Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 7 mars 2024
1 Rättegångsspråk: engelska.
2 Se relevanta data i FN:s policydokument om turism: https://www.unwto.org/tourism-and-covid-19-unprecedented-economic-impacts
3 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG (EUT L 326, 2015, s. 1).
4 Rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (EGT L 158, 1990, s. 59). Detta direktiv upphävdes genom direktiv 2015/2302.
5 Dom av den 14 maj 1998, Verein für Konsumenteninformation ( C‑364/96, EU:C:1998:226, punkt 18 och där angiven rättspraxis).
6 Dom av den 12 januari 2023, FTI Touristik (Paketresa till Kanarieöarna) ( C‑396/21, EU:C:2023:10, punkt 19 och där angiven rättspraxis).
7 Dom av den 25 januari 2022, VYSOČINA WIND ( C‑181/20, EU:C:2022:51, punkt 39).
8 Dom av den 14 maj 2019, M m.fl. (Återkallande av flyktingstatus) ( C‑391/16, C‑77/17 och C‑78/17, EU:C:2019:403, punkt 77).
9 Den relevanta formuleringen i den franska versionen av artikel 17.1 i direktiv 2015/2302 lyder dans la mesure où les services concernés ne sont pas exécutés en raison de l’insolvabilité des organisateurs.
10 Se till exempel den tyska versionen av artikel 17.1 i direktiv 2015/2302 (sofern die betreffenden Leistungen infolge der Insolvenz des Reiseveranstalters nicht erbracht werden), den spanska versionen (en que los servicios correspondientes no se hayan ejecutado por causa de la insolvencia del organizador) och den italienska versionen (in cui i servizi pertinenti non sono eseguiti a causa dello stato di insolvenza dell’organizzatore).
11 Dom av den 14 maj 1998, Verein für Konsumenteninformation ( C‑364/96, EU:C:1998:226, punkt 20) (nedan kallad domen i målet Verein für Konsumenteninformation).
12 Ibidem, punkt 22 (min kursivering).
13 Om inte annat när det gäller återbetalningskrav med ursprung i utövandet av rätten att säga upp avtalet enligt artikel 12.2 i direktiv 2015/2302.
14 Danmark meddelande att landet har inrättat en garantifond som täcker såväl värdebevis som utestående återbetalningskrav.
15 Det är relevant att också nämna exemplet på det tyska införlivandet av artikel 17.1 i direktiv 2015/2302. Enligt 651r § 1 Bürgerliches Gesetzbuch (BGB) ska arrangören säkerställa att resenärerna återbetalas det belopp som betalats för paketresan i händelse av (im Fall på tyska) arrangörens obestånd och bristande fullgörande av resetjänsterna. 651r § 1 BGB är mer allmänt formulerad än dess föregångare, 651k § 1.1 BGB. I den senare bestämmelsen angavs tidigare att researrangören ska säkerställa att resenärerna återbetalas det belopp som betalats för resan i den utsträckning resetjänsterna inte genomförs till följd av (infolge) researrangörens obestånd. Den lydelsen av 651k § 1.1 BGB gav upphov till problem med överensstämmelsen med direktiv 90/314, vilket framgår av domen av den 16 februari 2012, Blödel-Pawlik ( C‑134/11, EU:C:2012:98). Vid tidpunkten för antagandet av direktiv 2015/2302 påpekades det i den tyska doktrinen att fällan med ett allmänt filter som till följd av (der Sündenfall eines allgemeinen Filters wie infolge) inte bör upprepas i den införlivande lagstiftningen (se Staudinger, A., Erste Überlegungen zur Umsetzung der reformierten Pauschalreiserichtlinie mit Bezug auf den Insolvenzschutz Reise-Recht aktuell (RRa), 2015 (6), s. 281–287, på s. 282).
16 Denna slutsats ifrågasätts inte genom de överväganden som jag gjorde i punkt 61 i mitt förslag till avgörande i målet UFC – Que choisir och CLCV (C‑407/21, EU:C:2022:690), vilket kommissionen hänvisar till i sitt skriftliga yttrande. Syftet med den punkten var inte att på djupet analysera räckvidden för artikel 17 i direktiv 2015/2302, utan snarare att bemöta de argument som lagts fram av vissa regeringar med avseende på den bristande tillämpligheten av rätten till full återbetalning i fallet med COVID-19-pandemin, liksom att reflektera över pandemins inverkan på arrangörers likviditet till följd av omfattande krav på uppsägning. Av samma skäl ska punkt 55 i domstolens dom av den 8 juni 2023, kommissionen/Slovakien (Rätt till uppsägning utan avgifter) ( C‑540/21, EU:C:2023:450), inte tolkas som att den återger domstolens uppfattning om räckvidden för skyddet vid obestånd enligt artikel 17 i direktiv 2015/2302.
17 Dom av den 16 mars 2023, Towercast ( C‑449/21, EU:C:2023:207, punkt 31).
18 Dom av den 8 oktober 1996, Dillenkofer m.fl. ( C‑178/94, C‑179/94 och C‑188/94–C‑190/94, EU:C:1996:375, punkt 42).
19 Dom av den 15 juni 1999, Rechberger m.fl. ( C‑140/97, EU:C:1999:306, punkt 61).
20 Dom av den 14 maj 1998, Verein für Konsumenteninformation ( C‑364/96, EU:C:1998:226, punkt 18).
21 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om paketresor och assisterade researrangemang och om ändring av förordning (EG) 2006/2004 samt direktiv 2011/83/EU och om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG, COM(2013) 512 final.
