lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 3 april 2025

CELEX
62023CC0092
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 Detta regelverk består bland annat av dels Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 2002, s. 33) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 337, 2009, s. 37) (nedan kallat ramdirektivet), dels Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, 2002, s. 21) i dess lydelse enligt direktiv 2009/140 (nedan kallat auktorisationsdirektivet), dels kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, 2002, s. 21) (nedan kallat konkurrensdirektivet).

3 A médiaszolgáltatásokról és a tömegkommunikációról szóló 2010. évi CLXXXV. Törvény (lag nr CLXXXV/2010 om medietjänster och masskommunikationsmedel) (nedan kallad medielagen), Magyar Közlöny 2010. évi 202. száma.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 1998, s. 37) i dess lydelse enligt direktiv 2009/140.

5 Denna bestämmelse har senare ändrats till följande: Uppgifter som gör det möjligt att kontrollera efterlevnaden av sändningskvoter ska till Medierådet redovisas varje månad, senast den sista dagen i månaden efter den berörda månaden, av tillhandahållare av linjära medier och senast den 31 januari året efter referensåret av tillhandahållare av medier på beställning. …

6 Vid tiden för antagandet av besluten 354/2017 och 1224/2017 återfanns denna bestämmelse i 187 § 4 medielagen.

7 Det rörde sig väsentligen om program i ämnen med koppling till samhällslivet i Ungern, inte – vilket är fallet med de flesta kommersiella radiostationer – om musikprogram.

8 Klubrádió ingav år 2010, då Országos Rádió és Televízió Testület (Nationella radio- och TV-nämnden, Ungern) (nedan kallad ORTT) ännu inte hade inlett något anbudsförfarande avseende nyttjandet av den radiofrekvens som Klubrádió sände på, ett anbud avseende nyttjande av den omtvistade radiofrekvensen, men Klubrádió behövde gå till domstol för att få ingå det avtalet (ORTT hade valt ut Klubrádió under anbudsförfarandet men hade inte skrivit under avtalet om radiosändningar). Senare inledde Medierådet (som då hade efterträtt ORTT som regleringsmyndighet på medieområdet) ett anbudsförfarande avseende frekvensen 95,3 MHz, och den 13 mars 2013 tilldelade Medierådet den frekvensen till Klubrádió, även denna gång efter en domstolsprocess (Medierådet hade först valt ut en annan anbudsgivare än Klubrádió och hade sedan, efter det att en domstol hade ogiltigförklarat dess tilldelningsbeslut, förklarat att anbudsinbjudan hade misslyckats eftersom alla anbud hade haft formella brister som gjorde dem ogiltiga), och ingick ett avtal om radiosändningar med Klubrádió som trädde i kraft den 3 maj 2013 (innan dess hade Klubrádió under en viss tid kunnat sända sina program på den ifrågavarande radiofrekvensen i kraft av tillfälliga tillstånd med en giltighetstid på 60 dagar).

9 Bakgrunden till förevarande mål är att Medierådet avslog Klubrádiós ansökan om förnyelse av det avtalet och inte lät stationen delta i det nya anbudsförfarande som inleddes med anledning av detta avslag. De beskrivna omständigheterna innan dess, vilka ägde rum mellan åren 2010 och 2014, föranledde däremot, som kommissionen har angett, Klubrádió att väcka skadeståndstalan mot Medierådet. Detta utmynnade i att Klubrádió fick det fastställt att stationen hade lidit dels ekonomisk skada genom att behöva betala omkostnader för nyttjande av frekvensen 95,3 MHz samtidigt som nyttjandet av den omtvistade radiofrekvensen borde ha varit kostnadsfritt, dels ideell skada i så måtto att Medierådet genom sina företrädares uttalanden i medier hade skadat Klubrádiós renommé.

