Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Michael Collins föredraget den 8 juni 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 2002, s. 37) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, 2009, s. 11).

3 Se artikel 5 i direktiv 2002/58. Skyddet för konfidentialitet vid elektronisk kommunikation, som säkerställs i artikel 5.1 i direktiv 2002/58, gäller för åtgärder som vidtas av andra personer än användarna, oavsett om de är privatpersoner eller privata enheter eller om de är statliga enheter. Dom av den 2 oktober 2018, Ministerio Fiscal ( C‑207/16, EU:C:2018:788, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

4 Dom av den 2 mars 2021, Prokuratuur (Villkor för att ge tillgång till uppgifter avseende elektronisk kommunikation) ( C‑746/18, EU:C:2021:152) (nedan kallad Prokuratuur-domen).

5 Oberoende av längden av den tidsperiod för vilken tillgång till dessa uppgifter begärs och mängden och beskaffenheten av de uppgifter som föreligger avseende denna period.

6 Eller för att förebygga allvarliga hot mot allmän säkerhet. Se Prokuratuur-domen, punkterna 35, 39 och 45. Se också dom av den 2 oktober 2018, Ministerio Fiscal ( C‑207/16, EU:C:2018:788, punkt 56) och dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 140).

7 Prokuratuur-domen, punkterna 48–52.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).

9 Ordinarie tillägg nr 123 till GURI nr 174 av den 29 juli 2003, s.11.

10 GURI nr 234 av den 30 september 2021, s. 1.

11 GURI nr 284 av den 29 november 2021, s. 1.

12 Italiensk rätt klassificerar de stölder som berörs av förfarandet vid den hänskjutande domstolen som grova.

13 Den första stölden begicks den 27 oktober 2021 (referensnummer RGNR 9228/2021). Den andra stölden ägde rum den 20 november 2021 (referensnummer RGNR 9794/2021). Stölderna av mobiltelefonerna inträffade i Bolzano och ägarna till telefonerna anmälde dem till Carabinieri (polisen).

14 Cass. Pen. Sez. II, n. 33116, ud. 7.9.2021, est. Pellegrino.

15 Enligt den hänskjutande domstolen är ett exempel på detta hemfridsbrott, som enligt artikel 614 i codice penale (strafflagen) är belagt med fängelse i mellan ett och fyra år. Andra brott vars lagstadgade straffgräns inte utgör hinder för att bevilja tillgång till trafikuppgifter och vilka [lagförs] endast efter anmälan av offret, eftersom de inte ger upphov till någon större oro i samhället, är brotten enligt artikel 633 i codice penale (strafflagen) (mark- och husockupation: fängelse i mellan ett och tre år och böter på mellan 103 och 1032 euro) eller artikel 640 i codice penale (strafflagen) (bedrägeri: fängelse i mellan sex månader och tre år och böter på mellan 51 och 1032 euro).

16 Se artiklarna 7, 8 och 11 i stadgan.

17 Se, analogt, dom av den 17 mars 2021, Consulmarketing ( C‑652/19, EU:C:2021:208, punkt 33). Det är fast rättspraxis att enligt artikel 267 FEUF ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera den fråga som hänskjutits. Dom av den 25 juli 2018, Dyson ( C‑632/16, EU:C:2018:599, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

18 En person som begår brottet ringa stöld kan dömas till fängelse i sex månader upp till tre år och omfattas därför av artikel 132.3 i lagstiftningsdekret nr 196/2003.

19 I den mån som dessa hänvisningar anger att artikel 132.3 i lagstiftningsdekret nr 196/2003 kan åberopas vid undersökning av brott som inte är grova brott, se punkterna 35–39 i förevarande förslag till avgörande.

20 Begäran om förhandsavgörande grundas således på förutsättningen att lagring av begärda uppgifter är lagenlig. Lagring av och tillgång till uppgifter som omfattas av direktiv 2002/58 utgör separata inskränkningar i de grundläggande rättigheter som garanteras genom artiklarna 7, 8 och 11 i stadgan och kräver separat motivering enligt artikel 52.1 däri. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkt 47). Punkterna 29–33 i Prokuratuur-domen ger en översikt av reglerna rörande lagring av dessa uppgifter.

