Tribunalens dom (tionde avdelningen i utökad sammansättning) den 4 december 2024

I mål T‑246/22,

TRIBUNALEN (tionde avdelningen i utökad sammansättning), sammansatt av ordföranden O. Porchia (referent), samt av domarna M. Jaeger, L. Madise, P. Nihoul och S. Verschuur, justitiesekreterare: handläggaren I. Kurme,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

efter muntlig förhandling den 16 januari 2024,

följande

Dom

I. Bakgrund till tvisten

II. Parternas yrkanden

III. Tillämpliga bestämmelser

A. Den första grunden

1. Inledande anmärkningar

a) Associeringsavtalet

b) Unionsbestämmelser om kringgående av antisubventionsåtgärder

2. Prövning av den första grunden: Åsidosättande av associeringsavtalet, åsidosättande av artikel 33 a i antisubventionsgrundförordningen och maktmissbruk på grund av att det i den angripna genomförandeförordningen införs utjämningstullar på GFM som sökandebolaget exporterar till unionen utan att hänsyn tas till deras förmånsberättigande ursprung i Marocko

B. Den tredje till den femte grunden

1. Inledande anmärkningar

2. Prövning av den tredje grunden: Uppenbart oriktiga bedömningar och åsidosättande av artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen, genom att kommissionen ansåg att det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för inrättandet av sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko än införandet av utjämningstullen, samt åsidosättande av rätten till god förvaltning, genom att kommissionen inte omsorgsfullt och opartiskt prövade samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet

a) Bedömningen av avsaknaden av en annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för inrättandet av sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko än införandet av utjämningstullen i den angripna genomförandeförordningen

b) Den första delgrunden: Uppenbart oriktiga bedömningar och åsidosättande av artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen, genom att kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för inrättandet av sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko än införandet av utjämningstullen

c) Den andra delgrunden: Åsidosättande av rätten till god förvaltning, genom att kommissionen inte omsorgsfullt och opartiskt prövade samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet

3. Prövning av den fjärde grunden: Uppenbart oriktiga bedömningar, åsidosättande av rätten till god förvaltning, åsidosättande av principerna om icke-diskriminering och likabehandling och åsidosättande av artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen, genom kommissionens slutsats att den produktionsprocess som sökandebolaget använde sig av i Marocko utgjorde en sammansättningsverksamhet

a) Den första delgrunden: Uppenbart oriktiga bedömningar och åsidosättande av artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen genom kommissionens analoga tillämpning av begreppet sammansättningsverksamhet i den mening som avses i artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen

b) Den andra grunden: Uppenbart oriktiga bedömningar, åsidosättande av artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen och av rätten till god förvaltning genom att kommissionen drog slutsatsen att tillverkningsprocessen i Marocko utgjorde en sammansättningsverksamhet

c) Den tredje delgrunden: Uppenbart oriktiga bedömningar, åsidosättande av artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen, åsidosättande av rätten till god förvaltning och principerna om icke-diskriminering och likabehandling vid bedömningen av tröskelvärdet för sammansättningsverksamhetens förädlingsvärde

1) Beräkningen av förädlingsvärdet i den angripna genomförandeförordningen

i) Deprecieringskostnaden

ii) Hyreskostnaden

2) Den första invändningen: Uppenbart oriktiga bedömningar och åsidosättande av artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen

3) Den andra invändningen: Åsidosättande av principerna om icke-diskriminering och likabehandling

4) Den tredje invändningen: Åsidosättande av rätten till god förvaltning

d) Slutsats

4. Den femte grunden: Uppenbart oriktiga bedömningar och åsidosättande av artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen genom att kommissionen ansåg att GFM som exporteras från Marocko till unionen fortsätter att omfattas av subventioner som beviljats kinesiska GFM-tillverkare

C. Den andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, åsidosättande av rätten till försvar och rätten till god förvaltning, uppenbart oriktiga bedömningar och åsidosättande av artikel 28.1 och 28.3 i antisubventionsgrundförordningen vad gäller användningen av tillgängliga uppgifter

IV. Rättegångskostnader

1 Sökandebolaget, PGTEX Morocco, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/301 av den 24 februari 2022 om utvidgning av den slutgiltiga utjämningstull som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2020/776 på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial som avsänds från Marocko, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Marocko eller inte, samt om avslutande av undersökningen beträffande eventuellt kringgående av de utjämningsåtgärder som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2020/776 på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Egypten genom import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial som avsänds från Marocko, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Marocko eller inte (EUT L 46, 2022, s. 31) (nedan kallad den angripna genomförandeförordningen).

2 Sökandebolaget är ett bolag bildat enligt marockansk rätt som är etablerat i en frihandelszon i Tanger (Marocko). Bolaget tillhör den kinesiska företagsgruppen PGTEX och är en exporterande tillverkare av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial (nedan kallade GFM) som exporteras till bland annat Europeiska unionen.

3 GFM är vävda och/eller sydda material av ändlösa glasfiberfilament i form av roving (nedan kallade glasfiberroving) och/eller garn, med eller utan annat material, med undantag av produkter som är impregnerade eller förimpregnerade, och med undantag av produkter med öppna maskor med en storlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2. Dessa produkter används i ett stort antal olika tillämpningar, bland annat för tillverkning av vindturbinblad, sportutrustning, utrustning till båtar och lastbilar och i system för reparation av rör.

4 Den 16 maj 2019 inledde Europeiska kommissionen med stöd av artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 55) (nedan kallad antisubventionsgrundförordningen) en antisubventionsundersökning beträffande import till unionen av GFM med ursprung i Kina och Egypten (nedan kallad antisubventionsundersökningen).

5 Antisubventionsundersökningen resulterade i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/776 av den 12 juni 2020 om införande av slutgiltiga utjämningstullar på import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/492 om införande av slutgiltiga antidumpningstullar beträffande import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten (EUT L 189, 2020, s. 1). Genom denna genomförandeförordning införde kommissionen en övrig utjämningstull på 30,7 procent på import av GFM från Kina.

6 Den 19 maj 2021 mottog kommissionen en begäran enligt artikel 23.4 och artikel 24.5 i antisubventionsgrundförordningen om undersökning av ett eventuellt kringgående av de utjämningsåtgärder som införts på import av GFM från Kina och Egypten och om registrering av sådan import.

7 Den aktuella begäran ingavs av det företag som har intervenerat till stöd för kommissionen, Tech-Fab Europe eV, som är en sammanslutning av unionstillverkare av GFM.

8 Efter att ha informerat medlemsstaterna om att bevisningen var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning (nedan kallad undersökningen om kringgående) enligt artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen, antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2021/863 av den 28 maj 2021 om inledande av en undersökning beträffande eventuellt kringgående av de utjämningsåtgärder som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2020/776 beträffande import av vissa vävda och/eller sydda glasfibermaterial med ursprung i Folkrepubliken Kina och Egypten och som avsänts från Marocko, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Marocko eller inte, och om registrering av sådan import (EUT L 190, 2021, s. 76)

9 Perioden för undersökningen av kringgående omfattade perioden 1 januari 2019–31 december 2020 (nedan kallad undersökningsperioden). Före 2019 exporterades inga betydande volymer av GFM från Marocko till unionen. Uppgifter inhämtades för undersökningsperioden för att bland annat undersöka den påstådda förändringen i handelsmönstret efter införandet av utjämningsåtgärderna för den berörda produkten samt förekomsten av sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen. Mer detaljerade uppgifter har inhämtats för perioden 1 januari 2020–31 december 2020 (nedan kallad referensperioden eller RP) för att undersöka om importen undergrävde de positiva verkningarna av de gällande åtgärderna i fråga om priser och/eller kvantiteter och om subventionering förekom.

10 Under undersökningen om kringgående översände PGTEX-gruppen, som består av sökandebolaget och dess närstående bolag i Kina, nämligen PGTEX China Co., Ltd (nedan kallat PGTEX China) och Chongqing Polycomp International Corporation (CPIC), ett ifyllt formulär för företag som ansöker om tullbefrielse (nedan kallat formuläret för ansökan om tullbefrielse). PGTEX China fyllde även i formuläret för exporterande tillverkare. Den 8 september 2021 besvarade PGTEX-gruppen kommissionens begäran om komplettering av den 13 augusti 2021 (nedan kallat svaret på begäran om komplettering).

11 Genom skrivelse av den 5 oktober 2021 underrättade kommissionen sökandebolaget om att kommissionen hade för avsikt att stödja sig på tillgängliga uppgifter enligt artikel 28 i antisubventionsgrundförordningen. Den 12 oktober 2021 besvarade sökandebolaget denna skrivelse (nedan kallat svaret på skrivelsen enligt artikel 28).

12 Den 15 oktober 2021 lämnade sökandebolaget ytterligare upplysningar för att visa att den bearbetning som genomfördes i Marocko inte kunde betecknas som en sammansättningsverksamhet och att den i sig var ekonomiskt motiverad (nedan kallad den ytterligare dokumentationen).

13 Den 20 december 2021 lade kommissionen fram sitt dokument med allmän information (nedan kallat det allmänna informationsdokumentet) i vilket den rekommenderade att de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av GFM med ursprung i Kina och Egypten skulle utvidgas till att även omfatta import av GFM som avsänds från Marocko och avslog sökandebolagets ansökan om befrielse från dessa tullar. Den 7 januari 2022 inkom sökandebolaget med sina kommentarer till det allmänna informationsdokumentet (nedan kallade kommentarerna till det allmänna informationsdokumentet).

14 Parallellt med detta begärde sökandebolaget den 29 december 2021 att förhörsombudet skulle ingripa, eftersom sökandebolaget ansåg att det allmänna informationsdokumentet inte besvarade de synpunkter som framförts i svaret på skrivelsen enligt artikel 28, eftersom nämnda dokument grundades på tillgängliga uppgifter om sökandebolaget. Kommissionen hördes den 10 januari 2022 och förhörsombudet den 12 januari samma år. Förhörsombudet lämnade sin rapport den 25 januari 2022 (nedan kallad förhörsombudets rapport).

15 Den 24 februari 2022 antog kommissionen den angripna genomförandeförordningen.

16 Sökandebolaget har yrkat att tribunalen ska

17 Det företag som har intervenerat till stöd för sökandebolaget, LM Wind Power A/S, har yrkat att tribunalen ska

18 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

19 Det företag som har intervenerat till stöd för kommissionen, Tech-Fab Europe eV, har yrkat att tribunalen ska

20 Till stöd för sin talan har sökandebolaget anfört fem grunder

21 Först kommer den första, den tredje, den fjärde och den femte grunden att prövas. Därefter kommer vid behov den andra grunden att prövas.

22 Till stöd för den första grunden har sökandebolaget, liksom det företag som har intervenerat till stöd för sökandebolaget, i huvudsak anfört tre invändningar.

23 Genom den första invändningen har sökandebolaget till att börja med gjort gällande att de GFM som sökandebolaget tillverkar enligt gällande regler i associeringsavtalet anses ha sitt ursprung i Marocko. Att nämnda GFM har förmånsberättigande ursprung bekräftas av det ursprungsintyg som utfärdats av de marockanska myndigheterna i enlighet med artiklarna 16 och 17 i protokoll nr 4 till associeringsavtalet, det vill säga varucertifikaten EUR.1, vars giltighet har bekräftats av de marockanska tullmyndigheterna. Detta förmånsberättigande ursprung har för övrigt inte bestritts.

24 Eftersom utjämningstullarna på sökandebolagets import av GFM med förmånsberättigande ursprung i Marocko infördes efter undersökningen om kringgående och inte efter antisubventionsundersökningen åsidosatte den angripna genomförandeförordningen därför artikel 9 i associeringsavtalet, enligt vilken det är förbjudet att införa tullar och avgifter med motsvarande verkan på sådana produkter, och följaktligen att belägga sådana produkter med utjämningstullar. Det finns inga undantag från detta förbud som kommissionen kan åberopa som motfakta.

25 Genom att ratificera associeringsavtalet åtog sig union, enligt sökandebolaget, att inte införa utjämningstullar på import med ursprung i Marocko oberoende av sin egen lagstiftning. Under alla omständigheter medför företrädet för de internationella avtal som gemenskapen slutit framför rättsakter som tillhör gemenskapens sekundärrätt att de senare så långt möjligt ska tolkas i överensstämmelse med avtalen (dom av den 10 september 1996, kommissionen/Tyskland, C‑61/94, EU:C:1996:313, punkt 52). Kommissionen kan inte tolka den omständigheten att det finns en unionsrättslig sekundärrätt som att detta i sig ger den befogenhet att bortse från åtaganden som gjorts inom ramen för associeringsavtalet.

26 Genom den andra invändningen har sökandebolaget gjort gällande att den angripna genomförandeförordningen strider mot artikel 33 a i antisubventionsgrundförordningen, eftersom den inför utjämningstullar på import med ursprung i Marocko, och således avviker från de särskilda regler som föreskrivs i associeringsavtalet.

27 Genom den tredje invändningen har sökandebolaget gjort gällande att den angripna genomförandeförordningen innebär maktmissbruk, eftersom den endast har till syfte att undkomma det särskilda förfarande i samband med statligt stöd som föreskrivs i artikel 36 och följande artiklar i associeringsavtalet. Enligt sökandebolaget anges det i genomförandeförordningen att sökandebolaget har mottagit subventioner från sina anslutna råvaruleverantörer. Sökandebolaget anser att kommissionen därför borde ha åberopat artikel 36 i associeringsavtalet när den konstaterade att sökandebolaget hade beviljats offentligt stöd eller subventioner. Sökandebolaget har av detta dragit slutsatsen att kommissionen gjorde sig skyldig till maktmissbruk när den inte använde sig av detta förfarande utan ensidigt antog genomförandeförordningen, i vilken det föreskrivs korrigerande åtgärder på grund av att sökandebolaget hade mottagit offentligt stöd.

28 Sökandebolaget har slutligen tillagt att även om kommissionens syfte med antagandet av den angripna genomförandeförordningen var att övervaka effektiviteten av de åtgärder som införts på import av GFM med ursprung i Kina, kvarstår det faktum att det i denna genomförandeförordning införs tullar och avgifter med motsvarande verkan på import av GFM med ursprung i Marocko, i strid med artikel 9 i associeringsavtalet och artikel 33 i antisubventionsgrundförordningen.

29 Kommissionen, liksom det företag som har intervenerat till stöd för kommissionen, har bestritt sökandebolagets argument.

30 Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan, ingicks i Bryssel den 26 februari 1996 och godkändes av Europeiska kommissionen genom rådets och kommissionens beslut 2000/204/EG, EKSG den 24 januari 2000 om ingående av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (EGT L 70, 2000, s. 1). Enligt artikel 96 i nämnda avtal trädde avtalet i kraft den 1 mars 2000, vilket framgår av de uppgifter som har publicerats i Europeiska unionens tidning (EUT L 70, 2000, s. 228).

31 Enligt artikel 1.1 i associeringsavtalet upprättas genom detta avtal en associering mellan Europeiska gemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen (som i associeringsavtalet med Marocko gemensamt betecknas som gemenskapen) och dess medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan.

32 Enligt artikel 1.2 andra strecksatsen i associeringsavtalet är målet med associeringsavtalet bland annat att fastställa villkoren för en gradvis liberalisering av handeln med varor, tjänster och kapital.

