Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta Fördraget den 21 mars 2024

1 Originalspråk: Engelska.

2 Jag skulle inledningsvis vilja framhålla att detta begrepp inte återfinns i förordning (EU) 2015/1589.

3 I rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 framgår närmare bestämmelser för tillämpningen av artikel 108 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9), artikel 1 h.

4 UEFA Club Licensing and Financial Fair Play Regulations finns tillgänglig på följande hemsida: https://documents.uefa.com/v/u/MFxeqLNKelkYyh5JSafuhg.

5 Detta dokument har ärendebeteckningen COMP.C.4/AH/mdr 2021(092342).

6 Den överklagade domen, punkt 7.

7 Den överklagade domen, punkt 19.

8 Den överklagade domen, punkterna 17 och 18.

9 Den överklagade domen, punkterna 28–47.

10 Den överklagade domen, punkterna 51–53.

11 Det begreppet definieras inte i förordning (EU) 2015/1589. Det förekommer dock i skäl 32 i denna förordning för att förklara konsekvenserna av att ett klagomål inte uppfyller villkoren i klagomålsformuläret: det vill säga att denna information inte nödvändigtvis [behöver] leda till utredningar på eget initiativ.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 1998, Kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 62) (Nedan kallad Kommissionen/Sytraval och Brink’s France) (i vilken domstolen konstaterar att kommissionen inte är skyldig att inleda ett kontradiktoriskt förfarande med en klagande men att denna slutsats inte innebär att kommissionen inte är skyldig att i förekommande fall granska ett klagomål och därvid gå utöver en ren granskning av de faktiska och rättsliga omständigheter som den underrättats om av klaganden. Kommissionen är i själva verket skyldig att, i intresset av en korrekt tillämpning av de grundläggande bestämmelserna i fördraget om statligt stöd, vidta en snabb och opartisk granskning av klagomålet, vilket kan fordra att den granskar omständigheter som inte uttryckligen nämnts av klaganden). Se även, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Österrike/Scheucher – Fleisch m.fl ( C‑47/10 P, EU:C:2011:373, punkt 120).

13 Se, för ett liknande resonemang, Kommissionen/Sytraval och Brink’s France, punkt 59 och dom av den 24 september 2002, Falck och Acciaierie di Bolzano/kommissionen ( C‑74/00 P och C‑75/00 P, EU:C:2002:524, punkterna 81 och 83).

14 Se, till exempel, dom av den 24 september 2002, Falck och Acciaierie di Bolzano/kommissionen ( C‑74/00 P och C‑75/00 P, EU:C:2002:524, punk 83) och dom av den 6 oktober 2005, Scott/kommissionen ( C‑276/03 P, EU:C:2005:590, punkt 33). Så är fallet, trots att generaladvokaten Lenz i sitt förslag till avgörande i Kommissionen/Sytraval och Brink’s France (C‑367/95 P, EU:C:1997:249, punkt 86) konstaterar att fördraget visserligen inte förbjuder kommissionen att höra en berörd part redan inom ramen för den inledande granskningen enligt artikel 93.3.

15 Se dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen ( C‑225/91, EU:C:1993:239, punkt 16). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 1984, Tyskland/kommissionen ( 84/82, EU:C:1984:117, punkterna 11 och 13).

16 Se Kommissionen/Sytraval och Brink’s France, punkterna 45–48).

17 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1) (nedan kallad förordning 659/1999).

18 Såsom denna förordnings förarbeten visar, föreslogs inte denna rätt ursprungligen av kommissionen (se Förslag till rådets förordning (EG) om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (COM/98/0073 final) (EGT C 116, 1998, s. 13)). Det var i själva verket Europeiska ekonomiska och sociala kommittén som, med hänvisning till domen i målet Kommissionen/Sytraval och Brink’s France, föreslog att det skulle förefalla önskvärt att vissa parter skulle ges rätten att framställa klagomål. Se Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets förordning (EG) om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT C 284, 1998, s. 10) punkt 4.3.1.

19 Se artikel 20(2) och skäl 33 i förordning nr 659/1999, genom vilken varje intresserad part bemyndigas att underrätta kommissionen om varje påstått olagligt stöd och varje påstått missbruk av stöd.

20 Se, särskilt, dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen ( C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 36 och däri hänvisad rättspraxis) och dom av den 31 januari 2023, Kommissionen/Braesch m.fl. ( C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

21 Med detta sagt skiljer sig fortfarande den processuella ställningen för tredje man inom förfarandet för statligt stöd från den mer liberala ställningen som tredje man intar på konkurrens- och handelsområdet; se, jämförd med, artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artikel 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, 2004, s. 18) och artikel 5 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21). Se, för ett liknande resonemang, med avseende på skillnaden jämfört med konkurrensrelaterade granskningar, Niejahr, M., Scharf, T., Some Thoughts on the Jurisprudence of European Courts Concerning the Admissibility of Actions against State Aid Decisions, EC State aid law – Le droit des aides d’État dans la CE: liber amicorum Francisco Santaolalla Gadea, Kluwer, 2008, s. 353 och 354.