10 Klubrádió överklagade beslutet, som genom dom av den 9 februari 2021 fastställdes av Fővárosi Törvényszék (Domstolen i Budapest, Ungern). Den domen fastställdes sedan i sin tur efter överklagande av Kúria (Högsta domstolen, Ungern) genom dom av den 17 juni 2021. Genom dom av den 8 februari 2022 ogillade dessutom Alkotmánybíróság (Författningsdomstolen, Ungern) en talan om grundlagsstridighet som Klubrádió hade väckt i det aktuella hänseendet.

11 Klubrádió hade ingett ansökan om förnyelse den 8 november 2019 med stöd av 48 § 5 medielagen.

12 Dessa överträdelser hade konstaterats genom två beslut som antogs under år 2017 (nämligen besluten 354/2017 och 1224/2017) och som Klubrádió inte anförde besvär mot. I dessa båda beslut beaktade Medierådet att Klubrádió hade fullgjort skyldigheten att redovisa uppgifter rörande sändningskvoter innan respektive beslut hade antagits men ålade likväl Klubrádió böter på 30000 ungerska forint (HUF) (ungefär 75 euro) respektive 36000 HUF (omkring 90 euro). Enligt Medierådet hade överträdelsen skett två gånger under en 365-dagarsperiod, vilket betydde att det rörde sig om en upprepad överträdelse i den mening som avses i 187 § 5 medielagen och att Klubrádió därför i kraft av 48 § 7 medielagen inte kunde få sin rätt att tillhandahålla medietjänster förnyad.

13 Klubrádiós överklagande av det beslutet ogillades genom dom av den 6 maj 2021 av Fővárosi Törvényszék (Domstolen i Budapest), och den domen fastställdes efter överklagande av Kúria (Högsta domstolen) genom dom av den 28 september 2021.

14 Kommissionen tillställde den ungerska regeringen en formell underrättelse den 9 juni 2021 och ett motiverat yttrande den 21 december 2021. Den ungerska regeringen besvarade dessa med skrivelser av den 9 augusti 2021 respektive den 2 februari 2022.

15 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 2018, s. 36).

16 Tillstånd att tillhandahålla medietjänster uppges närmare bestämt vara att hänföra till behörighetsområdet för myndigheten med ansvar för reglering av medier, alltså Medierådet, medan tillstånd att nyttja radiofrekvenser ska vara att hänföra till behörighetsområdet för myndigheten med ansvar för att reglera elektronisk kommunikation, alltså Nemzeti Média- és Hírközlési Hatóság Hivatala (Nationella kommunikations- och mediemyndigheten, Ungern) (nedan kallad NMHH). Vinnaren av anbudsförfarandet för tillhandahållande av medietjänster har visserligen rätt att ansöka om en radiosändningslicens; utfärdandet av sådana licenser sker emellertid enligt den ungerska regeringen inte automatiskt, utan vissa tekniska villkor måste vara uppfyllda.

17 Se artikel 5.2 andra stycket i auktorisationsdirektivet. Se även artikel 9.1 i ramdirektivet, artikel 7.3 i auktorisationsdirektivet och artikel 4.2 i konkurrensdirektivet, där det likaså föreskrivs att tilldelning av nyttjanderätt till radiofrekvenser ska ske på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella urvalskriterier.

18 Se, bland annat, skäl 5 och artikel 2 c i ramdirektivet. Domstolen har i linje med detta uttalat att det i nämnda regelverk görs tydlig åtskillnad mellan produktion av innehåll, som medför ett redaktionellt ansvar, och överföring av innehåll, som inte medför något redaktionellt ansvar, och därvid har domstolen påpekat att innehåll och överföring av innehåll regleras av olika bestämmelser som eftersträvar olika ändamål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2020, Vivendi, C‑719/18, EU:C:2020:627, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

19 Mer specifikt är det 48 § medielagen som reglerar tilldelning av medietjänster med användning av begränsade resurser som tillhör staten via ett administrativt avtal som ingås inom ramen för ett av Medierådet anordnat anbudsförfarande i enlighet med 48 § 1 och som i förekommande fall kan förnyas utan anbudsförfarande i enlighet med 48 § 5 och 48 § 7.