21 Enligt artikel 2 d i direktiv 2002/58 betyder kommunikation: all information som utbyts eller överförs mellan ett begränsat antal parter genom en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst …

22 Enligt artikel 2 c i direktiv 2002/58 betyder lokaliseringsuppgifter: alla uppgifter …som visar den geografiska positionen för terminalutrustningen för en användare av en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst.

23 Prokuratuur-domen, punkterna 34 och 35. Se analogt dom av den 2 oktober 2018, Ministerio Fiscal ( C‑207/16, EU:C:2018:788, punkterna 59–62). Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma huruvida tillgång till de berörda uppgifterna utgör ett allvarligt ingrepp i de grundläggande rättigheter som tillkommer de personer som berörs av sådana uppgifter. Förevarande förslag till avgörande grundas på förutsättningen att det ingrepp som följer av tillgång till de uppgifter som anges i punkt 10 i förevarande förslag till avgörande är allvarligt.

24 Förteckningen över mål i artikel 15.1 i direktiv 2002/58 är uttömmande. Dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkt 90).

25 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Ministerio Fiscal ( C‑207/16, EU:C:2018:300, punkterna 79–82 och där angiven rättspraxis). I samband med bekämpning av brott kan tillgång i princip bara beviljas till uppgifter om personer som misstänks planera, begå eller ha begått ett grovt brott eller på något sätt vara inblandade i ett sådant brott. Dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkt 105).

26 Se, för ett liknande resonemang, artikel 3 i direktiv 2002/58, som anger att detta direktiv ska tillämpas på behandling av personuppgifter i samband med att allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster tillhandahålls i allmänna kommunikationsnät. Se också dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkterna 70 och 74) och, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet La Quadrature du Net m.fl. (Personuppgifter och bekämpande av upphovsrättsintrång) EU:C:2022:838, punkt 38).

27 Dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 97).

28 För att skydda nationell säkerhet, försvaret och allmän säkerhet samt för förebyggande, undersökning, avslöjande av och åtal för brott eller vid obehörig användning av ett elektroniskt kommunikationssystem.

29 Dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 98). Dom av den 6 oktober 2020, Privacy International ( C‑623/17, EU:C:2020:790, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

30 Se däremot artikel 2.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1) i lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24) som förtecknar de brott som ska medföra överlämnande på grundval av en europeisk arresteringsorder och bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/681 av den 27 april 2016 om användning av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet (EUT L 119, 2016, s. 132) som förtecknar de brott som anges i artikel 3.9 i detta direktiv.

31 Direktiv 2002/58 hänvisar inte till brott i allmänhet, grov brottslighet eller brott. Domstolen hänvisar till dessa termer i sin praxis utan att definiera dem eller tillhandahålla kriterier för hur nationell lagstiftning kan göra det. Se, till exempel, dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkterna 115 och 125) och dom av den 2 oktober 2018, Ministerio Fiscal ( C‑207/16, EU:C:2018:788, punkterna 54, 56 och 63). Se även punkt 45 i Prokuratuur-domen.

32 Se däremot artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58 (EUT L 105, 2006, s. 54) som föreskrev att syftet med detta direktiv är att harmonisera medlemsstaternas bestämmelser om de skyldigheter som leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät har att lagra vissa uppgifter som de genererat eller behandlat för att säkerställa att uppgifterna är tillgängliga för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott såsom de definieras av varje medlemsstat i den nationella lagstiftningen. (min kursivering). Genom dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238), ogiltigförklarade domstolen direktiv 2006/24.

33 Se, analogt, dom av den 7 september 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Arten av uppehållsrätten enligt artikel 20 FEUF) ( C‑624/20, EU:C:2022:639, punkterna 19 och 20).

