Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour av den 9 januari 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

3 Se skäl 18 i förordning nr 1215/2012.

4 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

5 Se dom av den 20 juli 2017, MMA IARD ( C‑340/16, EU:C:2017:576, punkt 39) (nedan kallad domen i målet MMA IARD).

6 I enlighet med den skyldighet som följer av artikel 21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, 2009, s. 11). Detta direktiv ändrades visserligen genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2118 av den 24 november 2021 (EUT L 430, 2021, s. 1), men de ändringar som infördes påverkade inte denna bestämmelse.

7 Kärande i det nationella målet har här åberopat domen i målet MMA IARD.

8 Svaranden i det nationella målet har i detta hänseende åberopat dom av den 17 september 2009, Vorarlberger Gebietskrankenkasse ( C‑347/08, EU:C:2009:561) (nedan kallad domen Vorarlberger Gebietskrankenkasse), dom av den 31 januari 2018, Hofsoe ( C‑106/17, EU:C:2018:50), dom av den 20 maj 2021, CNP ( C‑913/19, EU:C:2021:399), och dom av den 21 oktober 2021, T.B. och D. (Behörighet vid försäkringstvister) ( C‑393/20, ej publicerad, EU:C:2021:871).

9 Se punkt 2.2 i begäran om förhandsavgörande.

10 Se punkt 2.2 i begäran om förhandsavgörande. Även om den hänskjutande domstolen inte uttryckligen har hänvisat till den relevanta tyska bestämmelsen, har Europeiska kommissionen hänvisat till den i sina inlagor. I artikel 76 i Bundesbeamtengesetz (lagen om federala tjänstemän) av den 5 februari 2009 (BGBl. 2009 I, s. 160), föreskrivs att när en tjänsteman, en pensionär eller en familjemedlem till dessa skadas eller avlider övertar arbetsgivaren (dienstherrn) enligt lag den rätt till den ersättning som denna person har enligt lag gentemot tredje man på grund av denna skada eller detta dödsfall, om arbetsgivaren är skyldig att utge betalning under den tid som arbetsoförmågan varar till följd av kroppsskadan eller till följd av kroppsskadan eller dödsfallet.

11 Såsom den hänskjutande domstolen har angett i del I och i punkt 2.5 i del II i sin begäran om förhandsavgörande.

12 I den mening som avses i artikel 13.2 i förordning nr 1215/2012. Det är intressant att notera att direktiv 2009/103, i dess lydelse enligt direktiv 2021/2118, definierar skadelidande som personer som är berättigade till ersättning för förlust eller skada orsakad av fordon (se artikel 1.2 i direktiv 2009/103, i dess ändrade lydelse, och skäl 2 i direktiv 2021/2118).

13 Denna rätt som tillkommer skadelidande parter vid olyckor vållade av ett fordon som omfattas av ansvarsförsäkring att rikta anspråk direkt mot det försäkringsföretag som tillhandahåller ansvarsförsäkring för den ansvariga personen följer av direktiv 2009/103/EG (se skäl 30 och artikel 18 i detta direktiv).

14 Eftersom artiklarna 11 och 13 i förordning nr 1215/2012 omfattas av kapitel II avsnitt 3 i denna förordning, vilket avser behörighet vid försäkringstvister. I detta avsnitt inrättas ett självständigt system för fördelning av domstolars behörighet vid försäkringstvister (se dom av den 9 december 2021, BT (Talan som väcks mot den försäkrade), C‑708/20, EU:C:2021:986, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

15 Eftersom dessa bestämmelser avviker från principen om att domstolarna i den medlemsstat där svaranden har hemvist är behöriga, ska de emellertid i princip tolkas restriktivt: se dom av den 30 juni 2022, Allianz Elementar Versicherung ( C‑652/20, EU:C:2022:514, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

16 Se dom av den 14 februari 2019, Milivojević ( C‑630/17, EU:C:2019:123, punkt 81). Se, beträffande förordning nr 44/2001, bland annat domen Vorarlberger Gebietskrankenkasse (punkt 37) och dom av den 25 januari 2018, Schrems ( C‑498/16, EU:C:2018:37, punkt 27). I den mån förordning nr 1215/2012 upphävde och ersatte den förordningen, vilken i sin tur ersatte konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Bryssel den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32), i dess lydelse enligt senare konventioner om nya medlemsstaters tillträde till denna konvention (EGT C 27, 1998, s. 1) (nedan kallad Brysselkonventionen), ska den tolkning som EU-domstolen har gjort av bestämmelserna i en av dessa rättsakter även tillämpas på bestämmelserna i de andra rättsakterna, när dessa bestämmelser kan anses vara likvärdiga.