33 I artikel 6 i associeringsavtalet, som återfinns i avdelning II om fri rörlighet för varor, föreskrivs att [g]emenskapen och Marocko skall upprätta ett frihandelsområde som fortskrider efter hand under en övergångstid på högst tolv år räknat från dagen för ikraftträdandet av detta avtal enligt de bestämmelser som anges nedan och i enlighet med bestämmelserna i [GATT] från 1994 och andra multilaterala avtal om varuhandel som utgör bilagor till avtalet om upprättandet av WTO ….

34 För detta ändamål föreskrivs i artikel 9 i associeringsavtalet, som enligt rubriken till avdelning II i kapitel I i detta avtal är tillämplig på industriprodukter, att [p]rodukter med ursprung i Marocko får importeras till gemenskapen utan att beläggas med tullar eller avgifter med motsvarande verkan ….

35 Som anges i artikel 29 i associeringsavtalet definieras begreppet ursprungsprodukter vid tillämpningen av avdelning II i detta avtal och de metoder för administrativt samarbete som har anknytning härtill i protokoll 4 i samma avtal.

36 I kapitel II, med rubriken Övriga ekonomiska bestämmelser, i avdelning IV i associeringsavtalet, föreskrivs dessutom i artikel 36.1 att [f]öljande är oförenligt med detta avtals rätta funktion, i den utsträckning som det kan påverka handeln mellan gemenskapen och Marocko: … Allt offentligt stöd som snedvrider eller riskerar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller produktionen av vissa varor utom undantag som beviljats med stöd av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen.

37 De unionsbestämmelserna om kringgående av antisubventionssåtgärder som anges i artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen gör det möjligt för institutionerna att på vissa villkor utvidga de antisubventionstullar som de infört på import av en produkt med ursprung i ett tredjeland till att även omfatta import av liknande produkter med ursprung i bland annat ett annat land, för att undvika att antisubventionsåtgärderna kringgås.

38 Artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen, med rubriken Kringgående av åtgärder, har närmare bestämt följande lydelse:

39 Av skäl 18 i antisubventionsgrundförordningen framgår att denna bestämmelse antogs med motiveringen att det [t]rots att subventionsavtalet inte innehåller bestämmelser om kringgående av utjämningsåtgärder finns … en möjlighet att kringgå dessa på ett sätt som liknar men inte är identiskt med kringgående av antidumpningsåtgärder. I den ekonomiska verklighet som råder, vilken präglas av en globalisering av den internationella handeln och av en ökande möjlighet att delokalisera tillverkningen av varor, blir det nämligen viktigare och viktigare för unionen att förfoga över verktyg för handelsskydd som är anpassade för att på ett effektivt sätt kunna anta de utmaningar som en sådan handelsmiljö medför och säkerställa ett effektivt skydd för unionens industri mot import av produkter som är föremål för dumpning. Bland dessa verktyg spelar bestämmelserna om förbud mot kringgående av åtgärder en väsentlig roll för att säkerställa effektiviteten av de utjämningsåtgärder som unionen har vidtagit (se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella i målet kommission/Kolachi Raj Industrial, C‑709/17 P, EU:C:2019:303, punkterna 1 och 73).

40 För att kunna pröva denna grund är det i förevarande fall nödvändigt att fastställa huruvida kommissionen kunde tillämpa reglerna om kringgående i artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen för att utvidga de utjämningstullar som den infört på import av en produkt från ett tredjeland (i förevarande fall Kina) till att omfatta import av likadana produkter från, bland annat, ett annat land (i förevarande fall Marocko), varvid det ska bortses från den omständigheten att unionen har undertecknat ett associeringsavtal med Konungariket Marocko.

41 Tribunalen påpekar för det första, såsom framhölls i punkt 37 ovan, att artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen gör det möjligt för institutionerna att på vissa villkor utvidga de utjämningstullar som de infört på import av en produkt från ett tredjeland till att även omfatta import av likadana produkter från, bland annat, ett annat land, för att undvika att antisubventionsåtgärderna kringgås.

42 Enligt rättspraxis är det enda syftet med en förordning som utvidgar en utjämningstull att säkerställa att åtgärden är effektiv och att undvika att den kringgås, och en åtgärd som utvidgar en slutgiltig utjämningstull är följaktligen endast accessorisk i förhållande till den ursprungliga rättsakt som inför denna tull till skydd för en verkningsfull tillämpning av de slutgiltiga åtgärderna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2019, kommission/Kolachi Raj Industrial, C‑709/17 P, EU:C:2019:717, punkt 96 och där angiven rättspraxis).

43 För det andra understryker tribunalen att syftet med associeringsavtalet, vilket framgår av de bestämmelser som avses i punkterna 31–34 ovan, är att gradvis upprätta ett frihandelsområde mellan unionen och Marocko. Detta avtal ingicks nämligen för att främja den fria rörligheten för varor mellan unionen och Marocko, bland annat genom att avskaffa tullar och avgifter med motsvarande verkan.

44 Associeringsavtalet och artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen är således två handelspolitiska unionsinstrument med olika syften och logik. Även om det förstnämnda instrumentet är ett samarbetsinstrument som syftar till att främja den fria rörligheten för varor från Marocko inom unionen, är det sistnämnda instrumentet ett handelspolitiskt skyddsinstrument som syftar till att beivra otillbörliga handelsmetoder som kan leda till att de antisubventionsåtgärder som redan är i kraft gentemot tredjeländer blir mindre effektiva.

45 I förevarande fall ansåg kommissionen att PGTEX-gruppen hade börjat tillämpa en praxis i Marocko i syfte att kringgå den utjämningstull som med stöd av genomförandeförordning 2020/776 hade införts på import av GFM från Kina i den angripna genomförandeförordningen, och utvidgade därför nämnda utjämningstull till att även omfatta GFM som avsänds från Marocko. Den sålunda utvidgade tullen, som har till enda syfte att säkerställa att den utjämningstull som påförts Kina tillämpas effektivt, kan för övrigt inte särskiljas från den sistnämnda tullen, vilken den kompletterar. (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 november 2005, Jersey Produce Marketing Organisation, C‑293/02, EU:C:2005:664, punkt 70).

46 Kommissionen riktade således den angripna genomförandeförordningen mot de kinesiska företagen i PGTEX-gruppen för att hindra dessa företag från att, med stöd av det associeringsavtal som Konungariket Marocko har ingått med unionen, utnyttja Marockos territorium för att undandra sig den utjämningstull som införts på kinesisk import av GFM.

47 Associeringsavtalet innehåller inte några bestämmelser som förbjuder endera parten i nämnda avtal att vidta åtgärder mot kringgående. Mot bakgrund av de beteenden som anges i punkt 46 ovan hindrar detta avtal således inte unionen från att kontrollera huruvida samtliga villkor för tillämpning av artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen är uppfyllda och, för det fall det konstateras att dessa villkor faktiskt är uppfyllda, vidta åtgärder mot kringgående för att motverka nämnda beteenden.

48 En annan tolkning skulle kunna frånta unionen ett viktigt handelspolitiskt skyddsinstrument för att säkerställa ett effektivt skydd för unionsindustrin och omvandla Marocko till en ekonomisk frihandelszon, där de ekonomiska aktörerna på alla möjliga sätt skulle kunna kringgå antisubventionsåtgärderna, vilket i förevarande fall skulle strida mot Konungariket Marockos och unionens ömsesidiga åtaganden inom ramen för associeringsavtalet.

49 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att kommissionen kunde tillämpa bestämmelserna om kringgående i artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen. Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

50 Förevarande grunder avser bedömningen av villkoren för tillämpning av artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen i förevarande fall.

51 Tribunalen erinrar om att kommissionen, såsom framgår av skäl 32 i den angripna genomförandeförordningen, i förevarande fall bedömde förekomsten av ett kringgående i enlighet med artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen, och i tur och ordning undersökte

52 I skäl 33 i den angripna genomförandeförordningen påpekar kommissionen att sammansättningsverksamhet [inte] specifikt [förtecknas] som bruk, process eller bearbetning som utgör kringgående. I artikel 23.3 andra stycket i [antisubventionsgrundförordningen] använd[e]s dock uttryckligen formuleringen bland annat, vilket innebär att den innehåller en icke uttömmande förteckning över möjliga bruk som utgör kringgående, men att [uttrycket] bland annat [uttryckligen används i detta stycke], vilket innebär att den innehåller en icke uttömmande förteckning över möjliga bruk som utgör kringgående och att detta stycke [f]öljaktligen omfatta[de] … även andra former av kringgående, som inte uttryckligen [angavs] i artikeln i fråga, såsom sammansättningsverksamhet”. Eftersom den bevisning som lämnats av sökandebolaget i begäran [om inledande av undersökningen] tydde på sammansättningsverksamhet i Marocko analyserade kommissionen[, i samband med prövningen av det andra villkoret i fråga,] även, per analogi, huruvida kriterierna i artikel 13.2 i [förordning (EU) 2016/1036] var uppfyllda, särskilt … [h]uruvida sammansättningsverksamheten påbörjades eller väsentligt utökades, efter eller strax före, inledandet av [antisubventionsundersökningen] och om de berörda delarna kommer från det land som omfattas av åtgärderna[, h]uruvida delarna utgör 60 % eller mer av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten och om ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten eller färdigställandet överstiger 25 % av tillverkningskostnaden.

53 I förevarande fall har sökandebolaget varken bestritt bedömningen av det första eller det tredje villkoret i punkt 51 ovan. Däremot har sökandebolaget bestritt bedömningen av det andra och det fjärde villkoret i samma punkt.

54 Tribunalen erinrar om att enligt fast praxis förfogar unionsinstitutionerna på området för den gemensamma handelspolitiken, och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma. Därav följer att domstolsprövningen av denna bedömning är begränsad till en kontroll av att handläggningsreglerna har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se dom av den 26 januari 2017, Maxcom/Chin Haur Indonesia, C‑247/15 P, C‑253/15 P och C‑259/15 P, EU:C:2017:61, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

55 Denna grund består av två delar.

56 Inom ramen för den första delgrunden har sökandebolaget, liksom det företag som intervenerat till stöd för sökandebolaget, först gjort gällande att den angripna genomförandeförordningen grundar sig på uppenbart oriktiga bedömningar och innebär ett åsidosättande av artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen, eftersom kommissionen drog slutsatsen att det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för bildandet av sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko än införandet av utjämningstullen.

57 Sökandebolaget har för det första gjort gällande att bolaget under undersökningen om kringgående utförligt förklarade och visade att inrättandet av dess produktionsanläggning i Marocko var berättigat och ekonomiskt motiverat. Enligt sökandebolaget följer inrättandet av denna anläggning bland annat av den expansionsplan som PGTEX-gruppen, som sökandebolaget ingår i, för länge sedan upprättade. I denna plan föreskrivs [konfidentiellt]. Sökandebolaget anser att kommissionen använde ett rent tidsmässigt samband och bortsåg från tydliga och övertygande bevis för att beslutet att inrätta produktionsanläggningen i Marocko grundades på ekonomiska och logistiska faktorer och inte på inledandet av antidumpnings- och antisubventionsundersökningarna. Sökandebolaget har tillagt att kommissionen även bortsåg från den bevisning som sökandebolaget hade lagt fram för att förklara varför inrättandet av produktionsanläggningen i Marocko hade försenats [konfidentiellt].

58 För det andra har sökandebolaget gjort gällande att även om dess produktionsanläggning inrättades i Marocko i oktober 2019, föregicks processen av flera inledande steg, vilket visar att beslutet att inrätta produktionsanläggningen fattades långt innan någon undersökning inleddes och att inrättandet varken hade som mål eller syfte att kringgå unionens handelspolitiska skyddsåtgärder. Enligt sökandebolaget fattades beslutet att inrätta en produktionsanläggning i Marocko [konfidentiellt].

59 För det tredje har sökandebolaget gjort gällande att kommissionen begick ett fel när den underkände det argumentet som anfördes av det företag som har intervenerat till stöd för sökandebolaget, och enligt vilket sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko inrättades för att [konfidentiellt]. Den ytterligare dokumentationen bekräftar nämligen att diskussioner om inrättandet av en anläggning i Marocko redan fördes i [konfidentiellt], bland annat för att kunna leverera till en viktig lokal kund. Sökandebolaget har även preciserat att den vid hörandet om det allmänna informationsdokumentet den 10 januari 2021 förklarade att dess etablering i Marocko syftade till att möta den ökade efterfrågan i [konfidentiellt], att referensperioden motsvarade en inledande fas och att denna fas hade påverkats av covid-19-pandemin, som orsakade förseningar i kvalificerings- och fabriksrevisionsprocesserna i Marocko.

60 För det fjärde har sökandebolaget gjort gällande att det i den angripna genomförandeförordningen felaktigt påstås att PGTEX Chinas årsrapport för år 2019 uttryckligen bekräftar att det eventuella införandet av antidumpningstullar var skälet till inrättandet av dess produktionsanläggning i Marocko. Enligt sökandebolaget anges det i nämnda rapport att dess produktionsanläggning inte enbart inrättades i syfte att vidta åtgärder till följd av unionens antidumpningsundersökning mot [Folkrepubliken] Kina, utan även för att ytterligare optimera och anpassa dess internationaliseringsstrategi, konsolidera och öka produktmarknadsandelen [konfidentiellt], tillgodose kundernas efterfrågan och leveranserna till kunderna. I denna rapport hänvisas således inte till ett kringgående utan till åtgärder som vidtagits som svar på antidumpningsundersökningen och som motiveras av en internationaliseringsstrategi, kundernas efterfrågan och viljan att skydda leveranserna till kunderna. Sökandebolaget har hävdat att den aktuella rapporten således syftar till att ge försäkringar till investerarna och upplysa dem om att sökandebolaget inte berördes av antidumpnings- eller utjämningsåtgärder, eftersom PGTEX-gruppen redan hade planerat att betjäna unionsmarknaden via en anläggning i Marocko.

61 Det företag som har intervenerat till stöd för sökandebolaget har tillagt att det framgår av formuleringen för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering finns än införandet av utjämningstullen, i artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen, att införandet av tullen måste vara det huvudsakliga, om inte det enda, skälet till det aktuella bruket, den aktuella processen eller den aktuella bearbetningen. Det räcker nämligen inte att införandet av tullen är ett av skälen till sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning. Det måste visas att det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering, utan att införandet av tullen är det huvudsakliga skälet till bruket, processerna eller bearbetningen.

62 Det företag som har intervenerat till stöd för sökandebolaget har dessutom gjort gällande att sökandebolaget inte är det enda företag som har etablerat sig i Marocko för att leverera material till tillverkare av vindturbinblad. Enligt denna intervenient är importen från Marocko till unionen, tack vare associeringsavtalet, inte föremål för tullar, medan konventionella tullar på upp till 7 procent tas ut på import av GFM med ursprung i Kina. Marocko har därför bättre förutsättningar än Kina att tillverka och exportera GFM till unionen. Av detta skäl inrättades sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko oberoende av inledandet av antisubventionsundersökningen, för att göra det möjligt för sökandebolaget att tillgodose den allt större efterfrågan på GFM i Marocko och leverera GFM till unionen utan att bli föremål för konventionella tullar. Enligt det företag som har intervenerat till stöd för sökandebolaget finns det således en annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen för sökandebolagets etablering i Marocko, eftersom detta företag skulle ha bildats även om det inte hade inletts någon antisubventionsundersökning om import av GFM med ursprung i Kina.

