Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 18 april 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 [FEUF] (EUT L 248, 2015, s. 9, och rättelse i EUT L 159, 2016, s. 23).

3 Se, bland annat, dom av den 29 april 2021, Achemos Grupė och Achema/kommissionen (C‑847/19 P, nedan kallad domen Achemos Grupė, EU:C:2021:343, punkt 44), dom av den 2 september 2021, kommissionen/Tempus Energy och Tempus Energy Technology (C‑57/19 P, nedan kallad domen Tempus Energy, EU:C:2021:663), dom av den 6 oktober 2021, Scandlines Danmark och Scandlines Deutschland/kommissionen (C‑174/19 P och C‑175/19 P, nedan kallad domen Scandlines, EU:C:2021:801), dom av den 17 november 2022, Irish Wind Farmers’ Association m.fl./kommissionen (C‑578/21 P, nedan kallad domen Irish Wind Farmers’ Association, EU:C:2022:898), dom av den 14 september 2023, kommissionen och IGG/Dansk Erhverv (C‑508/21 P och C‑509/21 P, nedan kallad domen IGG/Dansk Erhverv, EU:C:2023:669), dom av den 23 november 2023, Ryanair/kommissionen (C‑209/21 P, nedan kallad domen Ryanair, EU:C:2023:905), och domen av den 11 januari 2024, Wizz Air Hungary/kommissionen (C‑440/22 P, nedan kallad domen Wizz Air, EU:C:2024:26)

4 EUT L 236, 2003, s. 17.

5 EUT L 236, 2003, s. 33.

6 Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EU) 2015/1589 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 FEUF (EUT L 140, 2004, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) 2015/2282 av den 27 november 2015 (EUT L 325, 2015, s. 1).

7 Den överklagade domen, punkterna 18–20.

8 Den överklagade domen, punkt 57.

9 Den överklagade domen, punkt 17.

10 Den överklagade domen, punkt 22.

11 Se den överklagade domen, punkterna 51–57 respektive punkterna 40–50. För tribunalens bedömning avseende förvaltningstillgångarna under år 1979 och förvaltningstillgångarna efter år 1979, se punkterna 58–60 respektive punkterna 81–84 i förevarande förslag till avgörande.

12 Den överklagade domen, punkt 55.

13 Den överklagade domen, punkt 50.

14 Den överklagade domen, punkt 56.

15 Se dom av den 24 november 2020, Viasat Broadcasting UK ( C‑445/19, EU:C:2020:952, punkt 17).

16 Förordning 2015/1589, skäl 2.

17 Förordning 2015/1589, skäl 3.

18 Se förordning 2015/1589, artikel 6. Se, även, dom av den 20 mars 1984, Tyskland/kommissionen ( 84/82, EU:C:1984:117, punkterna 11 och 13), dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkterna 33–42), dom av den 3 maj 2001, Portugal/kommissionen ( C‑204/97, EU:C:2001:233, punkterna 27–35), dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 94) och dom av den 20 januari 2022, Deutsche Lufthansa/kommissionen ( C‑594/19 P, EU:C:2022:40, punkt 33).

19 Se förordning 2015/1589, artikel 4.5.

20 Se dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen ( C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

21 Se dom av den 20 mars 1984, Tyskland/kommissionen ( 84/82, EU:C:1984:117, punkt 13), dom Irish Wind Farmers’ Association (punkt 53 och där angiven rättspraxis) och dom IGG/Dansk Erhverv (punkt 69).

22 Beträffande begreppen allvarliga svårigheter och tvivel eller tveksamheter, se förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet kommissionen/Tempus Energy och Tempus Energy Technology ( C‑57/19 P, EU:C:2021:451, punkt 73) där det konstateras att begreppen används på ett sådant sätt att de är utbytbara mot varandra i domstolens praxis.

23 Se dom av den 21 december 2016, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen ( C‑131/15 P, EU:C:2016:989, punkt 31) (nedan kallad dom Club Hotel Loutraki), dom Tempus Energy (punkt 40), dom Irish Wind Farmers’ Association (punkt 54), dom IGG/Dansk Erhverv (punkt 70), dom Ryanair (punkt 109) och dom Wizz Air (punkt 95).

24 Se dom av den 12 oktober 2016, Land Hessen/Pollmeier Massivholz ( C‑242/15 P, EU:C:2016:765, punkt 38), dom Achemos Grupė (punkt 44), dom Tempus Energy (punkt 41), dom Ryanair (punkt 110), och dom Wizz Air (punkt 96).

25 Se dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply och Kronotex ( C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkt 59), dom Ryanair (punkt 108), och dom Wizz Air (punkt 94 och där angiven rättspraxis).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom Club Hotel Loutraki (punkterna 32 och 33), dom Irish Wind Farmers’ Association (punkt 55) och dom IGG/Dansk Erhverv (punkt 71).

27 Se dom av den 10 juli 1986, Belgien/kommissionen ( 234/84, EU:C:1986:302, punkt 16), dom Achemos Grupė (punkt 42), dom Tempus Energy (punkterna 42 och 43) och dom Irish Wind Farmers’ Association (punkt 56).

28 Se dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 62), dom Achemos Grupė (punkt 43) och dom Tempus Energy (punkt 44).

