Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 11 juli 2024

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 65, 2016, s. 1.

3 C‑430/22 och C‑468/22, nedan kallad domen i mål VB I, EU:C:2023:458.

4 Se domen i mål VB I (punkt 30).

5 EUT L 142, 2012, s. 1.

6 De faktiska omständigheterna är identiska med dem som EU-domstolen redogjorde för i domen i mål VB I.

7 Se dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:401, punkterna 25 och 36).

8 Se skälen 2, 4 och 10 i direktiv 2016/343 och, exempelvis, dom av den 22 december 2017, Ardic ( C‑571/17 PPU, EU:C:2017:1026), avseende verkställighet av en europeisk arresteringsorder som utfärdats mot en person som dömts till fängelsestraff genom en slutgiltig fällande dom när den berörda personen inte var närvarande vid förhandlingen.

9 Se, exempelvis, mål Khuzdar (C‑95/24), som för närvarande är anhängigt.

10 I skäl 35 i direktiv 2016/343 anges nämligen att misstänktas och tilltalades rätt att vara närvarande vid rättegången inte är absolut och att misstänkta och tilltalade, på vissa villkor, uttryckligen eller genom tyst medgivande men på ett otvetydigt sätt, bör kunna avstå från denna rätt (se dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:401, punkt 26), som avser i vilken utsträckning en person som har avvikit kan få en ny rättegång).

11 Vad gäller tolkningen av artiklarna 8 och 9 i direktiv 2016/343, se mitt förslag till avgörande i målet Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:26).

12 Min kursivering.

13 Min kursivering.

14 Min kursivering.

15 Se punkt 40 i motiveringen till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden (COM(2013) 821 final) och skäl 23 där det anges att [p]å vissa väl definierade villkor som säkerställer ett effektivt iakttagande av rätten till en rättvis rättegång bör det vara möjligt att en rättegång som leder till ett avgörande som fastställer att den misstänkte eller tilltalade är skyldig eller oskyldig äger rum i dennes utevaro.

16 Se skäl 33 i direktiv 2016/343.

17 I detta sammanhang har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) dessutom slagit fast att den tilltalades närvaro vid rättegången är av avgörande betydelse på grund av såväl rätten att yttra sig som nödvändigheten av att kontrollera riktigheten av den tilltalades påståenden och att ställa dem mot brottsoffrets uppgifter, vars intressen också ska skyddas, samt vittnenas uppgifter (se Europadomstolens dom av den 23 maj 2000, Van Pelt mot Frankrike (CE:ECHR:2000:0523JUD003107096, § 66)).

18 Se dom av den 13 februari 2020, Spetsializirana prokuratura (Förhandling som hålls i den tilltalades utevaro) ( C‑688/18, EU:C:2020:94, punkt 30 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 september 2022, HN (Rättegång mot en tilltalad som avlägsnats ur landet) ( C‑420/20, EU:C:2022:679, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

19 Se dom av den 30 mars 2023, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Avbrytande av överföringsfristen i andra instans) ( C‑556/21, EU:C:2023:272, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

20 Nedan kallad stadgan.

21 Undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

22 På samma sätt anser Europadomstolen att Europakonventionen ger konventionsstaterna stor frihet vid valet av medel som gör det möjligt för deras rättssystem att uppfylla kraven i artikel 6 i denna konvention, dock under förutsättning att de medel som erbjuds i nationell rätt visar sig vara effektiva om den tilltalade varken har avstått från att närvara eller försvara sig eller haft för avsikt att undandra sig rättsskipningen (se, exempelvis, Europadomstolens dom av den 14 juni 2001, Medenica mot Schweiz (CE:ECHR:2001:0614JUD002049192, § 55)).