63 Inom ramen för den andra delgrunden har sökandebolaget gjort gällande att den angripna genomförandeförordningen åsidosätter rätten till god förvaltning, eftersom kommissionen inte omsorgsfullt och opartiskt prövade samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet och i synnerhet genom att kommissionen för det första inte beaktade handlingar som visade att sökandebolaget hade planerat att etablera sig i Marocko långt innan antidumpnings- eller utjämningsundersökningen inleddes, för det andra bortsåg från de marockanska myndigheternas synpunkter om att kontakter med nämnda myndigheter hade ägt rum sedan [konfidentiellt] och följaktligen hade föregått alla undersökningar, för det tredje underkände argumenten från det företag som intervenerat till stöd för sökandebolaget och andra uppgifter i handlingarna i målet som visade att sökandebolagets anläggning i Marocko hade inrättats för att betjäna [konfidentiellt] och för det fjärde inte gjorde en korrekt bedömning av PGTEX Chinas årsrapport för 2019.

64 Kommissionen, liksom det företag som intervenerat till stöd för kommissionen, har bestritt sökandebolagets argument.

65 Innan tribunalen i tur och ordning prövar de två delarna av förevarande grund erinrar tribunalen om hur kommissionen i förevarande fall har bedömt det andra villkoret för att slå fast ett kringgående (se punkt 50 ovan). Framför allt är det nödvändigt att kortfattat redogöra för de skäl i den angripna genomförandeförordningen i vilka kommissionen kom fram till att det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för att inrätta sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko än införandet av utjämningstullen.

66 Efter att i skäl 61 i den angripna genomförandeförordningen ha konstaterat att [ö]kningen av exporten av GFM från Marocko till unionen [utgjorde] en förändring i handelsmönstret mellan Marocko och unionen i den mening som avses i artikel 23.3 i [antisubventionsgrundförordningen], tillsammans med den betydande ökningen under 2020 jämfört med 2019 av den kinesiska exporten av glasfiberroving till Marocko påpekade kommissionen i skäl 62 i denna genomförandeförordning att [e]nligt artikel 23.3 i [antisubventionsgrundförordningen] måste förändringen i handelsmönstret härröra från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen.

67 Kommissionen prövade således det andra villkoret för att slå fast att syftet med inrättandet av sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko var att kringgå antisubventionsåtgärderna.

68 I skäl 64 i den angripna genomförandeförordningen konstaterade kommissionen i detta avseende att [e]nligt de uppgifter från de marockanska myndigheterna … inleddes den första kontakten med PGTEX Group om inrättandet av en anläggning i Marocko så tidigt som den 20 mars 2019, dvs. en månad efter det att den ursprungliga [antisubventionsundersökningen] inleddes …, att [sökandebolaget hade etablerats] den 2 oktober 2019, cirka sju månader efter det att undersökningen inleddes och att [d]etta tidsmässiga samband [har fått kommissionen att tro] att det eventuella införandet av tullar var orsaken till att [sökandebolaget] etablerades.

69 I skäl 65 i den angripna genomförandeförordningen tillade kommissionen att [e]nligt den försäljningslista som lämnats in av [sökandebolaget] gick all exportförsäljning från [sökandebolaget] under 2020 till unionsmarknaden, och endast en liten del av tillverkningen såldes på [den marockanska marknaden] under det året och att [f]öretagets samlade exportförsäljning under [år] 2020 [hade gått] till kunder i unionen, som tidigare fick leveranser från PGTEX China. Av detta drog kommissionen slutsatsen att antidumpningsundersökningen och … det eventuella införandet av tullar [hade varit] orsaken till att [sökandebolaget] etablerades, vilket [uttryckligen] bekräftades … genom PGTEX Chinas årsrapport för [år] 2019.

70 I skäl 67 i den angripna genomförandeförordningen underkände kommissionen dessutom PGTEX-gruppens argument att det fanns en tillräcklig grund och ekonomisk motivering för etableringen av sökandebolaget. Kommissionen noterade i synnerhet att den dokumentation som PGTEX Group lämnade in den 15 oktober 2021 visade att gruppen hade påbörjat sin bedömning av i vilket land företaget skulle placeras långt innan [antisubventionsundersökningen] och att [e]tt antal potentiella länder [hade övervägts], bland andra Marocko. Enligt kommissionen kvarstod dock det faktum att sökandebolaget [hade etablerats] den 2 oktober 2019, cirka sju månader efter det att [nämnda undersökning] inleddes och att [d]etta tidsmässiga samband tyder på att [denna undersökning] var orsaken till att [sökandebolaget] etablerades och att [d]etta bekräftades ytterligare av ett uttalande från de marockanska myndigheterna om att deras kontakter med PGTEX angående inrättandet av en anläggning gick tillbaka till den 20 mars 2019, dvs. strax efter det att den [aktuella] undersökningen inleddes och att [d]etta visade att formella kontakter med de marockanska myndigheterna om inrättandet av ett företag i Marocko gick så långt tillbaka som till mars 2019, dvs. strax efter det att [samma undersökning] inleddes.

71 I skäl 69 i den angripna genomförandeförordningen avvisade kommissionen slutligen argumentet från det företag som intervenerat till stöd för sökandebolaget om att PGTEX-gruppen hade inrättat sin marockanska anläggning för att betjäna [konfidentiellt] och att det således inte fanns någon annan ekonomisk motivering än att undvika att betala utjämningstullarna. Kommissionen hänvisade i detta avseende dels till bevis som visade att det inte fanns några andra ekonomiska skäl än utjämningstullarna, såsom PGTEX Chinas årsrapport från 2019, dels till att all exportförsäljning från sökandebolaget gick till unionen och endast en mycket liten del av tillverkningen såldes på hemmamarknaden i Marocko.

72 Mot bakgrund av ovanstående slog kommissionen i skäl 70 i den angripna genomförandeförordningen fast att undersökningen [om kringgående] inte [hade visat] på någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för inrättandet av en produktionsanläggning för GFM i Marocko enligt beskrivningen ovan än att undvika att betala de gällande [utjämningstullarna].

73 Sökandebolaget har bestritt slutsatsen i skäl 70 i den angripna genomförandeförordningen (se punkt 72 ovan), genom att i huvudsak göra gällande att bolaget under undersökningens gång utförligt förklarat och visat att inrättandet av dess produktionsanläggning i Marocko grundades på och var ekonomiskt motiverat av andra skäl än att kringgå de gällande handelspolitiska skyddsåtgärderna. Enligt sökandebolaget använde sig kommissionen av ett rent tidsmässigt samband och bortsåg från tydliga och övertygande bevis för att beslutet att inrätta sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko grundades på ekonomiska och logistiska faktorer och inte på inledandet av antisubventionsundersökningen.

74 För det första, vad gäller tidpunkten för inrättandet av sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko, påpekar tribunalen att, såsom kommissionen med rätta har gjort gällande, den bevisning som sökandebolaget har lagt fram, nämligen e‑postmeddelandena mellan PGTEX, CIPC och kunderna, under perioden [konfidentiellt] visar – vilket sökandebolaget för övrigt själv har medgett – att Marocko, tillsammans med andra länder, betraktades som en potentiell plats för inrättandet av en anläggning. Såsom sökandebolaget bekräftade vid förhandlingen framgår det emellertid inte av denna skriftväxling att något faktiskt beslut att inrätta sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko fattades under perioden [konfidentiellt], det vill säga innan antisubventionsundersökningen inleddes. Av skriftväxlingen mellan CPIC:s ledning efter ett besök i Marocko [konfidentiellt] framgår inte heller att det hade fattats ett beslut om att inrätta en sådan produktionsanläggning i Marocko [konfidentiellt]. Det bör särskilt noteras att den genomförbarhetsstudie som bifogats den ytterligare dokumentationen, och som är daterad till den [konfidentiellt], endast är en intern promemoria beträffande de möten som hållits för att utvärdera CPIC:s investeringar i Marocko. Av denna handling framgår inte att det vid denna tidpunkt fattades beslut om att inrätta nämnda produktionsanläggning i Marocko.

75 För det andra framgår det tydligt av de marockanska myndigheternas yttrande att [sökandebolaget] inrättades i oktober 2019. Även om nämnda myndigheter underströk att förfarandet för att inrätta sökandebolagets produktionsanläggning, precis som vid varje inrättande av ett företag, visserligen hade föregåtts av flera preliminära steg, såsom genomförbarhetsstudier som visar att beslutet att inrätta PGTEX fattades långt före införandet av åtgärderna och inte hade som mål eller till syfte att kringgå [unionens] handelspolitiska skyddsåtgärder, preciserade de marockanska myndigheterna emellertid att kontakterna mellan PGTEX och [dessa myndigheter] om inrättandet av en PGTEX-fabrik i Marocko går tillbaka till den 20 mars 2019, dvs. en tidpunkt strax efter det att [antidumpningsundersökningen inleddes]. Kommissionen gjorde således inte någon uppenbart oriktig bedömning när den i skäl 64 i den angripna genomförandeförordningen konstaterade att formella kontakter med [samma myndigheter] om inrättandet av ett företag i Marocko gick så långt tillbaka som till mars 2019, dvs. strax efter det att [nämnda undersökning] inleddes.

76 För det tredje bekräftar sökandebolagets förklaring till varför inrättandet av dess produktionsanläggning i Marocko sköts fram till oktober 2019 (se punkt 57 ovan) endast kommissionens slutsats att denna produktionsanläggning färdigställdes fem månader efter det att antisubventionsundersökningen inleddes.

77 Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den i skäl 67 i den angripna genomförandeförordningen slog fast att det fanns ett tidsmässigt samband mellan inledandet av antisubventionsundersökningen och inrättandet av sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko. Ett sådant tidsmässigt sammanträffande kan enligt rättspraxis motivera presumtionen att syftet med att inrätta en fabrik i det land från vilket varorna exporteras är att undkomma följderna av handelspolitiska åtgärder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 1989, Brother International, C‑26/88, EU:C:1989:637, punkt 29).

78 Av domstolens praxis framgår även att det i närvaro av ett sådant tidsmässigt sammanträffande ankommer på den berörda ekonomiska aktören att lägga fram bevis för en annan skälig grund för inrättandet av en produktionsanläggning i det land från vilket varorna exporteras än att undkomma följderna av de aktuella bestämmelserna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 1989, Brother International, C‑26/88, EU:C:1989:637, punkt 29).

79 Sökandebolaget har i detta avseende i huvudsak påstått att syftet med inrättandet av en produktionsanläggning i Marocko var en del av en långsiktig expansionsplan för PGTEX-gruppen, som sökandebolaget ingår i [konfidentiellt]. I synnerhet syftade inrättandet av anläggningen till att säkerställa leveranserna till en stor lokal kund och mer allmänt till att tillgodose den ökade efterfrågan [konfidentiellt]. Enligt sökandebolaget gjorde kommissionen således en oriktig bedömning när den underkände det argument som anförts av det företag som har intervenerat till stöd för sökandebolaget, nämligen att PGTEX-gruppen hade inrättat sin marockanska anläggning för att betjäna [konfidentiellt].

80 För att styrka påståendena i punkt 79 ovan har sökandebolaget dessutom hänvisat dels till sin skriftväxling med CPIC och med kunder samt till presentationen av PGTEX-gruppens expansionsplan avseende [konfidentiellt], … den ytterligare dokumentationen, dels till diabilderna för hörandet om det allmänna informationsdokumentet den 10 januari 2021.

81 Tribunalen påpekar emellertid att den skriftväxling som sökandebolaget bifogat den kompletterande dokumentationen inte innehåller någon hänvisning till en verklig expansionsplan för PGTEX-gruppen [konfidentiellt]. Som påpekades i punkt 74 ovan visar denna skriftväxling endast att Marocko, och andra länder, betraktades som en potentiell plats för inrättandet av en anläggning.

82 Även om presentationen av PGTEX-gruppens expansionsplan avseende [konfidentiellt] skulle visa att planen faktiskt genomfördes räcker detta vidare inte för att visa att en sådan plan omfattade Marocko. Sökandebolaget har nämligen inte lagt fram någon handling som rör expansionsprojekt i Marocko. Såsom bekräftades vid förhandlingen utgör diabilderna till hörandet om det allmänna informationsdokumentet av den 10 januari 2021 inte alls bevis för att den aktuella planen har genomförts, utan utgör endast ett ostyrkt påstående från sökandebolagets sida om att inrättandet av anläggningen [konfidentiellt].

83 Tribunalen understryker dessutom att sökandebolaget inte har bestritt den bevisning som kommissionen grundade sig på när den avvisade argumentet att PGTEX-gruppen hade inrättat sin marockanska anläggning för att betjäna marknaderna [konfidentiellt]. Sökandebolaget har i synnerhet inte ifrågasatt konstaterandet i skäl 65 i den angripna genomförandeförordningen att [e]nligt den försäljningslista som lämnats in av [sökandebolaget] gick all exportförsäljning … under 2020 till unionsmarknaden, och endast en liten del av tillverkningen såldes på [den marockanska marknaden] under det året.

84 Sökandebolagets påstående att det i PGTEX Chinas årsrapport för 2019 anges att dess produktionsanläggning i Marocko inte enbart skapades i syfte att vidta åtgärder till följd av unionens antidumpningsundersökning mot [Folkrepubliken] Kina, utan även i syfte att ytterligare optimera och anpassa sin internationaliseringsstrategi, motsäger inte heller kommissionens konstaterande att beslutet om att inrätta denna produktionsanläggning fattades som en direkt reaktion på unionens antidumpningsundersökning mot [Folkrepubliken] Kina. Detta påstående är inte heller tillräckligt för att styrka att det fanns något annat rimligt skäl för sökandebolaget att etablera sig i Marocko än att undgå de aktuella antisubventionsåtgärderna, i enlighet med den rättspraxis som det hänvisats till i punkt 78 ovan.

85 Tribunalen konstaterar således att sökandebolaget inte har lyckats ifrågasätta kommissionens slutsats i skäl 70 i den angripna genomförandeförordningen, enligt vilken undersökningen [om kringgående] inte [hade visat] på någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för inrättandet av en produktionsanläggning för GFM i Marocko enligt beskrivningen ovan än att undvika att betala de gällande [utjämningstullarna].

86 Sökandebolaget kan följaktligen inte klandra kommissionen för att ha gjort en uppenbart oriktig bedömning eller för att ha åsidosatt artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen.

87 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje grundens första del.

88 Sökandebolaget har kritiserat kommissionen för att inte omsorgsfullt och opartiskt ha prövat samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Eftersom unionsinstitutionerna enligt fast rättspraxis har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på området för handelspolitiska skyddsåtgärder (se punkt 54 ovan) är det av än mer grundläggande betydelse att de garantier som unionens rättsordning innehåller för administrativa förfaranden iakttas. Dessa skyddsregler innebär bland annat att den behöriga institutionen är skyldig att omsorgsfullt och opartiskt pröva samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet (se dom av den 24 maj 2012, JBF RAK/rådet, T‑555/10, ej publicerad, EU:T:2012:262, punkt 112 och där angiven rättspraxis).

89 Av bedömningen av den tredje grundens första del framgår för det första att varken sökandebolagets inlagor eller de marockanska myndigheternas yttranden visar att inrättandet av sökandebolagets produktionsanläggning i Marocko planerades långt innan antisubventionsundersökningen mot Folkrepubliken Kina inleddes, för det andra att kommissionen inte begick något fel när den avvisade argumentet från det företag som har intervenerat till stöd för sökandebolaget att PGTEX-gruppen inrättat sin marockanska fabrik för att betjäna marknaderna [konfidentiellt], och att det således inte fanns någon annan ekonomisk motivering för inrättandet än att undvika att betala utjämningstullarna, samt för det tredje att kommissionen gjorde en korrekt analys av PGTEX Chinas årsrapport för år 2019.

