Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 25 januari 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 2003, s. 51). I begäran om förhandsavgörande hänvisas endast till direktiv 2003/96 i den version som är tillämplig på det nationella målet, vilket rör åren 2013–2015, utan omnämnande av senare ändringar och översyn av direktivet.

3 Rådets direktiv av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12).

4 Dom av den 12 januari 2023, DOBELES HES ( C‑702/20 och C‑17/21, EU:C:2023:1, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

5 Den hänskjutande domstolen förklarar att DISA genom ett administrativt förfarande hade begärt återbetalning av skatter som detta företag hade inbetalat i enlighet med den regionala skattesatsen inom ramen för IEH och gör gällande att dessa skatter står i strid med unionsrätten samt att nämnda företag har vidhållit sitt yrkande vid Audiencia Nacional (Centrala specialdomstolen) och vid den hänskjutande domstolen.

6 I den nationella lagstiftning som var i kraft vid den tidpunkt som målet avser föreskrevs två skattesatser, dels en nationell skattesats som var enhetlig på hela det nationella territoriet, dels en tillkommande regional skattesats som fastställdes av varje autonom region för mineraloljor som användes inom regionen.

7 DISA och kommissionen hävdar att Konungariket Spanien upphävde bestämmelsen i artikel 50 ter i lagen om punktskatter efter den dialog som fördes mellan denna medlemsstat och kommissionen, inom vilken kommissionen hade underrättat den spanska regeringen om de tvivel den hyste i fråga om huruvida denna differentierade regionala skattesats var förenlig med direktiv 2003/96.

8 I enlighet med vad kommissionen påpekat tillämpas i den nya nationella lagstiftningen en enhetlig skattesats för mineraloljor, och intäkterna fördelas mellan staten (42 procent) och de autonoma regionerna (58 procent).

9 Dom av den 30 januari 2020, Autoservizi Giordano ( C‑513/18, EU:C:2020:59, punkt 30 och där angiven rättspraxis), samt mitt förslag till avgörande i målet RWE Power ( C‑571/21, EU:C:2022:780, punkt 25).

10 Se, för ett liknande resonemang, skäl 4 i direktiv 2003/96 och förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i målet kommissionen/Italien (Bidrag till inköp av bränsle) ( C‑63/19, EU:C:2020:596, punkt 78).

11 Se dom av den 30 januari 2020, Autoservizi Giordano ( C‑513/18, EU:C:2020:59, punkt 26).

12 Se dom av den 30 januari 2020, Autoservizi Giordano ( C‑513/18, EU:C:2020:59, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

13 Se dom av den 30 januari 2020, Autoservizi Giordano ( C‑513/18, EU:C:2020:59, punkt 26), och dom av den 14 januari 2021, kommissionen/Italien (Bidrag till inköp av bränsle) ( C‑63/19, EU:C:2021:18, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

14 En jämförelse mellan de olika språkversionerna av direktiv 2003/96 förefaller bekräfta att artikel 5 i direktivet innehåller en uttömmande förteckning över de fall i vilka medlemsstaterna får inrätta differentierade skattesatser för en och samma produkt. Det bör härvid noteras att det inte tycks föreligga några betydande skillnader mellan de olika språkversionerna av denna bestämmelse vad avser användningen av orden i följande fall vilka i den tyska språkversionen är översatta med in den folgenden Fällen, i den grekiska språkversionen med στις ακόλουθες περιπτώσεις, i den engelska språkversionen med in the following cases, och i den italienska språkversionen med nei seguenti casi.

15 Min kursivering.

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juni 2016, ROZ-ŚWIT ( C‑418/14, EU:C:2016:400, punkt 29), och dom av den 16 november 2023, Tüke Busz ( C‑391/22, EU:C:2023:892, punkt 47). Visserligen har domstolen i punkt 23 i sin dom av den 22 december 2022, Shell Deutschland Oil ( C‑553/21, EU:C:2022:1030), använt orden i vissa fall som räknas upp i denna artikel utan att använda ordet uttömmande men den har infört detta ord i punkt 47 i sin dom av den 16 november 2023 i målet Tüke Busz ( C‑391/22, EU:C:2023:892). Min kursivering.

