Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 21 mars 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Se beslut av den 28 juni 2018, Republiken Tjeckien/kommissionen ( T‑147/15, ej publicerat, EU:T:2018:395), varigenom tribunalen fann att talan inte kunde tas upp till sakprövning. Efter överklagande av Republiken Tjeckien bekräftade EU-domstolen att tribunalen hade gjort en riktig bedömning, varför den ogillade överklagandet i sin dom av den 9 juli 2020, Republiken Tjeckien/kommissionen ( C‑575/18 P, EU:C:2020:530).

3 Se beslut av den 30 september 2020, Republiken Tjeckien/kommissionen ( T‑13/19, ej publicerat, EU:T:2020:455), varigenom Republiken Tjeckien återkallade sin talan.

4 Se dom av den 9 juli 2020 ( C‑575/18 P, EU:C:2020:530, punkterna 52–84).

5 Olaf är en tjänst eller avdelning inom kommissionen. Den inrättades år 1999 i syfte att förstärka kampen mot bedrägeri och annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen. Se särskilt artiklarna 1 och 2 samt skälen 1–4 i kommissionens beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom av den 28 april 1999 om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning (Olaf) (EGT L 136, 1999, s. 20).

6 Europeiska kommissionen, European Union Public Finance, 4:e upplagan, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, Luxemburg, 2008, s. 135.

7 De övriga kategorierna av unionens egna medel baseras på mervärdesskatt (moms), bruttonationalinkomst (BNI) och icke-materialutnyttjat plastförpackningsavfall (som infördes år 2021).

8 Traditionella egna medel stod för omkring 16 procent av intäkterna från egna medel under år 2022, vilket motsvarade 23,5 miljarder euro. Se Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten, Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2022, COM(2023) 391 final av den 28 juni 2023, avsnitt 5.1, s. 25, samt punkt 3.6.1, s. 149 [i avsnittet Rapporter om budgetgenomförandet och förklarande noter i samma meddelande].

9 Alltsedan antagandet av rådets beslut 70/243/EKSG, EEG, Euratom av den 21 april 1970 om ersättandet av medlemsstaternas ekonomiska bidrag med gemenskapernas egna medel (EGT L 94, 1970, s. 19).

10 Se förslag till avgörande av generaladvokat Geelhoed i målet kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:142, punkt 11). Se även förslag till avgörande av generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomer i de förenade målen kommissionen/Finland m.fl. ( C‑284/05, C‑294/05, C‑372/05, C‑387/05, C‑409/05, C‑461/05 och C‑239/06, EU:C:2009:67, punkt 72, fotnot 39), där det konstateras att tullarna illustrativt [kom] att benämnas traditionella egna medel eller egna medel i egentlig mening, eftersom uttagen av dem sker uteslutande som en följd av [unionspolitiken] och inte till följd av medlemsstaternas vilja.

11 Under årens lopp har rådet antagit beslut med bestämmelser om systemet för egna medel som, på grundval av vad som numera är artikel 311 tredje stycket FEUF, måste godkännas av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. Dessa beslut genomförs genom förordningar som rådet antar med Europaparlamentets godkännande i enlighet med artikel 311 fjärde stycket FEUF eller efter att ha hört Europaparlamentet och revisionsrätten i enlighet med artikel 322.2 FEUF.

12 I dom av den 9 juli 2020, Republiken Tjeckien/kommissionen ( C‑575/18 P, EU:C:2020:530, punkt 62), och dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 345), underströk EU-domstolen att det ankommer på medlemsstaterna att administrera systemet för unionens egna medel och att skyldigheterna att uppbära, fastställa och ställa egna medel till förfogande åligger medlemsstaterna direkt enligt unionslagstiftningen avseende unionens egna medel.