17 I enlighet med unionslagstiftarens avsikt, som kommer till uttryck i skäl 18 i förordning nr 1215/2012.

18 Jag erinrar om att enligt artikel 1.1 i förordning nr 1215/2012 ska den sistnämnda förordningen tillämpas på privaträttens område, men inte på skattefrågor, tullfrågor eller förvaltningsrättsliga frågor eller statens ansvar för handlingar eller underlåtenhet vid utövandet av offentliga maktbefogenheter (acta jure imperii).

19 Det ska i detta sammanhang påpekas att den tyska staten i förevarande begäran om förhandsavgörande, såväl vid domstolen som vid den hänskjutande domstolen, inte företräds av regeringsombud utan av en advokat.

20 I enlighet med det övergripande synsätt som EU-domstolen antog i domen i målet MMA IARD (se punkt 36 i den domen). EU-domstolen har för övrigt redan slagit fast att bestämmelserna i förordning nr 44/2001 var tillämpliga på en tvist i vilken en arbetstagare begärde ersättning och bestred uppsägningen av det anställningsavtal som han hade ingått med ett tredjeland (se dom av den 19 juli 2012, Mahamdia, C‑154/11, EU:C:2012:491, punkt 56).

21 Se dom av den 31 januari 2018, Hofsoe ( C‑106/17, EU:C:2018:50, punkt 36), dom av den 9 december 2021, BT (Talan som väcks mot den försäkrade) ( C‑708/20, EU:C:2021:986, punkt 23), och dom av den 4 oktober 2024, Mahá ( C‑494/23, EU:C:2024:848, punkt 27 och där angiven rättspraxis). EU-domstolen har dessutom slagit fast att artikel 8 första stycket punkt 2 i Brysselkonventionen kan anses vara likvärdig med artikel 9.1 b i förordning nr 44/2001 och artikel 11.1 b i förordning nr 1215/2012, eftersom dessa bestämmelser tillåter att talan väcks mot en försäkringsgivare med hemvist i en konventionsstat eller en medlemsstat vid domstolen för den ort där käranden har hemvist, om talan väcks av försäkringstagaren, enligt konventionen, eller av försäkringstagaren, den försäkrade eller försäkringens förmånstagare, enligt nämnda förordningar, såvitt den berörda käranden har hemvist i en konventionsstat respektive i en annan medlemsstat (dom av den 30 juni 2022, Allianz Elementar Versicherung, C‑652/20, EU:C:2022:514, punkt 23).

22 Se domen Vorarlberger Gebietskrankenkasse (punkt 47).

23 Se domen Vorarlberger Gebietskrankenkasse (punkt 35).

24 Se domen Vorarlberger Gebietskrankenkasse (punkt 38).

25 Domen Vorarlberger Gebietskrankenkasse (punkt 41).

26 Se domen Vorarlberger Gebietskrankenkasse (punkt 42).

27 Se domen Vorarlberger Gebietskrankenkasse (punkt 44). EU-domstolen nämnde då specifikt fallet med arvingar till en person som har omkommit.

28 C‑433/01, EU:C:2004:21. Eftersom det offentliga organets talan reglerades av civilrätten, omfattades tvisten vid den nationella domstolen av begreppet privaträttens område i den mening som avses i artikel 1 första stycket i Brysselkonventionen (se punkt 21 i den domen).

29 Beträffande en enhetlig tolkning av Brysselkonventionen, förordning nr 44/2001 och förordning nr 1215/2012, se fotnot 16 i förevarande förslag till avgörande.

30 Se domen Vorarlberger Gebietskrankenkasse (punkt 46 och där angiven rättspraxis).

31 Se dom av den 31 januari 2018, Hofsoe ( C‑106/17, EU:C:2018:50, punkt 42).

32 Se dom av den 31 januari 2018, Hofsoe ( C‑106/17, EU:C:2018:50, punkt 47).

33 Se dom av den 31 januari 2018, Hofsoe ( C‑106/17, EU:C:2018:50, punkt 44).

34 Se dom av den 31 januari 2018, Hofsoe ( C‑106/17, EU:C:2018:50, punkt 45).

35 Domen i målet MMA IARD (punkt 39).

36 Se domen i målet MMA IARD (punkt 28 och där angiven rättspraxis).

37 Det ska här erinras om att EU-domstolen, på grund av skillnaderna mellan de olika språkversionerna av denna bestämmelse, fastställde sin tolkning i domen i målet Vorarlberger Gebietskrankenkasse, i vilken EU-domstolen fann att artikel 11.2 i förordning nr 44/2001 ska tolkas så, att den avser den skadelidande [I den svenska versionen av de två förordningarna används begreppet skadelidande, det görs ingen skillnad såsom i den franska språkversionen] (se punkterna 25–28 i den domen).

