Förslag till avgörande av generaladvokat MANUEL CAMPOS SÁNCHEZ-BORDONA föredraget den 11 april 2024

1 Originalspråk: spanska.

2 Målet har ett fiktivt namn. Det motsvarar inte det verkliga namnet på någon av parterna i förfarandet.

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, 2012, s. 107). Förordning nr 650/2012 gäller inte i Irland och Danmark. Hänvisningen till medlemsstaterna i detta förslag till avgörande ska inte anses innefatta dessa två länder.

4 Jag kommer nedan även att kalla det arvsintyget, när det inte finns något behov av att särskilja det från andra handlingar som används för att styrka uppgifter.

5 Dom av den 1 mars 2018, Mahnkopf ( C‑558/16, EU:C:2018:138), dom av den 21 juni 2018, Oberle ( C‑20/17, EU:C:2018:485), dom av den 17 januari 2019, Brisch ( C‑102/18, EU:C:2019:34), dom av den 1 juli 2021, Vorarlberger Landes- und Hypothekenbank ( C‑301/20, EU:C:2021:528), och dom av den 9 mars 2023, Registrų centras ( C‑354/21, EU:C:2023:184) (nedan kallad domen Registrų centras).

6 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1329/2014 av den 9 december 2014 om införande av de formulär som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 (EUT L 359, 2014, s. 30).

7 Vid förhandlingen förklarade E.V.G.-T:s ombud att i kvarlåtenskapen ingår fastigheter och bankkonton i Tyskland och i andra medlemsstater.

8 Enligt den hänskjutande domstolen gjorde P.T:s barn och barnbarn gällande att testatorn då och då var förvirrad. Detta är emellertid inte tillräckligt för att det ska anses vara omöjligt att upprätta ett testamente eller undersöka denna invändning närmare genom andra efterforskningar. För att detta skulle vara fallet måste det konkret anges vad som hade kunnat föranleda sådana brister som hade kunnat påverka viljan så till den grad att testatorn inte längre förstod innebörden och konsekvenserna av ett testamente

9 Flera underskrifter från testatorn har ingetts till domstolen. Den enda underskriften som skiljer sig åt är den från 1956. Alla efterföljande underskrifter motsvarar underskriften på testamentet.

10 Ombudet för E.V.G.-T. hade meddelat att han skulle lämna in en ansökan om nationellt arvsintyg om förfarandet vilandeförklarades. I det fallet måste invändningarna från de övriga eventuella förmånstagarna prövas enligt nationell rätt. Detta är förklaringen till den andra tolkningsfrågan, som när den gavs in till domstolen fortfarande var hypotetisk. Vid förhandlingen bekräftades det att en sådan ansökan hade lämnats in, att ingen hade framställt invändningar i förfarandet och att det nationella arvsintyget utfärdades den 24 juli 2023.

11 Punkt 10 och följande punkter i dess skriftliga yttrande. Vid förhandlingen anförde den tyska regeringen att frågan kan tas upp till sakprövning och underströk att domstolen har haft en tendens att göra en vid tolkning av artikel 267 FEUF. Som stöd för sin ståndpunkt hänvisade den tyska regeringen även till dom av den 9 september 2021, RK (Avvisning av talan på grund av bristande behörighet) ( C‑422/20, EU:C:2021:718). Kommissionen har å sin sida påpekat att svaret beror på vilka befogenheter de nationella rättsordningarna har gett de myndigheter som ansvarar för utfärdandet av det europeiska arvsintyget. Jag redogör för min syn på dessa ståndpunkter i följande punkter; se, bland annat, fotnoterna 17, 23 och 49.

12 Se punkt 57 och fotnot 47 i detta förslag till avgörande. Vad beträffar arv, se särskilt beslut av den 1 september 2021, OKR (Begäran om förhandsavgörande från en biträdande notarie) ( C‑387/20, EU:C:2021:751, punkt 21).

13 Beslut av den 1 september 2021, OKR (Begäran om förhandsavgörande från en biträdande notarie) ( C‑387/20, EU:C:2021:751, punkt 23).