13 Rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (EGT L 253, 2000, s. 42).

14 Rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (EUT L 163, 2007, s. 17).

15 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av [beslut 2007/436] om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, 2000, s. 1), i dess lydelse vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna enligt rådets förordning (EG, Euratom) 2028/2004 av den 16 november 2004 (EUT L 352, 2004, s. 1) och rådets förordning (EG, Euratom) nr 105/2009 av den 26 januari 2009 (EUT L 36, 2009, s. 1). Förordning nr 1150/2000 upphävdes senare genom rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 av den 26 maj 2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (EUT L 168, 2014, s. 39), senast ändrad genom rådets förordning (EU, Euratom) 2022/615 av den 5 april 2022 för att förbättra förutsägbarheten för medlemsstaterna och förtydliga förfarandena för tvistlösning när traditionella, momsbaserade och BNI-baserade egna medel tillhandahålls (EUT L 115, 2022, s. 51).

16 I artikel 217.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) (nedan kallad tullkodexen), i dess lydelse vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna, föreskrevs följande: Varje belopp avseende importtullar eller exporttullar som kommer från en tullskuld, nedan kallat tullbelopp, skall av tullmyndigheterna beräknas så snart de fått nödvändiga uppgifter och föras in i räkenskaperna eller något annat likvärdigt medium (bokföring). Denna förordning upphävdes senare genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1), som innehåller liknande bestämmelser i detta avseende (se artiklarna 101.1 och 104.1 däri).

17 I skäl 11 i förordning nr 1150/2000 föreskrivs följande: Särskilda räkenskaper bör föras för tillgodohavanden som inte har uppburits. Dessa räkenskaper samt en kvartalsrapport för dessa räkenskaper bör möjliggöra för kommissionen att mer noggrant övervaka medlemsstaternas åtgärder för att uppbära egna medel, särskilt sådana egna medel som äventyras genom bedrägeri eller andra oegentligheter.

18 senast den första arbetsdagen efter den nittonde dagen i den andra månad som följer efter den månad under vilken anspråket fastställs.

19 Se artikel 17.2 femte stycket i förordning nr 1150/2000.

20 Det rörde sig om ej påfyllningsbara och påfyllningsbara gasficktändare med tändsten. Se rådets förordning (EG) nr 1824/2001 av den 12 september 2001 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ej påfyllningsbara gasficktändare med tändsten med ursprung i Folkrepubliken Kina avsända från eller med ursprung i Taiwan och på import av vissa påfyllningsbara ficktändare med tändsten med ursprung i Folkrepubliken Kina avsända från eller med ursprung i Taiwan (EGT L 248, 2001, s. 1).

21 Godkänt gemensamt protokoll, Vientiane den 15 november 2007, Community Mission of administrative co-operation for the Verification of origin of flint operated lighters exported from Lao P.D.R. to the European Community (Gemenskapsuppdrag om administrativt samarbete för kontroll av ursprunget för tändare med tändsten som exporteras från Lao P.D.R. till Europeiska gemenskapen), Lao P.D.R. den 6–16 november 2007.

22 Den 22 december 2016 gjorde Republiken Tjeckien därefter en andra betalning om 5 procent av nämnda belopp till kommissionen, vilket motsvarade en minskning av avdraget för uppbördskostnaderna från 25 procent till 20 procent, till följd av en retroaktiv ändring av den tillämpliga unionslagstiftningen. Republiken Tjeckien återkallade senare sitt yrkande om återbetalning av detta tilläggsbelopp och det är således inte omtvistat i förevarande mål. Se punkterna 15 och 29 i den överklagade domen.

23 I domen av den 16 december 2008, Masdar (UK)/kommissionen ( C‑47/07 P, EU:C:2008:726, punkterna 44–50), erkände EU-domstolen för första gången att det måste finnas möjlighet att väcka talan mot unionen om obehörig vinst för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd. I sin dom av den 9 juli 2020, Republiken Tjeckien/kommissionen ( C‑575/18 P, EU:C:2020:530, särskilt punkterna 81–84), ansåg EU-domstolen att en sådan talan kunde väckas i en situation sådan som den i förevarande mål. Se Bačić Selanec, N., A (more) complete system of remedies: Effective judicial protection of EU Member States in Czech Republic v. Commission, Common Market Law Review, vol. 49, nr 1, 2022, s. 171. Se även, mer allmänt, Nowak, J., On the incompleteness of the system of remedies established by the EU Treaties and how to proceed”, EU Law Live Weekend Edition, nr 21, 2020.