17 Se, för ett liknande resonemang, de mål som gett upphov till dom av den 25 oktober 2012, kommissionen/Frankrike ( C‑164/11, EU:C:2012:665), och dom av den 14 januari 2021, kommissionen/Italien (Bidrag till inköp av bränsle) ( C‑63/19, EU:C:2021:18).

18 Det framgår emellertid av förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i punkt 80 i det målet att [d]et [var] ostridigt mellan parterna [vilket inbegrep Konungariket Spanien som intervenerat till stöd för Republiken Italien] att direktiv 2003/96 ställer krav på att en enhetlig minimiskattenivå iakttas för varje produkt och användningsområde i en och samma medlemsstat ( C‑63/19, EU:C:2020:596).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2023, Tüke Busz ( C‑391/22, EU:C:2023:892, punkterna 46 och 47).

20 Se, för ett liknande resonemang, rådets genomförandebeslut 2011/38/EU av den 18 januari 2011 om tillstånd för Republiken Frankrike att tillämpa differentierade skattesatser på drivmedel i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG (EUT L 19, 2013, s. 15), rådets genomförandebeslut 2013/193/EU av den 22 april 2013 om tillstånd för Republiken Frankrike att tillämpa differentierade skattesatser på motorbränslen i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG (EUT L 113, 2013, s. 15) och rådets genomförandebeslut 2016/358/EU av den 8 mars 2016 om tillstånd för Republiken Frankrike att tillämpa skattenedsättningar på bensin och diesel som används som drivmedel i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG (EUT L 67, 2016, s. 35)

21 Den spanska regeringen hävdar att den ordning som inrättats, vilken vilar på principerna om autonomi och skattemässigt medansvar, ger de autonoma regionerna befogenhet att fastställa nivån på vissa former av beskattning och att den regionala skattesatsen inom ramen för IEH finansierade de autonoma regionernas behörighet, vilket inbegriper administration av grundläggande samhällstjänster i fråga om sjuk- och hälsovård samt utbildning och socialtjänst.

22 Dom av den 21 december 2016, Remondis ( C‑51/15, EU:C:2016:985, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

23 Dom av den 16 juli 2009, Horvath ( C‑428/07, EU:C:2009:458, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

24 Se, för ett liknande resonemang, punkterna 43–46 i förevarande förslag till avgörande.

25 Den spanska regeringen åberopar härvid skälen 9 och 10 i direktiv 2003/96 samt direktivets artikel 4.

26 Beslut av den 7 februari 2022, Vapo Atlantic ( C‑460/21, EU:C:2022:83, punkterna 21 och 22).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2023, Endesa Generación ( C‑833/21, EU:C:2023:516, punkt 46), samt mitt förslag till avgörande i målet f6 Cigarettenfabrik ( C‑336/22, EU:C:2023:718, punkterna 49–51).

28 Se dom av den 9 september 2021, Hauptzollamt B (Fakultativ skattenedsättning) ( C‑100/20, EU:C:2021:716, punkterna 31–34).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2021, Hauptzollamt B (Fakultativ skattenedsättning) ( C‑100/20, EU:C:2021:716, punkt 31 och där angiven rättspraxis), samt förslag till avgörande av generaladvokat Szpunar i målet Hauptzollamt B (Fakultativ skattenedsättning) ( C‑100/20, EU:C:2021:387, punkterna 73–74).

30 Dom av den 30 januari 2020, Autoservizi Giordano ( C‑513/18, EU:C:2020:59, punkt 37 och där angiven rättspraxis), och dom av den 9 september 2021, Hauptzollamt B (Fakultativ skattenedsättning) ( C‑100/20, EU:C:2021:716, punkterna 32–34).