Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 16 februari 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Detta framgår av den rikliga akademiska litteraturen i ämnet. Se till exempel Arnull, A., Private Applicants and the Action for Annulment under Article 173 of the EC Treaty, Common Market Law Review, vol. 32(1), 1995, s. 7; Albors-Llorens, A., Remedies Against the EU Institutions After Lisbon: An Era of Opportunity?, Cambridge Law Journal, vol. 71(3), 2012, s. 507; Bergström, C.F., Defending Restricted Standing for Individuals to Bring Direct Actions against Legislative Measures: Court of Justice of the European Union Decision of 3 October 2013 in Case C‑583/11 P, European Constitutional Law Review, vol. 10, 2014, s. 481; Gentile, G., Ensuring effective judicial review of EU soft law via the action for annulment before the EU courts: a plea for a liberal-constitutional approach, European Constitutional Law Review, vol. 16(3), 2020, s. 466. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Belgien/kommissionen ( C‑16/16 P, EU:C:2017:959, punkterna 67–79).

3 Med undantag för prövning ex officio av villkoren för att en talan ska kunna tas upp till sakprövning. Se till exempel dom av den 21 januari 2021, Tyskland/Esso Raffinage ( C‑471/18 P, EU:C:2021:48, punkt 101).

4 Klagandena hänvisar till följande nyhetsartikel i vilken parlamentets förklaring presenteras: Les eurodéputés ont-ils le droit de déployer un drapeau dans l'hémicycle du Parlement européen? (14 januari 2020), publicerad av 20 minutes. Tillgänglig på <https://www.20minutes.fr/monde/2695031–20200114-eurodeputes-droit-deployer-drapeau-hemicycle-parlement-europeen>.

5 Tribunalen hänvisade här till beslut av den 4 juni 1986, Groupe des droites européennes/parlamentet ( 78/85, EU:C:1986:227, punkt 11), beslut av den 22 maj 1990, Blot och Front national/parlamentet ( C‑68/90, EU:C:1990:222, punkt 11), och dom av den 23 mars 1993, Weber/parlamentet ( C‑314/91, EU:C:1993:109, punkt 9).

6 Tribunalen citerade här dom av den 2 oktober 2001, Martinez m.fl./parlamentet ( T‑222/99, T‑327/99 och T‑329/99, EU:T:2001:242, punkt 61).

7 Det är värt att påpeka att Nigel Farage inte var bland de parlamentsledamöter som väckte talan eller intervenerade i målet i första instans. Följaktligen är han inte heller en av klagandena.

8 Klagandena hänvisar till rådets förordning (EEG) nr 1/1958 av den 6 oktober 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EUT 17, 1958, s. 385; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 16).

9 Beslut av den 17 september 1996, San Marco/kommissionen ( C‑19/95 P, EU:C:1996:331, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

10 Artikel 61.1 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Se, exempelvis, dom av den 3 maj 2012, Spanien/kommissionen ( C‑24/11 P, EU:C:2012:266, punkt 50), där domstolen själv avgjorde målet, och dom av den 26 juni 2012, Polen/kommissionen ( C‑336/09 P, EU:C:2012:386, punkt 43), där domstolen återförvisade målet till kommissionen.

11 Dom av den 31 mars 1971, kommissionen/rådet ( 22/70, EU:C:1971:32, punkt 42).

12 Denna definition återges i domstolens rättspraxis från och med dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9). Se även dom av den 15 januari 2003, Philip Morris International/kommissionen ( T‑377/00, T‑379/00, T‑380/00, T‑260/01 och T‑272/01, EU:T:2003:6, punkt 77), dom av den 12 september 2006, Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen ( C‑131/03 P, EU:C:2006:541, punkt 54), dom av den 31 januari 2019, International Management Group/kommissionen ( C‑183/17 P och C‑184/17 P, EU:C:2019:78, punkt 51, dom av den 21 januari 2021, Tyskland/Esso Raffinage ( C‑471/18 P, EU:C:2021:48, punkt 63), och dom av den 6 maj 2021, ABLV Bank m.fl./ECB ( C‑551/19 P och C‑552/19 P, EU:C:2021:369, punkt 39).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 september 2010, kommissionen/Deutsche Post ( C‑399/08 P, EU:C:2010:481, punkt 63).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 oktober 2015, kommissionen/ANKO ( C‑78/14 P, EU:C:2015:732, punkt 54).