24 Dom av den 9 juli 2020, Republiken Tjeckien/kommissionen ( C‑575/18 P, EU:C:2020:530, punkterna 82 och 83).

25 Se, i detta hänseende, exempelvis dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB ( C‑8/15 P–C‑10/15 P, EU:C:2016:701, punkt 35), och dom av den 8 november 2022, Fiat Chrysler Finance Europe/kommissionen ( C‑885/19 P och C‑898/19 P, EU:C:2022:859, punkt 52).

26 Se, exempelvis, dom av den 30 januari 2019, Belgien/kommissionen ( C‑587/17 P, EU:C:2019:75, punkterna 39 och 40), och dom av den 9 december 2020, Groupe Canal +/kommissionen ( C‑132/19 P, EU:C:2020:1007, punkt 28), för rättspraxis som bekräftar att EU-domstolen inte får pröva nya grunder i ett mål om överklagande.

27 Jag hänvisar i detta avseende till kommissionens svaromål (punkterna 70–72), Republiken Tjeckiens replik (punkterna 50 och 52), kommissionens duplik (punkterna 36, 37, 40 och 44), kommissionens yttrande över Konungariket Belgiens interventionsinlaga (punkt 19), kommissionens yttrande över Republiken Polens interventionsinlaga (punkterna 7, 10 och 16) och Republiken Tjeckiens yttrande över Konungariket Belgiens interventionsinlaga (punkt 18).

28 En sådan ståndpunkt stöds av rättspraxis enligt vilken en medlemsstat som underlåter att fastställa unionens anspråk på egna medel och att ställa motsvarande belopp till kommissionens förfogande, utan att något av villkoren i artikel 17.2 i förordning nr 1150/2000 är uppfyllt, åsidosätter sina skyldigheter enligt unionsrätten. Se, exempelvis, dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:683, punkt 68), och dom av den 9 juli 2020, Republiken Tjeckien/kommissionen ( C‑575/18 P, EU:C:2020:530, punkt 67).

29 Enligt rättspraxis finns det ett oupplösligt samband mellan skyldigheten att fastställa unionens egna medel, skyldigheten att inom föreskrivna frister kreditera dessa medel på kommissionens konto och skyldigheten att betala dröjsmålsränta. Se, exempelvis, dom av den 21 september 1989, kommissionen/Grekland ( 68/88, EU:C:1989:339, punkt 17), och dom av den 8 mars 2022, kommission/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 399).

30 Min kursivering. Se punkt 16 i förevarande förslag till avgörande och tillhörande fotnot.

31 Se, exempelvis, dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:683, punkterna 58–61 och 68), och dom av den 1 juli 2010, kommissionen/Tyskland ( C‑442/08, EU:C:2010:390, punkt 76).

32 Se, i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokat Geelhoed i målet kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:142, punkt 58). Se även förslag till avgörande av generaladvokat Darmon i målet kommissionen/Italien ( 54/87, ej publicerat, EU:C:1988:537, punkt 4), och förslag till avgörande av generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomer i de förenade målen kommissionen/Finland. ( C‑284/05, C‑294/05, C‑372/05, C‑387/05, C‑409/05, C‑461/05 och C‑239/06, EU:C:2009:67, punkt 94).

33 Se, exempelvis, dom av den 10 januari 1980, kommissionen/Italien ( 267/78, EU:C:1980:6, punkt 15). För en översikt över rättspraxis på området, se förslag till avgörande av generaladvokat Geelhoed i målet kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:142, särskilt punkterna 53–59).