23 Se dom av den 22 september 2022, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl. ( C‑159/21, EU:C:2022:708, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

24 Se dom av den 17 juli 2014, Sánchez Morcillo och Abril García ( C‑169/14, EU:C:2014:2099, punkt 49).

25 Europadomstolen anser att varje tilltalads rätt att faktiskt försvaras av en försvarare, som vid behov utses ex officio, är en av de centrala delarna av en rättvis rättegång och att en tilltalad inte förlorar denna rätt enbart på grund av att denne inte har närvarat vid förhandlingen. Europadomstolen anser att det är av avgörande betydelse för det straffrättsliga systemets skälighet att den tilltalades utevaro inte straffas genom undantag från rätten att företrädas av en försvarare och att denne på lämpligt sätt försvaras i såväl första som andra instans (Europadomstolens dom av den 21 januari 1999, Van Geyseghem mot Belgien (CE:ECHR:1999:0121JUD002610395, § 34), dom av den 13 februari 2001, Krombach mot Frankrike (CE:ECHR:2001:0213JUD002973196, § 89), och dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 91)).

26 Enligt Europadomstolens praxis ska hänsyn tas till det aktuella förfarandets särdrag och art, dess betydelse för rättegången i stort, hur den berörda personens intressen har framställts och det sätt på vilket de ska skyddas, med hänsyn till den fråga som ska avgöras och dess betydelse för den berörda personen (se Europadomstolens dom av den 25 mars 1998, Belziuk mot Polen, (CE:ECHR:1998:0325JUD002310393, § 37 och där angiven rättspraxis)).

27 Det framgår av beslutet om hänskjutande att enligt bulgarisk rätt kan en utevarodom endast överklagas inom en frist på 15 dagar, vilken börjar löpa, utan avbrott, från den dag då den domen meddelats, även om den tilltalade inte har kunnat få kännedom om den fällande domen.

28 Det framgår vare sig av redogörelsen för de tillämpliga nationella bestämmelserna eller av beslutet om hänskjutande huruvida en person som har dömts i sin utevaro kan företrädas av en advokat.

29 Se dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:401, punkt 37).

30 Se Europadomstolens dom av den 19 december 1989, Kamasinski mot Österrike (CE:ECHR:1989:1219JUD000978382, § 74).

31 Se Europadomstolens dom av den 23 november 1993, Poitrimol mot Frankrike (CE:ECHR:1993:1123JUD001403288, § 35).

32 Unionslagstiftaren har nämligen, i skälen 11, 13, 27, 45, 47 och 48 i direktiv 2016/343, tydligt angett sin avsikt att stärka och garantera en effektiv tillämpning av rätten till en rättvis rättegång i straffrättsliga förfaranden, genom att i unionsrätten integrera den rättspraxis som EU-domstolen utvecklat avseende iakttagandet av artikel 6.1 i Europakonventionen (se dom av den 13 februari 2020, Spetsializirana prokuratura (Förhandling som hålls i den tilltalades utevaro) ( C‑688/18, EU:C:2020:94, punkterna 34 och 35)).

33 Se Europadomstolens dom av den 13 februari 2001, Krombach mot Frankrike (CE:ECHR:2001:0213JUD002973196, §§ 84 och 90), avseende artikel 630 i code de procédure pénale (den franska straffprocesslagen) som innehöll ett absolut förbud för en person som inte inställer sig att låta sig företrädas av en advokat, vilket domstolen för grövre brott som meddelade den utevarodomen inte kunde göra undantag från.

34 Se Europadomstolens dom av den 12 februari 2015, Sanader mot Kroatien (CE:ECHR:2015:0212JUD006640812, § 80 och följande §§).

35 Se Europadomstolens dom av den 13 februari 2001, Krombach mot Frankrike (CE:ECHR:2001:0213JUD002973196, § 87).

36 Se Europadomstolens dom av den 14 december 1999, Khalfaoui mot Frankrike (CE:ECHR:1999:1214JUD003479197, § 44), nedan kallad domen i mål Khalfaoui mot Frankrike.

37 Se domen i mål Khalfaoui mot Frankrike, § 49.

38 Domen i mål Khalfaoui mot Frankrike (§ 47).

39 Domen i mål Khalfaoui mot Frankrike (§ 40).

40 Domen i mål Khalfaoui mot Frankrike (§ 40).

41 För en övergripande förståelse av sambandet mellan direktiven 2016/343, 2012/13 och 2010/64, se förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i målet IS (Rättsstridigt beslut om hänskjutande) ( C‑564/19, EU:C:2021:292, punkt 60).

42 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 280, 2010, s. 26).