90 Mot denna bakgrund kan sökandebolaget inte med framgång göra gällande att kommissionen har åsidosatt sin skyldighet att omsorgsfullt och opartiskt pröva samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet.

91 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser denna delgrund, och kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser någon del av den tredje grunden.

92 Denna grund består av tre delar.

93 Genom den första delgrunden har sökandebolaget i huvudsak bestritt att begreppet sammansättningsverksamhet i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21) (nedan kallad antidumpningsgrundförordningen) omfattas av tillämpningsområdet för artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen. Genom den andra delgrunden har sökandebolaget ifrågasatt förekomsten av sammansättningsverksamhet i Marocko i den mening som avses i artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen. Genom den tredje delgrunden har sökandebolaget slutligen ifrågasatt kommissionens bedömning av kriteriet förädlingsvärde i artikel 13.2 b i sistnämnda förordning.

94 Sökandebolaget, liksom det företag som intervenerat till stöd för sökandebolaget, har för det första gjort gällande att skillnaden mellan ordalydelsen i artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen, i vilken sammansättningsverksamhet inte nämns, och artikel 13.1 fjärde stycket i antidumpningsgrundförordningen, i vilken sådan verksamhet uttryckligen nämns, inte enbart handlar om ett rent utelämnande och inte är betydelselös. Om unionslagstiftaren hade velat att sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning som nämns i artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen skulle omfatta sammansättningsverksamhet, skulle lagstiftaren uttryckligen ha angett detta, såsom lagstiftaren gjorde i artikel 13.1 fjärde stycket i antidumpningsgrundförordningen. Att detta uttryck avsiktligt utelämnats utgör således hinder för slutsatsen att utjämningsåtgärderna kan kringgås genom sammansättningsverksamhet.

95 Vidare anser sökandebolaget att den omständigheten att uttrycket bland annat används i artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen inte innebär att denna bestämmelse kan omfatta det kringgående som sammansättningsverksamheten påstås ha lett till. Denna förordning och antidumpningsgrundförordningen antogs på förslag av kommissionen samma dag. Dessutom utsåg Europaparlamentet samma föredragande för båda förslagen och på rådsnivå ansvarade samma ordförandeskap för båda texterna. Enligt sökandebolaget härrör skillnaden mellan bestämmelserna om kringgående av antidumpningsåtgärder och bestämmelserna om kringgående av antisubventionsåtgärder under alla omständigheter från en enda förordning, som ändrade de tidigare antidumpnings- och antisubventionsgrundförordningarna, nämligen rådets förordning (EG) nr 461/2004 av den 8 mars 2004 om ändring av förordning (EG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen och av förordning (EG) nr 2026/97 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 77, 2004, s. 12). Det måste således tas hänsyn till denna skillnad.

96 För det andra har sökandebolaget gjort gällande att en utvidgning av tillämpningsområdet för utjämningstullar på grund av sammansättningsverksamhet som ger ursprungsstatus skulle innebära att sådana tullar tillämpades på subventioner som varken beviljats av ursprungslandet eller av exportlandet. Enligt sökandebolaget inför den angripna genomförandeförordningen exempelvis utjämningstullar på produkter som subventionerats av Kina snarare än av deras ursprungs- och exportland, det vill säga Marocko.

97 Det rättsliga kravet på att subventioner ska beviljas av ursprungs- eller exportlandet för att de ska kompenseras motiverar i sig de olika formuleringarna i artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen. Mindre ändringar, omlastningar eller omorganisering av försäljningskanalerna i det land som omfattas av åtgärder (det vill säga sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning som innebär kringgående och som omfattas av både antidumpningsgrundförordningen och antisubventionsgrundförordningen) skulle inte leda till någon ändring i produkternas ursprungsland eller exportland, till skillnad från sammansättningsverksamhet (det vill säga sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning som innebär kringgående och som endast omfattas av antidumpningsgrundförordningen).

98 De olika formuleringar som används i artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen motiveras således även av de olika syftena med dessa två instrument, vilket innebär att bestämmelsen om sammansättningsverksamhet i artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen inte kan tillämpas analogt på artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen.

99 Enbart den omständigheten att syftet med bestämmelsen om förbud mot kringgående är att säkerställa åtgärdernas effektivitet ger emellertid inte kommissionen eller tribunalen rätt att uppträda som unionslagstiftare och ändra texten i antisubventionsgrundförordningen genom att inkludera sammansättningsverksamhet. Det finns ett skäl till att denna verksamhet inte omfattas av artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen, nämligen att det, till skillnad från i artikel 13 i antidumpningsgrundförordningen, är omöjligt att på ett korrekt sätt använda kriterierna för delar och förädlingsvärde. De subventioner som delarna omfattas av i ursprungslandet kan avsevärt minska deras värde och göra kriteriet på 60 procent av delarnas totala värde verkningslöst.

100 Eftersom lydelsen av artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen utesluter sammansättningsverksamhet och ett analogt införande skulle strida mot det sammanhang som antisubventionsgrundförordningen ingår i och dess syfte, kan kriteriet sammansättningsverksamhet i artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen följaktligen inte tillämpas analogt för att fastställa ett kringgående av utjämningstullar. Det finns inte heller något som motiverar en analog tillämpning av de kriterier som rör delarnas totala värde (60 procent) och förädlingsvärdet (25 procent)

101 För det tredje är sökandebolaget förvånat över att kommissionen (som ligger bakom de två förslagen till grundförordningar och som har avfattat artikel 13 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen) inte har lagt fram en enda handling om dessa rättsakters tillkomsthistoria och skälen till att sammansättningsverksamhet inte nämns i artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen. Sökandebolaget har därför begärt att tribunalen ska inhämta sådana handlingar genom att vidta en åtgärd för processledning.

102 Kommissionen, liksom det företag som intervenerat till stöd för kommissionen, har bestritt sökandebolagets argument.

103 Genom denna delgrund har sökandebolaget i huvudsak ifrågasatt kommissionens överväganden i skäl 33 i den angripna genomförandeförordningen (se punkt 52 ovan). Sökandebolaget har i synnerhet kritiserat kommissionen för att ha tillämpat begreppet sammansättningsverksamhet i artikel 13.1 fjärde stycket i antidumpningsgrundförordningen för att bedöma huruvida det har skett ett kringgående, i den mening som avses i artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen, trots att sammansättningsverksamhet inte uttryckligen ingår bland det bruk, de processer eller den bearbetning som enligt denna bestämmelse utgör ett kringgående av antisubventionsåtgärder.

104 Artikel 13.1 fjärde stycket i antidumpningsgrundförordningen har följande lydelse:

105 Artikel 23.3 andra stycket har däremot följande lydelse:

106 Som framgår av lydelsen av artikel 13.1 fjärde stycket i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen, och såsom kommissionen medgav i skäl 33 i den angripna genomförandeförordningen, förtecknas inte sammansättningsverksamhet specifikt som sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning som utgör kringgående i artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen.

107 Den omständigheten att artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen inte innehåller någon hänvisning till sammansättningsverksamhet innebär emellertid inte, såsom sökandebolaget har gjort gällande, att unionslagstiftaren hade för avsikt att undanta sammansättningsverksamhet från denna artikels tillämpningsområde.

108 Eftersom uttrycket bland annat uttryckligen används i artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen, anser tribunalen – precis som kommissionen i skäl 33 i den angripna genomförandeförordningen – att denna artikel innehåller en icke uttömmande förteckning över möjliga kringgåenden. Artikel 23.3 andra stycket kan därför även omfatta andra former av kringgående, även sådana som inte uttryckligen förtecknats i den aktuella artikeln, exempelvis sammansättningssättningsverksamhet.

109 Denna tolkning stöds av rättspraxis, enligt vilken artikel 13.1 fjärde stycket i antidumpningsgrundförordningen innehåller en icke uttömmande förteckning över det bruk, de processer eller den bearbetning som det hänvisas till i nämnda artikels första stycke och enligt vilket de olika formerna av kringgående som anges endast utgör exempel, vilket illustreras av uttrycket bland annat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 april 2018, Asia Leader International (Kambodja)/kommissionen, T‑462/15, EU:T:2018:196, punkt 56).

110 En sådan tolkning, som är förenlig med syftet med artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen, nämligen att säkerställa att gällande antisubventionsåtgärder är effektiva (se punkt 42 ovan), påverkas inte av sökandebolagets övriga argument.

111 Vad för det första gäller sökandebolagets argument att antidumpningsgrundförordningen och antisubventionsgrundförordningen antogs och offentliggjordes samma dag, vilket innebär att avsaknaden av en hänvisning till sammansättningsverksamhet i artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen inte kan förstås som ett rent utelämnande, påpekar tribunalen att skillnaden mellan ordalydelsen i artikel 13 i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen, i motsats till vad sökandebolaget har hävdat, härrör från de antidumpnings- och antisubventionsbestämmelser som föregick de nuvarande förordningarna, nämligen, rådets förordning (EG) 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1), och rådets förordning (EG) 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 288, 1997, s. 1).

112 Den omständigheten att artikel 13.1 fjärde stycket i antidumpningsgrundförordningen och artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen har skapats och avfattas vid olika tidpunkter och i olika sammanhang kan därför förklara skillnaden i ordalydelse.

113 Under alla omständigheter kan, såsom påpekats i punkt 108 ovan, uttrycket bland annat i artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen tolkas så, att sammansättningsverksamhet kan omfattas av tillämpningsområdet för denna artikel och att artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen kan tillämpas om det visas att antisubventionsåtgärder har kringgåtts genom sådan verksamhet, vilket för övrigt bekräftas i skäl 18 i antisubventionsgrundförordningen (se punkt 39 ovan).

114 Vad vidare gäller sökandebolagets argument att utelämnandet av sammansättningsverksamhet från tillämpningsområdet för artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen motiveras av att en motsatt lösning i huvudsak skulle innebära att utjämningstullar tillämpades på subventioner som varken beviljats av ursprungslandet eller av exportlandet, understryker tribunalen att kommissionen i förevarande fall, i motsats till vad sökandebolaget har gjort gällande, inte avsåg att kompensera för subventioner som beviljats av Marocko, utan att kommissionen, efter att ha fastställt att glasfiberrovingen var föremål för en mängd subventioner i Kina och sattes samman eller färdigställdes i Marocko av sökandebolaget för att producera egna GFM, utvidgade de utjämningsåtgärder som redan hade tillämpats på GFM från Kina till att även omfatta GFM från Marocko.

115 Vad slutligen gäller sökandebolagets argument att utelämnandet av sammansättningsverksamhet i artikel 23.3 andra stycket i antisubventionsgrundförordningen motiveras av att det annars hade varit omöjligt att på ett korrekt sätt använda kriterierna om delar och förädlingsvärde, räcker det att, i likhet med kommissionen, konstatera att sökandebolaget varken i sina inlagor eller vid förhandlingen har förklarat varför de subventioner som delarna omfattas av i ursprungslandet avsevärt skulle ha kunnat minska deras värde och göra kriteriet på 60 procent av delarnas totala värde verkningslöst.

116 Tribunalen konstaterar följaktligen att kommissionen varken gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller åsidosatte artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen när den inkluderade sammansättningsverksamhet i tillämpningsområdet för denna bestämmelse och hänvisade till villkoren i artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen för att bedöma huruvida det i förevarande fall förelåg ett kringgående av de gällande antisubventionsåtgärderna.

117 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser denna delgrund, och sökandebolagets begäran om åtgärder för processledning behöver därför inte prövas (se punkt 101 ovan).

118 Sökandebolaget, liksom företag som har intervenerat till stöd för sökandebolaget, har bestritt kommissionens slutsats i skälen 76, 77 och 79 i den angripna genomförandeförordningen, enligt vilken sökandebolagets GFM tillverkas i Marocko av glasfiberroving (som sökandebolaget helt och hållet köper från sitt moderbolag i Kina) genom en sömnads- och stickningsprocess, det vill säga ett färdigställande som omfattas av begreppet sammansättningsverksamhet i den mening som avses i artikel 13 i antidumpningsgrundförordningen.

119 Sökandebolaget har inledningsvis förklarat vilken typ av tillverkningsprocess det rör sig om och vilken annan verksamhet som bedrivs i Marocko. Sökandebolaget har särskilt förklarat att bolaget tillverkar GFM i Marocko av ofärgad glasfiberroving med hjälp av en sömnads- och stickningsprocess, att glasfiberroving och GFM är två olika produkter som har olika sammansättning, egenskaper och slutliga användningsområden och motsvarar två helt olika industrier, att processen för att tillverka GFM omfattar flera etapper som måste vara noggrant utformade och kalibrerade för att uppnå de önskade egenskaperna beroende på deras särskilda användningsområden, att tillverkningen av GFM är föremål för kontroller beträffande utformning, certifiering av produkter, fabrik och utrustning samt att det görs stickprov för att kontrollera att de strikta kundkraven uppfylls, eftersom GFM i praktiken tillverkas utifrån varje kunds krav, tillverkningen av GFM kräver specialutrustning och specialexpertis samt särskild utbildning som går utöver vad som krävs vid en enkel hopsättning och som är nödvändig med hänsyn till de specifika användningsområdena för GFM samt att förteckningen över allvarliga fel som gör att GFM inte kan användas av kunderna vittnar om tillverkningsprocessens komplexitet.

120 Enligt sökandebolaget begick kommissionen således ett fel när den, i skäl 79 i den angripna genomförandeförordningen, karaktäriserade processen för tillverkning av GFM i Marocko och den därmed sammanhängande verksamheten som ett färdigställande som omfattas av begreppet sammansättningsverksamhet enligt i artikel 13 i antidumpningsgrundförordningen. Sökandebolaget anser att även om de två begreppen inte får förväxlas, utgör nämnda tillverkningsprocess varken en sammansättningsverksamhet eller ett färdigställande.

121 Sökandebolaget har i detta avseende för det första gjort gällande att kommissionen begick ett fel när den likställde begreppet sammansättningsverksamhet med begreppet färdigställande. Enligt sökandebolaget syftar dessa begrepp på olika processer, eftersom de i antidumpningsgrundförordningen separeras genom konjunktionen eller, som anger ett alternativ. Det går således inte att dra slutsatsen att definitionen i artikel 13.2 i nämnda förordning utan åtskillnad är tillämplig på både sammansättningsverksamhet och färdigställande.

122 Sökandebolaget har för det andra gjort gällande att eftersom begreppet sammansättning ska förstås som en process som innebär att delar av en maskin eller en struktur sätts samman, går processen för att tillverka GFM i Marocko och den därmed sammanhängande verksamheten långt utöver en enkel hopsättning av delar och kan således inte kvalificeras som sammansättningsverksamhet.

123 För det tredje anser sökandebolaget att även om det antas att artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen är tillämplig på färdigställandeprocesser, gjorde kommissionen en felaktig bedömning när den i den angripna genomförandeförordningen fann att sökandebolagets verksamhet utgjorde ett färdigställande, det vill säga processer i syfte att färdigställa något. Sökandebolaget har understrukit att bolaget inte enbart sysslar med att slutföra bearbetningen av glasfiberroving till GFM. Sökandebolaget har tvärtom hävdat att bolaget använder sig av glasfiberroving för att skapa en helt ny produkt med andra fysiska och tekniska egenskaper och ett annat användningsområde, och att produkterna omfattas av olika tullklasser. Den process som används för att tillverka GFM i Marocko kan framför allt jämföras med den liknande, men enklare, processen för att tillverka bomullsvävnader av bomullsgarn. Glasfiberrovingen sys och vävs på samma sätt som när bomullsgarn används vid tillverkning av bomullsvävnader. På samma sätt som dessa vävnader inte enbart är bomullsgarn som har färdigställts, är GFM inte enbart glasfiberroving som har färdigställts, utan resultatet av en komplex tillverkningsprocess som kräver specialutrustning och specialexpertis. Att glasfiberroving och ”GFM i grunden skiljer sig åt erkänns dessutom både av unionsindustrin, i det klagomål om antidumpning som ingavs år 2019 avseende import av GFM från Kina och Egypten, och av kommissionen själv, genom införandet av handelspolitiska skyddsåtgärder mot glasfiberroving och GFM.