20 I detta sammanhang innebär NMHH:s beslut om beviljande av licens för radiosändningar, som den ungerska regeringen har hänvisat till, enbart att en radiosändningslicens tilldelas efter kontroll av att relevanta tekniska villkor är uppfyllda.

21 Att det regelverket är tillämpligt beror – i motsats till vad den ungerska regeringen har gjort gällande – inte på att tillhandahållande av medieinnehåll (vilket är vad de omtvistade åtgärderna avser) förutsätter sändning av signaler utan i stället, i överensstämmelse med de bestämmelser som har nämnts i punkt 28 i detta förslag till avgörande, på att de omtvistade åtgärderna är de enda nationella åtgärder genom vilka spektrum tilldelas. Till yttermera visso uttalade domstolen i domen av den 31 januari 2008, Centro Europa 7 ( C‑380/05, EU:C:2008:59, punkterna 85 och 86), att friheten att tillhandahålla tjänster på tv-sändningsområdet, som fastställs i artikel 49 EG (numera artikel 56 FEUF) och som inom denna sektor genomförs genom EU-regelverket för elektronisk kommunikation, kräver inte enbart att sändningstillstånd beviljas utan även att sändningsfrekvenser tilldelas, med tanke på att en operatör inte på ett effektivt sätt kan utöva sina rättigheter enligt unionsrätten i fråga om tillträde till marknaden för tv-sändningar om operatören inte tilldelas några sändningsfrekvenser.

22 Domstolen har dessutom uttalat att medlemsstaterna i enlighet med artikel 1.3 i ramdirektivet ska utöva sina befogenheter i fråga om reglering av medier med iakttagande av unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2020, Vivendi, C‑719/18, EU:C:2020:627, punkt 47).

23 Det bör nämligen erinras om att radiofrekvenser utöver att utgöra en begränsad resurs också utgör en kollektiv nyttighet av stort socialt, kulturellt och ekonomiskt värde (se bland annat, för ett liknande resonemang, artikel 9.1 i ramdirektivet). Det vore inkonsekvent att tillämpa de relevanta bestämmelserna i EU-regelverket för elektronisk kommunikation enbart i den mån som dessa bestämmelser uteslutande eller huvudsakligen berör denna resurs.

24 I detta hänseende har domstolen uttalat att EU-regelverket för elektronisk kommunikation är tillämpligt på leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster som samtidigt är leverantörer av medietjänster (se dom av den 31 januari 2008, Centro Europa 7, C‑380/05, EU:C:2008:59, och dom av den 26 juli 2017, Persidera, C‑112/16, EU:C:2017:597).

25 Exempelvis villkor som har koppling till programutbudet och således till sändningsinnehållet.

26 Enligt domstolens fasta praxis får medlemsstaterna för övrigt inte använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av ett direktiv på ett sätt som äventyrar direktivets ändamålsenliga verkan eller dess syfte eller som strider mot proportionalitetsprincipen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2024, Sagrario, C‑63/23, EU:C:2024:739, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

27 Se, för ett liknande resonemang, meddelande av den 18 september 2001 från kommissionen till Europaparlamentet enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om Gemensam ståndpunkt antagen av rådet inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (SEK/2001/1411 slutlig – COD 2000/0188).

28 Samma bedömning är påkallad såvitt avser det argument som grundar sig på undantaget enligt artikel 1.3 i ramdirektivet, som i allt väsentligt har innebörden att bestämmelserna i EU-regelverket för elektronisk kommunikation inte får påverka åtgärder som på nationell nivå har vidtagits med syftet att uppnå mål av allmänintresse, särskilt när det gäller reglering av innehåll och audiovisuell politik. Såsom också framgår av Europaparlamentets betänkande av den 7 februari 2001 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (KOM(2000) 393 – C5–0428/2000 – 2000/0184(COD)), där den bestämmelsen infördes, innebär denna att åtskillnaden mellan audiovisuellt innehåll och sändningsinfrastruktur understryks. Detta hindrar emellertid inte – såsom framgår av resonemanget i punkterna 28–33 i detta förslag till avgörande – att nämnda regelverk är tillämpligt på alla förfaranden genom vilka medlemsstaterna tilldelar nyttjanderätt till radiofrekvenser.