14 Se föregående fotnot, punkt 24, med ytterligare referenser.

15 Dom av den 21 juni 2018, Oberle ( C‑20/17, EU:C:2018:485, punkt 46) och domen Registrų centras, punkt 40. Det europeiska arvsintyget kan inte heller likställas med de intyg som, i andra förordningar om samarbete på privaträttens område, åtföljer domar från en medlemsstat i syfte att de ska erkännas och verkställas i en annan medlemsstat: se punkt 44 och följande punkter nedan.

16 Artikel 63.1 i förordning nr 650/2012.

17 Artikel 62.2 i förordning nr 650/2012.

18 Såväl karaktären av denna verkan som den omständigheten att den är identisk i alla medlemsstater innebär att det inte går att godta den tolkning som kommissionen gjorde vid förhandlingen när det gällde upptagande till sakprövning av den fråga som hänskjutits för förhandsavgörande och som jag har återgett ovan, fotnot 10. Om den skulle godtas skulle det innebära att det europeiska arvsintyget får olika verkningar beroende på i vilken medlemsstat det har utfärdats, och att dessa eventuellt skulle vara desamma som verkningarna av en dom. Inget av detta har stöd i förordning nr 650/2012; tvärtom strider det mot unionslagstiftarens avsikt att skapa ett enhetligt system för intyget.

19 Artiklarna 63 och 69.2 i förordning nr 650/2012. I skäl 71 i förordningen betecknas detta bevis som korrekt; i andra språkversioner återfinns det adjektivet även i artikel 69.2. Förordningen innehåller regler om rättelse, ändring eller återkallelse av arvsintyget och för att angripa beslutet att utfärda det (eller, i förekommande fall, att inte utfärda det). Det anges emellertid inte vilka medel som är ägnade att motbevisa den presumtion om riktighet som är förknippad med handlingen. Se fotnot 20 nedan.

20 Med den materiella räckvidd som anges i skäl 71.

21 Artikel 69.1 i förordning nr 650/2012. Det är möjligt att angripa ett arvsintyg som innehåller väsentliga fel, eller som styrker omtvistade förhållanden, genom att göra detta i den stat där dokumentet har sitt ursprung, i de instanser som anges i artiklarna 71 och 72 i själva förordningen. Denna centralisering säkerställer att alla europeiska arvsintyg behandlas på ett enhetligt sätt. Jag vill erinra om att själva arvsintyget inte cirkulerar. Det förvaras av den utfärdande myndigheten, som utfärdar bestyrkta kopior och i förekommande fall ansvarar för att informera de personer till vilka kopiorna har överlämnats om eventuella avvikelser från originalet (artiklarna 70.1 och 71.3 i förordning nr 650/2012).

22 Artikel 69.3 och 69.4 i förordning nr 650/2012.

23 Artikel 69.5 och domen Registrų centras.

24 Avsaknaden av denna egenskap borde vara ett tillräckligt argument för att motbevisa den ståndpunkt som den tyska regeringen intog vid förhandlingen, där den själv medgav att det, i den mening som avses i artikel 267 FEUF, krävs att det hänskjutande organets åtgärd resulterar i ett avgörande av rättskipningskaraktär.

25 Se kapitel IV, som handlar om domar i den mening som avses i artikel 3.1 g i förordning nr 650/2012. I de europeiska instrumenten för rättsligt samarbete är termen erkännande förbehållen de bindande rättsverkningar som är knutna till avgöranden av rättskipningskaraktär (och, i samband med äktenskapskriser, till vissa officiella handlingar och avtal: se kapitel IV i rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål, mål om föräldraansvar och mål om internationella bortföranden av barn (omarbetning) (EUT L 178, 2019, s. 1); dom av den 15 november 2022, Senatsverwaltung für Inneres und Sport, C‑646/20, EU:C:2022:879).

26 Det godkänns inte heller, vilket enligt artikel 59 i förordning nr 650/2012 är fallet med officiella handlingar från en medlemsstat vars bevisvärde åberopas i en annan medlemsstat. Det europeiska arvsintygets enhetliga regelverk och verkningar gör ett sådant godkännande, som gäller för andra instrument, onödigt.

27 Inte ens att det är uppenbart att det strider mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där intyget visas upp.