29 Dom Tempus Energy (punkt 45).

30 Se dom Tempus Energy (punkt 51) och dom Irish Wind Farmers’ Association (punkt 59).

31 Se dom Tempus Energy (punkt 199) och dom Ryanair (punkt 95).

32 Se dom Club Hotel Loutraki (punkt 33) och dom Irish Wind Farmers’ Association (punkt 60).

33 Se punkt 44 i förevarande förslag till avgörande.

34 Den överklagade domen, punkt 38.

35 Den överklagade domen, punkt 40.

36 Den överklagade domen, punkt 45.

37 Den överklagade domen, punkt 47.

38 Den överklagade domen, punkt 48.

39 Den överklagade domen, punkt 50.

40 Den överklagade domen, punkterna 48 och 49.

41 Se artikel 256.1 andra stycket FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol. Se även dom Scandlines (punkt 86) och dom Wizz Air (punkterna 57 och 58 och där angiven rättspraxis).

42 Se den överklagade domen, punkterna 23–37.

43 Förordning 2015/1589, skäl 6. Beträffande den skyldighet till lojalt samarbete som är ömsesidigt bindande för kommissionen och medlemsstaterna vid genomförandet av bestämmelserna om statligt stöd, se dom av den 28 juli 2011, Mediaset/kommissionen ( C‑403/10 P, EU:C:2011:533, punkt 126 och där angiven rättspraxis).

44 Se dom av den 18 september 1995, SIDE/kommissionen ( T‑49/93, EU:T:1995:166, punkt 71), och dom av den 28 september 1995, Sytraval och Brink’s France/kommissionen ( T‑95/94, EU:T:1995:172, punkt 77).

45 Se punkt 46 i förevarande förslag till avgörande.

46 Närmare bestämt rör det sig om det datum som valdes i punkt 3.1 a i bilaga IV till anslutningsakten för att ett stöd som beviljats av Republiken Slovenien ska kvalificeras som befintligt stöd.

47 Dessa överväganden från tribunalens sida påstås vara felaktiga, eftersom det framgår av de uppgifter som har framhållits i punkt 51 i den överklagade domen att samma bestämmelser var tillämpliga mellan den 10 december 1994 och det datum då Lekarna Ljubljana efterträdde Lekarna Ljubljana o.p., det vill säga år 1997, då de olika nationella lagar som reglerar bland annat förfarandet för att öppna den slovenska marknaden för konkurrens redan hade införts före den 10 december 1994. Denna aspekt är avgörande vid bedömningen av huruvida den ändringen av den andra aktuella åtgärden, vilken har kvalificerats som befintligt stöd, utgör ett nytt stöd enligt artikel 1 c i förordning 2015/1589. Även om det antas att den andra aktuella åtgärden, vilken när den infördes inte utgjorde statligt stöd, på grund av sin utveckling skulle kunna bli det, skedde denna utveckling under alla omständigheter före den 10 december 1994. Av detta följer att kommissionen inte begick något fel när den, i punkt 39 i det omtvistade beslutet, drog slutsatsen att i den mån varken det rättsliga sammanhanget eller villkoren för användning av förvaltningstillgångarna hade ändrats mellan den 10 december 1994 och det datum då Lekarna Ljubljana ersatte Lekarna Ljubljana o.p., var detta ersättande enbart av administrativ art, så att det inte kan medföra att ett befintligt stöd ändras till ett nytt stöd.

48 I synnerhet är det felaktigt att hävda, såsom tribunalen gjorde gällande i punkt 54 i den överklagade domen, att enheterna kännetecknades av betydande skillnader, eftersom Lekarna Ljubljana, till skillnad från sin föregångare, hade kapacitet att förvärva förvaltningstillgångar, däribland fast egendom, så att det fanns anledning att fråga sig huruvida det fortfarande kunde vara motiverat att alltjämt tillhandahålla förvaltningstillgångar i form av fastigheter utan äganderätt. I likhet med Lekarna Ljubljana hade dess föregångare, i vart fall sedan år 1991, då den hade påbörjat sin verksamhet som inrättning, också kapacitet att förvärva sådana förvaltningstillgångar. I det avseendet har Republiken Slovenien angett att Lekarna Ljubljana, i likhet med sin föregångare, endast kan använda de tillgångar som den (formellt sett) har fått i förvaltningssyfte av Ljubljana kommun, även om dessa tillgångar förvärvas med hjälp av medel som säkerställs av Lekarna Ljubljana. Det är utan grund som tribunalen undrar huruvida det fortfarande är motiverat att fortsätta tillhandahålla förvaltningstillgångar. Det står klart att det rör sig enbart om ett sätt att garantera en offentlig inrättning användningen av tillgångar (såsom har angetts, innehas alla de tillgångar som en sådan inrättning förfogar över som förvaltningstillgångar), vilket inte på något sätt innebär ett kostnadsfritt beviljande av förvaltningstillgångar.

49 Se dom av den 28 oktober 2021, Eco Fox m.fl. ( C‑915/19–C‑917/19, EU:C:2021:887, punkterna 36–38 och där angiven rättspraxis).

50 Se dom av den 28 oktober 2021, Eco Fox m.fl. ( C‑915/19–C‑917/19, EU:C:2021:887, punkt 41 och där angiven rättspraxis).