29 Svaret på denna fråga får således inga praktiska konsekvenser för det välgrundade i den tredje invändningen, särskilt inte med tanke på att kommissionen i sitt yrkande har hänvisat till artikel 45 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation tillsammans med de motsvarande bestämmelserna i EU-regelverket för elektronisk kommunikation (däremot åberopas den förstnämnda bestämmelsen ensam inom ramen för den tredje invändningen, som jag i alla händelser föreslår att domstolen ska lämna utan avseende).

30 Detta argument är relevant enbart med avseende på de av kommissionens invändningar som rör de omtvistade åtgärderna, inte med avseende på dem som rör medielagen.

31 Se dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

32 Se dom av den 28 januari 2020, kommissionen/Italien (Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner) ( C‑122/18, EU:C:2020:41, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

33 Se, bland annat, dom av den 14 april 2005, kommissionen/Spanien ( C‑157/03, EU:C:2005:225, punkterna 42–46 och där angiven rättspraxis), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Stix-Hackl i målet kommissionen/Tyskland ( C‑441/02, EU:C:2005:337, punkterna 59–63 och där angiven rättspraxis). Det är endast i fall där det är en förvaltningspraxis som är föremål för en talan om fördragsbrott som denna förvaltningspraxis enligt domstolens rättspraxis behöver vara tillräckligt varaktig och generell (se dom av den 17 december 2020, kommissionen/Ungern (Mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd), C‑808/18, EU:C:2020:1029, punkt 111 och där angiven rättspraxis). Se även, i doktrinen, Lenaerts, K., Gutman, K., och Nowak, J. T., EU Procedural Law, Oxford, 2023, s. 180.

34 Visserligen har domstolen såvitt specifikt avser invändningar som rör genomförandet av en nationell bestämmelse funnit att det för att fördragsbrott ska anses vara styrkt krävs bevisning av särskilt slag i förhållande till den som normalt är i fråga vid en talan om fördragsbrott som endast avser innehållet i en nationell bestämmelse. Under sådana omständigheter kan nämligen fördragsbrott enligt domstolen styrkas endast genom en tillräckligt dokumenterad och utförlig bevisning avseende den praxis som läggs den nationella förvaltningen eller de nationella domstolarna till last och som den berörda medlemsstaten kan ställas till svars för (se dom av den 17 december 2020, kommissionen/Ungern (Mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd), C‑808/18, EU:C:2020:1029, punkt 113 och där angiven rättspraxis). Denna princip slog domstolen fast med avseende på en praxis, men den är minst lika relevant när det, som i förevarande mål, är fråga om individuella beslut.

35 Kommissionen har i detta hänseende åberopat artikel 9.1 i ramdirektivet, artikel 5.2 andra stycket och artikel 7.3 i auktorisationsdirektivet och artikel 4 i konkurrensdirektivet.

36 Enligt 48 § 7 medielagen kan en nyttjanderätt till radiofrekvenser inte förnyas bland annat om tillhandahållaren av medietjänster har gjort sig skyldig till upprepade eller allvarliga avtalsbrott eller överträdelser av bestämmelserna i medielagen.

37 Kommissionen har till att börja med angett att proportionalitetsprincipen är bindande för medlemsstaterna inte endast såvitt avser sanktioner utan även såvitt avser åtgärder som inskränker friheter vilka garanteras i unionsrätten (se dom av den 31 maj 2018, Zheng, C‑190/17, EU:C:2018:357, punkt 41 och där angiven rättspraxis). Vidare har kommissionen påpekat att beslutet att avslå ansökan om förnyelse av rätten att tillhandahålla medietjänster i det aktuella fallet faktiskt grundade sig, i enlighet med 48 § 7 medielagen, på tidigare begångna överträdelser. Slutligen har kommissionen noterat att den sanktion som föreskrivs i artikel 10.5 i auktorisationsdirektivet och ett avslag på en förnyelseansökan är jämförbara i fråga om rättsliga konsekvenser.