22 Intressant nog gjordes inte en sådan distinktion i motsvarande bestämmelse i förordning 659/1999. I den anges att om kommissionen har upplysningar om påstått olagligt stöd skall den undersöka dessa upplysningar utan dröjsmål [tillagd kursivering].

23 Artikel 24.2 i förordningen.

24 Den sistnämnda delen utvecklas vidare i artikel 24.2 andra stycket i förordningen.

25 Se dom av den 31 januari 2023, Kommissionen/Braesch m.fl. ( C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 58 och däri hänvisad rättspraxis) (domstolen förklarade att definitionen av begreppet berörd part som följer av domstolens praxis har kodifierats av unionslagstiftningen i artikel 1 h i förordning (EU) 2015/1589).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 1984, Intermills/kommissionen ( 323/82, EU:C:1984:345, punkt 16) och dom av den 24 maj 2011, Kommissionen/Kronoply och Kronotex ( C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkt 63).

27 Se dom av den 31 januari 2023, Kommissionen/Braesch m.fl. ( C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 59 och däri hänvisad rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 1984, Intermills/kommissionen ( 323/82, EU:C:1984:345, punkt 16).

28 Artikel 1 h i förordning (EU) 2015/1589. Kursivering tillagd.

29 Se den överklagade domen, punkt 33, dom av den 19 december 2019, BPC Lux 2 m.fl./kommissionen ( T‑812/14 RENV, ej publicerat, EU:T:2019:885, punkt 60) och dom av den 7 juni 2023, UNSA Énergie/kommissionen ( T‑322/22, ej publicerat, EU:T:2023:307, punkt 20), och beslut av den 25 juni 2003, Pérez Escolar/kommissionen ( T‑41/01, EU:T:2003:175, punkt 36).

30 Denna rättspraxis vilar på tolkningen av kriteriet personligen berörd, i den mening som avses i artikel 264 fjärde stycket FEUF, avser denna således en helt annan (rättslig) standard. Se, särskilt i detta avseende, dom av den 19 december 2019, BPC Lux 2 m.fl./kommissionen ( T‑812/14 RENV, ej publicerat, EU:T:2019:885, punkt 60) (med åberopande av beslut av den 25 juni 2003, Pérez Escolar/kommissionen ( T‑41/01, EU:T:2003:175, punkt 36), vilken, i sin tur, vilar på dom av den 16 september 1988, Waterleiding Maatschappij/kommissionen ( T‑188/95, EU:T:1998:217, punkt 37), i vilken domstolen förklarar att sökanden inte kan anses vara personligen berörd med anledning av att det omtvistade beslutet är av normativ karaktär, vilket endast innebär att tillämpningen av skatterättsliga bestämmelser med en allmän räckvidd godkänns [eftersom] ett sådant beslut är tillämpligt i situationer som bestäms objektivt och som medför rättsverkningar för en grupp personer som anges på ett allmänt och abstrakt sätt).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2023, Kommissionen mot Braesch m.fl. ( C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 54 och däri hänvisad rättspraxis).

32 Se dom av den 15 september 2021, CAPA m.fl./kommissionen ( T‑777/19, EU:T:2021:588, punkt 89) (i vilken domstolen förklarar att det i princip inte kan uteslutas att ett stöd konkret påverkar tredje mans intressen på grund av den inverkan som den stödfinansierade anläggningen har på den omgivande miljön; vilken domstolen fastställde efter överklaganden i beslut av den 14 december 2023, CAPA m.fl./kommissionen ( C‑742/21 P, ej publicerad, EU:C:2023:1000, punkt 83).

33 Förordning (EU) 2015/1589, skäl 32.

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2023, Kommissionen/Braesch m.fl. ( C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 60, i vilken domstolen belyste att det som krävdes var att företaget gör gällande att dess intressen kan påverkas av att stödet beviljas, dock utan att kräva någon bedömning, från kommissionens eller tribunalens sida, om intressets koppling till den klagande parten.

35 Dom av den 2 september 2021, Ja zum Nürburgring/kommissionen ( C‑647/19 P, EU:C:2021:666) (Domen i målet Ja zum Nürburgring). Se dock även dom av den 9 juli 2009, 3F/kommissionen ( C‑319/07 P, EU:C:2009:435, punkt 65 och 104) (beträffande intressena för landsorganisationen för arbetare i Danmark och dess medlemmar avseende skattebestämmelser kopplade till anställning av sjöfolk från länder som inte är medlemsstater).

36 Ja zum Nürburgring/kommissionen, punkt 66.

37 Se, särskilt, dom av den 9 juli 2009, 3F/kommissionen ( C‑319/07 P, EU:C:2009:435, punkt 33); dom av den 24 maj 2011, Kommissionen/Kronoply och Kronotex ( C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkt 65); och dom av den 27 oktober 2011, Österrike/Scheucher-Fleisch m.fl. ( C‑47/10 P, EU:C:2011:698, punkt 132).

