dom av den 30 maj 2013, Halaf ( C‑528/11, EU:C:2013:342, punkt 37), dom av den 10 december 2013, Abdullahi ( C‑394/12, EU:C:2013:813, punkt 57), dom av den 4 oktober 2018, Fathi ( C‑56/17, EU:C:2018:803, punkt 53), och dom av den 23 januari 2019, M.A. m.fl. ( C‑661/17, EU:C:2019:53, punkterna 58–60).

78 Se dom av den 16 februari 2017, C.K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127, punkterna 88 och 97), och dom av den 23 januari 2019, M.A. m.fl. ( C‑661/17, EU:C:2019:53, punkt 71).

79 Dom av den 23 januari 2019, M.A. m.fl. ( C‑661/17, EU:C:2019:53, punkterna 78, 79 och 86).

80 Se dom av den 9 november 2010, B ( C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkterna 113–121), dom av den 18 december 2014, M'Bodj ( C‑542/13, EU:C:2014:2452, punkterna 42–46), dom av den 4 oktober 2018, Ahmedbekova ( C‑652/16, EU:C:2018:801, punkterna 69–71), och dom av den 9 november 2021, Förbundsrepubliken Tyskland (Sammanhållning av familjer) ( C‑91/20, EU:C:2021:898, punkterna 38–40 och 46).