124 Kommissionen, liksom det företag som intervenerat till stöd för kommissionen, har bestritt sökandebolagets argument.

125 I förevarande fall påpekade kommissionen, i skäl 76 i den angripna genomförandeförordningen, att [d]en viktigaste råvaran för tillverkning av GFM [var] glasfiberroving. PGTEX Morocco SARL köpte 100 % av den glasfiberroving som företaget använde från sitt närstående moderbolag i Kina. och att [g]lasfiberrovingen omvandlades till GFM i Marocko genom en sömnads- och stickningsprocess, vilken utgör en färdigställandeprocess och att [e]nligt de uppgifter som tillhandahållits av [sökandebolaget] utgör glasfiberroving nästan 100 % av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta [eller] färdigställda produkten i den mening som avses i artikel 13.2 b i [antidumpningsgrundförordningen].

126 I skäl 77 i den angripna genomförandeförordningen drog kommissionen följaktligen slutsatsen att den process som äger rum i Marocko är en färdigställandeprocess (sammansättningsverksamhet) och att det kriterium på 60 % som anges i artikel 13.2 b i [antidumpningsgrundförordningen] och som tillämpas analogt med hänsyn till ordalydelsen i artikel 23.3 i [antisubventionsgrundförordningen], vilket förklaras i skäl 33 [i den angripna genomförandeförordningen], var uppfyllt.

127 I skäl 79 i den angripna genomförandeförordningen preciserade kommissionen dessutom att [d]et förfarande som beskrivs i skäl 76 kan karakteriseras som ett färdigställande som omfattas av begreppet sammansättningsverksamhet enligt artikel 13 i [antidumpningsgrundförordningen].

128 Tribunalen erinrar vidare om att enligt artikel 13.1 fjärde stycket i antidumpningsgrundförordningen, hör [till det bruk, de processer eller den bearbetning som avses i tredje stycket [och som kan utgöra ett kringgående] … bland annat[,] under de omständigheter som anges i punkt 2, hopsättning av delar genom en hopsättningsverksamhet i unionen eller i ett tredjeland.

129 Enligt artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen ska [e]n hopsättningsverksamhet i unionen eller i ett tredjeland … anses utgöra kringgående av de gällande åtgärderna om … delarna utgör 60 % eller mer av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten; dock ska kringgående inte i något fall anses ske när ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten eller färdigställandet överstiger 25 % av tillverkningskostnaden.

130 I förevarande fall ska det prövas huruvida begreppet sammansättningsverksamhet ska ges en vid tolkning som kan omfatta färdigställandeprocesser, vilket kommissionen liksom det företag som har intervenerat till stöd för kommissionen, förespråkar, eller en restriktiv tolkning enligt vilken sistnämnda processer inte omfattas av begreppet sammansättningsverksamhet, vilket sökandebolaget har föreslagit.

131 Tribunalen påpekar att antidumpningsgrundförordningen varken innehåller någon definition av begreppet sammansättningsverksamhet eller av begreppet färdigställande. Det preciseras inte heller huruvida färdigställandeprocesserna ingår i begreppet sammansättningsverksamhet.

132 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse emellertid inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter i vilka bestämmelsen ingår (se dom av den 12 september 2019, kommissionen/Kolachi Raj Industrial, C‑709/17 P, EU:C:2019:717, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

133 Tribunalen påpekar i detta sammanhang att till skillnad från sammansättningsverksamhet hör färdigställande inte till det bruk, de processer eller den bearbetning som avses i artikel 13.1 fjärde stycket i antidumpningsgrundförordningen, vilka kan utgöra kringgående i den mening som avses i artikel 13.1 tredje stycket i samma förordning.

134 Begreppet färdigställande, som – vilket bekräftades vid förhandlingen – är ett självständigt begrepp i unionens bestämmelser om kringgående av åtgärder, förekommer emellertid i artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen, enligt vilken det inte ska anses föreligga något kringgående när ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten eller färdigställandet överstiger 25 % av tillverkningskostnaden. Tribunalen understryker dessutom att det inte finns någon annan bestämmelse i denna förordning i vilken det hänvisas till färdigställande.

135 Hänvisningen till färdigställande i artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen, det vill säga i den del av denna bestämmelse där det preciseras på vilka villkor en sammansättningsverksamhet ska anses kringgå de gällande åtgärderna, talar emellertid för kommissionens uppfattning att färdigställandet omfattas av tillämpningsområdet för artikel 13.2 i nämnda förordning. Färdigställandet kan nämligen tolkas som en typ av sammansättningsverksamhet.

136 För det första är denna tolkning förenlig med det mål som ligger till grund för unionslagstiftningen om kringgående, det vill säga att säkerställa effektiviteten av de antisubventionsåtgärder som antas av unionen och förhindra att de kringgås (se punkt 42). För det andra stöds denna bedömning av den omständigheten att lagstiftaren, såsom framgår av domstolens praxis, har avsett att ge unionsinstitutionerna ett brett tolkningsutrymme när det gäller definitionen av kringgående (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co., C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 48).

137 Denna tolkning påverkas inte heller av sökandebolagets påstående att eftersom begreppen sammansättning och färdigställande är två olika begrepp, vilka båda nämns i antidumpningsgrundförordningen och åtskiljs genom konjunktionen eller, kan begreppet färdigställande inte likställas med begreppet sammansättningsverksamhet. Även om dessa två begrepp visserligen är olika, vilket bekräftas av användningen av konjunktionen eller (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 maj 2013, Trelleborg Industrie och Trelleborg/kommissionen, T‑147/09 och T‑148/09, EU:T:2013:259, punkt 83), hindrar inte detta att begreppet färdigställande kan anses ingå i begreppet sammansättning och att färdigställandet därför kan anses utgöra den del av sammansättningsverksamheten i den mening som avses i artikel 13.2 i nämnda förordning. Enligt rättspraxis finns det för övrigt en mängd olika processer som omfattas av begreppet sammansättning (dom av den 13 december 1989, Brother International, C‑26/88, EU:C:1989:637, punkt 20).

138 Tribunalen konstaterar följaktligen att artikel 13 i antidumpningsgrundförordningen är tillämplig på såväl sammansättningsverksamhet som färdigställande, där färdigställandet kan ses som en typ av sammansättningsverksamhet.

139 Efter detta klargörande ska det prövas huruvida den sömnads- och stickningsprocess som sökandebolaget i förvarande fall utför i Marocko, såsom anges i skälen 76, 77 och 79 i den angripna genomförandeförordningen, kan kvalificeras som färdigställande som omfattas av begreppet sammansättningsverksamhet enligt artikel 13 i … [antidumpningsgrundförordning] (se punkterna 125–127 ovan).

140 Sökandebolaget har bestritt denna kvalificering. Som påpekades i punkt 122 ovan har sökandebolaget gjort gällande att processen för tillverkning av GFM i Marocko och den därtill knutna verksamheten går långt utöver en enkel hopsättning av delar (sammansättning) och ett färdigställande. Sökandebolaget har särskilt understrukit att det inte enbart sysslar med att slutföra bearbetningen av glasfiberroving till GFM, utan att det använder sig av glasfiberroving för att skapa en helt ny produkt med andra fysiska och tekniska egenskaper och ett annat användningsområde, och att produkterna omfattas av olika tullklasser. Förteckningen över allvarliga fel som gör GFM oanvändbart vittnar slutligen om att tillverkningsprocessen är komplicerad, och skräddarsys utifrån varje kunds krav.

141 Tribunalen påpekar till att börja med att antidumpningsgrundförordningen inte innehåller något allmänt kriterium avseende processens avsaknad av inneboende komplexitet för att en sammansättningsverksamhet ska kunna anses utgöra ett kringgående i den mening som avses i artikel 13.1 tredje stycket i denna förordning. De omständigheter under vilka en sammansättningsverksamhet i unionen eller i ett tredjeland anses kringgå de gällande åtgärder som beskrivs i punkt 2 i samma artikel, där det hänvisas till andelen använda delar från det land som omfattas av åtgärderna och till ökningen av de införda delarnas värde genom den aktuella sammansättningsverksamheten.

142 Även om de omständigheter som åberopats av sökandebolaget fastställs, nämligen att GFM är nya produkter med andra fysiska och tekniska egenskaper, andra användningsområden och omfattas av andra tullklasser samt är resultatet av en komplex tillverkningsprocess som består av flera etapper och kräver specialutrustning, specialistexpertis och särskild utbildning, påverkar dessa omständigheter, såsom kommissionen med rätta har understrukit, inte kvalificeringen av processen för att tillverka GFM i Marocko som en sammansättningsverksamhet eller ett färdigställande. Detsamma gäller den omständigheten att GFM används på olika sätt inom olika industrisektorer, att det finns en mycket lång förteckning över eventuella fel som skulle kunna göra produkterna oanvändbara för kunderna och att produkterna skräddarsys utifrån varje kunds krav, vilka dessutom genomför en grundlig kontroll av produkternas utformning och certifiering.

143 Kommissionen gjorde sig därför varken skyldig till en uppenbart oriktig bedömning eller åsidosatte artikel 13.1 och 13.2 i antidumpningsgrundförordningen när den grundade sin analys av sökandebolagets verksamhet i Marocko på begreppet färdigställande snarare än på begreppet sammansättning, och när den fann att sökandebolagets verksamhet i Marocko utgjorde ett färdigställande. Slutligen går det inte att på grundval av de omständigheter som sökandebolaget har anfört konstatera att principen om god förvaltningssed har åsidosatts.

144 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser denna delgrund.

145 Till stöd för denna del av den fjärde grunden har sökandebolaget i huvudsak anfört tre invändningar.

146 Genom den första invändningen har sökandebolaget gjort gällande att den angripna genomförandeförordningen grundar sig på uppenbart oriktiga bedömningar och strider mot artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen, eftersom det vid bedömningen av tröskelvärdet för ökningen av de införda delarnas värde i den mening som avses i denna bestämmelse görs en justering av de fasta kostnaderna, bland annat deprecieringskostnaderna och hyreskostnaderna, utifrån graden av kapacitetsutnyttjande.

147 Sökandebolaget har för det första gjort gällande att justeringen av de fasta kostnaderna för att spegla kapacitetsutnyttjandet inte är tillåten i lag och felaktig i sak.

148 Sökandebolaget har anfört att det inte finns någon rättslig bestämmelse som gör det möjligt för kommissionen att justera de fasta kostnaderna utifrån kapacitetsutnyttjandegraden. Sökandebolaget anser närmare bestämt att justeringen av de fasta kostnaderna utifrån kapacitetsutnyttjandegraden är inkonsekvent, eftersom de fasta kostnaderna per definition inte är beroende av de producerade kvantiteterna eller kapacitetsutnyttjandet. Kommissionens justering strider således mot den vedertagna definition av fasta kostnader som används inom redovisning och snedvrider beräkningen av förädlingsvärdet.

149 I repliken har sökandebolaget även bestritt den tolkning av begreppet förädlingsvärde som kommissionen har föreslagit med beaktande av sammanhanget och syftet med artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen. Sökandebolaget har inledningsvis gjort gällande att detta begrepp ingår i samma sammanhang som begreppet tillverkningskostnad, som förekommer i samma mening i nämnda bestämmelse. Eftersom det sistnämnda begreppet definieras i artikel 2 i antidumpningsgrundförordningen skulle en hänvisning till kostnader i samband med artikel 13.2 b i samma förordning innebära att begreppen förädlingsvärde och upplupna kostnader var identiska och att justeringen av de upplupna kostnaderna i förhållande till förädlingsvärdet endast kunde göras på grundval av artikel 2.5 i nämnda förordning. Enligt sökandebolaget föreskrivs emellertid inte någon justering i denna artikel när kostnaderna beräknas på grundval av räkenskapshandlingar som upprättats i enlighet med allmänt vedertagna redovisningsprinciper och som på ett rimligt sätt speglar de kostnader som är förbundna med tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten, även om dessa kostnader förefaller vara låga eller höga med beaktande av det faktiska kapacitetsutnyttjandet. Samma förbud gäller för förädlingsvärde som ingår i ett sammanhang med kostnader.

150 Sökandebolaget har vidare gjort gällande att det inte fanns någon faktisk anledning att justera de fasta kostnaderna. Sökandebolaget anser att om denna metod används kan deprecierings- och hyreskostnaderna endast beaktas i sin helhet om den fulla kapaciteten utnyttjas, vilket aldrig skulle hända i praktiken, och deprecieringskostnaden justeras, eftersom deprecieringskostnaden för de GFM-maskiner som inte användes under hela år 2020 inte kan beaktas. Sökandebolaget har tillagt att kommissionens motivering i skäl 84 i den angripna genomförandeförordningen för att justera de fasta kostnaderna inte stöds av sakförhållandena, eftersom sökandebolaget inte har förklarat att dess maskiner hade varit i bruk i 300 dagar. Enligt sökandebolaget avskrevs kostnaderna för GFM-maskinerna endast från och med den tidpunkt då de installerades och enbart under den tid som de användes. Sökandebolaget har gjort gällande att den deprecieringskostnad som den meddelade kommissionen således speglar den faktiska period under vilken GFM-maskinerna användes och skrevs av.

151 Sökandebolaget har för det andra gjort gällande att det inte fanns någon anledning att undanta hyreskostnaderna för anläggningen – fas 2 från de hyreskostnader som beaktades vid beräkningen av mervärdet, eftersom denna anläggning innehöll [konfidentiellt], som är den enda produkt som sökandebolaget tillverkar. Kommissionen anser därför att eftersom anläggningen – fas 1 och anläggningen – fas 2 användes för den berörda produkten, fanns det ingen anledning att utesluta hyreskostnaderna för anläggningen – fas 2. Enligt sökandebolaget bidrar samtliga hyreskostnader till ökningen av slutproduktens värde.

152 Sökandebolaget har för det tredje gjort gällande att kommissionens skäl för att avvisa de tre olika metoder för beräkning av förädlingsvärdet som sökandebolaget hade föreslagit var felaktiga. I synnerhet grundar sig avvisandet av den första metoden, av de skäl som anges i skäl 86 i den angripna genomförandeförordningen, på en uppenbart oriktig bedömning. Sökandebolaget har angett att bolaget har förklarat varför mars inte ursprungligen hade angetts som den första produktionsmånaden. Kommissionen förfogade således inte över tillräckliga uppgifter för att ifrågasätta de uppgifter som lagts fram. Vad gäller den andra och den tredje metoden har sökandebolaget gjort gällande att den andel av kapaciteten av [konfidentiellt] som kommissionen utnyttjade fastställdes på grundval av sökandebolagets totala kapacitet, med beaktande av samtliga GFM-maskiner, och i synnerhet de maskiner som inte var i drift under hela år 2020. Enligt sökandebolaget är denna procentsats således i själva verket mindre representativ för kapacitetsutnyttjandegranden för hela år 2020. Sökandebolaget har således hävdat att kommissionen inte kunde bortse från de lösningar som sökandebolaget hade föreslagit med motiveringen att dessa inte var representativa för kapacitetsutnyttjandegraden för hela år 2020 utan att ogiltigförklara sin egen metod.