43 Se skälen 10 och 14 i direktiv 2012/13 och dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 34).

44 Dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

45 C‑216/14, EU:C:2015:686.

46 Se dom av den 15 oktober 2015, Covaci ( C‑216/14, EU:C:2015:686, punkt 61).

47 Se dom av den 15 oktober 2015, Covaci ( C‑216/14, EU:C:2015:686, punkt 20).

48 Den artikeln har följande lydelse: Detta direktiv är tillämpligt från den tidpunkt då personer underrättas av en medlemsstats behöriga myndigheter om att de är misstänkta eller tilltalade för att ha begått ett brott fram till dess att förfarandena har avslutats, med vilket ska förstås det slutgiltiga avgörandet i frågan huruvida den misstänkta eller tilltalade personen har begått brottet samt i förekommande fall även under rättegång och i väntan på beslut om ett eventuellt överklagande.

49 Se dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

50 Dom av den 13 juni 2019, Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:489, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

51 Se det mål som gav upphov till Europadomstolens beslut av den 30 januari 2007 om upptagande till prövning, Pala mot Frankrike (CE:ECHR:2007:0130DEC003338704), där den person som hade dömts i sin utevaro informerades, genom rekommenderat brev, om att utevarodomen hade lämnats in vid kommunhuset.

52 EGT L 190, 2002, s. 1.

53 EUT L 81, 2009, s. 24.

54 Såsom uttryckligen anges i skäl 25 i direktiv 2012/13 ska de misstänkta eller tilltalade, när de berörda personerna ges information enligt det direktivet, vid behov förses med översättningar eller tolkning till ett språk som de förstår, i enlighet med de normer som anges i direktiv 2010/64. Enligt artikel 3 i det direktivet kräver unionslagstiftaren, för det fall den berörda personen inte förstår eller talar förfarandespråket, att medlemsstaten inom rimlig tid tillhandahåller en översättning av det avgörandet, vilken ska vara skriftlig och av god kvalitet. Endast i undantagsfall får en muntlig översättning eller sammanfattning av den handlingen tillhandhållas, dock under förutsättning att sådana formaliteter inte förhindrar att förfarandena går rättvist till.

55 Domen i mål VB I (punkt 30).

56 Se domen i mål VB I (punkt 27).

57 Se domen i mål VB I (punkt 28).

58 Min kursivering.

59 Vad gäller det praktiska och effektiva genomförandet av denna skyldighet, anges i skäl 38 i det direktivet att den kan uppnås på olika sätt … såsom lämplig utbildning för de behöriga myndigheterna, och genom rättighetsinformation som avfattats på ett enkelt och obyråkratiskt språk så att den lätt kan förstås av en lekman utan kunskap om straffprocessrätten.

60 Enligt den rapport som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) upprättade år 2016, Rights of suspected and accused persons across the EU: translation, interpretation and information, har rättighetsinformation upprättats av 26 medlemsstater, varav 23 har en enhetlig rättighetsinformation som polismyndigheterna lämnar när en tilltalad grips (punkt 3.3, Letter of Rights, s. 69 och följande sidor).

61 C‑569/20, EU:C:2022:401, punkt 59.

62 Förslag till avgörande i målet Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:26).

63 Se mitt förslag till avgörande i målet Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:26, punkt 43). Europadomstolen kräver således, enligt fast rättspraxis, att en person som dömts i sin utevaro (in absentia) senare kan beviljas förnyad prövning vid en domstol, som efter att ha hört honom eller henne, uttalar sig om huruvida anklagelsen är välgrundad, om det inte har styrkts att vederbörande har avstått från sin rätt att inställa sig och försvara sig eller har haft för avsikt att undandra sig rättvisan (se Europadomstolens dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 82)). Se, exempelvis, Europadomstolens dom av den 14 juni 2001, Medenica mot Schweiz (CE:ECHR:2001:0614JUD002049192, § 55).

64 Se Europadomstolens dom av den 12 februari 1985, Colozza mot Italien (CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, §§ 31 och 32).

65 Se Europadomstolens dom av den 14 juni 2001, Medenica mot Schweiz (CE:ECHR:2001:0614JUD002049192, § 55). Se, även, Europadomstolens dom av den 12 februari 1985, Colozza mot Italien (CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, § 30).