38 Att Klubrádió har möjlighet att sprida sina program på internet kan enligt kommissionen inte kompensera förlusten av radiofrekvenserna.

39 Den ungerska regeringen anser för övrigt att ett förnyelseärende inte blir till ett sanktionsärende enbart på grund av den omständigheten att ett av de fall där det enligt lag inte kan ske någon förnyelse är när tillhandahållaren av medietjänster tidigare har gjort sig skyldig till en allvarlig eller upprepad överträdelse.

40 Den ungerska regeringen anser dessutom att Klubrádió inte åsamkades någon skada genom att förnyelsen uteblev – vilka följder den uteblivna förnyelsen skulle få var förutsägbart mot bakgrund av de begångna överträdelserna och mot bakgrund av att avtalet om nyttjande av den omtvistade radiofrekvensen löpte ut – och att radiostationen fortfarande kunde tillhandahålla sina tjänster med hjälp av andra överföringssystem, inbegripet internet.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 juli 2017, Persidera ( C‑112/16, EU:C:2017:597, punkterna 39 och 40 samt där angiven rättspraxis).

42 I ansökan har kommissionen visserligen vid flera tillfällen hänvisat till domstolens praxis rörande sanktioner, men kommissionen förefaller därvid inte ha för avsikt att likställa det aktuella fallet med en sanktion utan snarare göra bedömningen att de principer som har slagits fast i denna rättspraxis är tillämpliga även på det aktuella fallet med tanke på att ett beslut om avslag på en ansökan om förnyelse av rätten att tillhandahålla medietjänster kan anses jämförbart med en sanktion såvitt avser de rättsliga konsekvenserna (i det aktuella fallet att rätten upphör).

43 Se punkt 46 i detta förslag till avgörande.

44 Vad som i det aktuella fallet lades Klubrádió till last var upprepad underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att redovisa uppgifter rörande sändningskvoter, en skyldighet som åläggs genom 22 § 8 medielagen.

45 De böter som Klubrádió ålades att betala uppgick dessutom till relativt små belopp, vilket också skulle kunna tyda på att de konstaterade överträdelserna var av begränsad betydelse. Således förefaller det som om Medierådet, vid sin bedömning av huruvida det förelåg upprepade överträdelser som kunde läggas Klubrádió till last, underlät att beakta de aktuella överträdelsernas försumbara karaktär.

46 Närmare bestämt artikel 9 i ramdirektivet, artiklarna 5, 7 och 10 i auktorisationsdirektivet och artikel 4 i konkurrensdirektivet samt proportionalitetsprincipen.

47 En sådan överträdelse är enligt kommissionen inte så allvarlig och uppenbar att den motiverar ett avslag på en ansökan om förnyelse av nyttjanderätten till radiofrekvenser.

48 Detta argument utesluter det första, och omvänt. Antingen har nämligen Medierådet överskridit sitt utrymme för skönsmässig bedömning och underlåtit att iaktta proportionalitetsprincipen (det första argumentet), eller också ger medielagen inte Medierådet något utrymme för skönsmässig bedömning, vilket betyder att den lagen i sig strider mot proportionalitetsprincipen (det andra argumentet).

49 Den ungerska regeringen har också hävdat att det skulle ha inneburit diskriminering av Klubrádiós konkurrenter om Klubrádió hade fått sin rätt att tillhandahålla medietjänster förnyad under de aktuella omständigheterna.

50 Mer specifikt åsyftar jag artikel 9 i ramdirektivet, artiklarna 5 och 7 i auktorisationsdirektivet och artikel 4 i konkurrensdirektivet. Däremot rör artikel 10 i auktorisationsdirektivet enbart sanktioner som åläggs av behörig nationell myndighet.