153 Genom den andra invändningen har sökandebolaget gjort gällande att justeringen av de fasta kostnaderna för att spegla kapacitetsutnyttjandet, genom att använda [konfidentiellt] deprecierings- och hyreskostnaderna för anläggningen – fas 1, är diskriminerande. Sökandebolaget har i huvudsak kritiserat kommissionen för att ha behandlat sökandebolaget och unionsindustrin olika genom att inte justera produktionskostnaden för unionsindustrin vid beräkningen av riktpriset i den ursprungliga undersökningen, trots att nämnda industri hade påtalat ett lågt kapacitetsutnyttjande under undersökningsperioden.

154 Genom den tredje invändningen har sökandebolaget gjort gällande att den angripna genomförandeförordningen innebär ett åsidosättande av sökandebolagets rätt till god förvaltning, eftersom kommissionen i nämnda förordning inte omsorgsfullt och opartiskt prövade samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet och justerade kostnaderna utan att beakta sökandebolagets förklaringar avseende maskinanvändningen och hyreskostnaderna.

155 Kommissionen, liksom det företag som intervenerat till stöd för kommissionen, har bestritt sökandebolagets argument.

156 Förevarande delgrund avser i huvudsak fastställandet av ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten eller färdigställandet i den mening som avses i artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen.

157 Enligt artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen ska kringgående inte i något fall anses ske när ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten eller färdigställandet överstiger 25 % av tillverkningskostnaden.

158 Innan tribunalen påbörjar prövningen av de tre invändningar som sökandebolaget har anfört till stöd för denna delgrund finns det anledning att erinra om de relevanta skälen i den angripna genomförandeförordningen.

159 I skäl 80 i den angripna genomförandeförordningen hävdade kommissionen, enligt sökandebolaget, att förädlingsvärdet skulle överstiga tröskelvärdet på 25 % Kommissionen preciserade att [d]e två huvudsakliga kostnadsposterna [för sökandebolaget] vid beräkningen av förädlingsvärdet var [deprecieringskostnaden] och hyreskostnaden, som ingick i de finansiella uppgifter för referensperioden som [sökandebolaget] tillhandahöll i sin ansökan om befrielse.

160 Vad gäller deprecieringskostnaden har sökandebolaget, såsom framgår av skäl 81 i den angripna genomförandeförordningen, hävdat att det fanns färre än tio GFM-maskiner installerade i företagets lokaler och att var och en av dessa maskiner hade körts under 300 av de 360 dagarna under 2020. Således beräknades [d]eprecieringsbeloppet för referensperioden … på grundval av följande tre faktorer: [a]nskaffningsvärdet[,] 9,5 % depreciering under den uppskattade nyttjandeperioden [och] [de ovan] nämnda 300 arbetsdagarna av totalt 360 dagar.

161 Av skäl 82 i den angripna genomförandeförordningen framgår att kommissionen inte höll med om sökandebolagets sätt att beräkna deprecieringskostnaden vid beräkningen av förädlingsvärdet i den mening som avses i artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen.

162 I skäl 82 i den angripna genomförandeförordningen anges följande:

163 Av skälen 85 och 86 i den angripna genomförandeförordningen framgår att kommissionen även avvisade de tre alternativa metoder som sökandebolaget hade föreslagit, nämligen

164 I skäl 86 i den angripna genomförandeförordningen anges i synnerhet följande:

165 I skäl 86 i den angripna genomförandeförordningen drog kommissionen därför slutsatsen att kapacitetsutnyttjandet under hela 2020 var den lämpligaste indikatorn för att minska den fullt bokförda deprecieringen på ett rimligt sätt inom ramen för beräkningen av förädlingsvärdet.

166 Vad gäller hyreskostnaden konstaterade kommissionen följande i skäl 91 i den angripna genomförandeförordningen:

167 Vid kommissionen hävdade PGTEX-gruppen att kommissionen hade gjort sig skyldig till uppenbart oriktiga bedömningar och att den hade handlat i strid med artikel 13.2 i antidumpningsgrundförordningen, eftersom den inte hade beaktat den totala hyreskostnaden (skäl 92 i den angripna genomförandeförordningen).

168 Av skäl 93 i den angripna genomförandeförordningen framgår emellertid att [k]ommissionen avvisade detta påstående på grundval av [de] uttalanden som PGTEX Group hade gjort under undersökningens gång. I detta skäl anges nämligen följande:

169 I skäl 94 i den angripna genomförandeförordningen drog kommissionen därför slutsatsen att [d]e rapporterade deprecierings- och hyreskostnaderna justerades och hänsyn togs till de problem som redovisas i det föregående, varefter det konstaterades att det genomsnittliga förädlingsvärde som fastställdes på detta sätt under referensperioden låg under det tröskelvärde på 25 % som fastställs i artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen och att [v]issa andra kostnadsposter [också] befanns … vara överskattade, men [att de inte hade justerats] eftersom sådana justeringar endast skulle ha lett till en ännu lägre procentandel för förädlingsvärdet.

170 Genom denna invändning ställs i huvudsak den prejudiciella frågan om hur förädlingsvärdet, i den mening som avses i artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen, ska fastställas och om kommissionen, vid fastställandet av detta värde, ska beakta de kostnader som bokförts av det företag som utför sammansättningsverksamheten eller färdigställandet, eller om kommissionen kan justera dessa kostnader med beaktande av företagets faktiska produktionskapacitet.

171 Tribunalen erinrar i detta avseende om att antidumpningsgrundförordningen inte innehåller någon definition av begreppet förädlingsvärde.

172 Även om parterna i förevarande fall är överens om att i enlighet med artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen definiera förädlingsvärdet som det värde som tillförs produkten till följd av sammansättningsverksamheten eller färdigställandet, är de oense om huruvida detta begrepp sammanfaller med eller skiljer sig från definitionen av upplupna kostnader eller bokförda kostnader. Även om sökandebolaget anser att begreppet förädlingsvärde är identiskt med begreppet upplupna kostnader och att justeringen av de kostnader som uppkommit för förädlingsvärdet endast kan göras på grundval av de skäl som anges i artikel 2.5 i nämnda förordning, i vilken graden av produktionskapacitetsutnyttjande emellertid inte anges som ett justeringskriterium, har kommissionen däremot hävdat att begreppet förädlingsvärde skiljer sig från begreppet upplupna kostnader och att såväl syftet med som lydelsen av artikel 13.2 b i denna förordning kräver att de bokförda fasta kostnaderna justeras för att beräkna ökningen av de införda delarnas värde, bland annat om kapacitetsutnyttjandet är särskilt lågt.

173 Enligt den rättspraxis som det hänvisades till i punkt 132 ovan ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår (se dom av den 12 september 2019, kommission/Kolachi Raj Industrial, C‑709/17 P, EU:C:2019:717, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

174 I förevarande fall framgår det av artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen att kommissionen ska fastställa huruvida ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamheten eller färdigställandet överstiger 25 % av tillverkningskostnaden.

175 Den omständigheten att ordet kostnad förekommer i samma mening i artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen som förädlingsvärde räcker emellertid inte för att dra slutsatsen att, såsom sökandebolaget har påstått, begreppet förädlingsvärde är identiskt med begreppet upplupna kostnader, och att de tillverkningskostnader som ska beaktas vid beräkningen av förädlingsvärdet i den mening som avses i nämnda bestämmelse endast kan justeras av de skäl som anges i artikel 2.5 i samma förordning, och endast på de villkor som föreskrivs däri.

176 Den tolkning som sökandebolaget har föreslagit tar nämligen inte hänsyn till den omständigheten att även om unionen genom artikel 2.5 i antidumpningsgrundförordningen avsåg att fullgöra de särskilda skyldigheter som följer av artikel 2.2.1.1 i avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet från 1994 (GATT) (EGT L 336, 1994, s. 103) (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 2013, Acron/rådet, T‑118/10, ej publicerad, EU:T:2013:67, punkt 66), har unionslagstiftningen om kringgående i artikel 13 i denna förordning emellertid inte stöd i nämnda avtal, varför den ska betraktas som ett särskilt regelverk inom unionsrätten.

177 En tolkning av artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen mot bakgrund av andra bestämmelser i samma förordning, såsom artikel 2.5, som införlivar de särskilda skyldigheter som följer av avtalet om tillämpning av artikel VI i GATT med unionsrätten, kan således inte motiveras enbart av den omständigheten att uttrycket tillverkningskostnader förekommer i samma mening som uttrycket förädlingsvärde.

178 Vidare är den tolkning som sökandebolaget har föreslagit inte förenlig med det syfte som ligger till grund för bestämmelserna om kringgående i artikel 23 i antisubventionsgrundförordningen, det vill säga att säkerställa effektiviteten av de utjämningsåtgärder som antagits av unionen och förhindra att de kringgås (se punkt 42 ovan). I en sådan situation som den som sökandebolaget befinner sig i, vars deprecieringskostnad har beräknats och bokförts på grundval av den maximala teoretiska driften av samtliga [konfidentiellt] GFM-maskiner under hela referensperioden, det vill säga år 2020, trots att GFM-maskinerna under denna period i själva verket endast utnyttjades till [konfidentiellt] av sin kapacitet, kommer den således bokförda deprecieringskostnaden inte helt till uttryck i en ökning av de införda delarnas värde. Att utesluta möjligheten att justera deprecieringskostnaderna för att ta hänsyn till maskinernas låga kapacitetsutnyttjande skulle följaktligen göra det möjligt för bolaget att blåsa upp de införda delarnas förädlingsvärde. En maskin som förblir outnyttjad ger nämligen upphov till deprecieringskostnader som bokförs, men ökar inte värdet på de delar som införs i samband med en sammasättningsverksamhet eller ett färdigställande.

179 Sammanhanget och syftet med artikel 13 i antidumpningsgrundförordningen innebär därför att det vid beräkningen av förädlingsvärdet endast ska tas hänsyn till de kostnader som har samband med GFM:s faktiska produktion, det vill säga endast deprecierings- och hyreskostnaderna för driften av de maskiner som verkligen användes för att tillverka de delar som faktiskt införts under referensperioden.

180 Efter detta klargörande ska det fastställas huruvida den justering av deprecierings- och hyreskostnaderna som kommissionen i förevarande fall har gjort är behäftad med en uppenbart oriktig bedömning.

181 Såsom sökandebolaget preciserade vid förhandlingen har bolaget kritiserat kommissionen för att ha justerat de deprecierings- och hyreskostnader som sökandebolaget meddelat kommissionen genom att tillämpa en kapacitetsutnyttjandegrad på [konfidentiellt] för hela år 2020.

182 Om syftet med den justering av deprecierings- och hyreskostnaderna som kommissionen gjorde var att spegla den faktiska användningen av GFM-maskinerna, uppfyller denna procentsats enligt sökandebolaget inte detta syfte, eftersom procentsatsen fastställdes på grundval av den teoretiskt maximala kapaciteten hos sökandebolagets samtliga GFM-maskiner, inklusive maskiner som inte var i drift. Sökandebolaget anser därför att kommissionen, om den ville justera kostnaderna, borde ha beaktat de alternativa metoder för beräkning av deprecieringskostnaderna som sökandebolaget hade lagt fram för kommissionen, och särskilt den första av dessa metoder, i vilken sökandebolaget i huvudsak föreslog att kostnaderna skulle justeras utifrån antalet månader under referensperioden som varje GFM-maskin faktiskt var i drift.

183 Tribunalen understryker för det första att enligt rättspraxis förfogar unionsinstitutionerna, såsom det erinrades om i punkt 54 ovan, på området för den gemensamma handelspolitiken, och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma. Därav följer att domstolsprövningen av denna bedömning är begränsad till en kontroll av att handläggningsreglerna har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk.

184 För det andra framgår det av skäl 81 i den angripna genomförandeförordningen (se punkt 160 ovan) att den deprecieringskostnad som sökandebolaget meddelade kommissionen grundade sig på den teoretiskt maximala kapaciteten hos bolagets maskiner. Det ska i detta hänseende preciseras att även om sökandebolaget i ansökan har påstått att den deprecieringskostnad som meddelats kommissionen speglar den period under vilken GFM-maskinerna faktiskt var i drift och skrevs av, har sökandebolaget inte anfört någon omständighet till stöd för detta påstående. Vissa uppgifter i handlingarna i målet motsäger för övrigt detta påstående. Detta förefaller nämligen inte särskilt trovärdigt mot bakgrund av konstaterandet i svaret på skrivelsen enligt artikel 28, enligt vilket sökandebolaget inte har registrerat det antal dagar som GFM-maskinerna var i drift. Sökandebolaget har vidare motsagt sig själv, eftersom bolaget i sin ansökan har medgett att de fasta kostnader som det faktiskt haft under år 2020 för tillverkning av GFM bokförts på grundval av allmänt erkända redovisningsprinciper och att [k]ommissionen inte alls har bestritt detta utan medgett att användningen av 300 dagar som beräkningsunderlag kan godtas enligt internationella redovisningsstandarder.

185 För det tredje kan, såsom kommissionen har gjort gällande, deprecieringskostnader som beräknats på grundval av den teoretiskt maximala användningen av samtliga [konfidentiellt] GFM-maskiner under hela referensperioden endast anses medföra en ökning av de införda delarnas värde om maskinerna faktiskt användes till sin teoretiskt maximala kapacitet under hela denna period, vilket emellertid inte var fallet i förevarande mål, av de skäl som anges i skäl 82 i den angripna genomförandeförordningen (se punkt 162 ovan), och i synnerhet på grund av att denna period motsvarade uppstartningsfasen för sökandebolagets produktionsanläggning.

186 Eftersom kommissionen ansåg att de deprecierings- och hyreskostnader som sökandebolaget hade meddelat inte på ett trovärdigt sätt speglade ökningen av de införda delarnas värde, justerade kommissionen nämnda kostnader. I detta syfte använde kommissionen sig av den kapacitetsutnyttjandegrad som sökandebolaget hade meddelat och inte bestritt (skälen 84 och 86 i den angripna genomförandeförordningen).

187 Eftersom både deprecieringskostnaden, som sökandebolaget har beräknat på grundval av den teoretiskt maximala kapaciteten, och kapacitetsutnyttjandet beräknades på grundval av samma antal GFM-maskiner, som om dessa hade varit i drift under hela referensperioden, är det, i motsats till vad sökandebolaget har påstått och såsom kommissionen med rätta har påpekat, inte i sak felaktigt att använda resultatet av den ena beräkningen för att justera resultatet av den andra beräkningen.

188 Dessutom hade de tre andra metoderna för att beräkna förädlingsvärdet som sökandebolaget föreslog för kommissionen inte på ett bättre sätt kunnat spegla ökningen av de införda delarnas värde.

189 Det räcker i detta avseende att påpeka att sökandebolaget genom den första metoden föreslog att kommissionen skulle justera deprecieringskostnaderna, som beräknats på grundval av en maximal driftstid på tolv månader, genom att ta hänsyn till det antal månader som varje maskin faktiskt hade varit i drift år 2020. För att denna metod på ett korrekt sätt ska spegla den verkliga ökningen av de införda delarnas värde, måste deprecieringskostnaderna emellertid beräknas på grundval av det antal månader som maskinerna faktiskt var i drift – och inte tolv månader, såsom sökandebolaget har gjort – vilket för övrigt innebär att man måste känna till hur många månader maskinerna faktiskt var i drift.

