Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 26 september 2024

1 Originalspråk: tyska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2012 (EUT L 351, 2012, s. 1).

3 Dom av den 21 maj 2015 ( C‑352/13, EU:C:2015:335).

4 Domstolens fasta praxis sedan dom av den 10 september 2009, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑97/08 P, EU:C:2009:536, punkt 54 och följande punkter).

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 16 december 2002 (EGT L 1, 2003, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 november 2014 (EUT L 349, 2014, s. 1).

7 Se dom av den 12 maj 2022, Servizio Elettrico Nazionale m.fl. ( C‑377/20, EU:C:2022:379, punkt 105), dom av den 27 april 2017, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑516/15 P, EU:C:2017:314, punkt 48) och dom av den 10 september 2009, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑97/08 P, EU:C:2009:536, punkt 55).

8 Dom av den 12 maj 2022, Servizio Elettrico Nazionale m.fl. ( C‑377/20, EU:C:2022:379, punkt 106 och där angiven rättspraxis).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2021, Sumal ( C‑882/19, EU:C:2021:800, punkt 44 och följande punkter), och dom av den 12 maj 2022, Servizio Elettrico Nazionale m.fl. ( C‑377/20, EU:C:2022:379, punkt 107).

10 Se dom av den 12 maj 2022, Servizio Elettrico Nazionale m.fl. ( C‑377/20, EU:C:2022:379, punkt 108 och där angiven rättspraxis).

11 Dom av den 12 maj 2022, Servizio Elettrico Nazionale m.fl. ( C‑377/20, EU:C:2022:379, punkterna 109 och 110 och där angiven rättspraxis).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2011, General Química m.fl./kommissionen ( C‑90/09 P, EU:C:2011:21, punkt 86 och följande punkter).

13 Se dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkt 45), och dom av den 6 oktober 2021, Sumal ( C‑882/19, EU:C:2021:800, punkt 37).

14 Se dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkt 47), och dom av den 6 oktober 2021, Sumal ( C‑882/19, EU:C:2021:800, punkt 38), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Emiliou i målet MOL ( C‑425/22, EU:C:2024:131, punkt 65).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2022, Servizio Elettrico Nazionale m.fl. ( C‑377/20, EU:C:2022:379, punkt 112). Vad gäller frågan huruvida presumtionen kan brytas, se även dom av den 8 maj 2013, Eni/kommissionen ( C‑508/11 P, EU:C:2013:289, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 25 mars 2021, Deutsche Telekom/kommissionen ( C‑152/19 P, EU:C:2021:238, punkt 74 och följande punkter).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2022, Servizio Elettrico Nazionale m.fl. ( C‑377/20, EU:C:2022:379, punkterna 114 och 123).

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2021, Sumal ( C‑882/19, EU:C:2021:800, punkterna 35 och 36, samt där angiven rättspraxis).

19 För ett liknande resonemang vad gäller artikel 6.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) (nedan kallad Bryssel I-förordningen), se dom av den 13 juli 2006, Reisch Montage ( C‑103/05, EU:C:2006:471, punkterna 29 och 30). Vad gäller artikel 6.1 i Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), (nedan kallad 1968 års konvention), se även dom av den 27 september 1988, Kalfelis ( 189/87, EU:C:1988:459, punkt 10).

20 För ett liknande resonemang vad gäller artikel 6.1 i Bryssel I-förordningen, se dom av den 12 juli 2012, Solvay ( C‑616/10, EU:C:2012:445, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

21 Dom av den 7 september 2023, Beverage City Polska ( C‑832/21, EU:C:2023:635, punkt 34). Se, vad gäller artikel 6.1 i Bryssel I-förordningen, dom av den 12 juli 2012,Solvay ( C‑616/10, EU:C:2012:445, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2023, Beverage City Polska ( C‑832/21, EU:C:2023:635, punkt 28). Se, vad gäller artikel 6.1 i Bryssel I-förordningen, dom av den 27 september 2017, Nintendo ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

23 Detta fastställdes beträffande artikel 6.1 i Bryssel I-förordningen genom dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkterna 21 och 33).

24 Jenard-rapporten nämner solidariskt ansvar som ett typiskt exempel på när det finns ett samband mellan fordringarna mot de enskilda svarandena, se P. Jenards rapport om konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT C 59, 1979, s. 1, 26).

25 För ett liknande resonemang vad gäller Bryssel I-förordningen, se dom av den 10 mars 2016, Flight Refund ( C‑94/14, EU:C:2016:148, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

26 För ett liknande resonemang vad gäller Bryssel I-förordningen, se dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 60).

27 För ett liknande resonemang vad gäller Bryssel I-förordningen, se dom av den 10 mars 2016, Flight Refund ( C‑94/14, EU:C:2016:148, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

28 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkterna 45 och 46 och där angiven rättspraxis).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 januari 2021, The Goldman Sachs Group/kommissionen ( C‑595/18 P, EU:C:2021:73, punkterna 32 och 35).

32 Dom av den 10 september 2009, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( C‑97/08 P, EU:C:2009:536, punkt 54 och följande punkter).

33 Se dom av den 29 september 2011, Arkema/kommissionen ( C‑520/09 P, EU:C:2011:619, punkt 37 och följande punkter), och dom av den 8 maj 2013, Eni/kommissionen ( C‑508/11 P, EU:C:2013:289, punkt 68).

34 Se, vad gäller artikel 6.1 i Bryssel I-förordningen, dom av den 13 juli 2006, Reisch Montage ( C‑103/05, EU:C:2006:471, punkterna 24 och 25).

35 Dom av den 3 juli 1997, Benincasa ( C‑269/95, EU:C:1997:337, punkt 27), och dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 61).

36 Se, analogt, beträffande artikel 6.1 i Bryssel I-förordningen, dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 27 och där angiven rättspraxis). Se, vad gäller artikel 6.1 i 1968 års Brysselkonvention, dom av den 27 september 1988, Kalfelis ( 189/87, EU:C:1988:459, punkt 9).

37 Se, analogt, beträffande artikel 6.1 i Bryssel I-förordningen, dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 29).

38 Se, vad gäller artikel 6.1 i Bryssel I-förordningen, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Freeport ( C‑98/06, EU:C:2007:302, punkt 66).

39 Se, för ett liknande resonemang, beträffande artikel 6 i Bryssel I-förordningen, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Freeport ( C‑98/06, EU:C:2007:302, punkt 52), och förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2014:2443, punkt 89).

40 Se, för ett liknande resonemang, beträffande artikel 6 i Bryssel I-förordningen, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Freeport ( C‑98/06, EU:C:2007:302, punkt 52), och förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2014:2443, punkt 89).

41 Ett undantag från detta kan endast komma i fråga för exklusiva behörighetsregler. Någon sådan är dock inte tillämplig i förevarande mål.