51 Såvitt lydelsen av 187 § 5 medielagen framstår som tydlig i detta hänseende i så måtto att det där föreskrivs att en överträdelse ska anses vara upprepad om den som har begått överträdelsen inom 365 dagar ådagalägger samma rättsstridiga handlande som har konstaterats genom slutligt administrativt beslut, varvid smärre överträdelser ska lämnas utan avseende, har jag svårt att förstå den ståndpunkt som den ungerska regeringen förfäktade vid förhandlingen, nämligen att det skulle framgå av den bestämmelsen att upprepade smärre överträdelser tillsammans ska anses utgöra en allvarlig överträdelse, något som kommissionen för övrigt har bestritt.

52 Av handlingarna i målet och särskilt av diskussionerna vid förhandlingen framgår i själva verket att det i medielagen inte anges några exakta kriterier för bedömningen av huruvida en överträdelse ska anses vara en smärre överträdelse, utan det överlåts troligtvis på Medierådet att göra den bedömningen i samband med sin prövning av en ansökan om förnyelse av en rätt att tillhandahålla medietjänster.

53 Enligt den ungerska regeringen hade Inforádió inte brutit mot någon bestämmelse i medielagen utan mot en bestämmelse i pressfrihetslagen, och vid den aktuella tidpunkten utgjorde överträdelser av den lagen ännu inte grund för avslag på en ansökan om förnyelse.

54 Vad som hade skett i fallen Rádió Smile och KARCAG var enligt den ungerska regeringen bland annat att samma radiofrekvenser hade använts av olika tillhandahållare.

55 Se, bland annat, dom av den 29 juli 2024, kommissionen/Portugal (Väg- och vattenbyggnadsingenjörer) ( C‑768/22, EU:C:2024:643, punkt 79 och där angiven rättspraxis). Kommissionen har förvisso i sina skriftliga yttranden hänvisat till en bristande samarbetsvilja från de ungerska myndigheternas sida som eventuellt skulle kunna utgöra ett åsidosättande av Ungerns skyldighet enligt den princip om lojalt samarbete som stadfästs i artikel 4.3 FEU, men kommissionen har inte vidareutvecklat denna potentiella invändning, som för övrigt inte heller nämns i yrkandena i dess ansökan.

56 Av tabellen framgår enligt kommissionen att Medierådet i de flesta av sina avslagsbeslut hade konstaterat överträdelser som rörde åldersklassificering av program eller avvikelser från programtablån enligt avtalet. Sådana överträdelser är enligt kommissionen allvarligare än den underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att redovisa uppgifter rörande sändningskvoter som har lagts Klubrádió till last.

57 Så skulle enligt kommissionen kunna vara fallet såvitt avser Inforádió. Kommissionen har uppgett att den under det administrativa förfarandet begärde utförlig information i det aktuella hänseendet rörande Inforádió men inte fick något svar på sin begäran.

58 Se fotnot 55 i detta förslag till avgörande.

59 Till yttermera visso anser jag att kommissionens invändning inte är tillräckligt precis, med tanke på att kommissionen i sin redogörelse för denna invändning har angett att automatiken enligt 48 § 7 medielagen strider mot unionsrätten men i sina yrkanden har angett att avslaget på ansökan om förnyelse av rätten att tillhandahålla medietjänster i fallet Klubrádió (i kombination med att andra tillhandahållare fick sin rätt förnyad) strider mot principen om icke-diskriminering.

60 En rättelse i fråga om programtid skulle enligt den ungerska regeringen ha föranlett en ändring i väsentliga åtaganden och förklaringar i anbudet (bland annat avseende programtid och programlängd) och skulle därför ha stridit mot principen om rättvis konkurrens.

61 Medierådet betraktade detta program som ett nytt program eftersom det inte omfattades av definitionen av repris. Enligt definitionerna i anbudsinbjudan var ett program en serie ljud, rörliga bilder med eller utan ljud eller stillbilder som utgjorde en fristående enhet, oavsett längd, i en programtablå eller ett programutbud som hade upprättats av en tillhandahållare av medietjänster, medan en repris var en utsändning, möjlig utan någon annan teknisk åtgärd, av ett inspelat ljudmaterial som tidigare hade sänts inom ramen för ett program.