190 Det framgår emellertid av skäl 86 första strecksatsen i den angripna genomförandeförordningen och av handlingarna i målet att sökandebolaget inte hade registrerat tillverkningen i mars 2020 förrän i sina tillverkningsuppgifter för april 2020. De månatliga tillverkningsuppgifterna för april motsvarar således inte den faktiska tillverkningen i denna månad, eftersom en del av den tillverkning som registrerats i april i själva verket ägde rum i mars.

191 Eftersom de uppgifter om den månatliga tillverkningen som sökandebolaget lämnat inte gör det möjligt att med säkerhet veta under vilka månader GFM-maskinerna faktiskt var i drift under referensperioden, gjorde kommissionen en riktig bedömning när den inte godtog den första metod för beräkning av förädlingsvärdet som sökandebolaget hade föreslagit.

192 Vad gäller den andra metoden, som använder kostnadsuppgifterna för december 2020, och den tredje metoden, som använder kostnadsuppgifterna för perioden juli–december 2020, påpekar tribunalen att eftersom kommissionen tydligt angav att undersökningen avsåg hela kalenderåret 2020, vilket definierades som referensperioden, är användningen av en månad (nämligen december) eller en sexmånadersperiod (nämligen juli–december 2020), inte representativ för den verksamhet som bedrevs under samtliga tolv månader år 2020. Det går inte att överbrygga skillnaden mellan det sätt på vilket deprecieringskostnaderna beräknades för en eller sex månader på grundval av den teoretiskt maximala kapaciteten, och maskinernas faktiska produktivitet, det vill säga ökningen av de införda delarnas värde.

193 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att kommissionen varken gjorde en uppenbart oriktig bedömning eller åsidosatte artikel 13 i antidumpningsgrundförordningen när den justerade de av sökandebolaget beräknade deprecieringskostnaderna genom att ta hänsyn till den faktiska kapacitetsutnyttjandegraden under referensperioden och bortsåg från de tre alternativa metoder för beräkning av förädlingsvärdet som sökandebolaget hade föreslagit.

194 Denna slutsats påverkas inte av sökandebolagets argument att det inte fanns någon anledning att undanta hyreskostnaderna för anläggningen – fas 2 från de hyreskostnader som beaktades vid beräkningen av förädlingsvärdet (se punkt 151 ovan). Som framgår av skäl 93 i den angripna genomförandeförordningen (se punkt 168 ovan) fanns nämligen samtliga GFM-maskiner som var i drift år 2020 i anläggningen – fas 1 och installerades, såsom sökandebolaget medgav vid förhandlingen, GFM-maskinerna i anläggningen – fas 2 först efter år 2020.

195 Sökandebolaget har dessutom själv medgett att det av planen för anläggning- fas 2 framgår att det fanns [konfidentiellt]. Vid förhandlingen uppgav kommissionen dessutom, utan att motsägas av sökandebolaget, att sökandebolaget aldrig hade angett att GFM faktiskt hade varit [konfidentiellt] under år 2020.

196 Kommissionen kunde därför konstatera att det inte hade bedrivits någon verklig tillverkningsverksamhet i anläggningen – fas 2, och att hyreskostnaderna för denna anläggning därför inte medförde en ökning av de införda delarnas värde. Eftersom sådana kostnader inte har något samband med den faktiska produktionen av GFM, av det skäl som anges i punkt 179 ovan, kan dessa kostnader inte beaktas vid beräkningen av förädlingsvärdet.

197 Tribunalen konstaterar således att kommissionen inte gjorde någon uppenbart oriktig bedömning när den uteslöt hyreskostnaderna för anläggningen – fas 2 från de hyreskostnader som beaktades vid beräkningen av förädlingsvärdet.

198 Mot bakgrund av det ovan anförda kan denna invändning följaktligen inte godtas.

199 Sökandebolaget har i huvudsak gjort gällande att den justering av de fasta kostnaderna som kommissionen gjorde för att spegla kapacitetsutnyttjandet genom att använda [konfidentiellt] deprecierings- och hyreskostnader för anläggningen – fas 1 diskriminerade sökandebolaget jämfört med den metod som kommissionen använde i antisubventionsundersökningen för att beräkna skademarginalen för unionsindustrin (se punkt 153 ovan).

200 Tribunalen erinrar i detta avseende om att enligt fast rättspraxis innebär likhets- och icke-diskrimineringsprinciperna att lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 13 december 2007, Asda Stores, C‑372/06, EU:C:2007:787, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

201 I förevarande fall anser sökandebolaget att kommissionen gjorde skillnad på sökandebolaget och unionsindustrin, eftersom kommissionen vid beräkningen av skademarginalen, på grundval av riktpriset, i antisubventionsundersökningen inte justerade unionsindustrins tillverkningskostnad, trots konstaterandet att endast en liten del av produktionskapaciteten utnyttjades, medan kommissionen i den angripna genomförandeförordningen gjorde en sådan justering för att fastställa förädlingsvärdet.

202 Användningen av tillverkningskostnaderna för att beräkna unionsindustrins skademarginal till följd av subventionerad import och användningen av tillverkningskostnaderna för att beräkna ökningen av de införda delarnas värde genom sammansättningsverksamhet eller färdigställande, i den mening som avses i artikel 13.2 b i antidumpningsgrundförordningen, för att utröna huruvida antisubventionssåtgärder kringgås, sker emellertid i olika sammanhang och har olika syften. Detta innebär att sökandebolaget, för att styrka denna invändning, hade behövt förklara på vilket sätt kommissionen, genom att använda dessa kostnader på ett annat sätt, hade åsidosatt principerna om icke-diskriminering och likabehandling. Sökandebolaget har emellertid inte lämnat tillräckliga förklaringar i detta avseende, eftersom sökandebolaget har begränsat sig till att hävda att det inte var motiverat att behandla unionsindustrins situation på ett sätt i antisubventionsundersökningen och dess egen situation på ett annat sätt i undersökningen om kringgående, och att den kostnad som det hänvisas till i antidumpningsgrundförordningen var en kostnad som endast kunde definieras på ett enhetligt sätt.

203 Denna invändning kan följaktligen inte godtas.

204 Vad gäller denna invändning framgår det av bedömningen av de övriga invändningarna i punkterna 170–203 ovan att kommissionen, i motsats till vad sökandebolaget har påstått, omsorgsfullt och opartiskt prövade samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet och justerade kostnaderna med beaktande av sökandebolagets förklaringar avseende maskinanvändningen och hyreskostnaderna.

205 Denna invändning kan således inte godtas.

206 Eftersom ingen av de invändningar som sökandebolaget har anfört till stöd för denna delgrund kan godtas kan talan inte vinna bifall såvitt avser nämnda delgrund. Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser någon del av den fjärde grunden.

207 Sökandebolaget har i huvudsak bestritt kommissionens påståenden i skälen 102–105 i den angripna genomförandeförordningen, vilka syftar till att bedöma det fjärde villkoret för att fastställa förekomsten av kringgående (se punkt 50 ovan), nämligen att, i enlighet med artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen, den importerade likadana produkten [eller] delar av den fortsatt subventioneras.

208 Sökandebolaget har för det första gjort gällande att genomförandeförordning 2020/776, som kommissionen hänvisar till i skäl 102 i den angripna genomförandeförordningen, inte avser subventioneringen av roving och garn av glasfiber som PGTEX China levererat till sökandebolaget, utan subventionering av GFM, det vill säga en annan produkt. De konstateranden som gjorts i genomförandeförordning 2020/776 är således endast giltiga i den mån de avser GFM och inte i den mån de avser roving och garn av glasfiber. Mot bakgrund av detta kunde PGTEX China inte ha överfört någon subvention till sökandebolaget.

209 Sökandebolaget har för det andra anfört att sammansättningsverksamheten inte omfattas av antisubventionsgrundförordningen, eftersom den inte kan ge upphov till en subvention som beviljats av ursprungslandet eller av exportlandet som fortsätter att gynna den produkt som påstås vara föremål för kringgående. Detta beror på att varje subvention som kan kompenseras måste beviljas av det land i vilket sammansättningsverksamheten sker (i förevarande fall Konungariket Marocko) eller från vilket de sammansatta varorna exporteras (vilket i förevarande fall också är Konungariket Marocko). Frågan huruvida artikel 23.3 i [antisubventionsgrundförordningen] även omfattar … sammansättningsverksamhet saknar relevans, eftersom subventionerna endast kan kompenseras om de har beviljats av ursprungslandet eller av exportlandet.

210 Sökandebolaget har för det tredje gjort gällande att det inte finns någon rättslig grund för att det rättsligt kan antas föreligga en överföring av subventioner mellan närstående parter. Användningen av rapporten från överprövningsorganet vid Världshandelsorganisationen (WTO) i målet United States – Final Countervailing Duty Determination with respect to Certain Softwood Lumber from Kanada (WT/DS257/AB/R) (nedan kallad rapporten från WTO:s överprövningsorgan) är olämplig som grund för ett sådant antagande. Enligt sökandebolaget avser nämnda rapport ett specifikt fall där den fördel som följer av den subventionerade insatsvaran överförs till den bearbetade produkten. Denna situation skiljer sig helt från situationen för GFM, där inte finns några bevis för att insatsvaran (glasfiberroving) subventioneras.

211 Enligt sökandebolaget har kommissionen dessutom gjort en ofullständig genomläsning av rapporten från WTO:s överprövningsorgan, i vilken det anges att [n]är producenterna av insatsvaran och producenterna av bearbetade produkter bedriver sin verksamhet på marknadsmässiga villkor kan det inte automatiskt antas att de fördelar som följer av den subventionerade insatsvaran överförs från de direkta mottagarna till de indirekta mottagarna i senare led, utan detta måste fastställas av den myndighet som ansvarar för undersökningen. Sökandebolaget har angett att de inköp som sökandebolaget i förevarande fall gjorde från PGTEX China, och det sistnämnda bolagets inköp från CPIC, skedde på marknadsmässiga villkor, vilket sökandebolaget tydligt har visat.

212 Sökandebolaget har slutligen gjort gällande att påståendet att PGTEX China tog ut lägre priser [av sökandebolaget] än av andra kunder under undersökningsperioden inte stöds av de faktiska omständigheterna i undersökningen om kringgående. Påståendet att all överföring kunde ha skett på andra sätt än genom insatsvarans prisnivå, exempelvis genom uttag av administrativa kostnader, har inte heller styrkts. Kommissionens påståenden är således mer eller mindre rent teoretiska.

213 Kommissionen, liksom det företag som har intervenerat till stöd för sökandebolaget, har bestritt sökandebolagets argument.

214 Tribunalen erinrar till att börja med om att kommissionen, i skälen 102–105 i den angripna genomförandeförordningen, angav följande:

215 Kommissionen drog, i skäl 106 i den angripna genomförandeförordningen, därför slutsatsen att, i enlighet med artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen, den likadana produkten och/eller delar av den fortfarande omfattas av subventionering.

216 Vidare bestred kommissionen, i skäl 107 i den angripna genomförandeförordningen, PGTEX-gruppens argument att det saknas bevisning för att import av GFM från Marocko fortfarande omfattas av subventioner som beviljas kinesiska GFM-tillverkare.

217 I artikel 108 i den angripna genomförandeförordningen preciserade kommissionen följande:

218 I förevarande fall har sökandebolaget bestritt denna bedömning genom att i huvudsak anföra tre invändningar. Genom den första invändningen har sökandebolaget gjort gällande att genomförandeförordning 2020/776 inte avser glasfiberroving, utan GFM, vilket innebär att det i förevarande fall inte kan antas föreligga någon överföring av subventioner till förmån för glasfiberroving. Genom den andra invändningen anser sökandebolaget att subventionerna endast kan bli föremål för utjämningsåtgärder om nämnda subventioner har beviljats av ursprungs- eller exportlandet, vilket inte var fallet i förevarande fall. Genom den tredje invändningen anser kommissionen att det inte finns någon rättslig grund för att anse att en överföring av subventioner mellan närstående parter rättsligt kan antas föreligga och att transaktionerna med sökandebolagets närstående parter i Kina i förevarande fall utfördes på marknadsmässiga villkor.

219 Vad gäller den första invändningen understryker tribunalen att sökandebolaget varken har bestritt påståendet i skäl 102 i den angripna genomförandeförordningen att, såsom anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/776, kinesiska tillverkare omfattades av en rad subventionssystem som beviljat av såväl de kinesiska centrala myndigheterna som regionala och lokala myndigheter i Kina, eller konstaterandet att PGTEX China och CPIC gynnades av ett antal subventionssystem, såsom förmånsräntor på lån, bidragsprogram och skatteförmåner.

220 Sökandebolaget har inte heller bestritt kommissionens argument att slutsatserna i genomförandeförordning 2020/776 avseende subventioneringen av GFM användes i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/328 av den 24 februari 2021 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av produkter av ändlösa glasfiberfilament med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 (EGT L 65, 2001, s. 1). I denna förordning konstaterade kommissionen specifikt att subventionerna bibehölls i förhållande till samtliga exporterande tillverkare av glasfiberroving i Kina, inklusive sökandebolagets närstående företag i Kina. Av skäl 43 i genomförandeförordning 2021/328 framgår nämligen att [k]ommissionen kunde … använda slutsatserna avseende förmån i [förordning 2020/776] och tillämpa de resultaten på kinesiska exporterande [tillverkare av produkter av ändlösa glasfiberfilament] under översynsperioden. I skäl 44 i samma genomförandeförordning preciserade kommissionen särskilt att inget av de undersökta subventionsförfarandena var direkt kopplat till tillverkningen eller exporten av GFM, utan det var snarare fråga om subventioner som gynnade ett helt företag eller en hel grupp av kinesiska företag som också tillverkar [produkter av ändlösa glasfiberfilament] och att kommissionen [i] GFM-undersökningen … därför först [fastställde] den förmån som den exporterande tillverkaren getts och fördelade därefter förmånen på den totala omsättningen för alla produkter som sålts av den exporterande tillverkaren, inklusive [glasfiberroving].

221 Det ska dessutom understrykas att sökandebolaget inte har lagt fram någon bevisning för att ifrågasätta kommissionens påstående att de subventioner som beviljats av de kinesiska myndigheterna och vilkas förekomst konstaterades i genomförandeförordning 2020/776 gynnade hela PGTEX-gruppens produktion, oavsett om det rörde sig om GFM eller glasfiberroving.

222 Sökandebolaget kan således inte med framgång göra gällande att kommissionens bedömningar i genomförandeförordning 2020/776 endast är giltiga i den mån de avser GFM och inte glasfiberroving.

223 Vad gäller den andra invändningen påpekar tribunalen att kommissionen, såsom konstaterades i punkt 114 ovan, i förevarande fall, i motsats till vad sökandebolaget har gjort gällande, inte avsåg att kompensera för subventioner som beviljats av Marocko, utan att säkerställa att de utjämningsåtgärder som vidtagits med avseende på den subventionerade kinesiska importen av GFM inte kringgås, efter att ha fastställt att glasfiberrovingen, det vill säga GFM-insatsvaran, var föremål för flera subventioner i Kina och att rovingen sattes samman eller färdigställdes i Marocko av sökandebolaget för att tillverka GFM.

224 Vad gäller den tredje invändningen påpekar tribunalen att kommissionen, i skäl 105 i den angripna genomförandeförordningen, angav att [e]n överföring av subventioner mellan närstående parter … rättsligt [kunde] antas föreligga, särskilt när det närstående företaget i senare led [satte] samman och [exporterade] slutprodukten till unionen.