15 Se dom av den 10 november 2022, kommissionen/Valencia Club de Fútbol ( C‑211/20 P, EU:C:2022:862, punkt 55).

16 Se punkt 38 i den överklagade domen.

17 Se avsnitt IV.B.2.a) nedan.

18 Den överklagade domen, punkt 33. Tribunalen hänvisade här till beslut av den 4 juni 1986, Groupe des droites européennes/parlamentet ( 78/85, EU:C:1986:227, punkt 11), beslut av den 22 maj 1990, Blot och Front national/parlamentet ( C‑68/90, EU:C:1990:222, punkt 11), och dom av den 23 mars 1993, Weber/parlamentet ( C‑314/91, EU:C:1993:109, punkt 9).

19 Dom av den 23 mars 1993, Weber/parlamentet ( C‑314/91, EU:C:1993:109, punkt 10).

20 Ibidem, punkt 11, min kursivering. Tvärtom har domstolen exempelvis förklarat att ett beslut från parlamentet att hålla en brådskande debatt inte har några rättsverkningar som sträcker sig utöver dess interna organisation; se dom av den 22 september 1988, Frankrike/parlamentet ( 358/85 och 51/86, EU:C:1988:431, punkt 17).

21 Till exempel huruvida artikel 10.3 i parlamentets arbetsordning hade kunnat utgöra rättslig grund för den omtvistade åtgärden, vad syftet med denna bestämmelse är eller huruvida begreppet banderoll innefattar nationella flaggor. Se punkterna 15–18 ovan.

22 Domstolen har bekräftat att det är nödvändigt att undersöka innehållet i en angripen åtgärd för att avgöra om åtgärden har bindande rättsverkningar i syfte att bedöma huruvida den kan omprövas. Dom av den 9 oktober 1990, Frankrike/kommissionen ( C‑366/88, EU:C:1990:348, punkt 11).

23 Tribunalens bedömning i sak gav upphov till ytterligare förvirring i detta överklagandeförfarande vid domstolen, eftersom klagandena i sina argument avseende den tredje grunden bemöter vissa av tribunalens slutsatser i sak. Detta görs emellertid inte för att bestrida beslutet om upptagande till prövning, utan snarare för att erbjuda domstolen argument för att lösa tvisten i sak. Se punkt 42 ovan.

24 Beslut av den 15 februari 2012, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑208/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:76, punkt 35), beslut av den 5 september 2013, ClientEarth/rådet ( C‑573/11 P, ej publicerat, EU:C:2013:564, punkterna 23 och 24), och beslut av den 4 februari 2021, Pilatus Bank/ECB ( C‑701/19 P, ej publicerat, EU:C:2021:99, punkt 38).

25 Dom av den 23 april 1986, Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166).

26 Denna rättspraxis inleddes med domen av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264), i vilken domstolen prövade frågan huruvida en handling har rättsverkningar ur sökandens synvinkel, snarare än på ett abstrakt sätt, såsom gjorts i tidigare mål. Se, i detta avseende, beskrivningen av rättspraxis i förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i målet Reynolds Tobacco m.fl./kommissionen ( C‑131/03 P, EU:C:2006:228, punkterna 101–103).

27 Enligt Arnull ska frågan huruvida en handling är omprövningsbar inte bero på sökandens omständigheter, vilka bör avse frågan om talerätt. Arnull, A., When is an act not an act?, European Law Review, vol. 32(1), 2007, 1, s. 2. I linje med en sådan uppfattning, som jag personligen stöder, kunde tribunalen ha avvisat talan på grund av att sökandena inte hade talerätt, eftersom de inte var direkt berörda av den angripna handlingen.