Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 17 maj 2023

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 337, 2011, s. 9.

3 C‑663/21 och C‑8/22, EU:C:2023:114.

4 Konventionen undertecknades den 28 juli 1951 (United Nations Treaty Series, vol. 189, s. 150, no. 2545 (1954)) och trädde i kraft den 22 april 1954.

5 Protokollet antogs i New York den 31 januari 1967 och trädde i kraft den 4 oktober 1967.

6 Av dessa avsåg åtta månader villkorlig dom, vilket tycks framgå av de skriftliga yttranden som ingetts av M.A. och den nederländska regeringen.

7 C‑369/17, EU:C:2018:713 (nedan kallad domen Ahmed).

8 Se fotnot 3 ovan.

9 Se, bland annat, domen Ahmed (punkt 36 och där angiven rättspraxis), dom av den 31 mars 2022, Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl m.fl. (Placering av en asylsökande på ett psykiatriskt sjukhus) ( C‑231/21, EU:C:2022:237, punkt 42 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 januari 2023, TP (Arbetstagare som färdigställer audiovisuella montage för offentlig tv-kanal) ( C‑356/21, EU:C:2023:9, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

10 Se, exempelvis, dom av den 12 januari 2023, TP (Personer som färdigställer audiovisuella montage för offentlig tv-kanal) ( C‑356/21, EU:C:2023:9, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

11 Se dom av den 24 juni 2015, T. ( C‑373/13, EU:C:2015:413, punkt 72).

12 Se dom av den 14 maj 2019, M m.fl.(Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 99).

13 Se, bland annat, dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 81 och där angiven rättspraxis). Se även, när det gäller behovet av att tolka bestämmelserna i direktiv 2011/95 i enlighet med Genèvekonventionen, domen Ahmed (punkt 41 och där angiven rättspraxis).

14 Se, vad gäller artikel 33.2 i Genève-konventionen, The refugee Convention, 1951: the Travaux préparatoires analysed with a Commentary by Dr Paul Weis, s. 246, tillgänglig på följande webbplats: https://www.unhcr.org/protection/travaux/4ca34be29/refugee-convention-1951-travaux-preparatoires-analysed-commentary-dr-paul.html. Författaren har angett att [n]är det gäller brottslig verksamhet ska begreppet brott inte förstås i den tekniska betydelsen i en strafflag, utan endast avse en allvarlig överträdelse (fri översättning). Se även, vad gäller artikel 1 F b i Genève-konventionen, Haut--Commissariat des Nations unies pour les réfugiés (HCR), Handbook on Procedures and Criteria for Determining Refugee Status and Guidelines on International Protection under the 1951 Convention and the 1967 Protocol relating to the Status of Refugees, punkt 155, s. 36, där det anges att termen brott har olika denotationer i olika rättssystem. I vissa länder betecknar ordet brott endast allvarliga brott. I andra länder kan det innefatta allt från ringa stöld till mord” (fri översättning).

15 Se, vad gäller artikel 33.2 i Genève-konventionen, kommentar till denna konvention publicerad 1997 av avdelningen för internationellt skydd vid FN:s flyktingkommissariat, tillgänglig på följande webbplats: https://www.unhcr.org/3d4ab5fb9.pdf (p. 142). Enligt detta synsätt ska skillnaden mellan den franska språkversionen av artikel 33.2 i Genèvekonventionen, i vilken det talas om crime ou délit [mer allvarligt eller mindre allvarligt brott], och den engelska versionen, i vilken ordet crime används, tillmätas mindre betydelse, eftersom det viktiga är förekomsten av en fällande dom för en gärning som är synnerligen allvarlig.

16 Se Grahl-Madsen, A., Expulsion of Refugees, i Macalister-Smith, P., och Alfredsson, G., The Land Beyond: Collected Essays on Refugee Law and Policy, Martinus Nijhoff Publishers, La Haye, 2001, s. 7–16. Författaren anser att [d]et är möjligt att med säkerhet fastställa att avlägsnande av en flykting med stöd av artikel 33 [i Genèvekonventionen] är en undantagsåtgärd som endast kan tillgripas i undantagsfall (fri översättning) (s. 14).

17 Se Handbook on Procedures and Criteria for Determining Refugee Status and Guidelines on International Protection under the 1951 Convention and the 1967 Protocol relating to the Status of Refugees, som jag hänvisar till i fotnot 14 ovan, punkt 154.

18 Se Chetail, V., Le principe de non-refoulement et le statut de réfugié en droit international, i La Convention de Genève du 28 juillet 1951 relative au statut des réfugiés 50 ans après: bilan et perspectives, Bruylant, Bruxelles, 2001, s. 3–61, särskilt s. 44.

19 Se skäl 12 i direktiv 2011/95.

20 Se, bland annat, dom av den 2 april 2020, kommissionen/Polen, Ungern och Republiken Tjeckien (Mekanism för tillfällig omplacering av personer som ansöker om internationellt skydd) ( C‑715/17, C‑718/17 och C‑719/17, EU:C:2020:257, punkt 154 och där angiven rättspraxis), och dom av den 22 september 2022, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl. ( C‑159/21, EU:C:2022:708, punkt 92).

21 Vissa medlemsstater föreskriver på olika sätt sådana gränser, medan andra föredrar en analys från fall till fall. Se, bland annat, kommissionens rapport Evaluation of the application of the recast Qualification Directive (2011/95/EU), 2019, s. 135, tillgänglig på följande webbplats: https://www.statewatch.org/media/documents/news/2019/feb/eu-ceas-qualification-directive-application-evaluation-1–19.pdf. För medlemsstater som föreskriver straffgränser i sin nationella lagstiftning hänvisar kommissionen till straffgränser på mellan tre och tio års fängelse.