225 Tribunalen erinrar om att kommissionen har grundat sitt rättsliga antagande i den angripna genomförandeförordningen på bland annat punkt 146 i rapporten från WTO:s överprövningsorgan. Som tribunalen tidigare har konstaterat framgår det av nämnda punkt att den undersökande myndigheten ska visa att den fördel som ges genom ett ekonomiskt bidrag direkt till råvaruproducenterna åtminstone delvis överförs till producenterna av den bearbetade produkt som undersökningen avser, när råvaruproducenterna och bearbetningsföretagen i senare led bedriver sin verksamhet på marknadsmässiga villkor (dom av den 1 mars 2023, Hengshi Egypt Fiberglass Fabrics och Jushi Egypt for Fiberglass Industry/kommissionen, T‑480/20, överklagad, EU:T:2023:90, punkt 56). Av detta drog kommissionen slutsatsen att det i fråga om närstående företag rättsligt kunde antas föreligga en överföring av subventioner, särskilt när företaget i senare led sätter samman slutprodukten och exporterar den till unionen.

226 Sökandebolaget har ifrågasatt denna slutsats, dels genom att göra gällande att det i förevarande fall saknas bevis för att den råvara som används för att tillverka GFM, nämligen glasfiberroving, var subventionerad, vilket innebär att överföringen av en sådan subvention inte rättsligt kan antas föreligga, dels genom att hävda att bolaget har visat att dess inköp från PGTEX China och dess inköp från CPIC hade gjorts på marknadsmässiga villkor.

227 Utan att gå in på frågan huruvida rapporten från WTO:s överprövningsorgan är relevant, framgår det av prövningen av den första invändningen att kommissionen har visat, utan att motsägas av sökandebolaget, att den råvara som användes vid tillverkningen av GFM hade subventionerats (se punkterna 219–222 ovan).

228 Såsom kommissionen har påpekat, utan att motsägas av sökandebolaget, framgår det vidare av PGTEX Chinas svar på den utskickade skrivelsen före kontrollen som bifogats svaromålet att de priser som fakturerades sökandebolaget alltid var lägre än de priser som fakturerades oberoende kunder. Av ovannämnda svar framgår nämligen att återförsäljningen av roving och garn av glasfiber inte är PGTEX Chinas huvudsakliga verksamhet, vilket innebär att [nämnda bolag] inte har för avsikt att dra fördel av denna återförsäljning och inte behöver fastställa ett marknadspris för återförsäljningen, att PGTEX China vid återförsäljningen av dessa råvaror till [sökandebolaget] lägger på de beräknade fraktkostnaderna på inköpspriset från CPIC för att fastställa överföringspriset, eftersom PGTEX China ansvarar för transporten av dessa råvaror till Marocko och att eftersom återförsäljningen av dessa råvaror till icke-närstående kunder endast sker vid enstaka tillfällen och i begränsad omfattning kunde kunderna acceptera ett högre pris.

229 Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den ansåg att det rättsligt kunde antas föreligga en överföring av subventionerna i fråga, och av det skälet konstaterade att det fjärde villkoret för att styrka ett kringgående var uppfyllt i förevarande fall.

230 Mot bakgrund av det ovan anförda kan sökandebolaget således inte klandra kommissionen för att ha gjort en uppenbart oriktig bedömning eller för att ha åsidosatt artikel 23.3 i antisubventionsgrundförordningen när den fann att GFM som exporterades från Marocko till unionen fortsatte att omfattas av de subventioner som beviljats de kinesiska GFM-tillverkarna.

231 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den femte grunden.

232 Denna grund består av två delar. Som första delgrund har sökandebolaget gjort gällande att kommissionen, genom att använda sig av tillgängliga uppgifter om sökandebolaget, har åsidosatt motiveringsskyldigheten, rätten till försvar och rätten till god förvaltning. Som andra delgrund har sökandebolaget gjort gällande att den angripna genomförandeförordningen grundar sig på uppenbart oriktiga bedömningar och strider mot artikel 28.1 och 28.3 i antidumpningsgrundförordningen vad gäller användningen av dessa uppgifter.

233 Till stöd för den första delgrunden har sökandebolaget, i huvudsak, anfört tre invändningar.

234 Genom den första invändningen har sökandebolaget gjort gällande att kommissionen har brustit i sin motiveringsskyldighet vad gäller tillämpningen av tillgängliga uppgifter genom att utan förklaring underkänna den bevisning som sökandebolaget hade lagt fram i svaret på skrivelsen enligt artikel 28 och i sina kommentarer till det allmänna informationsdokumentet. Sökandebolaget har i detta avseende understrukit att trots svaren på var och en av de fem punkter som nämns i skäl 38 i den angripna genomförandeförordningen förblev påståendena i nämnda skrivelse, i det allmänna informationsdokumentet och i denna genomförandeförordning identiska.

235 I repliken har sökandebolaget dessutom gjort gällande att de skäl som kommissionen angav i sitt svaromål för att förklara det tillvägagångssätt som valts i den angripna genomförandeförordningen är nya och således inte kan tas upp till sakprövning, eftersom de inte förekom i nämnda genomförandeförordning.

236 Genom den andra invändningen har sökandebolaget gjort gällande att bolaget inte gavs möjlighet att förstå skälen till kommissionens beslut att använda sig av tillgängliga uppgifter och att sökandebolaget inte gavs möjlighet att faktiskt yttra sig i detta avseende, vilket innebär att den angripna genomförandeförordningen åsidosätter sökandebolagets rätt till försvar.

237 Genom den tredje invändningen har sökandebolaget gjort gällande att den angripna genomförandeförordningen åsidosätter rätten till god förvaltning, enligt vilken den behöriga institutionen är skyldig att omsorgsfullt och opartiskt pröva samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Enligt sökandebolaget har kommissionen i den aktuella genomförandeförordningen inte beaktat de uppgifter som lämnats i svaret på skrivelsen enligt artikel 28 och i dess kommentarer till det allmänna informationsdokumentet.

238 Till stöd för den andra delgrunden har sökandebolaget gjort gällande att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den i den angripna genomförandeförordningen fann att sökandebolaget inte hade lämnat de nödvändiga uppgifterna i den mening som avses i artikel 28.1 i antisubventionsgrundförordningen.

239 Sökandebolaget har för det första anfört att den har lämnat förtydliganden avseende samtliga begärda upplysningar.

240 För det andra har sökandebolaget gjort gällande att de uppgifter som avses i skäl 38 i den angripna genomförandeförordningen inte kan kvalificeras som nödvändiga i den mening som avses i artikel 28.1 i antisubventionsgrundförordningen och i rättspraxis. Enligt sökandebolaget hade dessa uppgifter kunnat erhållas på annat sätt av kommissionen och hade kunnat kontrolleras genom besök på plats och korskontroller på distans.

241 För det tredje har sökandebolaget gjort gällande att den angripna genomförandeförordningen strider mot artikel 28.3 i antisubventionsgrundförordningen, eftersom kommissionen beslutade att använda tillgängliga uppgifter enbart av det skälet att de uppgifter som sökandebolaget hade lämnat inte var fullkomliga. Sökandebolaget har preciserat att även om dessa uppgifter kunde betraktas som ofullkomliga, utgör detta inte ett tillräckligt skäl för att använda tillgängliga uppgifter. Sökandebolaget har tillagt att kommissionen, när den beslutade att tillämpa artikel 28.1 i nämnda förordning, bortsåg från en del av de uppgifter om tillverkningskostnader som sökandebolaget hade lämnat och använde sig av tillgängliga uppgifter om bland annat startdatum för tillverkningen, trots att kommissionen, om det endast förelåg tvivel om tillförlitligheten hos de uppgifter som lämnats, borde ha tillämpat artikel 28.3 i denna förordning och således ha godtagit sistnämnda uppgifter.

242 Kommissionen, liksom det företag som har intervenerat till stöd för kommissionen, anser att förevarande grund är verkningslös i sin helhet och att den under alla omständigheter är ogrundad.

243 Till stöd för att förevarande grund är verkningslös har kommissionen anfört att den under undersökningen om kringgående inledde förfarandet enligt artikel 28 i antisubventionsgrundförordningen på grund av att uppgifterna avseende de fem punkter som avses i skäl 38 i den angripna genomförandeförordningen kunde ge intryck av ett kringgående, men att den med hänsyn till att de uppgifter som hade lämnats av sökandebolaget var ofullständiga och motsägelsefulla i slutändan kom fram till att det inte gick att styrka ett sådant kringgående och fokuserade på bevis för sammansättning eller färdigställande. Kommissionen har preciserat att den i detta syfte inte har använt sig av tillgängliga uppgifter enligt artikel 28 i antisubventionsgrundförordningen, med undantag för vissa statistiska uppgifter från Eurostat och sökandebolagets egna uppgifter, vilka sökandebolaget emellertid inte har bestritt.

244 Tribunalen erinrar till att börja med om att det enligt artikel 23.4 i antisubventionsgrundförordningen framgår att kommissionen ska inleda en undersökning på grundval av bevisning som vid ett första påseende visar att kringgåenden förekommer. Om det av de omständigheter som fastställts under denna undersökning framgår att ett sådant kringgående är för handen ska kommissionen föreslå rådet att besluta om utvidgning av antisubventionsåtgärderna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co., C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 31).

245 Det finns emellertid inte någon bestämmelse i antisubventionsgrundförordningen som ger kommissionen befogenhet att under en undersökning av ett eventuellt kringgående tvinga de tillverkare eller exportörer som utpekas i ett klagomål att delta i undersökningen eller att lämna upplysningar. Kommissionen är således beroende av att de berörda parterna samarbetar och lämnar nödvändiga upplysningar frivilligt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co., C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 32).

246 Detta är skälet till att unionslagstiftaren i artikel 28.1 i antisubventionsgrundförordningen har föreskrivit att i sådana fall där någon berörd part vägrar att ge tillgång till eller på något annat sätt låter bli att lämna nödvändiga uppgifter eller väsentligen hindrar undersökningen, kan preliminära eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2014, Simon, Evers & Co., C‑21/13, EU:C:2014:2154, punkt 33).

247 Vidare har det i rättspraxis preciserats att artikel 28.1 i antisubventionsgrundförordningen avser institutionernas användning av tillgängliga uppgifter, på bekostnad av uppgifter som är specifika för en eller flera berörda parter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2015, VTZ m.fl./rådet, T‑432/12, ej publicerad, EU:T:2015:248, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

248 I förevarande fall anges följande i skäl 38 i den angripna genomförandeförordningen:

249 Som framgår av skäl 39 i den angripna genomförandeförordningen underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 28.4 i [antisubventionsgrundförordningen], därför den 5 oktober 2021 PGTEX Group om att den icke uttömmande förteckningen över uppgifter som beskrivs i skäl 38 i nämnda genomförandeförordning kunde leda till att denna artikel tillämpas och att tillgängliga uppgifter används. Kommissionen uppmanade också denna grupp att inkomma med synpunkter på den eventuella tillämpningen av denna artikel.

250 Som framgår av skäl 41 i den angripna genomförandeförordningen analyserade [kommissionen] de uppgifter och handlingar som PGTEX Group [hade inkommit] med [genom] sin skrivelse av den 12 oktober 2021 och drog slutsatsen att inga tillfredsställande svar eller övertygande uppgifter [hade] inkommit angående de frågor som togs upp i skrivelsen av den 5 oktober 2021.

251 Som framgår av skäl 42 i den angripna genomförandeförordningen [ansåg] kommissionen … därför att de uppgifter som lämnats av PGTEX-gruppen var delvis ofullständiga och motsägelsefulla och att kommissionen därför inte kunde lita på dem fullt ut, men att kommissionen inte helt och hållet [hade bortsett] från uppgifterna från [denna grupp], och [hade] använt både de tillhandahållna försäljningsuppgifterna och kostnadsuppgifterna som utgångspunkt för sin analys.

252 I skäl 43 i den angripna genomförandeförordningen preciserade kommissionen dessutom att [i] enlighet med artikel 28.1 första meningen och artikel 28.5 i [antisubventionsgrundförordningen] [hade] de uppgifter som tillhandahållits av PGTEX Group [kompletterats] med uppgifter från databaser som Global Trade Atlas ([GTA]) och Eurostat …. Importuppgifter hämtades från Eurostat, och GTA användes för att fastställa exportvolymerna för roving av glasfiber från Kina och Egypten till Marocko.

253 Av skälen 38 och 43 i den angripna genomförandeförordningen framgår således att kommissionen använde importuppgifter från Eurostat och uppgifter om exportvolymerna av glasfiberroving från Kina och Egypten till Marocko från databasen Global Trade Atlas (GTA) för att åtgärda den bristande tillförlitligheten hos de uppgifter som sökandebolaget lämnat om exportvolymerna till unionen som det hänvisas till i skäl 38 i nämnda genomförandeförordning. Kommissionen använde bland annat dessa statistiska uppgifter för att avgöra huruvida handelsmönstret hade förändrats i förevarande fall.

254 Av skäl 42 i den angripna genomförandeförordningen följer även att kommissionen inte helt och hållet bortsåg från uppgifterna från PGTEX Group, och att kommissionen använde både de tillhandahållna försäljningsuppgifterna och kostnadsuppgifterna som utgångspunkt för sin analys (se punkt 251 ovan).

255 I förevarande fall har sökandebolaget inte bestritt de tillgängliga uppgifter som kommissionen använt i den mening som avses i artikel 28.1 i antisubventionsgrundförordningen. Vad särskilt gäller de uppgifter från Eurostat och GTA-databasen som kommissionen använde för att dra slutsatsen att handelsmönstren hade förändrats i förevarande fall, har sökandebolaget i sina inlagor inte anfört något argument som syftar till att uttryckligen ifrågasätta dessa uppgifters tillförlitlighet. Sökandebolaget har nämligen endast gjort gällande att kommissionen i skäl 86 i den angripna genomförandeförordningen underkände mars som startpunkt för tillverkningen, och följaktligen den första alternativa metoden för beräkning av deprecieringskostnader, just genom att grunda sig på de argument som anges i skäl 38 i nämnda genomförandeförordning.

256 Av prövningen av den fjärde grundens andra del framgår emellertid (se punkterna 189–191 ovan) att kommissionen inte underkände den första alternativa metoden för beräkning av deprecieringskostnaderna genom att grunda sig på tillgängliga uppgifter enligt artikel 28.1 i antisubventionsgrundförordningen, utan på grund av att de månatliga tillverkningsuppgifterna som registrerats av sökandebolaget inte alltid motsvarade den faktiska tillverkningen under månaden och inte kunde anses vara tillförlitliga.

257 När sökandebolaget tillfrågades om detta vid förhandlingen framförde sökandebolaget dessutom inte några andra argument i syfte att bestrida de tillgängliga uppgifter som kommissionen använt med stöd av artikel 28.1 i antisubventionsgrundförordningen, vilket innebär att sökandebolaget inte kan göra gällande att tillämpningen av denna bestämmelse påverkade dess situation på ett negativt sätt.

258 Den andra grunden är därför verkningslös, och det saknas därmed anledning att pröva huruvida det finns fog för de delgrunder som åberopats till stöd för denna grund.

259 Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan ogillas i sin helhet.

260 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska rättegångsdeltagare som har tappat målet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökandebolaget, förutom att bära sina egna rättegångskostnader, ska förpliktas att ersätta de kostnader som uppkommit för kommissionen. Eftersom sökandebolaget har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

261 Enligt artikel 138.3 i rättegångsreglerna ska intervenienterna bära sina rättegångskostnader.

1 Rättegångsspråk: engelska.

2 Konfidentiella uppgifter har utelämnats.