38 Se domen i målet MMA IARD (punkt 33 och där angiven rättspraxis).

39 Domen i målet MMA IARD (punkt 34).

40 Domen i målet MMA IARD (punkt 35). Min kursivering.

41 En sådan formulering lämnar frågan vid vilken domstol talan kan väckas öppen. Det är därför nödvändigt att återkomma till detta längre fram i bedömningen (se punkt 59 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande).

42 Se domen i målet MMA IARD (punkt 37).

43 Se domen i målet MMA IARD (punkt 34).

44 Se dom av den 31 januari 2018, Hofsoe ( C‑106/17, EU:C:2018:50, punkt 45), dom av den 27 februari 2020, Balta ( C‑803/18, EU:C:2020:123, punkt 42), dom av den 21 oktober 2021, T.B. och D. (Behörighet vid försäkringstvister) ( C‑393/20, ej publicerad, EU:C:2021:871, punkt 40), och dom av den 27 april 2023, A1 och A2 (Försäkring som avser en fritidsbåt) ( C‑352/21, EU:C:2023:344, punkt 53).

45 Såsom jag redan har påpekat har EU-domstolen tolkat begreppet en skadelidande [la victime] som avses i artikel 11.2 i förordning nr 44/2001 så, att det avser den skadelidande. Unionslagstiftaren har befäst denna tolkning genom att inte längre använda uttrycket skadelidande [la victime] i artikel 13.2 i förordning nr 1215/2012, utan i stället uttrycket skadelidande [la personne lésée].

46 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet MMA IARD ( C‑340/16, EU:C:2017:396, punkt 47).

47 Se domen i målet MMA IARD (punkt 35).

48 Se domen i målet MMA IARD (punkterna 21 och 25).

49 Se ovan fotnot 21 i förevarande begäran om förhandsavgörande.

50 Se särskilt skäl 15 i förordning nr 1215/2012. Se även dom av den 27 februari 2020, Balta ( C‑803/18, EU:C:2020:123, punkt 42), dom av den 27 april 2023, (Försäkring som avser en fritidsbåt) ( C‑352/21, EU:C:2023:344, punkt 53), och dom av den 22 februari 2024, FCA Italy och FPT Industrial ( C‑81/23, EU:C:2024:165, punkt 41).

51 EU-domstolen hade redan lämnat vägen öppen för att uppställa en presumtion i en dom av den 13 juli 2000, Group Josi ( C‑412/98, EU:C:2000:399), i vilken den slog fast att ingen av de två parterna i ett avtal om återförsäkring som ingåtts mellan två näringsidkare i denna bransch kunde förmodas ha en svagare ställning i förhållande till den andra avtalsparten (punkt 66 i den domen).

52 Denna presumtion kan emellertid objektivt sett motbevisas om den direkta talan väcks av en arbetsgivare som har övertagit rättigheter och som är näringsidkare i försäkringsbranschen.

53 C‑340/16, EU:C:2017:396.

54 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet MMA IARD ( C‑340/16, EU:C:2017:396, punkt 89).

55 C‑433/01, EU:C:2004:21. Se punkt 37 i förevarande förslag till avgörande.

56 Se, för en jämförelse, punkterna 1.1 och 3 i det skriftliga yttrandet från svaranden i det nationella målet.

57 Min kursivering.

58 Se domen i målet MMA IARD (punkterna 26, 30, 36, 37, 39 och 40).

59 Se dom av den 30 juni 2022, Allianz Elementar Versicherung ( C‑652/20, EU:C:2022:514, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

60 Dom av den 30 juni 2022, Allianz Elementar Versicherung ( C‑652/20, EU:C:2022:514, punkt 38).

61 Se, med avseende på artikel 11.2 i förordning nr 44/2001, domen i målet MMA IARD (punkterna 31 och följande punkt). Den arbetsgivare som har övertagit rättigheter tillerkänns uttryckligen ställningen som skadelidande (se punkterna 37–39 i den domen).

62 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 2007, FBTO Schadeverzekeringen ( C‑463/06, EU:C:2007:792, punkt 28).

63 Se domen i målet MMA IARD (punkterna 30, 36, 37, 39 och 40).

64 Den enda uppgift som lämnades i domen i målet MMA IARD om den anställdes hemvist är att den var belägen i Österrike (se punkt 15 i den domen).

65 Det kriterium som valts enligt artikel 11.1 b jämförd med artikel 13.2 i förordning nr 1215/2012 är nämligen den ort där den arbetsgivare som har inträtt som skadelidande har hemvist, och inte den ort där den skadelidande arbetar.

66 I avsaknad av en hänvisning till medlemsstaternas lagstiftning bestäms ett företags och en juridisk persons hemvist på grundval av en självständig tolkning av unionsrätten (se dom av den 14 september 2023, Club La Costa m.fl. ( C‑821/21, EU:C:2023:672, punkt 60)).

67 Se dom av den 30 juni 2022, Allianz Elementar Versicherung ( C‑652/20, EU:C:2022:514, punkt 54).