22 Såsom kommissionen helt riktigt har påpekat i sitt skriftliga yttrande har domstolen i sin rättspraxis avseende direktiv 2011/95 varit konsekvent med att inte godta automatiserade bedömningar och med att anse att det krävs en individuell bedömning på grundval av samtliga relevanta omständigheter: Se, bland annat, dom av den 9 november 2010, B och D ( C‑57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661, punkterna 87, 88, 93 och 94), dom av den 24 juni 2015, T. ( C‑373/13, EU:C:2015:413, punkterna 86–89), domen Ahmed (punkterna 48–50), och dom av den 22 september 2022, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl. ( C‑159/21, EU:C:2022:708, punkterna 80, 81 och 92).

23 Se The refugee Convention, 1951: the Travaux préparatoires analysed with a Commentary by Dr Paul Weis, a.a., s. 246.

24 Nu Europeiska unionens asylbyrå (EUAA) (se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2303 av den 15 december 2021 om Europeiska unionens asylbyrå och om upphävande av förordning (EU) nr 439/2010 (EUT L 468, 2021, s. 1)).

25 Se domen Ahmed (punkt 56).

26 Se i detta avseende EUAA, Judicial analysis: Ending international protection, 2 uppl., 2021, s. 62.

27 Se, exempelvis, vad gäller kriterier som tillämpats av Conseil du contentieux des étrangers (Utlänningsdomstolen, Belgien), Hardy, J., et Mathues, G., Retrait du statut de réfugié pour motifs d’ordre public – Constituer un danger pour la société du fait qu’il a été condamné définitivement pour une infraction particulièrement grave, Revue du droit des étrangers, Association pour le droit des étrangers, Bryssel, 2020, nr 207, s. 5–14, särskilt s. 6–9.

28 Se FN:s flyktingkommissariats ståndpunktsdokument om det federala folkinitiativet för avlägsnande av utländska brottslingar (initiativ till avlägsnande), 10 september 2008, punkt 21, s. 11.

29 Den omständigheten att en gärning kännetecknas av hög grad av grymhet kan tyda på att ett brott är synnerligen allvarligt, liksom huruvida den gärning som beivras är uppsåtlig eller inte.

30 De konkreta effekterna av brottet i samhället, det vill säga arten och omfattningen av olägenheterna för de skadelidande och mer allmänt för samhället, kan omfattas av denna kategori: sociala störningar, beaktande av farhågor och åtgärder som vidtas för att komma till rätta med dessa. Se Hinterhofer, H., Das besonders schwere Verbrechen iS des § 6 Abs 1 Z 4 AsylG – Ein konkretisierender Auslegungsvorschlag aus strafrechtlicher Sicht, Fremden- und asylrechtliche Blätter: FABL: Jahrgangsband mit Judikatursammlung, Sramek, Wien, 2009, no 1, s. 38–41.

31 Konstaterandet att ett fängelsestraff är villkorligt eller inte har enligt min mening en viss betydelse.

32 Se domen Ahmed (punkt 58).

33 Se domen Ahmed (punkt 55).

34 Se, beträffande kriteriet avseende påföljd, Kraft, I., Article 14, Revocation of, ending of or refusal to renew refugee status, i Hailbronner, K. och Thym, D., EU Immigration and Asylum Law:hym, D., EU Immigration and Asylum Law: A Commentary, 2 uppl., C.H. Beck, Munich, 2016, s. 1225–1233, särskilt s. 1231. Författaren påpekar att ett synnerligen allvarligt brott inom ramen för artikel 33.2 i Genèvekonventionen i allmänhet anses föreligga om en person döms för brott med långa fängelsestraff, såsom mord, våldtäkt, väpnade rån, uppsåtligt anläggande av brand, internationell terrorism osv. (fri översättning).

35 Se, beträffande artikel 33.2 i Genèvekonventionen, Goodwin-Gill, G. S., och McAdam, J., The refergee in international law, 3:e uppl, Oxford University Press, Oxford, 2007, s. 239, och Hathaway, J.C., The Rights of Refugees under International Law, Cambridge University Press, Cambridge, 2021, s. 413–416.

36 Ju närmare det fängelsestraff som utdömts ligger det längsta straffet, desto större anledning för den behöriga myndigheten att anse att det rör sig om ett synnerligen allvarligt brott (se Hinterhofer, H., op. cit).

37 Om den utdömda påföljden ligger i den övre delen av straffskalan kan detta tyda på att det aktuella brottet är synnerligen allvarligt.

38 Det bör övervägas om brottet riktar sig mot egendom eller mot personer: våld mot person kan oftare framstå som synnerligen allvarligt. Dessutom kan det mediala genomslaget av ett brott vara en indikation på den grundläggande karaktären hos det rättsliga intresse som kränkts.

39 Min kursivering.

40 Se Hardy, J. och Mathues, G., a.a., som anser att [f]lera fällande domar för gärningar som inte är av exceptionellt allvarlig art borde inte i princip inte räcka, även om de visar på en ohejdad tendens att äventyra den allmänna ordningen (s. 9). Se även Neusiedler, M., Der Asylaberkennungsgrund des besonders schweren Verbrechens, Migralex: Zeitschrift für Fremden- und Minderheitenrecht, Braumüller, Wien, 2021, nr 1, s. 8–14; och EUAA:s rättsliga bedömning som anges i fotnot 26 ovan, s. 62, punkt 5.3.