28 Artikel 66.1 i förordning nr 650/2012. Enligt artiklarna 65 och 68 i den förordningen avser kontrollen delvis enkla uppgifter eller fakta om den avlidne, sökanden eller andra förmånstagare: se artikel 68 e, f, g och h i samma förordning. Andra uppgifter i intyget kräver en slutledning, till exempel för att bevisa att den rätt eller befogenhet som sökanden åberopar verkligen är den konsekvens som föreskrivs i tillämplig lag.

29 Artikel 66.1 och 66.3 i förordning nr 650/2012.

30 Artikel 66.2 i förordning nr 650/2012.

31 Artikel 66.4 i förordning nr 650/2012.

32 Se föregående fotnot. Anledningen till och syftet med ett sådant hörande är uppenbart begränsade.

33 Vad gäller innebörden av ordet klagomål i artikel 67.1 andra stycket a i förordning nr 650/2012, som skiljer sig åt i de olika språkversionerna, se punkt 62 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

34 Beträffande vad denna verksamhet innebär, se fotnot 27 i detta förslag till avgörande.

35 Inte heller den processuella apparat som krävs. Jämför förfarandereglerna och de processuella garantierna för utfärdandet av arvsintyget (särskilt artikel 66.4 i förordning nr 650/2012) med dem i andra förordningar, såsom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 2007, s. 1) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 2006, s. 1).

36 Vilket är det som motiverar dess snabba system för cirkulation mellan medlemsstaterna.

37 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15).

38 Dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi ( C‑511/14, EU:C:2016:448, punkt 29).

39 Se domen i föregående fotnot, punkt 30.

40 Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

41 Dom av den 28 februari 2019, Gradbeništvo Korana ( C‑579/17, EU:C:2019:162, punkt 39), och dom av den 4 september 2019, Salvoni ( C‑347/18, EU:C:2019:661, punkt 30).

42 Dom av den 28 februari 2019, Gradbeništvo Korana ( C‑579/17, EU:C:2019:162, punkt 41), och dom av den 4 september 2019, Salvoni ( C‑347/18, EU:C:2019:661, punkt 31).

43 Enligt artikel 47.1 i förordning nr 650/2012 måste den utländska domen inte bifogas intyget enligt artikel 46.3: den myndighet hos vilken verkställighet av den domen begärs får godta andra handlingar eller till och med befria sökanden från att ge in det. Med tanke på den information som ett europeiskt arvsintyg innehåller i enlighet med det obligatoriska formuläret, är det osannolikt att det kan ersätta det andra intyget.

44 Förordningar som föreskriver ett system för erkännande och verkställighet av domar utan mellanliggande förfaranden, och utan någon möjlighet att invända mot cirkulationen av domen, säkerställer rätten till försvar genom att de i sig fastställer processuella minimigarantier, vilka inte finns i förordning nr 650/2012 om utfärdande av ett europeiskt arvsintyg: se till exempel de förordningar som nämns i fotnot 34 i detta förslag till avgörande.

45 Det vill säga med avseende på de omständigheter som ska styrkas eller andra närliggande omständigheter, såsom i förevarande fall testamentets påstådda ogiltighet på grund av testatorns bristande kapacitet eller förfalskningen av hans namnteckning.

46 Se dom av den 23 maj 2019, WB ( C‑658/17, EU:C:2019:444, punkt 55): … För att en myndighet, med hänsyn till den särskilda karaktären hos den verksamhet som den bedriver, ska anses utöva dömande verksamhet, ska den ha befogenhet att avgöra en tvist ….

47 Medlemsstaterna får anförtro utfärdandet av europeiska arvsintyg till rättsliga organ, generellt och i enlighet med artikel 72.2 andra stycket i förordning nr 650/2012, det vill säga efter ett bestridande av den utfärdande myndighetens vägran att utfärda ett intyg i enlighet med artikel 67, när det konstateras att denna vägran var omotiverad. Det intyg som utfärdas av en rättslig myndighet efter det att klagomål har prövats får inte förväxlas med det avgörandet.