34 Se, exempelvis, dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:683, punkt 63), dom av den 19 mars 2009, kommissionen/Italien ( C‑275/07, EU:C:2009:169, punkt 100), dom av den 17 mars 2011, kommissionen/Portugal ( C‑23/10, ej publicerad, EU:C:2011:160, punkt 60), och dom av den 3 april 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑60/13, ej publicerad, EU:C:2014:219, punkt 45).

35 Dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 347).

36 Generaladvokat Geelhoed påpekade även i sitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:142, punkt 56) att det skulle vara oförenligt med systemet för unionens egna medel om det skulle vara avgörande när anspråken faktiskt fastställdes i stället för när de skulle ha fastställts.

37 Dom av den 8 juli 2010 ( C‑334/08, EU:C:2010:414) (nedan kallad domen i målet kommissionen/Italien).

38 Se domen i målet, punkterna 13–19.

39 Min kursivering.

40 Se domen i målet kommissionen/Italien, punkterna 70–73. Se även förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målet kommissionen/Italien ( C‑334/08, EU:C:2010:187, punkterna 68–78, särskilt punkt 76) (Ett upptagande i [B‑räkenskaperna] kan nämligen inte bli aktuellt om det är medlemsstaten själv som har förorsakat att villkoren för ett upptagande i nämnda bokföring är uppfyllda. Detta överensstämmer med den rättsliga principen att ingen ska kunna dra nytta av sitt eget oegentliga handlande.).

41 Se även, i detta hänseende, dom av den 3 april 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑60/13, ej publicerad, EU:C:2014:219, särskilt punkterna 51–54), i vilken EU-domstolen hänvisade till punkterna 61 och 65 i domen i målet kommissionen/Italien för att dra slutsatsen att Republiken Italien inte kunde åberopa undantaget i artikel 17.2 i förordning nr 1150/2000 när nämnda medlemsstat inte hade bokfört anspråken i B-räkenskaperna över huvud taget.

42 Dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 381).

43 Se fotnot 15 ovan.

44 Min kursivering.

45 Se, exempelvis, dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 51 och 52), och dom av den 8 mars 2022, kommission/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, punkterna 346 och 359).

46 Dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 345). Min kursivering.

47 Enligt rättspraxis är artikel 17.1 i förordning nr 1150/2000 ett särskilt uttryck för principen om lojalt samarbete som stadfästs i artikel 4.3 FEU. Se dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Tyskland ( C‑105/02, EU:C:2006:637, punkt 87), och dom av den 5 oktober 2006, kommissionen/Belgien ( C‑377/03, EU:C:2006:638, punkt 93). Detsamma gäller för artikel 325.3 FEUF, där medlemsstaterna uppmanas att samordna sina åtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier genom att tillsammans med kommissionens organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan de behöriga myndigheterna. Se dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 261).

48 Se, i detta hänseende, artiklarna 20 och 21 i rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 1997, s. 1), samt artikel 9 och skälen 13 och 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (EGT L 136, 1999, s. 1). Sistnämnda förordning upphävdes senare genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1).

49 Skäl 3 och 21 i förordning nr 1073/1999. Liknande formuleringar återfinns i skälen 2 respektive 49 i förordning nr 883/2013. Se även skäl 2 i beslut 1999/352, där det återupprepas att [d]en balans och den ansvarsfördelning som råder mellan [unionen] och medlemsstaterna bör … behållas.

50 Min kursivering. Se även skäl 15 i förordning nr 1073/1999. Liknande formuleringar återfinns i artikel 12.1 respektive skäl 35 i förordning nr 883/2013.

51 Se dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, särskilt punkterna 404 och 533).

52 Se dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier i form av undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, särskilt punkterna 374, 377, 378 och 392–394). Se även punkt 322 i denna dom, där EU-domstolen slog fast att [d]e tullkontrollåtgärder som vidtas på unionsnivå syftar … till att stödja medlemsstaterna, men kan inte ersätta de åtgärder för att kontrollera och effektivt skydda unionens ekonomiska intressen som åligger medlemsstaterna.