34 Dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 136).

35 Dessutom anges det i artikel 4.2 FEU att nationell säkerhet också i fortsättningen ska vara varje medlemsstats eget ansvar. Den omständigheten att en åtgärd har vidtagits för att skydda nationell säkerhet kan inte leda till att unionsrätten inte är tillämplig och befria medlemsstaterna från skyldigheten att iaktta unionsrätten. Dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkterna 99 och 135).

36 Fastän betydelsen av målet att skydda nationell säkerhet är mer omfattande än betydelsen av målen att bekämpa grov brottslighet och därför kan motivera åtgärder som innebär mer långtgående ingrepp i de grundläggande rättigheterna inkräktar det inte på medlemsstaternas rätt att definiera brott eller grov brottslighet. Dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 136).

37 Och den som avser förmildrande och försvårande omständigheter.

38 Generaladvokat Saugmandsgaard Øe ansåg att straffrätten och straffprocessrätten faller under medlemsstaternas behörighet, även om deras rättsordningar kan påverkas av unionsrättsliga bestämmelser som antagits på detta område på grundval av bland annat artikel 83.2 FEUF. Det finns således inte någon bestämmelse med allmän räckvidd som slår fast en harmoniserad definition av begreppet allvarligt brott. Förslag till avgörande i målet Ministerio Fiscal ( C‑207/16, EU:C:2018:300, punkt 95). Generaladvokat Pitruzzella anförde att definitionen av allvarligt brott ska överlåtas till medlemsstaterna. Beroende på de nationella rättssystemen kan ett mer eller mindre hårt straff utdömas för samma överträdelse. Definitionen av försvårande omständigheter kan också variera mellan medlemsstaterna. Förslag till avgörande i målet Prokuratuur (Villkor för tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation) ( C‑746/18, EU:C:2020:18, punkterna 91 och 92). Generaladvokat Szpunar ansåg däremot att begreppet grov brottslighet ska …tolkas fristående. Det får inte göras beroende av varje enskild medlemsstats uppfattning, såvida inte kraven i artikel 15.1 i direktiv 2002/58 ska få kringgås beroende på huruvida medlemsstaterna betraktar bekämpande av grov brottslighet i vid bemärkelse eller inte. Förslag till avgörande i målet La Quadrature du Net m.fl. (Personuppgifter och bekämpande av upphovsrättsintrång) ( C‑470/21, EU:C:2022:838, punkt 74).

39 Första stycket i artikel 83.1 FEUF. Se också dom av den 21 oktober 2021, Okrazhna prokuratura – Varna ( C‑845/19 och C‑863/19, EU:C:2021:864, punkt 32).

40 Se, analogt, Prokuratuur-domen, punkterna 41 och 42. Domstolen uttalade att i avsaknad av unionsrättsliga regler rörande frågan och i enlighet med principen om processuell autonomi är det i princip uteslutande nationell rätt som innehåller regler om tillåtlighet och värdering – i ett straffrättsligt förfarande mot personer som är misstänkta för brott – av information och bevisning som erhållits genom en generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter i strid med unionsrätten. Den rättsliga grunden för direktiv 2002/58 är artikel 114 FEUF (tidigare artikel 95 FEG) och inte till exempel artikel 83.1, första stycket FEUF. De rättsliga grunderna för direktiv 2016/781 är däremot andra stycket i artikel 82.1 FEUF (rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor) och artikel 87.2 FEUF (polissamarbete).

41 Se punkt 21 i förevarande förslag till avgörande.

42 Se, analogt, dom av den 23 oktober 2007, kommissionen/rådet ( C‑440/05, EU:C:2007:625, punkterna 66, 70 och 71 och där angiven rättspraxis). Se också dom av den 28 april 2011, El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268, punkt 53).

43 Artikel 15.1 i direktiv 2002/58 föreskriver att medlemsstaterna får genom lagstiftning vidta åtgärder för att begränsa omfattningen av vissa rättigheter och skyldigheter som anges i detta direktiv.