22 I skäl 34 i kommissionens förslag angavs att resenärer som köper ett resepaket [bör] skyddas fullt ut i händelse av att arrangören … hamnar i obestånd och att medlemsstaterna [bör] säkerställa att deras nationella program för skydd i händelse av obestånd är effektiva och kan garantera omedelbar hemtransport av och återbetalning till alla resenärer som drabbas av obeståndet. I artikel 15 i kommissionens förslag, med rubriken Effektivitet och omfattning gällande skyddet vid obestånd, fastställdes att medlemsstaterna skulle se till att arrangörer erhåller en säkerhet för effektiv och snabb återbetalning av alla betalningar som gjorts av resenärer (min kursivering).
23 Utkast till rådets motivering antaget av rådet den 18 september 2015, Rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG, 2013/0246 (COD), 22 september 2015 (nedan kallat utkastet till rådets motivering).
24 Kommissionens rekommendation (EU) 2020/648 av den 13 maj 2020 om värdebevis som erbjuds passagerare och resenärer som ett alternativ till ersättning för inställda paketresetjänster och transporttjänster mot bakgrund av COVID-19-pandemin (EUT L 151, 2020, s. 10).
25 Skäl 14 i kommissionens rekommendation 2020/648.
26 Punkt 2 i kommissionens rekommendation 2020/648. Såsom följer av punkt 1 är de värdebevis som berörs sådana värdebevis som arrangörer kan erbjuda resenärer som ett alternativ till ersättning i pengar i händelse av uppsägning av avtalet av skäl med koppling till COVID-19-pandemin inom ramen för artikel 12.3 och 12.4 i direktiv 2015/2302.
27 Dom av den 15 juni 1999, Rechberger m.fl. ( C‑140/97, EU:C:1999:306, punkt 74).
28 Parlamentet citerar skäl 1 i direktiv 2015/2302.
29 Se artikel 4.6 b i direktiv 90/314 om konsumentens rätt till återbetalning så snart som möjligt av hela det belopp som betalats enligt avtalet.
30 Det skulle emellertid, de lege ferenda, vara önskvärt att lagstiftaren förtydligar räckvidden för artikel 17.1 i direktiv 2015/2302. Detta är ett av syftena med kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådet direktiv om ändring av direktiv (EU) 2015/2302 för att göra skyddet av resenärer effektivare och för att förenkla och förtydliga vissa aspekter av direktivet, COM/2023/905 final. Enligt den nya lydelsen som föreslås av kommissionen omfattar säkerheten för återbetalning av alla betalningar som gjorts av resenärer i händelse av arrangörens obestånd skyddet av betalningar som gjorts om en resenär hade rätt till återbetalning.
31 Se punkt 55 ovan.
32 Dom av den 8 juni 2023, UFC – Que choisir och CLCV ( C‑407/21, EU:C:2023:449, punkt 60).
33 Min kursivering.
34 Se Keiler, S., Agens und Folge der Inslolvenz eineis Reiseveranstalter, 2020, Zeitschrift für Insolvenzrecht und Kreditschutz – ZIK, vol. 6, 2020, s. 229, på s. 231.
35 Min kursivering.
36 Dom av den 14 maj 1998, Verein für Konsumenteninformation ( C‑364/96, EU:C:1998:226, punkt 18).
37 Punkt 43 ovan.
38 Dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl. ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 47). I denna betydelsefulla dom om tolkningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1), meddelade domstolen att passagerare på försenade flygningar som drabbas av tidsspillan som uppgår till tre timmar eller mer och passagerare på inställda flygningar inte kan behandlas olika utan att åsidosätta principen om likabehandling.
39 Dom av den 23 oktober 2012, Nelson m.fl. ( C‑581/10 och C‑629/10, EU:C:2012:657, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
40 Se punkt 93 ovan i detta förslag till avgörande.
41 Se punkt 91 ovan i detta förslag till avgörande.
42 Se, analogt, dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl. ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 60).
43 Här avses villkoren för att betala ut försäkringsersättning.
44 Punkt 42 i detta förslag till avgörande.
45 Dom av den 6 mars 2007, Meilicke m.fl., C‑292/04, EU:C:2007:132, punkt 34, och dom av den 23 april 2020, Herst ( C‑401/18, EU:C:2020:295, punkt 54). Sådana villkor avser till exempel krav för upptagande till sakprövning av relevant talan eller iakttagande av relevanta preskriptionstider.
46 Dom av den 23 april 2020, Herst ( C‑401/18, EU:C:2020:295, punkt 56 och där angiven rättspraxis).
47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 oktober 2014, Schulz och Egbringhoff ( C‑359/11 och C‑400/11, EU:C:2014:2317, punkt 57 och följande punkter).
48 Punkt 91 i detta förslag till avgörande.
49 Se kommissionens meddelande Tillfällig ram för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin under det pågående utbrottet av COVID-19 (C (2020) 1863) (EUT C 91I, 2020, s. 1), i dess ändrade lydelse. Både den österrikiska och den belgiska regeringen använde sig av den tillfälliga ramen för statligt stöd i samband med COVID-19-utbrottet (för närmare uppgifter, se Factsheet – List of Member State Measures approved under Article 107(2)b, 107(3)b and 107(3)c TFEU and under the State Aid Temporary Framework, finns på https://competition-policy.ec.europa.eu/state-aid/coronavirus/temporary-framework_en). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juni 2023, UFC – Que choisir och CLCV ( C‑407/21, EU:C:2023:449, punkt 73).