38 Se, för ett motsvarande resonemang, dom av den 31 januari 2023, Kommissionen/Braesch m.fl. ( C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 60 och 80 och däri hänvisad rättspraxis). Det är det positiva tillskrivningskriteriet som rättspraxis angående den konkreta eller verkliga inverkan av stödet hänsyftade på (se punkt 71 i förevarande förslag till avgörande), vilket i synnerhet den förra av dessa punkter bekräftar).

39 Se, för ett motsvarande resonemang, dom av den 7 april 2022, Solar Ileias Bompaina/kommissionen ( C‑429/20 P, EU:C:2022:282, punkt 35) (i vilken domstolen förklarade att [o]m det endast kan vara fråga om potentiell skada på företaget intressen måste det således vara styrkt att det föreligger en risk för konkret påverkan på dessa intressen). Se även, beslut av den 10 maj 2023, MKB Multifunds/kommissionen ( C‑665/21 P, ej publicerat, EU:C:2023:408, punkt 48) och beslut av den 14 december 2023, CAPA m.fl./kommissionen ( C‑742/21 P, ej publicerat, EU:C:2023:1000, punkt 73).

40 Detta övervägande påverkas naturligtvis inte av kommissionens övergripande skyldighet att granska den information som inkommer till den genom att en intresserad part lämnar in ett klagomål (se, analogt och för ett liknande resonemang, dom av den 22 september 2020, Österrike/kommissionen ( C‑594/18 P, EU:C:2020:742, punkt 85 och däri hänvisad rättspraxis) för att förhindra medlemsstaternas strategier, som kan vara utformade för att, på konstgjord väg, bryta orsakssambandet mellan den aktuella stödåtgärden och dess effekt på vissa intresserade parter (se, analogt, dom av den 27 oktober 2016, D’Oultremont m.fl. ( C‑290/15, EU:C:2016:816, punkt 48) och dom av den 25 juni 2020, A m.fl (Vindkraftverk i Aalter och Nevele) ( C‑24/19, EU:C:2020:503, punkt 70 och däri hänvisad rättspraxis) (i vilken domstolen förklarade att det enligt effektivitetsprincipen krävs att medlemsstaternas åtgärder utvärderas för att utröna om potentiella strategier föreligger, vilka är utformade för att dela upp åtgärder i flera delar för att undvika skyldigheter enligt unionslagstiftningen.

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2023, Kommissionen/Braesch m.fl. ( C‑284/21 P, EU:C:2023:58, punkt 81) (i vilken åtgärder som visserligen är knutna till de faktiska förhållandena, men som är rättsligt åtskilda anses vara irrelevanta för bedömningen av ställningen som intresserad part) och beslut av den 14 december 2023, CAPA m.fl./kommissionen ( C‑742/21 P, ej publicerat, EU:C:2023:1000, punkt 97). Se även, analogt, dom av den 16 maj 1991, Extramet Industrie/rådet ( C‑358/89, EU:C:1991:214, punkt 16–19) (enligt vilken det, i en analys av orsakssambandet avseende fastställandet av skada som härrör från dumpad import, ska bortses från skada som kan hänföras till andra faktorer).

42 Se dom av den 7 april 2022, Solar Ileias Bompaina/kommissionen ( C‑429/20 P, EU:C:2022:282, punkt 41).

43 Dom av den 7 april 2022, Solar Ileias Bompaina/kommissionen ( C‑429/20 P, EU:C:2022:282, punkt 43).

44 Se beslut av den 14 december 2023, CAPA m.fl./kommissionen ( C‑742/21 P, ej publicerat, EU:C:2023:1000, punkterna 40 och 79).

45 Se beslut av den 14 december 2023, CAPA m.fl./kommissionen ( C‑742/21 P, ej publicerat, EU:C:2023:1000, punkterna 79 och 94).

46 Se, bland annat, dom av den 4 mars 2021, Kommissionen/Fútbol Club Barcelona ( C‑362/19 P, EU:C:2021:169, punkt 47 och däri hänvisad rättspraxis)

47 Issam Abdelmouine har inte framfört argumentet att hans ställning som klagande härrör från artikel 108.3 FEUF.

48 Den överklagade domen, punkt 28.

49 Den överklagade domen, punkt 29.

50 Den överklagade domen, punkt 32.

51 Den överklagade domen, punkt 35.

52 Den överklagade domen, punkt 39.

53 Den överklagade domen, punkterna 50 och 51.

54 Man skulle därigenom kunna hävda att överklagandets tredje och fjärde grund inte ska tas upp till sakprövning, eftersom de inte uppfyller kraven i artikel 169.2 i domstolens rättegångsregler, enligt vilka det krävs att det i ett överklagande anges exakt vilka delar av den omstridda domen som Issam Abdelmouine vill ska upphävas; se, bland annat, dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 34).

55 Se, till exempel, den överklagade domen, punkt, 43.

56 Se, för ett liknande resonemang, den överklagade domen, punkterna 29–31.

57 Se, för ett liknande resonemang, den överklagade domen, punkterna 32–34 och 39–46.

58 Se, för ett liknande resonemang, den överklagade domen, punkterna 35 och 37.

59 Se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 24 juni 1986, AKZO Chemie och AKZO Chemie UK/kommissionen ( 53/85, EU:C:1986:256, punkt 21).