44 Dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkt 89). Generaladvokat Saugmandsgaard Øe ansåg att varje enskild medlemsstat [får visserligen] avgöra vad som är en lämplig lägsta påföljdsnivå för att karakterisera ett brott som allvarligt, men medlemsstaterna är därvid skyldiga att inte sätta gränsen så lågt – i förhållande till den sedvanliga nivån på straffskalorna i respektive stat – att undantagen enligt artikel 15.1 i direktiv 2002/58 från förbudet att lagra och utnyttja personuppgifter blir principer … Förslag till avgörande i målet Ministerio Fiscal ( C‑207/16, EU:C:2018:300, punkt 114).

45 Inget tyder på att den italienska lagen i fråga inte är förenlig med denna princip.

46 Dom av den 5 april 2022, Commissioner of An Garda Síochána m.fl. ( C‑140/20, EU:C:2022:258, punkt 127).

47 Se också skäl 11 i direktiv 2002/58.

48 Se också skäl 2 i direktiv 2002/58.

49 Dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkt 89) och dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkterna 111–113). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Ministerio Fiscal ( C‑207/16, EU:C:2018:300, punkterna 116–120). I dom av den 8 mars 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt) ( C‑205/20, EU:C:2022:168, punkt 31), erinrade domstolen om att proportionalitetsprincipen ska iakttas av medlemsstaterna när de genomför unionsrätten. När medlemsstaterna vid ett sådant genomförande beslutar om sanktioner av straffrättslig art, ska de iaktta artikel 49.3 i stadgan även när det inte har skett någon harmonisering av unionslagstiftningen i fråga om dessa sanktioner.

50 Artikel 52.1 i stadgan. Dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 120).

51 Dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkterna 117–119). Se också dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkterna 110 och 129–133).

52 Exempelvis fastlägger artikel 132.3a i lagstiftningsdekret nr 196/2003 särskilda regler för tillgång till uppgifter i brådskande fall. I sitt förslag till avgörande i målet La Quadrature du Net m.fl. (Personuppgifter och bekämpande av upphovsrättsintrång) ( C‑470/21, EU:C:2022:838, punkterna 99–105) ansåg generaladvokat Szpunar att prövning på förhand endast krävs när det föreligger ett allvarligt ingrepp i privatlivet för användare av elektroniska kommunikationstjänster. Prövning på förhand krävs då ingreppet i förevarande mål är allvarligt på grund av arten av de uppgifter till vilka allmänna åklagaren har begärt tillgång.

53 Domstolens praxis, inte direktiv 2002/58, fastslog kravet på förhandsprövning: dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkterna 120 och 121 och där angiven rättspraxis).

54 Dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkterna 120 och 121).

55 Prokuratuur-domen, punkt 52.

56 Under förutsättning av den hänskjutande domstolens kontroll.

57 Se bedömningen i förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Ministerio Fiscal ( C‑207/16, EU:C:2018:300, punkterna 116–120). Detta är i sista hand en fråga för den hänskjutande domstolen att bedöma.

58 Förhållandet att definitionen av brott och påföljdssystemet i en medlemsstat skiljer sig från vad som gäller i en annan medlemsstat kan inte i sig påverka proportionaliteten i lagstiftningen. Se analogt dom av den 8 juli 2010, Sjöberg och Gerdin ( C‑447/08 och C‑448/08, EU:C:2010:415, punkt 38).

59 Direktiv 2016/681 rör överföring och behandling av passageraruppgifter i syfte att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet.

60 Domstolen har förklarat att de krav som följer av denna bestämmelse, vilka avser det tillämpliga straffets art och grad av stränghet, kan i princip begränsa tillämpningen av det system som inrättats genom direktiv 2016/681 till brott som är tillräckligt allvarliga för att motivera det ingrepp i de grundläggande rättigheter som är stadfästa i artiklarna 7 och 8 i stadgan. Dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkt 150).

