Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 15 december 2022

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24).

3 Nedan kallad stadgan.

4 Rådets rambeslut av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).

5 Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12). I artikel 17 föreskrivs att medlemsstaterna, om en ansökan om familjeåterförening avslås, om ett uppehållstillstånd återkallas eller inte förnyas, eller om det beslutats att referenspersonen eller dennes familjemedlemmar ska utvisas, ska ta vederbörlig hänsyn till arten och stabiliteten av den berörda personens familjeband och varaktigheten av vistelsen i medlemsstaten samt förekomsten av familjemässig, kulturell eller social anknytning till ursprungslandet.

6 Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/51/EU av den 11 maj 2011 (EUT L 132, 2011, s. 1). I artikel 12.3 föreskrivs att [i]nnan beslut om utvisning av en varaktigt bosatt fattas skall medlemsstaterna beakta a) hur länge bosättningen i medlemsstaten har varat, b) den berörda personens ålder, följderna för vederbörande och dennes familjemedlemmar, banden med bosättningslandet eller avsaknaden av band med ursprungslandet.

7 Disposizioni per conformare il diritto interno alla decisione quadro 2002/584/GAI del Consiglio, del 13 giugno 2002, relativa al mandato d‘arresto europeo e alle procedure di consegna tra Stati membri (lag nr 69 av den 22 april 2005, Bestämmelser för att anpassa den nationella lagstiftningen till rådets rambeslut 2002/584 …) (GURI nr 98 av den 29 april 2005), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet. Nedan kallad 2005 års lag nr 69.

8 Enligt den hänskjutande domstolen har såväl den sistnämnda artikeln som den som citeras i föregående punkt ändrats genom lagstiftningsdekret nr 10 av den 2 februari 2021, och de omfattar nu såväl italienska medborgare som medborgare i andra medlemsstater. För de sistnämnda krävs att de verkligen ska ha varit bosatta i landet i minst fem år. De bestämmelser som av tidsmässiga skäl är tillämpliga i förevarande mål är emellertid de som gällde tidigare (punkt 4 första stycket i beslutet att begära förhandsavgörande).

9 O. G. dömdes för undandragande av skatter och avgifter samt förskingring av belopp för betalning av inkomstskatt och mervärdesskatt. Han begick nämnda brott i egenskap av direktör för ett bolag med begränsat ansvar mellan september 2003 och april 2004.

10 Corte costituzionale (Författningsdomstolen) påpekar att det inte ankommer på den att bedöma huruvida O.G. kan anses ha en fast och verklig anknytning eller om hans vistelse i Italien kan anses vara laglig. Detta är något som det uteslutande ankommer på domstolen i det nationella målet att pröva (punkt 5 i beslutet att begära förhandsavgörande).

11 Punkt 7 andra stycket i beslutet att begära förhandsavgörande.

12 Se den hänskjutande domstolens förbehåll rörande detta, vilket återges i fotnot 10.

13 Corte costituzionale (Författningsdomstolen) slog i dom nr 227 av år 2010 (IT:COST:2010:227), och bland annat på grundval av domen Kozlowski (dom av den 17 juli 2008, C‑66/08, EU:C:2008:437) (nedan kallad domen Kozłowski) domen Wolzenburg (dom av den 6 oktober 2009, C‑123/08, EU:C:2009:616) (nedan kallad domen Wolzenburg), fast att de italienska bestämmelserna om införlivande av ramdirektivet … i den del där det inte föreskrevs att överlämnande fick vägras, förutom med avseende på italienska medborgare, med avseende på medborgare i andra medlemsstater i Europeiska unionen, som lagligen och verkligen uppehöll sig eller var bosatta i Italien, för verkställighet av straffet … i Italien, var författningsstridig (punkt 8.2.4 i beslutet att begära förhandsavgörande).

14 Domen Wolzenburg, punkt 61. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Non bis in idem) ( C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 41), och dom av den 13 december 2018, Sut, C‑514/17, EU:C:2018:1016, punkt 42) (nedan kallad domen Sut).

15 Generellt, se dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 41).

16 Principen om erkännande och principen om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna, vilka utgör en hörnsten i det straffrättsliga samarbetet, får emellertid begränsas under exceptionella omständigheter som de som förelåg i de mål som bland annat gav upphov till dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198).

17 Se bland annat dom av den 17 december 2020, Openbaar Ministerie (Den utfärdande rättsliga myndighetens oavhängighet) ( C‑354/20 PPU och C‑412/20 PPU, EU:C:2020:1033, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

18 Domen Wolzenburg, punkt 58.

19 Domen Wolzenburg, punkt 58.

20 Domen Wolzenburg, punkt 59. Min kursivering. Se, för ett liknande resonemang, domen Sut, punkterna 43 och 44.

21 Artikel 1.3 i rambeslut 2002/584.

22 Såsom kommissionen påpekade vid förhandlingen är det en lösning som den stora merparten av medlemsstaterna inte har valt. De har i stället valt att använda sig av den befogenhet som ges i artikel 4.6 i rambeslut 2002/584 utan att lägga till några villkor.