62 I punkt 1.8.2 i anbudsinbjudan, som avsåg anbudsgivarnas ekonomiska bärkraftighet, ställdes bland annat ett flertal krav på att anbudsgivarna inte skulle ha några till betalning förfallna skulder av vissa slag (skulder avseende tull, sociala avgifter och skatt samt skulder till Medierådet), inte skulle ha till betalning förfallna betalningsskyldigheter av vissa slag och inte skulle vara föremål för konkurs-, likvidations- eller avvecklingsförfaranden.

63 Enligt punkt 1.11.9.2 c i anbudsinbjudan skulle ett anbud anses ogiltigt i materiellt hänseende om det saknade grund och därför inte var ägnat att göra det möjligt att uppnå målen enligt medielagen eller enligt anbudsinbjudan. Ett av de mål som angavs i anbudsinbjudan, närmare bestämt i punkt 1.2 i denna, var att bidra till skapandet av en stabil och funktionsmässigt förutsägbar marknad för radiosändning.

64 Kommissionen har också gjort gällande att Medierådet inom ramen för ett annat anbudsförfarande har tilldelat ett kontrakt till en anbudsgivare som tidigare hade haft negativt eget kapital. Den ungerska regeringen har bestritt detta.

65 Se fotnoterna 62 och 63 i detta förslag till avgörande.

66 Det förefaller mig som om den ungerska regeringen har utgått från en felaktig tolkning av kommissionens invändning, nämligen att denna skulle avse överskridande av sexveckorsfristen enligt artikel 5.3 i auktorisationsdirektivet.

67 I sina yrkanden har kommissionen angett att den önskar att domstolen ska fastställa att Ungern har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 8 och 9 i ramdirektivet, enligt artikel 5.3 i auktorisationsdirektivet och enligt principen om god förvaltningssed genom underlåtenhet att anordna ett förfarande för tilldelning av den radiofrekvens som Klubrádió tidigare använde i så god tid att ett beslut skulle hinna antas innan Klubrádiós nyttjanderätt löpte ut.

68 Att bevilja en tillfällig nyttjanderätt skulle enligt kommissionen ha varit förenligt med skyldigheten enligt artikel 45.1 i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation att säkerställa en ändamålsenlig förvaltning av radiospektrum, med kravet enligt artikel 45.2 c i den kodexen på förutsebarhet och konsekvens vid förlängning och ändring av nyttjanderätter till radiospektrum och med kravet enligt 45.2 g i nämnda kodex på rättslig säkerhet, konsekvens och förutsebarhet.

69 Den ungerska regeringen har också påpekat att Klubrádió inte ansökte om tillfälligt tillstånd. Kommissionen har emellertid noterat att Klubrádió kände till att radiostationen inte uppfyllde de berörda villkoren och har därutöver framhållit att den bristande överensstämmelse med unionsrätten som den i det aktuella hänseendet har kritiserat Ungern för gäller medielagen och inte enbart det beslut som rör Klubrádió.

70 Denna tillfälliga rätt, vars giltighetstid som längst kan vara 60 dagar, upphör i alla händelser den dag då det administrativa avtalet ingås med den anbudsgivare som har valts ut efter anbudsförfarandet.

71 Här utgår jag från att bedömningen av förutsättningarna för förnyelse faktiskt omfattas av 187 § 5 medielagen, där det anges att smärre överträdelser inte ska beaktas vid fastställande av huruvida det föreligger upprepade överträdelser. Den ungerska regeringen vitsordade vid förhandlingen att det förhåller sig på det viset.

72 Klubrádiós möjlighet att sprida sina program på internet utgör enligt kommissionen inte ett likvärdigt alternativ till sändning på radiofrekvenser inom den ungerska mediemarknaden.