61 Domstolen förklarade således att det ankommer på medlemsstaterna att säkerställa att tillämpningen av det system som inrättats genom direktiv 2016/681 faktiskt begränsas till bekämpande av grov brottslighet, och att detta system inte utsträcks till att omfatta brott som utgör ordinär brottslighet. Dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkterna 151 och 152). Syftet och tillämpningsområdet för direktiv 2016/681, som bland annat föreskriver utbyte av PNR-uppgifter mellan medlemsstaterna, överlappar inte med vad som gäller för direktiv 2002/58. Bestämmelserna i dessa direktiv ska därför bedömas var för sig och utifrån deras eget innehåll. I detta avseende och till skillnad från vad som gäller beträffande artikel 15.1 i direktiv 2002/58 är begreppet grov brottslighet i direktiv 2016/680 ett autonomt begrepp i unionsrätten. Se även, i det avseendet, skäl 12 och artikel 3 led 9 i och bilaga II till direktiv 2016/681.

62 Se, analogt, dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkt 151).

63 Originalspråket använder orden i dati sono acquisti.

64 Under förutsättning av den hänskjutande domstolens kontroll antyder användningen av indikativt tempus i artikel 132.3 i lagstiftningsdekret nr 196/2003 (i dati sono acquisiti) att tillgång till uppgifterna i fråga ska beviljas av den nationella domstolen förutsatt att de objektiva villkoren som denna bestämmelse föreskriver har uppfyllts.

65 Vid förhandlingen hade den italienska regeringen och den allmänna åklagaren olika uppfattningar om den nationella domstolens roll och omfattningen av förhandsprövning enligt artikel 132.3 i lagstiftningsdekret nr 196/2003. Medan den allmänna åklagaren hävdade att den nationella domstolen ska genomföra en bedömning i det enskilda fallet av om det är proportionerligt att bevilja tillgång till sådana uppgifter framhöll den italienska regeringen att den nationella domstolen enligt artikel 101 i Costituzione della Repubblica Italiana (italienska konstitutionen) och artikel 1 i Codice penale (strafflagen) är bunden av legalitetsprincipen och därför inte kan utföra vad den beskrev som en kreativ tolkning av lagen. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att tolka de tillämpliga nationella lagbestämmelserna.

66 Såvida inte nationell rätt medger detta och med förbehåll bland annat för artikel 49 i stadgan.

67 Ett straff bestående i fängelse med en maximal varaktighet om minst tre år.

68 Artikel 52.1 i stadgan föreskriver att varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan ska vara föreskriven i lag. Detta betyder att nationella domstolar i princip är bundna av nationell lagstiftning som innehåller sådana begränsningar.

69 Mobila telefoner kan innehålla fotografier, uppgifter om hälsa, bankmeddelanden, lösenord et cetera. Stölden av en mobiltelefon kan därför röja dess ägares digitala identitet och dess verkningar kan vara avsevärt mer omfattande än förlusten av dess ekonomiska värde. Den hänskjutande domstolen bör därför också beakta och väga in möjligt intrång i offrens rättigheter enligt bland annat artiklarna 7, 8 och 17 i stadgan.

70 Såsom offren för de påstådda brotten.

71 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll.

72 Referensnummer RGNR 9228/2021.

73 Referensnummer RGNR 9794/2021.

74 Fastän uppgifterna avser kommunikationer efter dagen för stölden avser de i själva verket inte kommunikationer som offret utför eller hans eller hennes lokaliseringsuppgifter.

75 Enligt den italienska regeringen föreskrivs i den tillämpliga lydelsen av artikel 269.2 i straffprocesslagen att … inspelningarna ska bevaras till dess att slutlig dom har meddelats. I syfte att skydda konfidentialitet kan emellertid berörda parter begära att den domare som tillät eller godkände avlyssningen ska radera de inspelningar som inte har införts i akten (då de saknar betydelse). Medan tillgång till uppgifter som avser tredje parter är obegränsad förefaller användning av dessa uppgifter, med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, vara begränsad genom nationell rätt.

76 Begäran om förhandsavgörande varken förklarar den exakta innebörden av denna bestämmelse eller dess tillämpning i praktiken.