48 Detta har bekräftats av EU-domstolen när det gällde hänskjutanden från österrikiska domstolar som prövade en ansökan om registrering i fastighetsregistret av ett avtal om försäljning av fast egendom (dom av den 14 juni 2001, Salzmann, C‑178/99, EU:C:2001:331) eller som uttalade sig om skyldigheten att offentliggöra årsbokslut och förvaltningsberättelse (dom av den 15 januari 2002, Lutz m.fl., C‑182/00, EU:C:2002:19). Detsamma gäller de italienska domstolarnas verksamhet avseende kvalificeringen av ett bolags bolagsordning (dom av den 19 oktober 1995, Job Centre, C‑111/94, EU:C:1995:340) eller ansökan om att en fordran ska tas upp i konkursboet (dom av den 19 april 2012, Grillo Star Fallimento, C‑443/09, EU:C:2012:213). De tyska domstolarna utövar inte heller någon dömande verksamhet när de beslutar om att utse ytterligare en likvidator för egendomen (beslut av den 12 januari 2010, Amiraike Berlin, C‑497/08, EU:C:2010:5) eller när de beslutar om att i handelsregistret registrera flyttningen av säte (beslut av den 10 juli 2001, HSB-Wohnbau, C‑86/00, EU:C:2001:394).

49 Se skäl 20 i förordning nr 650/2012 och dom av den 23 maj 2019, WB ( C‑658/17, EU:C:2019:444, punkt 53).

50 I dom av den 9 september 2021, RK (Inhibition) ( C‑422/20, EU:C:2021:718), tolkade EU-domstolen artiklarna 6 och 7 i förordning nr 650/2012 i ett mål där bakgrunden var tyska domstolars (avsaknad av) behörighet att utfärda ett arvsintyg och eventuellt även ett europeiskt arvsintyg. Vid förhandlingen hänvisade den tyska regeringen till punkt 37 i denna dom då den gjorde gällande att den tyska myndighet som utfärdar ett europeiskt arvsintyg är en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Enligt min mening klargör domen endast tillämpningen av en regel som föreskrivs för att pröva arvsmålet, vilken artikel 64 i förordning nr 650/2012 utsträcker till att omfatta utfärdandet av det europeiska arvsintyget av de skäl som jag förklarar i följande fotnot. Jag finner inget stöd i den domen för några andra slutsatser.

51 Användningen av samma geografiska kriterier för utfärdandet av intyget som för internationell behörighet säkerställer att den utfärdande myndigheten i de flesta fall endast behöver se till sin egen lagstiftning när den prövar om de uppgifter som den ska styrka är (rättsligt) korrekta. Bestämmelsen syftar också till att säkerställa att det som huvudregel endast ska finnas en utfärdande myndighet och därmed endast ett europeiskt arvsintyg; om det finns flera som tjänar olika syften och innehåller olika bilagor, syftar den till att säkerställa enhetlighet mellan dem. Det gör det också möjligt att behörigheten att pröva sakfrågor rörande arvet och att, mot bakgrund av de avgöranden som meddelas i detta avseende, bestrida beslutet om att utfärda eller inte utfärda ett europeiskt arvsintyg kan tillkomma samma medlemsstat.

52 Målet NC (Överlåtelse av en spansk notariebyrå) ( C‑583/21–C‑586/21, EU:C:2023:872).

53 I punkt 50 i den domen slog domstolen fast att de spanska notariernas behörighet att […] utfärda europeiska arvsintyg är inte heller att jämställa med utövandet av sådana befogenheter. Det framgår dels av … artikel 67.1 led a i nämnda förordning att dessa intyg inte kan utfärdas om ett klagomål har riktats mot de uppgifter som ska styrkas.

54 Det anges inte heller i det formulär som måste användas och som offentliggjorts som bilaga 5 till genomförandeförordning nr 1329/2014 på unionens 24 officiella språk.

55 De spanska, engelska och tyska versionerna har följande lydelse: son objeto de un recurso, anhängig sind respektive are being challenged.

56 I den franska versionen, si les éléments à certifier sont contestés; i den portugisiska, forem objeto de contestação; i den italienska, sono oggetto di contestazione.

57 Vid den tidpunkt då ansökan om arvsintyget görs. På motsvarande sätt ska artikel 67.1 andra stycket a i förordning nr 650/2012 även omfatta tvister som har inletts under handläggningen av intyget.

58 Ett intyg som utfärdas på detta sätt skulle vara osäkert redan från början, eftersom det enligt artikel 71.2 i förordning nr 650/2012 ska ändras eller upphävas, även ex officio om detta är möjligt enligt nationell rätt, om det har fastställts att arvsintyget är felaktigt eller att enskilda uppgifter i det är felaktiga.