73 Enligt artikel 52.1 i stadgan måste alla begränsningar i dessa rättigheter vara föreskrivna i lag och förenliga med det väsentliga innehållet i nämnda rättigheter och friheter, och begränsningar får i enlighet med proportionalitetsprincipen göras endast om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

74 Såvitt avser avslagsbeslutet anser kommissionen att uppnåendet av målet att slå vakt om den nationella och kulturella identiteten med hjälp av sändningskvoter inte undergrävdes av den överträdelse som lades Klubrádió till last, med tanke på att denna överträdelse inte rörde underlåtenhet att iaktta sändningskvoter utan enbart underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att redovisa uppgifter rörande sändningskvoter. Såvitt avser ogiltighetsbeslutet anser kommissionen att uppnåendet av målet att garantera rättvis konkurrens inte äventyrades av formella fel av mindre betydelse samt att uppnåendet av målet att garantera en stabil närvaro på mediemarknaden inte undergrävdes av förekomsten av negativt eget kapital i Klubrádiós räkenskaper, eftersom radiostationens ekonomiska bärkraftighet kunde garanteras med hjälp av andra finansieringsmetoder.

75 Se dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol ( C‑633/22, EU:C:2024:843, punkt 49 och där angiven rättspraxis). Vidare gäller enligt artikel 52.3 i stadgan att rättigheterna i stadgan ska ha samma innebörd och räckvidd som motsvarande rättigheter som garanteras i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), något som emellertid inte hindrar att ett mer långtgående skydd tillförsäkras enligt unionsrätten. Vid tolkning av artikel 11 i stadgan måste EU-domstolen således – som lägsta tillåtna skyddsnivå – beakta de motsvarande rättigheter som garanteras i artikel 10 i Europakonventionen, såsom de har tolkats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen). Av Europadomstolens fasta praxis följer att undantag från yttrandefriheten ska tolkas restriktivt och att artikel 10.2 i Europakonventionen knappast lämnar något utrymme för inskränkningar i yttrandefriheten när det gäller politisk debatt eller frågor av allmänintresse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2024, Real Madrid Club de Fútbol, C‑633/22, EU:C:2024:843, punkterna 51–53 och där angiven rättspraxis).

76 Kommissionen har med stöd av intervenienterna hänvisat bland annat till det yttrande som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter år 2011 gjorde om den ungerska medielagstiftningen, till Europeiska audiovisuella observationsorganets publikation The independence of media regulatory authorities in Europe från år 2019, till kommissionens rapport från år 2021 om rättsstatsprincipen, till 2021 års Memorandum on freedom of expression and media freedom in Hungary från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, till 2022 års rapport från Förenta nationernas särskilda rapportör om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten, till 2023 års Media Pluralism Monitor från Centrum för mediernas mångfald och frihet och till rapporter från Mérték Media Monitor. Den i dessa publikationer framförda kritiken avser bland annat avsaknaden av mångfald inom Medierådet, vars beslut i allt väsentligt påstås fattas av det parti som har majoritet i det ungerska parlamentet.

77 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 139).

78 Vad jag tänker på här är bland annat fakta eller statistik som kan visa vilken betydelse Klubrádió – som för övrigt är en radiostation som sänder inom ett enda område (om än ett viktigt sådant), nämligen Budapestområdet – har i det samlade ungerska medielandskapet, med hänsyn tagen till samtliga radiostationer eller medieföretag i Ungern.

79 Här åsyftar jag dels det åsidosättande av skyldigheten att lämna månatliga uppgifter rörande sändningskvoter som låg till grund för avslagsbeslutet, dels de precisionsbrister avseende programtablån som låg till grund för ogiltighetsbeslutet.

80 Här åsyftar jag den förekomst av negativt eget kapital i Klubrádiós räkenskaper som låg till grund för ogiltighetsbeslutet, en omständighet som i linje med vad som har påpekats i punkt 81 i detta förslag till avgörande enkelt skulle ha kunnat kompenseras genom utnyttjande av gräsrotsfinansiering.