23 Domen Kozłowski, punkt 45.

24 Den verkliga bosättningen närmare bestämt, vilket följer av den rättspraxis vid EU-domstolen som ligger till grund för domen Wolzenburg.

25 I skäl 9 i rambeslut 2008/909 anges att [n]är den behöriga myndigheten i den utfärdande staten ska förvissa sig om att påföljden, genom verkställighet av påföljden i den verkställande staten, främjar syftet att underlätta den dömda personens sociala återanpassning, bör den beakta sådana faktorer som till exempel personens anknytning till den verkställande staten, frågan om han eller hon anser den staten vara platsen för familjeband samt språkliga, kulturella, sociala eller ekonomiska och andra band till den verkställande staten. Min kursivering.

26 Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat (punkt 8.4 i dess beslut att begära förhandsavgörande), finns det andra bestämmelser i unionsrätten som handlar om skyddet av tredjelandsmedborgares intresse av att inte utvisas till den medlemsstat där de verkligen är bosatta. Dessa nämns i skäl 16 i rambeslut 2008/909: Bestämmelserna i detta rambeslut bör tillämpas i överensstämmelse med tillämplig gemenskapslagstiftning, särskilt rådets direktiv 2003/86/EG [familjeåterförening] [och] rådets direktiv 2003/109/EG [varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning].

27 Corte costituzionale (Författningsdomstolen) hänvisar i punkt 8.5 i beslutet att begära förhandsavgörande till Europadomstolens rättspraxis rörande straffets syfte att möjliggöra återanpassning i samhället.

28 Dom av den 5 september 2012, Lopes Da Silva Jorge ( C‑42/11, EU:C:2012:517, punkt 40). I linje med detta erinrade jag ovan om att Corte costituzionale (Författningsdomstolen) slagit fast att den italienska lag enligt vilken ett överlämnande bara fick vägras enligt artikel 4.6 i ramdirektiv 2002/584 när det gällde dess egna medborgare, var författningsstridig.

29 Artikel 18 FEUF, som förbjuder all diskriminering på grund av nationalitet, är inte tillämplig i fall då medborgare i medlemsstaterna eventuellt särbehandlas i förhållande till medborgare från tredjeland. Dom av den 2 april 2020, Ruska Federacija ( C‑897/19 PPU, EU:C:2020:262, punkt 40).

30 Domen Kozłowski, punkt 34, till vilken generaladvokaten Mengozzi också hänvisade i sitt förslag till avgörande i målet Lopes Da Silva Jorge ( C‑42/11, EU:C:2012:151). Han erinrade om att domstolen … inte anser att den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 4.6 i rambeslut 2002/584 kan bestämmas på frivillig basis, på så sätt att antingen medborgarna i den verkställande medlemsstaten, eller medborgare från andra medlemsstater som uppehåller sig eller bor i den verkställande medlemsstaten, eller båda dessa kategorier, ingår i denna personkrets. I punkt 34 i domen i det ovannämnda målet Kozlowski slog domstolen nämligen fast att [e]nligt artikel 4.6 i rambeslut [2002/584] är således tillämpningsområdet för detta skäl till att verkställighet får vägras begränsat till personer som, om de inte är medborgare i den verkställande medlemsstaten, uppehåller sig i eller är bosatta i den medlemsstaten.

31 Därigenom säkerställs det att personen inte undgår straff. Såsom generaladvokaten Mengozzi betonade i sitt förslag till avgörande i målet Lopes Da Silva Jorge ( C‑42/11, EU:C:2012:151), …. innebär min föreslagna tolkning av artikel 4.6 i rambeslut 2002/584 inte att den eftersökte inte ska lagföras. Inte heller innebär denna tolkning ett ifrågasättande av principen om ömsesidigt erkännande. Det är nämligen en uttrycklig förutsättning att den verkställande staten får vägra att verkställa den europeiska arresteringsordern endast om den åtar sig att själv verkställa straffet inom sitt territorium, utan att ifrågasätta den dom som förordnar om nämnda straff. Principen om ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden kommer därmed att fortsätta att gälla fullt ut, även i det fallet då den eftersökte avtjänar sitt straff i den verkställande medlemsstaten och inte i den stat där domen meddelades (punkt 39).

32 Enligt den hänskjutande domstolen är den eftersökta personen pappa till ett barn (punkt 5 femte stycket i beslutet att begära förhandsavgörande).

33 Generellt, se dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 21) (nedan kallad domen Popławski).

34 Domstolen betonar att det måste röra sig om ett verkligt åtagande. Se domen Sut, punkt 35.

35 Domen Sut, punkt 30.

36 Domen Popławski, punkt 21.

37 Domen Popławski, punkt 23.

38 Domen Popławski, punkt 21.

39 Domen Sut, punkt 36.

40 Domen Wolzenburg, punkt 67.

41 Domen Wolzenburg, punkt 68.

42 Domen Kozłowski, punkt 46.

43 Domen Kozłowski, punkt 48.

44 Punkt 8.2 i beslutet att begära förhandsavgörande.

45 I synnerhet om det rör sig om varaktigt bosatta personer, vilka direktiv 2003/109 handlar om.