59 I artikel 65.3 l står det no dispute is pending, aucun litige … n’est pendant, kein Rechtsstreit in Bezug auf den zu bescheinigenden Sachverhalt anhängig ist, non vi sono controversie pendenti, nu există cauze pendinte referitoare la elementele care urmează să fie atestate; i artikel 67.1 andra stycket a, the elements to be certified are being challenged, si les éléments à certifier sont contestés, wenn Einwände gegen den zu bescheinigenden Sachverhalt anhängig sind, gli elementi da certificare sono oggetto di contestazione, elementele care trebuie certificate fac obiectul unei contestații.

60 Skäl 67 i förordning nr 650/2012.

61 Skäl 7 i förordning nr 650/2012 och domen Registrų centras, punkterna 41 och 42.

62 Med det begränsade syftet att bilda sig en uppfattning om sanningshalten i det som myndigheten är i färd med att intyga.

63 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2023, NC (Överlåtelse av en spansk notariebyrå) ( C‑583/21-C‑586/21, EU:C:2023:872), i vilken jag återger punkt 50 i fotnot 52 i detta förslag till avgörande.

64 Se punkt 86 och följande punkter nedan.

65 Jag upprepar att utfärdandet av ett europeiskt arvsintyg som återspeglar innehållet i ett tidigare rättsligt avgörande i sakfrågan inte får ge upphov till tvivel om vilken typ av handling det rör sig om: se punkterna 50–52 ovan.

66 Det finns ingen definition av begreppet beslut i artikel 67. Jag drar därför slutsatsen att samma definition gäller som i artikel 3.1 g i förordning nr 650/2012.

67 Punkterna 20 och 22 i kommissionens skriftliga yttrande (endgültige, bestandsbeziehungsweise rechtskräftige[n]) och punkt 33 i den tyska regeringens skriftliga yttrande (gegen die kein ordentlicher Rechtsbehelf (Artikel 42 EuErbVO) mehr eingelegt werden kann). Vid förhandlingen stödde den spanska regeringen denna uppfattning.

68 E.V.G.-T:s ombud uppgav vid förhandlingen att ett nationellt intyg som det som utfärdades i Tyskland den 24 juli 2023 inte är ett lagakraftvunnet beslut.

69 Artikel 67.1 i förordning nr 650/2012 och domen Registrų centras, punkt 46, i vilken det hänvisas till dom av den 17 januari 2019, Brisch ( C‑102/18, EU:C:2019:34, punkt 30).

70 Domen Registrų centras, punkt 45. Formuläret består av ett försättsblad och bilagor, som är obligatoriska eller inte beroende på omständigheterna i det enskilda fallet och det syfte för vilket intyget begärs. Ytterligare blad får användas när dubbla eller flera uppgifter ska lämnas grund av att det finns mer än en sökande till intyget, mer än en företrädare för den sökande, mer än ett förordnande om kvarlåtenskap, mer än en förmögenhetsordning mellan makarna eller motsvarande för den avlidne, eller mer än en arvinge, legatarie, testamentsexekutor eller boutredningsman.

71 Jag utesluter inte att kännedom om den utfärdande myndighetens överväganden om den bevisning som sökanden har tillhandahållit och andra personers invändningar kan vara av intresse för ett överklagande enligt artikel 72.1 i förordning nr 650/2012: genom att ifrågasätta den utfärdande myndighetens beslut (att utfärda eller inte utfärda intyget) ifrågasätts indirekt dess bedömning av huruvida dess innehåll har fastställts.

72 Varje tillägg till intyget bryter dess enhetliga utseende, vilket är just vad som underlättar dess cirkulation i olika medlemsstater.

73 Jämför med artikel 46.3 i förordning nr 650/2012. En person som vill att ett rättsligt avgörande från en medlemsstat ska erkännas i en annan medlemsstat måste nödvändigtvis ge in en bestyrkt kopia av avgörandet. Endast på detta sätt är det möjligt att genomföra den (begränsade) granskning som skulle motivera en vägran att erkänna avgörandet artikel 40.

74 Hur domar ska styrkas föreskrivs som nämnts i artikel 46.3 i förordning nr 650/2012. Bilaga I till genomförandeförordning nr 1329/2014 innehåller det formulär som ska användas.